Dubbningshemsidan
Recensioner
Please Give
(Please Give)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Den amerikanska regissören och manusförfattaren Nicole Holofcener började sin karriär som produktionsassistent för bl.a. Woody Allen, och började under 1990-talet som manusförfattare för den kritikerrosade kanadensiska ungdomsserien Ready or Not. Därefter har hon regisserat avsnitt av TV-serier såsom Sex and the City, Gilmore Girls och Six Feet Under. Hon långfilmsdebuterade 1996 med dramakomedin Walking and Talking, och 2001 var det dags för hennes andra film Lovely & Amazing. Nu senast låg hon bakom den inte fullt lika framgångsrika Rika vänner 2006, och nu är hon tillbaka med sin fjärde långfilm som regissör och manusförfattare. Det handlar fortfarande om den genre hon känner till bäst - dramakomedier - och den här filmen har fått den lite kryptiska titeln Please Give. Filmen har med framgång visats på en rad filmfestivaler världen över och har också vunnit ett flertal priser, men i Sverige släpps den direkt på DVD.
Handlingen utspelas i New York, och kretsar kring två familjer i en byggnad. Andra är en gnällig gammal tant, som tycker om att klaga på allt och alla och nu fyller 91 år. Hennes barnbarn Rebecca och Mary tar hand om henne, och de är av vitt skilda slag. Rebecca är en hjälpsam men ganska ensam ung kvinna som jobbar som radiologtekniker vid mammografiundersökningar, medan hennes syster Mary jobbar som massageterapeut och helst vill att Andra ska dö så fort som möjligt. Andras grannar, det gifta paret Kate och Alex, bor i en lägenhet bredvid tillsammans med tonårsdottern Abby. De driver en affär tillsammans, och livnär sig på att dyrt sälja möbler och föremål som de köpt billigt från diverse dödsbon. Särskilt Kate får dåligt samvete över detta, och därför ger hon ständigt bort pengar till hemlösa. Det blir heller inte bättre av att Kate och Alex köpt upp Andras lägenhet, för att kunna slå ut väggarna och få en större lägenhet. Men det kan de förstås inte göra förrän Andra verkligen har dött...
Alla Nicole Holofceners filmer har varit intressanta och välgjorda, men har också haft en del brister. Därför är det roligt att se att Nicole vuxit en hel del sedan Rika vänner för några år sedan, och framförallt som manusförfattare hat hon utvecklats mycket. Please Give verkar kanske inte vara så mycket för världen, och visst är storyn i grund och botten ganska tunn. Men det är helt enkelt en riktigt fascinerande och intressant film, som dessutom känns genomarbetad och välgjord.
Här handlar det inte om någon invecklad djup handling, utan det här är istället en karaktärsdriven film där rollfigurer och karaktärsutveckling står i centrum. Handlingen i sig är enkel, och i grova drag händer egentligen inte särskilt mycket. Men istället handlar det om genomarbetade och mångbottnade rollfigurer, där nästan alla känns riktigt äkta. En trevlig omväxling är att personerna inte alls blivit så svartvita som man är van vid - här är ingen perfekt, men ingen heller direkt ond eller osympatisk. Alla har blivit äkta och mångfacetterade personligheter, med både goda och dåliga sidor. Det gör att filmen blivit förvånansvärt realistisk och äkta, och det är lätt att sympatisera med i stort sett alla rollfigurer vid något tillfälle under filmen. Det är inte så ofta man får känna så vid filmer i dagens läge, och för det ovanligt nyanserade manuset förtjänar Nicole Holofcener en eloge. Det märks dock att Nicole bryr sig mer om kvinnorna än männen, för Alex (den enda större manliga rollfiguren) känns ganska endimensionell och stereotyp. Det är stor skillnad från de betydligt mer mångbottnade och nyanserade kvinnliga rollfigurerna, och det känns lite svagt.
Det här är också en riktigt rolig film, där man får skratta en hel del av de roliga situationerna och replikerna. Det är kanske ingen enorm skrattfest, men jag skrattade lite grand under nästan varenda scen och mer än så kan man knappast begära. Samtidigt är det ingen renodlad komedi, utan Please Give fungerar också bra som drama. Filmen tar upp en del intressanta frågor och är bitvis lite tänkvärd. Jag kan inte förneka att det finns ett visst djup och bitvis är det också riktigt berörande. Men någon alltför djup film är det inte, utan huvudsakligen rör det sig ändå om underhållning för stunden. Men det är förstås inget fel med det, och som halvdjup och lagom lättsam underhållning fungerar filmen riktigt väl. Det är ingen glättig och alltför lättsam film, men heller ingen djup och filosofisk film. Den balanserar hela tiden på rätt väg mellan dessa två ytterligheter, och därför känns filmen hela tiden underhållande, delvis tänkvärd och smårolig.
Men trots att det är lätt att bli imponerad av Please Give och att jag tyckte om den hela tiden, så saknar jag ändå någonting för att filmen verkligen ska lyfta som något utöver det vanliga. Trots allt är storyn tunn, och den humor som finns och de intressanta rollfigurerna är inte riktigt tillräckligt för att kompensera för att det egentligen inte händer så mycket. Tiden går snabbt, men den knappa speltiden på bara 1 timme 26 minuter räcker inte riktigt till för att hinna erbjuda något påtagligt djup eller alltför mycket till karaktärsutveckling. Jag hade gärna sett att filmen kunnat förlängas lite, för att hinna se fler karaktärsdrag hos några av personerna och dessutom gärna se en längre tidsperiod. Det ganska hastiga och ouppklarade slutet ger delvis en något antiklimaktisk känsla, då jag helt enkelt hade velat se vad som ska hända härnäst och velat få se mer av de här personerna.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt men inte särskilt originellt bildspråk. Skådespelarinsatserna är utmärkta, och alla bidrar till att höja filmen mer än vad manuset lyckas med. Catherine Keener är som vanligt bra, och Amanda Peet är fullkomligt lysande som Mary. Rebecca Hall spelar också mycket bra som Rebecca, och det är svårt att inte bli imponerad av 83-åriga Ann Morgan Guilbert som mormodern Andra. Sarah Steele är också utmärkt som tonårsdottern Abby, och jag blev mycket imponerad över hennes imponerande rollprestation. Oliver Platt är visserligen också bra som Alex, men det är svårt att inte jämföra med hans roll i TV-serien The Big C och han lyckas inte riktigt att väcka liv i den på papperet tämligen endimensionella rollfiguren.
Please Give är en lite ovanlig film, som inte följer de traditionella dramaturgiska mallarna utan erbjuder en skildring av en kort period i några personers liv; där karaktärerna driver historien hellre än en konkret yttre handling. Med en vass dialog och ovanligt intelligent humor lyckas filmen också att sticka ut ur mängden, och i stil och känsla påminner den en del om Woody Allens filmer. Please Give är en riktigt bra och underhållande film, väl värd att se för de allra flesta. Men jag känner inte riktigt att den har tillräckligt djup för att verkligen sticka ut lika mycket som den haft potential att göra, och i slutändan nöjer jag mig med en stark sjua i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med formatet 1,78:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild och ljud håller hög kvalitet. Filmen är textad på de fem nordiska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny och varningstexter. Vi kommer därefter direkt till huvudmenyn, som är stilren och stillastående men bara engelskspråkig. Tyvärr finns ingen tillstymmelse till extramaterial, och det är tråkigt då jag gärna hade velat höra lite om regissörens tankar bakom filmen.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 juni 2011
Senast uppdaterad: 17 juni 2011
Recensionen har lästs 3173 gånger av 1901 personer, sedan den 17 juni 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))