Dubbningshemsidan
Recensioner
Välkommen till Pleasantville
(Pleasantville)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Syskonen David och Jennifer är olika som natt och dag, och lever i ett instabilt hem med skilda föräldrar och en frånvarande pappa. David älskar att se på TV, och har framförallt fastnat för 1950-talskomediserien "Pleasantville" som han fortfarande ser repriser av och kan allting om. Hans syster Jennifer är mer utåtriktad, populär i skolan och sexuellt hyperaktiv; men också lite bitchig. När de grälar framför TV:n en dag råkar fjärrkontrollen till TV:n gå sönder, och sekunden efter kommer en mystisk TV-reparatör och erbjuder de en ny fjärrkontroll "med lite mer ös i". När de använder fjärrkontrollen slås inte bara TV:n på, utan de båda syskonen förflyttas snart inuti TV:n och framförallt inne i den svart-vita komediserien "Pleasantville". Där känner alla igen dem som syskonen i den centrala familjen, Bud och Mary-Sue Parker, som lever tillsammans med sina "perfekta" föräldrar gammaldags föräldrar. I Pleasantville är allting gemytligt och perfekt; det regnar aldrig, basketlaget i skolan sätter varenda skott, ingen har hört talats om eld och brandkåren räddar bara kattungar från träd. Och ingen har ens hört talats om sex. Då Jennifer och David inte kan ta sig ut därifrån blir de tvingade att tills vidare leva i den nya märkliga TV-världen. David har inget emot det, och försöker att integrera sig i det idylliska 1950-talssamhället så gott han kan. Jennifer vill dock sätta lite fart på den trista tillvaron, och börjar ha sex med alla hon kan och dessutom försöker att lära ut om sex för alla som vill lyssna. Och i samband med det börjar sakta men säkert den svart-vita världen att förvandlas till färg...
Jag måste medge att jag faktiskt aldrig sett den här filmen tidigare, trots att det är en sådan film som det nästan hör till allmänbildningen att alla bör ha sett. Det var en intressant upplevelse att sätta sig ner och se Välkommen till Pleasantville, och vid en första anblick tyckte jag att storyn kändes lite väl fånig. Men allt eftersom filmen fortlöper inser man att det faktiskt finns tankar med allt, och det dröjer inte länge innan man dras in i handlingen och engageras till fullo. Historien må vara enkel, men är också smart och genomarbetad som lyckas att fängsla med enkla medel. Det är en mycket originell och udda film, som inte liknar något man tidigare sett; både storymässigt och stilistiskt.
Det är både roligt, underhållande och tänkvärt på ett sällsynt lyckat sätt. Det är en ganska rolig film, där man får skratta ganska ofta och där det finns gott om finurliga repliker och situationer. Det är en ovanligt intelligent humor, och jag uppskattar att filmen är helt befriad från allt vad "kiss och bajs"-humor eller slapstick-komik heter. På ett skickligt sätt har manusförfattarna lyckats att kombinera lättsam underhållning med djupare teman och symbolik, och filmen har ett större djup än det först kan verka. Här driver man friskt med bl.a. "perfekta" amerikanska TV-serier från 1950-talet (såsom The Brady Bunch och I Love Lucy), och det finns också en hel del smarta referenser till bl.a. rasism. Symboliken och temat är intressant och genomtänkt, även om man kan tycka att budskapet och symboliken kan bli något övertydlig vid vissa tillfällen. Filmen har en hel del satiriska och parodiska element, men fungerar också riktigt bra som ett djupare drama och det är långt ifrån någon renodlad komedi.
Det största problemet med Välkommen till Pleasantville är att storyn efter ett tag blir alltmer tillspetsad och överdriven till bristningsgränsen. Det är givetvis helt avsiktligt och det är förstås en smaksak vad man tycker om det, men jag började tycka att det gått lite för långt med vissa väldigt överdrivna scener. Även dessa har sina poänger och en viss tjusning, men den i övrigt hyfsat trovärdiga stilen försvinner när manusförfattaren vid en del tillfällen spetsat till allting lite för långt. Man kan också tycka att filmen vid några få tillfällen känns lite utdragen, och tempot sjunker lite under den andra halvan. Det blir aldrig segt eller tråkigt, men kanske hade filmen ändå vunnit på att kortas ner en liten aning. Trots allt är ganska precis två timmar ganska långt för en dramakomedi, i synnerhet med tanke på den relativt enkla storyn.
