Dubbningshemsidan
Recensioner
Nobel Son
(Nobel Son)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Amerikanska Randall Miller började sin karriär som skådespelare, främst inom biroller, innan han några år senare började arbeta som filmklippare och ljudredigerare. Det ledde senare till en karriär som regissör, där Randall framförallt arbetat med TV-serier som Livet runt 30, Internat och Popular samt några TV-filmer. Hans senaste film har fått titeln Nobel Son, och handlar om det prestigefyllda Nobelpriset. Filmen spelades in och hade världspremiär på Tribeca Film Festival 2007, men det dröjde tills slutet av 2008 innan den började visas på bio i större skala. Filmen, som skrivits av Randall Miller tillsammans med Jody Savin, släpptes i Sverige direkt på DVD.
I centrum står Barkley Michaelson, en ung amerikan vars liv inte är särskilt enkelt. Han studerar på universitet, och kämpar nu för att bli klar med sin doktorsavhandling inom det lite kontroversiella ämnet kannibalism. Hans pappa är den framstående men alltför egocentriska kemiprofessorn Eli Michaelson, som dessutom är otrogen med unga kvinnliga studenter mitt framför ögonen på sin fru Sarah; en framstående rättspsykiater. Nu har Eli dessutom vunnit Nobelpriset i kemi, vilket Barkley inte direkt blir förtjust över att få höra då Elis ego redan är stort nog. Eli och Sarah reser till Stockholm för att ta emot Nobelpriset, men Barkley som skulle följa med blir distraherad av den snygga tjejen och tillika poeten City Hall (!) och missar därmed flygplanet. På väg till flygplatsen blir Barkley kidnappad, och gärningsmannen kräver Eli på de 2 miljoner dollar i prispengar som Nobelpriset ger för att inte döda hans son. Problemet är bara det att Eli inte har några som helst planer på att betala några pengar, utan räknar kallt med att samtalet om lösensumman måste vara lurendrejeri som hans son hittat på...
På papperet verkar Nobel Son inte alls särskilt originell, och vid en första anblick ser det också ut som en sådan story som det går tolv på dussinet av. Men ibland kan skenet bedra, och efter att ha sett ett tag av filmen inser man snart att ens första intryck var felaktigt. Trots ett bekant tema finns det nämligen tillräckligt många nya och annorlunda begrepp för att filmen trots allt ska bli nyskapande, och det är minst sagt en annorlunda filmupplevelse som väntar när man ser Nobel Son.
Grundstoryn är intressant, och rollfigurerna är genomarbetade och nyanserade. De allra flesta har blivit ganska mångbottnade, om än något skruvade. En ovanlig detalj är också att ingen är helt god och nästan ingen heller helt ond, utan här finns många nyanser hos nästan samtliga karaktärer. Det förhöjer helhetsintrycket, och gör att filmen känns mer levande. Vem man "hejar" på varierar också under filmens gång, och inget är riktigt som det först verkar. Dock har Nobelpristagaren Eli Michaelson blivit lite väl endimensionell, och framstår som ett helt igenom osympatiskt egocentriskt svin. Det är visserligen nödvändigt för storyn att han är egocentrisk, men det borde finnas något mellanting och det borde ha varit möjligt att göra en något mer nyanserad rollfigur. Som det är nu undrar man hela tiden vad hans fru någonsin sett hos honom, och det var sannolikt inte meningen.
Men möjligtvis med undantag av just Eli, så är det ett intressant persongalleri med många lagom skruvade rollfigurer, som man verkligen vill lära känna och veta mer om. Det är också en mycket oförutsägbar film, där det närmast är omöjligt att lista ut hur allting hänger ihop och hur det hela ska sluta. På papperet låter en thrillerkomedi som en minst sagt egendomlig blandning, men för en gångs skull har manusförfattarna till Nobel Son lyckats förvånansvärt väl. Det är en ganska spännande film, som håller intresset vid liv hela tiden och lyckas att engagera från början till slut. Samtidigt är det åtminstone bitvis en ganska rolig film, och det finns en hel del svart humor av mer eller mindre subtilt slag. Jag skrattade då och då, och det finns en del lyckade poänger och repliker samt roliga händelseförlopp. Någon stor skrattfest är det inte, men det är så mycket man kan förvänta sig av en film som samtidigt försöker att vara en spännande dramathriller.
