Dubbningshemsidan
Recensioner
Rock of Ages
(Rock of Ages)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Scenmusikalen Rock of Ages, skriven av amerikanska Chris D'Arienzo, hade urpremiär i Los Angeles 2006; innan den ett par år senare lanserades på Broadway. Musikalen, som till största delen innehåller befintlig rockmusik från 1980-talet, blev en stor succé och har framförts runt om i både USA, Kanada, Storbritannien och Australien. Nu har även teatern omarbetats och filmatiserats till en filmversion, i regi av koreografen och regissören Adam Shankman som tidigare gjort så vitt skilda filmer som The Wedding Planner, A Walk to Remember, 17 Again och Hairspray. Han har själv dessutom koreograferat musikalnumren.
Den unga tjejen Sherrie flyttar från ett litet samhälle i Oklahoma till Los Angeles, i förhoppningen att slå igenom som sångerska. Tyvärr blir hon dock rånad samma minut som hon kliver av bussen, och Drew - en bartender på den välkända nattklubben Bourbon Room - blir vittne till händelsen. Han lyckas inte hinna ikapp rånaren, men för att kompensera ordnar han jobb åt den nu luspanka Sherrie på Bourbon Room. Drew vill också slå igenom som sångare, men lider av enorm scenskräck varför hans drömmar heller inte går så bra. De blir förälskade och inleder ett förhållande. Under tiden har ägarna av nattklubben stora ekonomiska problem, och deras enda räddning är en avskedskonsert med bandet Arsenal, som ska hållas på klubben. Arsenal ska splittras efter denna sista spelning, då bandets talangfulle men högst opålitlige leadsångare Stacie Jaxx ska bli soloartist...
En musikal med rockmusik låter kanske inte särskilt upphetsande, och mina förväntningar inför Rock of Ages var i ärlighetens namn lite ljumma. Men det visade sig faktiskt vara en riktigt bra film, som underhåller hela tiden trots en förutsägbar och måttligt originell story. Visst har vi sett grundstoryn förut, som bl.a. har en hel del likheter med Coyote Ugly, och någon alltför djup film är det inte. Men trots en för genren ovanligt lång speltid på dryga två timmar går tiden snabbt, och man har trevligt hela tiden.
Filmen innehåller en stor mängd musikalnummer, och utan att ha räknat vågar jag påstå att det är mer musik än dialog. Det är till största delen befintliga rocklåtar från olika tidsperioder men där majoriteten kommer från 1980-talet i något uppdaterade versioner, men ett fåtal låtar är nyskrivna. Det är bra och passande musik, och framförallt har manusförfattarna på ett skickligt sätt integrerat de befintliga låtarna i handlingen så att storyn nästan aldrig stannar upp av musikalnumren. Handlingen förs framåt av musiken på ett smart sätt, och därför blir det aldrig segt eller tråkigt på samma sätt som det annars lätt kan bli. Ett par av låtarna känns dock inte lika väl integrerade i handlingen som resten, och då förs inte handlingen framåt riktigt på samma sätt som jag hade önskat. Ett par av musikalnumren blir därför onödigt utdragna, då man hinner börja önska att handlingen ska komma igång igen. Men dessbättre gäller det bara några få av de många låtarna, och resten fungerar riktigt väl.
Det är en ganska rolig film, med en del lyckade humoristiska poänger och en del riktigt lyckade repliker och poänger. Men någon stor skrattfest är det inte, och förväntar man sig en renodlad komedi blir man besviken. Det är hela tiden charmigt, underhållande och småroligt; men det är bara vid ett begränsat antal tillfällen som jag faktiskt skrattade högt. Men några av replikerna är oförglömliga, och vid ett par tillfällen är det sanslöst roligt. Överlag hade jag dock inte tackat nej till mer humor, för som det är nu upplevs filmen definitivt mer som en musikal än en komedi.
Överlag är det också väldigt förutsägbart, och man behöver inte direkt vara ett geni för att förutspå det mesta som kommer att hända. Det finns också en hel del klichéer och vissa rollfigurer är tämligen stereotypa; något som är mest påtagligt med den lite väl tillspetsade Stacee Jaxx. Men i ärlighetens namn lider förstås många filmer av sådana brister, och i en musikal är man beredd att förlåta ganska mycket då man helt enkelt inte tänker på klyschorna när det är så mycket bra och smidigt integrerad musik. Under filmens andra halva tycker jag också att Sherrie får för lite utrymme, då allting fokuserar på Drew och Stacee Jaxx lite väl mycket. Jag hade velat se mer av Sherrie, som trots allt ska föreställa vara huvudrollen men som bitvis försvinner i skymundan när allt ska handla om Stacee. Jag hade också velat se mer av journalisten Constance, som trots allt är en förhållandevis viktig roll för handlingen men som trots det bara medverkar i ett ganska begränsat antal scener.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt men ganska traditionellt bildspråk. Musiken är till största delen bra och passande, trots att rock egentligen inte alls är min favoritmusikstil. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra, och alla skådespelarna sjunger själva i musikalnumren. Den förhållandevis okända Julianne Hough är utmärkt som Sherrie, och spelar övertygande och trovärdigt in i minsta detalj. Den mexikanska skådespelaren och sångaren Diego Boneta är riktigt bra som Drew, även om han vid några tillfällen känns en smula opersonlig. Både Julianne och Diego har dessutom utmärkt sångröst, och framförallt Julianne blev jag väldigt imponerad av. Malin Åkerman är som vanligt utmärkt, även om hon tyvärr inte får så jättemycket att arbeta med i den begränsade men viktiga birollen som journalisten Constance. Tom Cruise är ganska bra som Stacee Jaxx, men balanserar på gränsen till överspel och vid några tillfällen tycker jag att han passerar gränsen. Alec Baldwin och Russell Brand är bra, men sticker samtidigt inte ut alltför mycket.
Jag hade inga alltför höga förväntningar på Rock of Ages, men blev faktiskt positivt överraskad. För trots en bekant och förutsägbar story plus många klichéer och ett par smaklösa skämt, så är det en riktigt underhållande, charmig och trevlig film. Det hade inte skadat med mer humor, men den humorn som finns är till största delen lyckad och förhöjer helhetsintrycket. För att jag ska bli helt nöjd hade jag nog gärna velat ha mer humor, ett större djup eller en lite mer omfattande handling, men det är ändå en så lyckad och charmig film att den är väl värd att se för de allra flesta och betyget blir därför en stark sjua.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 21 juni 2012
Senast uppdaterad: 22 juni 2012
Recensionen har lästs 4055 gånger av 2417 personer, sedan den 21 juni 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))