Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Ouija: Origin of Evil
(Ouija: Origin of Evil)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
Sök efter Ouija på CDON
Sök efter Ouija på Discshop.se
Sök efter Ouija på WOW HD
   ANNONS
Thriller / Rysare / Historiskt / Övernaturligt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 39 minuter
Genre: Rysarthriller
Produktionsland/år: USA, 2016
Produktionsbolag: Allspark Pictures, Blumhouse Productions, Hasbro Entertainment & Platinum Dunes
Producent: Michael Bay, Jason Blum, Stephen Davis, Andrew Form, Bradley Fuller & Brian Goldner
Regi: Mike Flanagan
Manusförfattare: Mike Flanagan & Jeff Howard
Svensk distributör: United International Pictures AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Alice Zander - Elizabeth Reaser Fader Tom - Henry Thomas
Lina Zander - Annalise Basso Doris Zander - Lulu Wilson
Mikey - Parker Mack Marcus - Doug Jones
Gloria - Chelsea Gonzalez Joan - Eve Gordon

Året är 1967, och Alice Zander försörjer sig som medium efter att hennes man gått bort. Hon har dock inte minsta lilla mediala förmåga, utan allt är en bluff med hjälp av diverse trick. Hennes barn, tonårsdottern Lina och 8-åriga Doris, tvingas hjälpa till under seanserna för att lura kunderna. Lina föreslår för sin mamma att de ska börja att använda ett Ouija-bräde under seanserna, och efter det dröjer det inte länge innan Doris börjar använda brädet på egen hand; trots att man enligt reglerna inte ska spela ensam. Doris säger sig snart få kontakt med andar, däribland hennes döda pappa, och Alice blir övertygad då Doris plötsligt vet saker som bara Alice och hennes man kan veta om. Efter att Doris dessutom börjar skriva långa uppsatser på polska, trots att hon aldrig talat polska, så börjar Lina ana oråd. Men det kanske redan är för sent...

Till skillnad från de flesta recensenter i världen tyckte jag om den första Ouija för ett par år sedan, och hade därför höga förväntningar inför en uppföljare. Uppföljare är dock inte riktigt rätt ord, för det här är snarare en prequel som utspelas flera decennier före den första filmen. Det handlar också om nya rollfigurer, så kopplingen till originalfilmen är högst begränsad och det är huvudsakligen Ouija-brädet (eller spelet) som är den gemensamma nämnaren mellan de båda filmerna. Jag tycker nog inte riktigt att Ouija: Origin of Evil är lika bra som ettan, men det är ändå en bra och underhållande film. Vi får lära känna rollfigurerna på ett bra sätt, och både Alice och Lina har blivit mångbottnade rollfigurer som man bryr sig om. Tyvärr tycker jag inte att den yngsta dottern Doris har blivit lika mångfacetterad, utan känns lite mer underutvecklad, vilket är beklagligt då hon är minst lika viktig för handlingen som de andra två. Men hon hinner i alla fall få några få nyanser, och är utan tvekan söt och charmig. Det förekommer inte lika många stereotyper som i den första filmen, utan de flesta känns förhållandevis unika. Istället finns det dock fler klichéer än i den första filmen, och i synnerhet prästen hade med fördel kunnat uteslutas helt för att minska ner på klyschorna.

Ouija: Origin of Evil lyckas på ett skickligt sätt att måla upp en obehagsstämning och känsla, och därefter fortsätter det vara obehagligt hela tiden. Det är i och för sig inte alltför kusligt, utan det håller sig mer till psykologisk obehagskänsla och spänning. Man hoppar till några få gånger, men därutöver går det inte längre än till intensitet och obehag. Vad man tycker om det är förstås en smaksak, och har man väntat sig en riktigt otäck och läskig skräckfilm blir man nog besviken på filmen. Jag däremot har ingenting emot mer lågmäld skräck, och då jag anser att ens egen fantasi kan orsaka nog så mycket som överdrivna skrämseleffekter tycker jag ändå att filmen fungerar bra. Då det inte är så mycket våld eller blod i bild gör det också att filmen fungerar bra även för tonåringar, och gör att båda yngre och äldre får utbyte av filmen. Det är också ganska spännande och engagerande från början till slut.