Filmen lider dock framförallt av ett stort problem, som sänker helhetsintrycket en hel del. I sin iver att skapa en oförutsägbar film med oväntade vändningar har nämligen manusförfattarna gått lite för långt. Under den första halvan fungerar det riktigt bra, med lagom tillspetsade överraskningar som känns trovärdiga. Men sen börjar filmen sakta men säkert att spåra ur, och det uppstår allt fler oväntade och skruvade vändningar, som till sist bara börjar kännas för mycket. Det är absolut oförutsägbart, men samtidigt sjunker trovärdigheten en hel del och mot slutet har det bara blivit för mycket av det goda. Därmed har det också blivit en ganska rörig film, där det inte är helt oproblematiskt att hänga med i svängarna och där man måste vara uppmärksam för att förstå hur allt hänger ihop. I slutändan förstår man visserligen det mesta, men fram tills dess uppstår många frågetecken och det blir inte lättare av att filmen har ett mycket högt tempo som aldrig saktar ner. Rätt använt kan överraskningar och vändningar definitivt förhöja helhetsintrycket på en film, men när det medför trovärdighetsproblem och rentav vissa logiska luckor så har det gått lite för långt.
Det absoluta slutet tycker jag dock om, som känns lagom tillfredsställande utifrån filmens stil och karaktär; men innan dess väntar en närmast surrealistisk upplevelse med mängder av vändningar och överraskningar, varav inte alla verkligen hänger ihop logiskt. Filmen hade nog vunnit på ett lite lägre tempo, och att fylla ut med fler scener som hade kunnat förklara en del av de frågetecken som man nästan oundvikligen ställer sig. Men samtidigt går tiden fort, och trots en relativt lång speltid blir det aldrig segt eller långsamt. Man vill hela tiden veta mer, och filmen förblir engagerande även fast den aldrig riktigt berör.
Noble Son erbjuder ett snyggt foto och ett effektivt bildspråk. Dock stör jag mig över regissörens överdrivna förtjusning i att då och då snabba upp scener genom att filma i låg hastighet, så att skådespelarna ibland ser ut att röra sig jättesnabbt. Det kan vara ett effektivt begrepp i enstaka fall, för att exempelvis visa på att en tid förflutit. Men här har det använts närmast stup i kvarten, och det blir snabbt lite tjatigt samtidigt som det inte längre tillför något. Filmen har en del stämningsfull musik, som i synnerhet om man uppskattar techno säkert ses som fin (något undertecknad dock inte gör). Mixningen lämnar dock en del övrigt att önska, och alltför ofta har musiken så hög volym så man måste sänka volymen för att nästa sekund höja igen då man inte längre hör dialogen. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och både Alan Rickman, Bryan Greenberg, Mary Steenburgen och inte minst Eliza Dushku spelar mycket övertygande och trovärdigt. Shawn Hatosy är ganska bra som Thaddeus, men lyckas inte riktigt att övertyga i samma utsträckning som de andra. I birollerna är det bra skådisar, och det finns inga svaga kort alls. Det är en ovanligt stark ensemble för att vara en independentfilm, och jag blev positivt överraskad över de imponerande rollprestationerna.
Det finns inte särskilt många filmer som handlar om Nobelpriset, och därmed tar Nobel Son upp en ny och fräsch idé. Allting har genomförts på ett originellt och skruvat sätt, som åtminstone periodvis för tankarna till Guy Ritchies filmer. Tycker man om sådana udda och röriga filmer, så lär man säkert älska denna. Jag är lite mer försiktig, inte minst genom de alltför många vändningarna som kraftigt sänker trovärdigheten och den onödigt röriga stilen där man inte direkt kan slötitta. Men det är ändå en ganska bra och underhållande film, som är väl värd att se och som betygsmässigt förtjänar en stark sexa. Ingenting jag skulle vilja se om, men heller inget jag kommer att glömma i första taget.
Av någon märklig anledning har Nobel Son enbart släppts som hyr-DVD i Sverige, och kommer inte att släppas som köpfilm. Bilden är i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, vilket innebär små svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1 och är engelskspråkigt. Bild- och ljudkvaliteten är bra, även om ingetdera inte sticker ut som något utöver det vanliga. Det finns textning på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Texten är lagom stor och lättläst, och översättningen är relativt bra med fåtalet översättningsmissar. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, innan vi direkt kommer till huvudmenyn som är engelskspråkig men stilren. Tyvärr finns ingen tillstymmelse till extramaterial, vilket är tråkigt även om det knappast är förvånande för en så pass okänd film som denna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 7 juni 2010
Senast uppdaterad: 7 juni 2010
Recensionen har lästs 3568 gånger av 1887 personer, sedan den 7 juni 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))