Dubbningshemsidan
Recensioner
Nader och Simin - En separation
(Jodaeiye Nader az Simin)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Pan-Vision för recensionsexemplaret
Den iranska regissören och manusförfattaren Asghar Farhadi är en av Irans mer omtalade regissörer, och är internationellt kanske mest känd för den kritikerrosade About Elly. Varken den eller hans tre tidigare filmer har dock någonsin släppts i Sverige, men hans senaste drama Nader och Simin - En separation har för ovanlighetens skull visats på bio i Sverige. Dramat har vunnit mängder av priser världen över, och vann Oscar för bästa utländska film vid Oscarsgalan 2012 som första iranska film någonsin. Nu har den släppts på DVD.
I Teheran i Iran bor Nader och Simin, som varit gifta i många år och tillsammans har den 11-åriga dottern Termeh. Simin vill flytta utomlands (var framgår inte) för att ge sin dotter bättre möjligheter, men efter att hela familjen äntligen fått visum vill Nader inte längre flytta - han känner sig tvingad att stanna för att ta hand om sin pappa som är svårt sjuk i Alzheimers. När de inte lyckas att komma överens lämnar Simin in skilsmässoansökan, men rätten tycker inte att situationen är tillräckligt allvarlig för att bevilja skilsmässa utan att båda parter är överens. Nader vägrar att låta dottern Termeh flytta någonstans, och Simin vill inte flytta utomlands utan sin dotter. Tills vidare separerar de och Simin flyttar in hos sin mamma. Nader måste då hitta någon hemhjälp och skötare som kan ta hand om hans pappa, som inte längre kan göra någonting själv, och han anställer Razieh som måste ta med sig sin fyraåriga dotter till jobbet. Razieh är mycket religiös, och har stora betänkligheter inför att byta kläder på en främling efter att pappan kissat på sig. När Nader börjar misstänka att Razieh har stulit pengar från honom som mystiskt försvunnit, så uppstår stora problem och snart hamnar Nader inför tingsrätten...
I likhet med de flesta andra svenskar är jag inte särskilt insatt i iranska filmer, och har bara sett någon enstaka sådan tidigare. Men det är intressant att få en inblick i en främmande kultur, och Nader och Simin - En separation är en annorlunda och fascinerande film. Vi får en värdefull inblick i iranska seder och traditioner, och filmen har ett påtagligt djup som lyckas att beröra och engagera med enkla medel. Vi får lära känna rollfigurerna på ett övertygande sätt, och jag uppskattar att filmen aldrig blir svartvit utan är en nyanserad historia utan givna svar. Här finns inga "goda" eller "onda", utan alla förblir äkta och nyanserade på ett mycket lyckat sätt. Det är en lågmäld film, helt befriad från allt vad övertydlighet heter, och stämningen är stark. Här får vi aldrig några färdiga svar och det finns ingen sentimental ton, men det är heller inte för kryptiskt utan är man uppmärksam hänger man med på det mesta.
Trots att filmens tempo är relativt lågt, så är dialogen mycket rapp och det handlar om snabb dialog under många scener. Det kan ställa till med en del problem med att hänga med i dialogen, då textremsorna visas under kort tid och man måste läsa snabbt för att hinna med. Det här är förstås inget problem för de som behärskar flytande persiska, men för oss andra blir det mer besvärligt. Men handlingen är ganska enkel och tunn, och det händer egentligen inte så jättemycket. Istället är filmen till största delen dialogdriven vilket överlag fungerar bra men som ibland kan upplevas lite tunt och händelsefattigt. Visserligen händer det någonting hela tiden, men ibland blir det lite för pratigt när personer i grund och botten står och pratar i åtskilliga minuter om ingenting. Därför kan filmen upplevas lite för långsam, men jag tycker ändå det är en intressant och fascinerande film som höll mitt intresse vid liv.
