Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Pojkarna
(Pojkarna)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Folkets Bio för recensionsexemplaret
Sök efter Pojkarna på CDON
Sök efter Pojkarna på Discshop.se
Sök efter Pojkarna på WOW HD
   ANNONS
Drama / Skolmiljö / Övernaturligt / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj / Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 46 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Sverige/Finland, 2016
Produktionsbolag: GötaFilm, i samarbete med Film i Väst, Sveriges Television, YLE & Periferia Productions Oy
Producent: Helena Wirenhed & Olle Wirenhed
Regi: Alexandra-Therese Keining
Manusförfattare: Alexandra-Therese Keining, baserat på en roman av Jessica Schiefauer
Svensk distributör: Folkets Bio
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Kim - Tuva Jagell / Emrik Öhlander Momo - Louise Nyvall / Alexander Gustavsson
Bella - Wilma Holmén / Vilgot Ostwald Vesterlund Tony - Mandus Berg
Höken - Adam Dahlgren Jesper - Filip Vester
Sten - Lars Väringer Gympaläraren - Josefin Neldén
Kims mamma - Anette Nääs Bellas pappa - Olle Wirenhed
Tonys tjej - Malin Eriksson Kassabiträdet - Simon Settergren
Bild från Pojkarna
© GötaFilm/Folkets Bio

14-åriga Kim, Momo och Bella är bästa vänner och oskiljaktiga, och bor i ett namnlöst samhälle någonstans i Sverige (gissningsvis i närheten av Göteborg). De går i samma klass och har det väldigt jobbigt på skolan, då alla tre blir brutalt mobbade av de flesta men i synnerhet av det elaka killgänget som leds av Tony. Tony mobbar tjejerna även under lektionstid, men lärarna ingriper aldrig utan skyller på offren. Trots det kan Kim dock inte låta bli att dras till Tony, men han vill verkligen inte veta av henne. När de tre tjejerna sår frön som Bella köpt upptäcker de en påse frön som de inte känner igen. De sätter fröna i jord i alla fall, och över natten har dessa frön växt till en jättestor och märklig blomma av aldrig tidigare skådat slag. Då blomman luktar så gott kan de en kväll inte motstå att dricka lite saft ur blommans nektar. Strax därpå förvandlas Kim, Mommo och Bella till killar...! Det håller i sig till soluppgången gryr, då de förvandlas tillbaka till sina vanliga jag. Som killar upptäcker de att de inte alls blir mobbade längre, utan tas emot av Tony som kompisar. Medan det för Mommo och Bella mest rör sig om nyhetens behag, så tycker Kim verkligen om att vara kille; och börjar umgås allt mer med den kriminella Tony...

Jag har tyvärr inte läst Jessica Schiefauers Augustprisbelönade roman, och har därför inget att jämföra med. Men åtminstone om man bedömer filmen på egna meriter är Pojkarna en riktigt bra film. Det är en originell och udda story, och filmen lyckas även med konststycket att få en uppenbart övernaturlig story att kännas realistisk; en imponerande bedrift. Historien har visat att det är svårare än man skulle kunna tro för vuxna människor att göra trovärdiga ungdomsskildringar, och de flesta "ungdomsfilmer" har någonting i dialogen eller stilen som gör att det inte känns helt rätt. Men liksom Tusen gånger starkare och Fucking Åmål före det är det här undantaget som bekräftar regeln, och den här filmen är helt trovärdig i stil och känsla. Den har en naturlig och realistisk dialog, som träffar helt rätt. Här finns också vissa likheter med nyss nämnda filmer, och även om det inte är till den här filmens fördel så är det ändå positivt.

Det är mysigt, charmigt och engagerande, och det har blivit en fängslande film som behåller intresset hela tiden. Det är också en stark och berörande film, som inte kommer att lämna någon oberörd. Man dras in i filmen på ett effektivt sätt, och bitvis är det omöjligt att hålla tårarna borta. Det är en lågmäld och avskalad film, samtidigt som den är mångfacetterad. Den tar upp viktiga och intressanta frågeställningar utan att presentera några givna svar. Här finns inga pekpinnar och det blir aldrig tillrättavisande, utan vi får bara observera allt och alla och därifrån själva dra våra egna slutsatser. Här finns inga rätta svar, och jag uppskattar den ovanligt lågmälda stilen som aldrig blir övertydlig.

Det är hela tiden fascinerande, tänkvärt och dessutom trovärdigt, där den övernaturliga premissen mest fungerar som en symbolisk "krydda". De tre tjejerna/killarna har också blivit mångbottnade och nyanserade rollfigurer, som verkligen känns äkta in i minsta detalj. Till största delen lyckas manusförfattaren också att undvika stereotyper och klichéer, och därför tycker man genast om både Kim, Bella och Momo. Framförallt är historien om mobbningen på skolan oerhört gripande och dessutom skildrat på ett helt trovärdigt sätt, som i alla fall undertecknad genast kände igen sig i. Det är också en mörk och dyster film, men som ändå uppvisar en gnutta framtidshopp. Bitvis kan jag tycka att det blir i mörkaste laget för en ungdomsfilm, men överlag fungerar balansen riktigt bra. Kort sagt var det länge sedan någon annan lyckades skildra tonåren på ett så levande och trovärdigt sätt, vilket är närmast ironiskt om man betänker den övernaturliga premissen.

Pojkarna är en riktigt lyckad film, som övertygar med nästan allt. Kims kriminella vän/presumtiva pojkvän Tony är dock undantaget till regeln. Han känns ärligt talat alltför stereotyp, och vi får inget tydligt grepp om honom. Ett litet tag får jag känslan av att Alexandra-Therese Keining försöker att berätta något om honom - att han också har frågor kring könsidentitet och/eller sexuell läggning - men en liten stund senare är han plötsligt ännu mer stereotyp och vidrigare än någonsin; och jag blir mest irriterad över att jag någonsin tänkt tanken att han skulle ha haft något större djup. Kanske har Tony beskrivits bättre i romanen, för på film blir det lite för kortfattat och han känns inte riktigt trovärdig.

Jag är heller inte helt förtjust i att försöka antyda att mobbningen i skolan skulle ha en koppling till just tjejernas kön, och att mobbningen plötsligt upphör när de blir killar. Jag betvivlar inte att många tjejer kan ha det svårare än killar, men vanligtvis har ju mobbning lite eller inget med någons kön att göra. Slutet lämnar också en del övrigt att önska, och känns lite för abrupt och för ouppklarat. Visst kan öppna slut ha sin tjusning, men här hade jag velat veta mer och jag får en något antiklimaktisk känsla av den här abrupta avrundningen.

Fotot är makalöst vackert, och filmen är både snygg och har ett starkt bildspråk. Ragna Jorming är onekligen en väldigt skicklig filmfotograf, och jag kan inte minnas att jag sett en så visuellt tilltalande svensk film på flera år. Ljudet och ljudmixningen imponerar dock inte alls lika mycket - flertalet av skådespelarna talar mer eller mindre otydligt, och då och då dränks dialogen av alltför högt bakgrundsljud (musik eller effekter). Jag är mycket tacksam över att DVD-utgåvan har svensk text, för annars hade jag nog haft stora svårigheter att uppfatta allt.