Visuellt är det dock en storslagen upplevelse, och filmen erbjuder ett vackert foto och ett imponerande bildspråk. Särskilt den effektiva användningen av färg gentemot svart-vitt är oerhört lyckat, och det blir både symboliskt och en effektiv kontrast. Särskilt scenerna som blandar färg och svart-vitt i samma scen imponerar oerhört, och tillhör det vackraste man sett på länge. Det märks att det är en svår och påkostad film, och effekterna är nära nog helt perfekta. Musiken är också mycket lyckad, och både bakgrundsmusiken och poplåtarna som spelas är överlag mycket bra. Skådespelarinsatserna är också mycket bra. Reese Witherspoon är lysande som Jennifer, och spelar mycket övertygande och trovärdigt in i minsta detalj. Det är intressant att se en så ung Reese Witherspoon (22 år gammal), i vad som kom att bli en av hennes första större roller. Tobey Maguire är också riktigt bra som David, och gör en av sitt livs bästa insatser i den här filmen. Joan Allen är mycket bra som "TV-mamman" Betty, och även i övrigt finns många bra skådisar. Faktum är att det inte finns ett enda svagt kort, fast jag måste medge att jag blev en smula besviken på William H. Macy som "TV-pappan" George, då han helt enkelt brukar spela bättre än så här.
Välkommen till Pleasantville är en mycket originell och annorlunda film, som tar en absurd grundstory och lyckas få den att kännas både engagerande och trovärdig. Det är både roligt, underhållande, tänkvärt och djupt; även om man kan tycka att den ibland blir lite för tillspetsad och dessutom bitvis har något övertydlig symbolik. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över filmen, och kan varmt rekommendera den för de allra flesta. Att sätta betyg på en så udda film är inte lätt, men efter moget övervägande väljer jag trots allt en svag åtta - för även fast filmen på intet sätt är perfekt, så måste den ses som mycket bra och betydligt bättre än många andra filmer. Det är också en film som håller att ses om, och som ingen lär glömma i första taget.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,78:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Filmen är textad på bl.a. de fyra skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade, men tyvärr finns ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. När man matar in DVD-skivan möts man av engelskspråkiga varningstexter i 5 sekunder, som är uppenbart USA-inriktat och gäller inte alls i Europa. Därefter visas distributörsjingel och språkvalsmeny, innan man kommer man till huvudmenyn, som är enkel, stillastående och engelskspråkig.
Efter filmens slut uppstår tyvärr Warners traditionella irritationsmoment, då det visas varningstexter på 40 olika språk, trots att 38 av dessa inte finns med på skivan som vare sig tal eller text. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över sex minuter. Varför ska det vara så svårt att följa andra distributörers exempel, och bara visa varningstexter på det språk som man faktiskt valt textning på...? Den här gången går det dock att hoppa förbi varningstexterna genom att antingen spola på bild eller trycka på menyknappen, så då blir det i alla fall inte lika illa som vanligt.
Som extramaterial finns ett kommentatorspår till filmen med regissören och manusförfattaren Gary Ross. Han tar upp en del matnyttig information och bitvis är det trevligt att lyssna på. Men ibland upprepar han samma saker flera gånger, och det märks att han har svårt att hitta tillräckligt mycket att prata om under en lång film. Det hade förmodligen varit en fördel om någon skådespelare eller producent hade gjort honom sällskap, för att få det hela att kännas lite mindre egocentriskt och mer levande. Därefter återfinns ett kombinerat isolerat musikspår ("Isolated Music Score") och kommentatorspår om musiken med kompositören Randy Newman. Bitvis är det intressant, men tyvärr pratar Randy så ofta så att hela poängen med ett musikspår utan dialog går förlorat då man helt enkelt nästan aldrig får en chans att höra bakgrundsmusiken.
Därefter hittar vi en drygt halvtimmeslång bakom kulisserna-dokumentär vid namn "The Art of Pleasantville", som främst fokuserar på tekniska lösningar och där bl.a. de specialeffektansvariga och filmfotografen berättar om utmaningarna med att producera filmen. Det är ganska intressant, men ibland blir det lite för tekniskt invecklat och de inblandade lyckas att gå rejält över huvudet på mig trots att jag anser mig vara ganska tekniskt insatt. Därefter hittar vi en musikvideo med Fiona Apple på Beatles-covern "Across the Universe". Det är en fin låt och musikvideon är mycket snygg, och dessutom sjunger Fiona ännu bättre än Beatles gjorde i låtens originalversion. Slutligen finns även en ursprunglig biotrailer, vilket är precis så spännande som det låter. Där tar det roliga slut, och även om extramaterialet som finns överlag är bra så saknar jag någon mer allmän bakom kulisserna-dokumentär som kunnat fokusera på manuset och produktionen i allmänhet (d.v.s. mindre tekniskt inriktat). Men med tanke på att filmen producerades 1998, då DVD-mediet fortfarande var nytt, tycker jag ändå att man får vara nöjd med det här materialet. Tyvärr har bonusmaterialet ingen svensk text, men allt utom kommentatorspåren har i alla fall engelsk text vilket är betydligt bättre än ingenting. De båda kommentatorspåren har dock ingen text alls.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 1 september 2011
Senast uppdaterad: 2 september 2011
Recensionen har lästs 4219 gånger av 2223 personer, sedan den 1 september 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))