De första 45 minuterna av Nader och Simin - En separation är mycket lyckade, då filmen berör och fängslar tittarna med enkla medel. Det händer något hela tiden, och jag uppskattar den vardagliga lågmälda stilen och inblicken i rollfigurernas liv. Bitvis griper filmen tag i mig, och det är både underhållande, intressant och tänkvärt. Trots ett ganska stillsamt tempo har filmen en intensiv nerv, som gör att det aldrig upplevs segt eller tråkigt. Dessutom finns viss lågmäld humor, som jag uppskattar och lättar upp stämningen på ett fint sätt.
Men efter en mycket lovande inledning förändras filmen i karaktär under den dryga andra halvan. Då förvandlas det i stora delar till ett rättegångsdrama, vilket till stora delar går ut på att tre personer pratar i munnen på varandra till och från under en timmes tid. Till en början är det uppfriskande och annorlunda, men efter ett tag börjar man tröttna på de utdragna diskussionerna där i grund och botten vardagliga misstag antar enorma proportioner. Allting känns lite väl tillspetsat och överdrivet, åtminstone för mig som inte är alltför insatt i iransk kultur. Kanske kan det trots allt gå till på det här sättet i Iran; jag vet ärligt talat inte. Men från ett västerländskt perspektiv känns det i alla fall lite väl tillspetsat; i synnerhet när allting får sådana orimliga proportioner och filmen sakta börjar spåra ur lite. Det förblir visserligen intressant hela tiden, och jag sitter ändå intresserad för att se hur allt kommer att sluta. Men det blir inte riktigt samma fascinerande och fängslande film som under den första knappa halvan, då jag var riktigt imponerad över Nader och Simin - En separation. Det är långt ifrån dåligt, men inte heller lika bra som den mycket intressanta inledningen. Slutet lämnar också en hel del övrigt att önska, och är alldeles för öppet för min smak och lämnar en viktig obesvarad fråga, vilket i det här fallet känns mer irriterande än effektfullt.
Fotot är utmärkt, och filmen använder sig till största delen av handkamera på ett mycket lyckat sätt, vilket resulterar i en effektiv närvarokänsla utan att det blir för skakigt. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och Peyman Moadi och Leila Hatami spelar båda två mycket trovärdigt i titelrollerna. Sareh Bayat är utmärkt som Razieh, medan Shahab Hosseini däremot balanserar farligt nära gränsen till överspel. Men jag blev faktiskt mest imponerad över debutanten Sarina Farhadi, regissören Asghar Farhadis dotter, som är fullkomligt lysande som 11-åriga Termeh och spelar oerhört naturligt och inlevelsefullt. Kimia Hosseini är också ett riktigt fynd som Raziehs dotter Somayeh.
Nader och Simin - En separation är en stark och välgjord film, som engagerar och tar upp intressanta ämnen. Men efter en utmärkt första halva tycker jag personligen att filmen blir sämre i dess andra halva, där det mest går ut på att personer pratar i munnen på varandra i en timme utan avbrott. Det känns lite för långrandigt och tillspetsat, och vid ett par tillfällen hann jag t.o.m. tänka att det nästan börjar kännas lite farsartat (nu överdriver jag en smula, men ni fattar vad jag menar). Om filmen hade fortsatt i samma stil som under den första halvan, som ett mer vardagligt och realistiskt drama, så hade jag inte tvekat inför att ge Nader och Simin - En separation en åtta i betyg. Nu nöjer jag mig med en ganska stark sjua, och även om det på intet sätt är dåligt så hade jag ärligt talat väntat mig lite mer efter alla priser och lovord som filmen fått. Men det är absolut en bra film, som är väl värd att se för de allra flesta.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1 på persiska. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har enbart svensk text; inga andra språk alls och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, följt av varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stilren, rörlig och svenskspråkig. Menyn är av enklast tänkbara slag, och innehåller bara möjlighet att spela filmen, scenval samt att slå av och på text. Det finns tyvärr inget extramaterial alls, vilket känns lite svagt för en så omtalad och mångfaldigt prisbelönad film som denna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 april 2012
Senast uppdaterad: 27 april 2012
Recensionen har lästs 3452 gånger av 1863 personer, sedan den 26 april 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))