Skådespelarinsatserna är mycket bra, och jag uppskattar att filmteamet för en gångs skull satsar på okända ansikten och till största delen debutanter; det gör underverk för den autentiska känslan. Däremot fungerar det lite si och så med förvandlingen mellan tjejer och killar, då Alexandra-Therese Keining valt att byta ut skådespelarna för de manliga "versionerna". För de tre huvudrollerna finns alltså sex olika skådespelare, tre kvinnliga och tre manliga. Visst har de manliga skådespelarna likheter med de kvinnliga motsvarigheterna, men jag tycker ändå att det blir lite för olikt och det känns inte riktigt som samma personer. Men det här är förstås ett svårlöst problem, och i synnerhet utan budget för enorma specialeffekter är väl olika skådespelare ett nödvändigt ont. Tuva Jagell och Emrik Öhlander spelar i alla fall mycket bra som Kim; och Wilma Holmén/Vilgot Ostwald Vesterlund och Louise Nyvall/Alexander Gustavsson likaså. Samtliga är debutanter, men spelar som om de aldrig gjort annat, och jag blir mycket imponerad över rollbesättningen. Alla sex har alla möjligheter att komma långt inom filmbranschen. Mandus Berg gör vad som går av den otacksamma rollen som Tony, men känns en smula opersonlig och imponerar inte lika stort som de tre/sex huvudrollerna.

Pojkarna är en mycket bra och stark film, som lyckas att skildra tonåren på ett trovärdigt sätt. Trots den övernaturliga kryddan upplevs filmen realistisk, och det är lätt att dras in i den här udda historien. Det är fängslande, gripande och hela tiden intressant, då filmen ställer frågor utan att erbjuda några svar. Jag är dock lite besviken över att filmen valt att fokusera på Kim i första hand - hen är visserligen mycket intressant och mångbottnad, men jag tycker inte det känns rätt att det sker på bekostnad av Bella och Momo; också mycket intressanta karaktärer på ett helt annat sätt. Jag kan tänka mig att boken förmodligen har kunnat skildra alla tre lika mycket, men för en film måste förstås vissa prioriteringar göras - det är helt enkelt omöjligt att på en bit under två timmar skildra flera personer helt öppet och trovärdigt. Jag är bara inte säker på att det var rätt beslut att låta fokuset ligga på Kim. Skildringen av Tony lämnar också en del övrigt att önska, och där jag misstänker att det i grund och botten funnits en intressant bakgrundshistoria blir det i slutändan en alltför platt och ytlig skildring av en alltför stereotyp rollfigur. Vad tanken än varit är det helt enkelt omöjligt att tycka att Tony är annat än en vidrig skitstövel.

Men till syvende och sist är det ändå de goda egenskaperna som överglänser de fåtal problemen, och det här är helt enkelt en av de bästa ungdomsfilmerna på flera års tid. Det är trevligt att äntligen få en stark och trovärdig skildring av tonåriga rollfigurer utan klichéer, och jag kan bara rekommendera de allra flesta att se filmen snarast. Jag kan inte lova att alla kommer att tycka om den, den är alldeles för udda för det, men jag kan åtminstone lova att ingen lär glömma den på länge. Den skulle också fungera perfekt som debattunderlag i skolan, och jag kan bara hoppas att så många tonåringar som möjligt får chans att se filmen. Trots de brister som finns, som gissningsvis är en bieffekt av att filmatisera en så pass tjock roman till en relativt kort film, ger jag därför ändå Pojkarna en svag åtta i betyg.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1 på svenska. Filmen har textning på svenska och engelska, men observera att den svenska texten inte har någon dövanpassning utan enbart har med den faktiska dialogen - här finns alltså inga ljudbeskrivningar eller information om vem som säger vad; inte ens när rollfigurerna inte syns i bild. En fördel för oss med fullgod hörsel som ändå behöver ha på text i och med problemen att uppfatta vad som sägs, men en stor nackdel för hörselskadade och döva. Textningen är lagom stor och lättläst. Efter inmatning av skivan möts vi av distributörsjingel, följt av varningstexter på svenska. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är på svenska och stillastående. Menyn är mycket enkel, och innehåller bara möjlighet att slå av och på textning på svenska respektive engelska samt spela filmen - inte ens scenvalsmeny återfinns vilket är en nackdel om man vill hitta åt ett visst parti. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt och lite svagt när det trots allt gäller en så omtalad svensk film.


Recensionen skriven: 5 mars 2016
Senast uppdaterad: 22 oktober 2016

Recensionen har lästs 932 gånger av 555 personer, sedan den 5 mars 2016

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *   
8
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * *      6

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FYRA - NOLLA - TREA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna