Dubbningshemsidan
Recensioner
Public Enemies
(Public Enemies)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Under den stora depressionen, som generellt sett brukar anges som mellan 1929 och 1939, var det i USA vanligt med bråttsvågar av olika slag. Några av historiens största gangsters och brottslingar härjade under den tiden, och en av de mest ökända var John Dillinger. Han var bankrånare, men sågs under depressionen av många som en slags levande version av Robin Hood, som stal pengar från de giriga bankerna. Han var en av orsakerna till att den federala polisen FBI bilades utifrån dåvarande Bureau of Investigation av J. Edgar Hoover, och en särskilt insatsstyrka inleddes som i över ett år satsade allt på att tillfångata John Dillinger. Det är utgångspunkten bakom den nya filmen Public Enemies, som regissören, producenten och manusförfattaren Michael Mann - mest känd som skaparen av kriminalserien Miami Vice - legat bakom. Handlingen inleds 1933, när John Dillinger just blivit frisläppt från fängelse. Tillsammans med rånarkumpanerna Red Hamilton, Charles Makley och Harry Pierpont började han att råna ett flertal banker, samtidigt som FBI-agenten Melvin Purvis blivit utvald att leda en särskilt styrka som ska få fast honom, och inte drar sig för någonting i försöken att få fast John.
Den verkliga historien är absolut fascinerande och intressant, och det innefattar även denna film. Såvitt jag förstår har manusförfattarna tagit sig vissa historiska friheter med bl.a. kontinuitet, men mycket av händelserna har trots allt hänt i verkligheten. Public Enemies skiljer sig från traditionella kriminalthrillers på en viktig punkt - fastän vi får följa båda sidorna, så är det uppenbart att det är bankrånarna som porträtteras som de goda, och FBI-agenter som onda. Det är ett annorlunda och ovanligt begrepp, men överlag fungerar det bra. Det hade förstås varit bättre att porträttera det hela mer opartiskt, så att vi själva får bilda oss en uppfattning om båda parter. Men trots allt fungerar det här upplägget väl, även om vi ibland inte får tillräcklig motivation och bakgrund för att John Dillinger verkligen ska framstå som helt god. Tyvärr är det en mycket ojämn film, vilket gör det svårt att bedöma den. Vid vissa tillfällen är den riktigt bra och fascinerande, och bättre än jag hade väntat mig. En del scener är också både berörande och minnesvärda, och då ser vi precis vad regissören egentligen sett i grundstoryn. Men vid ett flertal andra tillfällen är filmen istället oengagerande och menlösa, och ibland går det riktigt segt. Ett av de stora tyngdpunkterna i storyn är kärleksrelationen mellan John Dillinger och Billie Frechette. Den delen fungerar därför ganska väl, och förblir intressant. Men när de inte syns tillsammans blir det istället mer oengagerande. Problemen orsakas huvudsakligen på två stora brister, där det första och kanske mest påtagliga är speltiden. Fastän det i grund och botten är en ganska tunn story som utspelas under en relativt kort tidsperiod, så har längden dragits ut in absurdum. Med en speltid på 2 timmar och 20 minuter har den blivit minst en halvtimme för lång, och det gör att det ibland blir både utdraget och tråkigt. Somliga scener är flera minuter längre än de hade behövt vara, och jag fick anstränga mig för att inte somna under vissa perioder. Det finns också alldeles för många utdragna och omotiverade vålds- och actionsekvenser, av typen "alla skjuter mot alla". Dessa har blivit mycket tråkiga och oengagerande, och man lyckas inte ens att förstå exakt vilka alla är eller vem som egentligen skjuter mot vem. Våldsscener kan absolut vara berättigat i många sammanhang, men det måste finnas någon tanke bakom. Det verkar regissören ha missat, för här finns det många skottlossningsscener som inte tillför någonting till handlingen. Det andra stora problemet berör avsaknaden av djupare personbeskrivningar och karaktärsutveckling. Vi får trots allt lära känna John Dillinger ganska väl, och han har blivit någorlunda mångbottnad. Jag saknar dock mer bakgrundsinformation, i och med att vi kommer in i handlingen direkt utan någon form av introduktion. Det finns heller inte mycket till karaktärsutveckling, utan John står och stampar på ungefär samma ställe hela filmen igenom. Johns rånarkumpaner har blivit helt endimensionella, och de får vi inte veta mer än namnet på. De andra rånarna Baby Face Nelson och Pretty Boy Floyd är relativt endimensionella men spelar inledningsvis väsentliga roller; men vid ett tidigt skede försvinner de från filmen, och man börjar tro att manusförfattarna glömt bort att de någonsin varit med.
FBI-agenterna har blivit mycket endimensionella och intetsägande, och i synnerhet Melvin Purvis framstår som en endimensionell och skjutgalen karikatyr. Bitvis påminner hans beteende lite om prins John i Robin Hood, och jag betvivlar att det var filmmakarnas avsikter. Melvin Purvis har säkert gjort tvivelaktiga saker i sitt liv, men jag hoppas och tror att han inte var fullt så illa i verkligheten som i filmen. I slutet får vi visserligen ana ett visst djup hos Melvin, men det är alldeles för sent för att spela någon roll. Det är tråkigt att inte filmteamet kunnat lägga ner mer tid på att porträttera FBI-agenterna på ett mer neutralt sätt, och att i möjligaste mån berätta den verkliga historien opartiskt. I vissa händelsedrivna filmer spelar det ingen större roll med endimensionella karaktärer; exempelvis rena actionfilmer där det alltid händer något. Men i en film som denna, där storyn är ganska tunn, så är det en förutsättning för att det verkligen ska bli en fulländad film. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och både Johnny Depp och Christian Bale spelar övertygande och trovärdigt. Dessutom blev jag imponerad över Marion Cotillard som Johns flickvän Billie, och talar med en trovärdig amerikansk accent. Vid ett par tillfällen hör man dock att hon övergår till fransk brytning och verkar glömma bort den amerikanska dialekten, vilket låter lite konstlat. Man kan dock tycka att de flesta av skådespelarna inte är alltför lika de verkliga förlagorna, och ibland är det också till nackdel att huvudrollerna är så kända så att en del av filmillusionen försvinner. Filmen har snyggt foto, och en överlag effektiv blandning av fast kamera och handkamera. Vid några scener, i synnerhet vid skottlossningssekvenserna, tar den skakiga handkameran dock överhanden mer än nödvändigt. Scenografin imponerar stort, och det syns att scenograferna lagt ner mycket tid på att få allting trovärdigt, med bilar och annat som stämmer överens med 1933. Ibland fick jag dock ändå en känsla av att tidsperioden inte helt stämmer överens, utan man får ett lite konstlat intryck som visserligen ser tidsenligt ut men som inte känns det. Jag misstänker att det beror på att filmen är inspelad med digital video, istället för traditionell film som brukar vara det vanliga. Det gör att många scener har blivit lite väl rena och kristallklara, och därför inte helt stämmer överens med hur det borde se ut 1933. Jag brukar mycket sällan haka upp mig på val av inspelningsteknik, men det här är ett av fåtalet fall där det säkerligen varit att föredra med traditionell analog teknik - då får man som regel en mjukare bild, som bättre stämmer överens med gammaldags scener. Överlag blev jag därför lite besviken över Public Enemies, då en film med så bra skådespelare och med en så intressant grundstory borde ha blivit mycket bättre än den faktiskt blev. Men det är inte alls en dålig film, utan är trots allt intressant, relativt välgjord och åtminstone bitvis engagerande. En annorlunda vinkling gör också att filmen sticker ut från mängden krimimalthrillers, och delvis därför förblir den fullt sevärd. Men jag skulle inte vilja se om den, och det räcker inte längre än till en stark femma.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 juli 2009
Senast uppdaterad: 24 juli 2009
Recensionen har lästs 4175 gånger av 2421 personer, sedan den 24 juli 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))