Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Ouija
(Ouija)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter Ouija på CDON
Sök efter Ouija på Discshop.se
Sök efter Ouija på WOW HD
   ANNONS
Drama / Rysare / Övernaturligt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 29 minuter
Genre: Rysarthriller
Produktionsland/år: USA, 2014
Produktionsbolag: Universal Pictures, Platinum Dunes & Blumhouse Productions, i samarbete med Hasbro Entertainment & Media Rights Capital
Producent: Jason Blum, Michael Bay, Andrew Form, Bradley Fuller, Bennett Schneir & Juliet Snowden
Regi: Stiles White
Manusförfattare: Juliet Snowden & Stiles White
Svensk distributör: Universal Pictures Nordic AB & Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Laine Morris - Olivia Cooke Sarah Morris - Ana Coto
Trevor - Daren Kagasoff Isabelle - Bianca Santos
Pete - Douglas Smith Debbie - Shelley Hennig
Paulina Zander - Lin Shaye Doris Zander - Sierra Heuermann
Nona - Vivis Colombetti Mor - Claudia Katz
Debbies mamma - Robyn Lively Laines och Sarahs pappa - Matthew Settle
Laine som barn - Afra Tully Debbie som barn - Claire Beale
Vakt på mentalsjukhus - Jake Lucas Sarah som barn - Izzie Galanti

Efter att ha lekt med ett Ouija-bräde (ni vet ett sånt andebräde, där man genom att hålla i en markör över bokstäver och siffror kan få svar från andar) hittas den unga Debbie död i sitt hus. Hon ser ut att ha begått självmord, men det finns många obesvarade frågor. Hennes bästa vän Laine har svårt att acceptera det, och övertygar sin pojkvän Trevor, hennes vän Isabella, sin lillasyster Sarah och Debbies pojkvän Pete att använda Debbies gamla Ouija-bräde i hennes hus för att få kontakt med den döda Debbie; och därmed få svar på vad som egentligen hänt. De får genast kontakt med en ande de tror är Debbie, men när allt fler otäcka händelser börjar inträffa inser de snart att anden är någon helt annan; som verkligen inte har vänliga avsikter...

De flesta av oss har väl någon gång lekt med någon form av andebräde, eller åtminstone dess primitiva hemgjorda variant Anden i glaset, under barndomen. Då de flesta också upplevt sorg av något slag har Ouija en intressant och allmängiltig premiss som alla kan relatera till. Det är lätt att relatera till i synnerhet Laine, varför man genast tycker om henne och känner igen sig själv i henne. Därigenom fungerar filmen också riktigt bra, som trots (åtminstone med amerikanska mått mätt) låg budget förblir engagerande och spännande. Någon jätteoriginell film är det förvisso inte, och visst förekommer en del stereotyper; men filmen lyckas ändå att använda dessa till sin egen fördel där alla känns förhållandevis äkta.

Filmen lyckas på ett skickligt sätt att måla upp en obehagsstämning och känsla, och därefter fortsätter det vara obehagligt hela tiden. Det är i och för sig inte alltför kusligt, utan det håller sig mer till psykologisk obehagskänsla och spänning. Man hoppar till ett par gånger, men därutöver går det inte längre än till intensitet och obehag. Vad man tycker om det är förstås en smaksak, och har man väntat sig en riktigt otäck och läskig skräckfilm blir man nog besviken på Ouija. Jag däremot har ingenting emot mer lågmäld skräck, och då jag anser att ens egen fantasi kan orsaka nog så mycket som skrämseleffekter så tycker jag ändå att filmen fungerar bra. Då det inte är så mycket våld eller blod i bild gör det också att filmen fungerar bra även för tonåringar, och jag tycker faktiskt att den svenska 15-årsgränsen är tilltagen i överkant.

Men det är hela tiden spännande, och filmen har ett lagom högt och intensivt tempo som jag uppskattar. Här finns också en viss charm, och en intressant och genomarbetad story där allt inte bara går ut på att skrämma folk. Det är också hyfsat oförutsägbart, och det förekommer en del överraskningar. Visserligen finns inget större djup, men å andra sidan har väl ingen sett en skräckfilm tack vare dess djupsinta relationer. Genom en sympatisk och nyanserad huvudroll (Laine) dras man in i handlingen på ett effektivt sätt, och de övriga rollfigurerna hinner i alla fall få några nyanser även om de tyvärr inte känns lika genomarbetade.

Tyvärr förekommer dock några logiska luckor, och jag lyckas inte få allting att gå ihop även inom filmens egen premiss. Det förekommer också några irritationsmoment, med rollfigurer som inte beter sig helt logiskt. En del av dessa kan man köpa, då det förstås är svårt att veta hur man skulle bete sig i en så otäck situation, men jag skulle i alla fall inte gå ensam in i ett rum eller hus om en ond ande är ute efter mig så länge det finns alternativ. Vid några tillfällen kan man också tycka att filmen blivit en smula menlös, vilket gissningsvis beror på att den i USA har en rekommenderad 13-årsgräns (så kallad PG13). Jag hade också gärna önskat mig lite mer otäcka scener, för förutom obehagsstämningen blir det inte mycket mer än en spännande story och några skrämseleffekter med hjälp av ljud. Filmen hade nog vunnit på att förlängas lite, för en och en halv timme räcker inte riktigt till att både etablera premissen, skrämma tittarna och dessutom få någon form av fördjupning bland rollfigurerna; som gjort att det sistnämnda fått stryka på foten.

Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk och övertygande scenografi. Ljudredigeringen är också mycket bra, och filmen lyckas att åstadkomma skräckeffekter genom ljudet på ett ovanligt lyckat sätt. Skådespelarinsatserna är överlag bra. Framförallt är brittiska Olivia Cook mycket bra i huvudrollen som Laine, och hon spelar övertygande och naturligt helt utan överspel eller konstlade manér. Åtminstone med mina (förvisso otränade) öron talar hon också perfekt amerikansk engelska, vilket är sällsynt att någon skådespelare lyckas med. Ana Coto är också bra som hennes syster Sarah, även om hon får mindre att arbeta med. Blanca A. Santos fungerar ganska bra som Isabella, men lyckas inte riktigt att väcka liv i sin rollfigur på samma sätt som de andra huvudrollerna. Daren Kagasoff och Douglas Smith är helt okej i de enda väsentliga manliga rollerna, och fyller sin funktion utan att varken spela alltför bra eller dåligt. Jag uppskattar däremot att i stort sett samtliga skådespelare är förhållandevis okända, utan några direkt välkända skådespelare som dragplåster; det är en trevlig omväxling och gör också att filmillusionen fungerar bättre. Eller åtminstone med undantag av Lin Shaye (från bl.a. Insidious-filmerna) som medverkar i en minimal biroll som Debbies mamma.

Ouija har inte direkt fått någon lysande kritik världen över. Antingen har recensenterna sett en annan film än jag, eller också har de orealistiska förväntningar. Jag brukar i alla fall inte förvänta mig någon djupsint story eller mångbottnade intriger när jag ser en skräckfilm, och vet man vad man ger sig in i fungerar filmen bra. Det här är helt enkelt en lagom otäck och underhållande rysarthriller, som fokuserar på psykologisk obehagsstämning med gott resultat. Jag kan tycka att den ibland inte känns riktigt tillräckligt otäck, och dessutom är det tråkigt med ett slut som ännu en gång tydligt öppnar för en uppföljare (det verkar vara obligatoriskt för skräckfilmer nuförtiden, vare sig det faktiskt finns behov av uppföljare eller inye). Men det är ändå en riktigt bra och lyckad film, och är man bara ute efter att bli lagom skrämd med lågmälda obehagskänslor fungerar det riktigt bra. Jag har som sagt inte orealistiska förväntningar inför en sådan här film, och inom filmens genre finns det så pass lite att klaga på att jag efter moget övervägande måste ge den en stark sjua i betyg. Ironiskt nog avslöjar sluttexterna att Hasbro varit med som medproducenter av filmen, gissningsvis som produktplacering i och med att det är de som säljer just Ouija-bräden. Det måste vara den mest malplacerade sponsringen någonsin, för efter att ha sett den här filmen lär ingen våga köpa ett Ouijabräde igen - eller jag vet inte hur det är med er andra, men personligen slipper jag nog gärna kontakter med onda spöken i verkligheten...

Blu-Ray-utgåvan erbjuder Widescreen-bild med proportionerna 2,40:1 och ljud i DTS-HD 5.1 på engelska samt vanlig DTS på fyra andra språk. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på 12 olika språk, däribland de fyra skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och förhållandevis lättläst. Det går också bättre än vanligt att läsa texten vid ljusare bakgrunder, genom att den här texten har en liten (men märkbar) skugga under sig, men fortfarande blir det lite svårläst vid ljusare bakgrunder.

När man matar in Blu-Ray-skivan möts man av en språkvalsmeny, följt av distributörsjingel och varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är snygg och rörlig men som märkligt nog är neutral utan något språk alls (förutom bonusmaterialsmenyn som är på engelska). Det är en fin idé, men det fungerar inte riktigt lika bra i praktiken. Att Play-symbolen (en högerriktad pil) innebär att spela filmen kan väl de flesta lista ut, men att en uppslagen bok innebär scenval eller att en asterisk (*) innebär bonusmaterial är knappast lika självklart. En annan egendomlig egenhet är att om man lämnar filmen i paus/stillbild i mer än ett par minuter dyker en skärmsläckare upp med en roterande Universal-logga. Det är lite lurigt, för dyker den upp kan man inte längre trycka på Play-knappen för att fortsätta uppspelning utan måste istället trycka på OK-knappen.

Som bonusmaterial hittar vi en fyra minuter lång minidokumentär om Ouija och andebräden i allmänhet, och dess historik. Kopplingen till den här filmen är något begränsad, men det är ändå intressant och lärorikt. Därefter återfinns två ungefär lika långa inslag om filmens handling och upplägg, vilket är hyfsat intressant men utan att gå in på djupet. Där tar tyvärr det roliga slut, och jag hade önskat någon form av djupare bakom kulisserna-dokumentär som faktiskt tar upp produktionen eller rollbesättningen mer ingående. Bonusmaterialet har tyvärr ingen skandinavisk text, men det finns i alla fall engelsk text vilket är betydligt bättre än ingenting.


Recensionen skriven: 2 oktober 2015

Recensionen har lästs 849 gånger av 530 personer, sedan den 2 oktober 2015

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
BD-produktion * * * * *       5
Snittbetyg: * * * * * *      6

Trailer:


Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TVÅA - TREA - SJUA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna