Dubbningshemsidan
Recensioner
Repris
(Reprise)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Den danskfödde norska regissören och manusförfattaren Joachim Trier har främst blivit uppmärksammad för att vara långväga släkt med den mer kända Lars von Trier. Hans senaste film var det mörka prisbelönade dramat Oslo 31 augusti, som biovisades i Sverige. Han debuterade 2006 med dramakomedin Repris, som bl.a. vann Amanda (norska motsvarigheten till Guldbagge) för bästa film och var Norges bidrag till Oscarsgalan (dock utan att bli nominerad). Filmen blev en stor framgång på filmfestivaler över hela världen, men gick aldrig upp på bio i Sverige. Först nu, efter de relativa framgångarna med Oslo 31 augusti, har Repris äntligen släppts direkt på DVD i Sverige för första gången.
Erik och Philip har varit vänner sedan grundskolan, och har gjort det mesta tillsammans. Nu är de 23 år gamla, och har båda två skrivit varsin roman som de skickat in till bokförlag. Philips roman blev publicerad, och han har nu blivit en populär framgångsrik författare. Detsamma gäller dock inte Erik, där inget förlag har nappat på hans manus och han inte fått annat än avslag. Trots framgångarna drabbas Philip snart av en allvarlig psykos, och blir inlagd på psyket. Hans psykiater är övertygad om att kärleken till flickvännen Kari varit en bidragande orsak till psykosen, och därför har Kari inte fått träffa honom under hela tiden på psyket. När han till sist kommer ut tar han sina första stapplande steg till att återuppta kontakten med både Kari och Erik; men det är inte helt lätt...
Joachim Triers senaste film Oslo 31 augusti var en intressant och välgjord film, med en fantastisk stämning och en realistisk mörk stil. Men jag upplevde ärligt talat filmen som mer intressant än bra, och den var för mörk och dyster för sitt eget bästa. Därför var det med blandade känslor jag satte mig ner för att för första gången se Joachims debutfilm Repris från 2006, men det tog inte lång tid innan jag insåg att den filmen definitivt är bättre än Oslo 31 augusti.
Storyn är intressant, om än kanske inte alltför originell och trots vissa klichéer. Här är det inte lika mörkt och dystert som i Joachims senaste film, utan han har här lyckats att hitta en bättre balans trots ett i grund och botten mindre originellt tema än i Oslo 31 augusti. Även i Repris är det mörkt och dystert, men här finns det hela tiden ett visst framtidshopp och en del ljusglimtar varför man aldrig tappar sugen utan förblir engagerad i handlingen och rollfigurerna. Filmen har ett ganska långsamt tempo, men trots det blir det aldrig segt eller tråkigt utan man förblir intresserad. För att lätta upp stämningen har manusförfattarna också blandat in ganska mycket humor i det i övrigt tunga ämnet, och det fungerar riktigt väl. Man får skratta ibland, och humorn fungerar som effektiv kontrast och komplement till det mer seriösa dramat. Det är charmigt, underhållande och inte minst väldigt udda.
Repris har en annorlunda berättarteknik, där en berättarröst då och då kommer in för att ge en snabb historielektion om vad som hänt med rollfigurerna tidigare; allt återgivet med en udda ironisk ton. Det är ett vågat grepp som sällan fungerar alltför väl, men i just det här fallet fungerar det faktiskt. Berättarrösten och tillbakablickarna fungerar som effektiv kontrast till de mörkare nutida scenerna, och det är ofta riktigt roligt att se de självdistanserande berättande tillbakablickarna. Det är både egendomligt, annorlunda och närmast absurt; men icke desto mindre charmigt och roligt. Under dessa partier började mina tankar åtminstone bitvis att vandra till Bröderna Dal, som också använde berättarröster på ett något snarlikt sätt, och det är inte nödvändigtvis en nackdel i det här sammanhanget. Filmen har också en mycket fin stämning och en lågmäld stil, som jag uppskattar.
Berättartekniken är dock paradoxalt nog både filmens styrka och svaghet. Det är originellt och udda, men det har också en förkärlek att bli lite rörigt. Filmen hoppar mycket i tid, både framåt och bakåt, och det är inte alltid solklart när vi ser tillbakablickar och när det är nutid. Det gäller inte enbart när berättarrösten pratar, då det är ganska solklart när händelserna inträffade, utan även i övrigt då filmen berättar med ett lite icke-linjärt tankesätt. Det blir heller inte bättre av att dialogen ofta är ganska minimalistisk och sparsmakad, och det märks att Joachim Trier gjort allt för att undvika minsta lilla tecken på övertydlighet; till den grad att det istället gått för långt åt andra hållet. Det är givetvis fullt avsiktligt och förhöjer den originella känslan, men man måste vara ganska fokuserad när man ser filmen.
Bitvis känns det en smula osammanhängande och ofokuserat, då Repris tar upp många rollfigurer och sidohändelser, varav långt ifrån alla hinner utvecklas tillräckligt under den här trots allt inte alltför långa filmen på 1 timme 42 minuter. Det finns inte alltid en konkret röd tråd, vilket gör att filmen ger en lite blandad känsla medan man ser den. En del sidohändelser och rollfigurer rinner också ut i sanden, och det verkar som att manusförfattarna nästan glömt bort somliga karaktärer när filmen väl slutar.
Både Philip och Erik har blivit mångbottnade och intressanta rollfigurer, och jag uppskattar också Kari som är en intressant och nyanserad personlighet som känns äkta. Personbeskrivningarna och karaktärsutvecklingen med alla dessa är förvånansvärt bra, men detsamma kan tyvärr inte sägas om resten. Det märks att allting fokuserar kring dessa tre personer, och de flesta andra har därför blivit relativt endimensionella och outvecklade. Det gäller bl.a. Eriks flickvän Lillian, som i grund och botten är en intressant rollfigur men som har fått för litet utrymme och aldrig får det djup jag hade önskat. Men värst ställt är det med Philips och Eriks båda kompisar, som blivit det mest stereotypa och endimensionella som världen någonsin skådat, och som ärligt talat blir mer irriterande än roliga. Jag hade också velat se mer av bokförläggaren Johanne, som ett tag ser ut att få en viktig roll för filmen, men som därefter nästintill går upp i rök.
Väldigt länge är Repris ändå en mycket bra och underhållande film, med en udda och charmig berättarteknik i kombination med lagom mörk stämning och en stämningsfull lågmäld stil. Problemet är att slutet lämnar en hel del övrigt att önska, då allting blir mer förvirrande än någonsin tidigare och man i slutändan har mängder av obesvarade frågor. Säkerligen har slutet avsiktligt gjorts tvetydigt, men jag tycker inte att berättartekniken under slutscenerna tillför något; till skillnad från tidigare i filmen där berättarsättet faktiskt har en poäng och förhöjer stämningen.
Fotot är snyggt, och filmen erbjuder både vackra vyer och ett starkt bildspråk. Klippningen och musiken är utmärkt. Skådespelarinsatserna är mycket bra. Anders Danielsen Lie är utmärkt som Philip, och han spelar mycket trovärdigt och starkt in i minsta detalj. Det kan dock kännas lite ovant att se honom i den här rollen, då han också spelade huvudrollen i Triers andra film Oslo 31 augusti. Espen Klouman-Høiner är också mycket bra som Erik, som också gör en imponerande rollprestation med enkla medel. Jag blev också mycket imponerad över Viktoria Winge, som är utmärkt som Phillips flickvän Kari och gör en naturlig och minnesvärd insats. Silje Hagen är bra som Lillian, men får tyvärr inte speciellt mycket att arbeta med då hon - trots att det i grund och botten är en viktig roll - har fått betydligt mindre utrymme än de andra tre. Även i övrigt är det bra skådisar, och det finns egentligen inte ett enda svagt kort i den här ensemblen.
Repris är en originell, charmig och underhållande film, med en uppfriskande udda berättarteknik och en intressant handling. Det är både roligt, engagerande och berörande. Åtminstone fram tills slutet, som med sin onödigt tvetydiga stil delvis förtar en del av poängerna med filmen. Det är ändå en riktigt bra film, som är väl värd att se för alla som inte kräver jättesnabba filmer, men det hade kunnat bli betydligt bättre utifrån samma premiss. Efter moget övervägande stannar betyget på en riktigt stark sjua, men med ett bättre slut hade det utan tvekan blivit en åtta.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, och ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och vanlig 2-kanalig stereo. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har norskt tal och enbart svensk text; inga andra språk alls och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, följt av varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stilren, stillastående och svenskspråkig.
Trots att ingenting anges på omslaget finns det faktiskt en hel del extramaterial. Det låter roligt, men problemet är att allt extramaterial återges med norskt tal helt utan text. Det är allt annat än lätt att uppfatta allt som sägs, och jag hade periodvis stora svårigheter att förstå vad som sades. Först hittar vi ett flertal bakom kulisserna-inslag av olika karaktär, som bl.a. tar upp rollbesättningen, filmteamet och produktionen i allmänhet, skildrandet av psykoser och inspelningen av filmens enda sexscen. De flesta inslag fokuserar på samtal med antingen Joachim Trier eller de två manliga huvudrollerna, varvat med bevarat filmat arkivmaterial från inspelningen. En del av det som tas upp är ganska intressant, och det finns absolut en del matnyttigt. Det är framförallt intressant att höra Joachim Trier prata, och han är dessutom betydligt lättare att förstå än de båda skådespelarna. Men lite för stor plats ges åt att beskriva tekniska detaljer såsom kamera och scenografi, som inte nödvändigtvis intresserar gemene man lika mycket som Joachim verkar tro. Dessutom blir det lite tunt då mycket av extramaterialet går ut på att de inblandade berättar i efterhand om produktionen, medan det inte finns lika mycket bevarat från när inspelningen faktiskt gjordes. Därefter finns även 16 stycken bortklippta scener på totalt 18 minuter. En del av scenerna är intressanta att se, medan många av de andra är ganska poänglösa och inte tillför någonting. Ingen av scenerna känns dock direkt viktig för handlingen, och dessutom försvinner en del av poängen då vi inte får veta var i filmen scenerna hörde hemma eller varför de klipptes bort. Det blir heller inte bättre av att de bortklippta scenerna är ännu svårare att förstå än intervjuerna, och under många av scenerna tvingades jag ge upp hoppet om att faktiskt lyckas att uppfatta dialogen. Det är verkligen tråkigt att inte DVD-producenterna har kunnat satsa på att förse bonusmaterialet med svensk text; det borde vara en självklarhet när bonusmaterial är på annat språk än svenska eller engelska.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 juli 2012
Senast uppdaterad: 27 juli 2012
Recensionen har lästs 3707 gånger av 2157 personer, sedan den 26 juli 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))