Dubbningshemsidan
Recensioner
Så ock på jorden
(Så ock på jorden)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Det har gått drygt 9 månader sedan händelserna i Så som i himmelen, och Lena ska snart föda hennes och Daniels barn; samtidigt som hon har svårt att komma över Daniels bortgång. Den lokala prästen Stigs fru har nu lämnat honom, och han har stora problem att locka några besökare överhuvudtaget till kyrkans gudstjänster. Stig övertalar då Lena att ta över som körledare i kyrkan, något hon med stor tvekan går med på. Men en stor TV-sänd jubileumskonsert är på gång, och många är inte alls förtjust över Lena som körledare; än mindre då i stort sett ingen i kören har minsta lilla sångerfarenhet.
Så som i himmelen var absolut en bra och underhållande film, även fast jag aldrig varit lika förtjust i den som resten av Sveriges befolkning. Därför var mina tankar kluvna inför en uppföljare, och tyvärr är Så ock på jorden inte alls lika bra film som föregångaren. Visst märks det att Kay Pollak haft de bästa avsikter med filmen - att attackera Jante-lagen och att ta upp budskap som att tro på sig själv kan ju ingen ifrågasätta och är hög tid att någon gör. Kay har utan tvekan haft mycket att förmedla, men sättet han gör det på lämnar tyvärr en del övrigt att önska. Visst är det hyfsat underhållande, och det är kul att få återse några av rollfigurerna från den första filmen. Det finns en viss charm och en viss humor, så man har trots allt ganska trevligt medan man ser filmen. Det är känslosamt och bitvis berörande, och därför dras man trots allt in i handlingen. Trots en ovanligt lång speltid på nästan 2 timmar 10 minuter går tiden förhållandevis fort, och det blir aldrig segt eller utdraget.
Att det är övertydligt och förutsägbart kan jag leva med - det gällde trots allt även föregångaren och i ärlighetens namn oerhört många andra filmer. Då är det ett betydligt större problem att Kay Pollak den här gången har tagit i till bristningsgränsen och överdrivit allting in absurdum. Visst är det en intressant story i grund och botten, men allting har överdrivits så fruktansvärt mycket att det blir nästan omöjligt att ta filmen på allvar. Det är otroligt känslosamt, det finns inga nyanser, alla är antingen goda eller onda och till råga på allt är det också ganska repetitivt.
Här finns inga djupare personbeskrivningar och i stort sett ingen karaktärsutveckling; och den utveckling som trots allt förekommer känns orealistisk. Det blir på tok för mycket av allting, till den grad att filmen periodvis känns som en ren buskis - och vid några tillfällen hann jag börja undra om Kay Pollak innerst inne hade velat regissera Åsa-Nisse istället... Att påstå att det är överdramatiserat vore tidernas största underdrift. Dialogen är också riktigt dålig och övertydlig, till den grad att jag börjar undra om manusförfattarna verkligen har så dålig koll på trovärdig dialog eller om det avsiktligt är skrivet på det här sättet.
Inget av det här låter särskilt lyckat, men dessbättre är Så ock på jorden inte alls värdelös. Ganska ofta blir det så dåligt att det nästan blir bra, och man börjar ofta skratta åt de absurt överdrivna situationerna och replikerna. Samtidigt förblir filmen också hyfsat engagerande, och det är glädjande med en film som faktiskt har bra budskap; om än övertydliga sådana. Storyn är det heller inget fel på, och genom att fokus flyttats från den numera bortgångna Daniel till Lena blir filmen på sätt och vis mer intressant och ligger dessutom bättre i tiden.
Fotot är bra, och filmen har en del vackra vyer kombinerat med ett effektivt bildspråk. Skådespelarinsatserna är helt okej, men tyvärr är det mer regel än undantag med mer eller mindre kraftigt överspel. Frida Hallgren är bra i huvudrollen som Lena, och hon spelar bra trots att det är en besvärlig roll med kraftiga känsloutbrott. Dock blir det lätt irriterande med Fridas uppenbart fejkade norrländska dialekt, som förtar en del av känslan. Det känns ibland som att Frida måste koncentrera sig så mycket på dialekten att skådespeleriet kommer i andra hand, och då dialekten är så uppenbart tillgjord känns allting lite onaturligt. Det här kanske inte är något som personer i södra Sverige reagerar över, men för norrlänningar blir den fejkade dialekten plågsamt uppenbar. Det hade definitivt varit att föredra att låta Frida tala rikssvenska under filmen. Jakob Oftebro är bra som Axel, och dessutom den enda som inte spelar över i filmen; vilket dock i och för sig beror på att han nästan är den enda nedtonade och någorlunda trovärdiga rollfiguren. Lennart Jähkel spelar ibland över som Arne, men gör ändå en bra rollprestation; och då han kommer från Piteå har han i alla fall fördelen att redan ha en naturlig norrländsk dialekt utan att behöva göra sig till. Niklas Falk är hyfsad som Stig, men spelar bitvis över å det grövsta. Resten av ensemblen gör vad som går, men nästan alla spelar över i viss mån - och när det händer i så hög utsträckning, även bland duktiga erfarna skådespelare, måste det rimligtvis bero på regin av Pollak och inte att skådespelarna själva gör ett dåligt jobb.
Så ock på jorden är en hyfsad film med en intressant story, som är underhållande samtidigt som det finns bra men övertydliga budskap. Det märks att regissören haft de bästa avsikter med filmen, och för det förtjänar han en eloge. Men genomförandet är tyvärr inte alls lika bra som budskapet och avsikterna, och man blir snabbt lite leds när allting överdrivits till bristningsgränsen och det blir för mycket av allting. Det går helt enkelt inte att ta filmen riktigt på allvar, och där skiljer den sig från den betydligt mer seriösa och nedtonade Så som i himmelen - inte för att den filmen var alltför lågmäld, men de här två filmerna är ändå som natt och dag på den punkten. De allra flesta rollfigurer är dessutom hopplöst endimensionella och i många fall även stereotypa. Det blir ganska underhållande ändå och visst får man skratta en del - även fast jag starkt misstänker att det mer rör sig om oavsiktlig än avsiktlig humor. Så visst är det här en film som kan vara värd att se, men samtidigt hade den kunnat bli så väldigt mycket bättre utifrån samma story. Då filmen dessutom är så pass mycket sämre än föregångaren kan det i slutändan inte bli mer än en hyfsat stabil femma i betyg. Inte direkt dåligt, men långt ifrån bra heller.
Tyvärr har jag inte fått tillgång till vare sig DVD- eller Blu-Ray-utgåvan, och kan därför inte uttala mig om DVD-produktionen eller eventuellt bonusmaterial. Till den streamade recensionsvisning som SF tillhandahåller journalister finns i alla fall inget bonusmaterial.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 16 december 2015
Senast uppdaterad: 16 december 2015
Recensionen har lästs 3291 gånger av 1964 personer, sedan den 16 december 2015
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))