På gott och ont har den här filmen färre rollfigurer som är viktiga för handlingen än föregångaren. Här kretsar allt kring Alice och hennes två döttrar, varför alla andra rollfigurer känns ganska endimensionella. Det är lite synd, men gör samtidigt att de tre stora rollerna får större utrymme och fler nyanser. Det gör också att filmen inte blir lika svartvit som brukar vara fallet, utan här finns ingen uppenbar antagonist och till viss del heller ingen tydlig protagonist. Det är en trevlig omväxling, och gör att filmen känns mer nyanserad än många skräckfilmer. Det är också färre logiska luckor än i den första filmen, och det mesta håller ihop logiskt.

Men den sista halvtimmen fungerar tyvärr inte lika bra som de första två tredjedelarna, och då blir storyn mer tillspetsad och lite svårare att tro på. Då blir det också mindre lågmält, då man får se lite för mycket; men samtidigt utan att det blir mer otäckt, vilket känns en smula egendomligt. Jag är också lite kluven till slutet, som å ena sidan tillför den enda tydliga kopplingen till den första filmen och gör att det faktiskt blir tydligt att det är en prequel. Dessa referenser tillför onekligen allting en extra krydda, och gör att filmen upplevs bättre. Men å andra sidan fungerar slutet sämre storymässigt och dramaturgiskt, då det skär sig lite från filmens första timme och även medför en något antiklimaktisk känsla. Därför kan jag inte riktigt bestämma mig för om slutet är genialiskt eller dåligt...

Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk tillsammans med hyfsat trovärdiga specialeffekter. Skådespelarinsatserna är bra, men inte utmärkta. Elizabeth Reaser är bra i huvudrollen som Alice, och spelar trovärdigt. Annalise Basso är också bra som Lina, och gör vad som går även om hon ibland upplevs en smula stel; som jag inte är säker på om det är avsiktligt eller inte. Lulu Wilson är ganska bra som Doris, men ger ibland ett något konstlat intryck, som dock även det kan vara avsiktligt. Henry Thomas är helt okej som fader Tom, men får inte mycket att arbeta med och ibland känns det att han inte är helt engagerad i skådespelet. Det finns inga direkt svaga kort i den här ensemblen, men å andra sidan finns heller ingen som utmärker sig som något utöver det vanliga och ingen lär vinna några priser för de här rollprestationerna.

Ouija: Origin of Evil är en bra och underhållande film, som är fängslande och håller intresset vid liv hela tiden. Det är ofta obehagligt och dessutom finns en övertygande skräckkänsla och atmosfär som genomsyrar filmen. Men obehagligt och riktigt otäckt är inte samma sak, och filmen blir sällan riktigt otäck utan håller sig på en mer "lagom" nivå. Vad man tycker om det här är förstås en smaksak, och vill man ha en riktigt läskig skräckfilm bör man nog undvika både den här och originalfilmen. Men uppskattar man mer lågmäld skräck, där man får använda ens fantasi hellre än att se alltför mycket skrämseleffekter, så fungerar det bättre och då blir det en effektiv och underhållande film. Upplösningen har också sina problem, men vad man tycker om det beror lite på om man ser på det här som en enskild film eller på den här och den första filmen som en sammanhängande historia. Ser man på båda filmerna fungerar slutet riktigt bra, men istället fungerar det sämre dramaturgiskt om man ser på enbart den här filmen; då kopplingarna till den första filmen blir desto fler mot slutet. Därför kan jag inte riktigt avgöra vad jag tycker om det här greppet, då jag helst vill att även uppföljare (eller prequels för den delen) ska fungera även fristående och inte enbart tillsammans med hela filmserien. Jag nöjer mig därför med en stabil sjua i betyg, men det är hursomhelst en underhållande och obehaglig film som är värd att se för de flesta. Det är dock en klar fördel om man har sett den första filmen. Om du ser filmen, se till att stanna kvar under hela sluttexterna. Efter alla sluttexter fortsätter nämligen filmen med en ytterligare scen, som ännu tydligare ger kopplingar till den första filmen.


Recensionen skriven: 20 oktober 2016

Recensionen har lästs 501 gånger av 314 personer, sedan den 20 oktober 2016

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FEMMA - SEXA - SJUA - ETTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna