Dubbningshemsidan
Recensioner
Scooby-Doo 2: Monstren är lösa
(Scooby-Doo 2: Monsters Unleashed)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Obs! Då denna film vid recensionstillfället bara fanns tillgänglig på bio, har undertecknad bara kunnat se filmen en gång. För en komplett recension räcker det givetvis inte med att se filmen en enda gång, följande recension bör därför bara ses som en bedömning av det första intrycket av filmen. Filmen har nu släppts på video, och jag hoppas därmed kunna skriva en mer utförlig recension så fort tillfälle ges.
Bild från Sandrew Metronome Pressinformation
Två år efter att den första spelfilmen med Scooby-Doo såg dagens ljus, är
det nu dags för denna nyproducerade uppföljare, som enligt IMDB fått svensk
premiär samma dag som den amerikanska premiären (!). Precis som i den första
filmen är det dock inte en ren spelfilm ("otecknad") - 95% är filmat, men
Scooby-Doo och vissa andra rollfigurer är datoranimerade.
Det här är en fristående uppföljare, som inte har särskilt mycket till
handlingen gemensamt med föregångaren. De amerikanska skådespelarna är samma som
i föregångaren, vilket är mycket positivt, då de alla spelar mycket bra. Det är
för övrigt intressant att både Sarah Michelle Gellar (Daphne) och Seth Green
(Patrick) medverkar i filmen, båda dessa från TV-serien Buffy the Vampire
Slayer - lite lustigt med tanke på refenserna till Scooby-Doo som förekommer
i Buffy... Scrappy-Doo är borta, och medverkar inte i den här
filmen, till skillnad från föregångaren. På ett museum i staden Coolsville (kan
vi våga gissa på att det är en påhittad stad...?) bildas en utställning med
dräkterna till alla de klassiska monster och spöken som Mysteriegänget avslöjat
i de gamla TV-serierna. En del av dessa dräkter stjäls plötsligt av en namnlös
maskerad gestalt, och därefter får de plötsligt liv med hjälp av en
"monstermaskin"... Det blir inte bättre av att Mysteriegänget sedan får pressen,
och i synnerhet en kvinnlig journalist vid namn Heather, emot sig. Och samtidigt
som Fred, Daphne och Velma gör sitt bästa för att lösa mysteriet, så bestämmer
sig Scooby och Shaggy för att bli tuffare och inte så rädda längre, och själv
lösa mysteriet...!
Det här är en mycket rolig och actionfylld film, där det knappt blir en enda
lugn stund. För oss som sett de gamla klassiska tecknade serierna, är det också
en mycket intressant upplevelse att här få återse gamla "favoriter" som Svarte
Riddaren (från "What a Night for a Knight", det första avsnittet av Scooby-Doo -
Where are you?), 10000-volts-spöket, pterodaktyl-spöket och Tjärmonstret. De har
framställts på ett mycket skickligt sätt via mycket avancerade datoranimerade
effekter, som gör att de framställs mycket obehagliga (mycket värre än i
TV-serierna!), samtidigt som det fortfarande känns som samma skurkar som i
TV-serierna. Dessutom ser vi också den Taz, den tasmanska djävulen, från
Looney Tunes i en pytteliten cameoroll - även det mycket minnesvärt...
Överlag är det en mycket välgjord film med fantastiska specialeffekter, även om
manuset knappast kan klassas som något större mästerverk... Filmen är också i
det stora hela mycket oförutsägbar, vilket är positivt. Överlag håller sig också
producenterna trogna de gamla tecknade serierna, utan att följa i samma mönster.
Exempelvis verkar den annars så naiva och ytliga Daphne ha genomgått en större
personlighetsförändring, och är här både smart, tuff och stark...! Dock känner
jag mig lite frågande till romansen mellan Daphne och Fred, som vi även såg lite
av i slutet av förra filmen - åtminstone undertecknad kan inte minnas att vi
någonsin sett några som helst antydningar till detta i de tecknade serierna och
filmerna. Det känns nästan lite som att den romansen skrivits in i filmen främst
för att skådespelarna Sarah Michelle Gellar och Freddie Prinze Jr. (Daphne
respektive Fred) är gifta... I det stora hela överväger fördelarna dock
nackdelarna, och filmen blir i slutändan riktigt bra och mycket sevärd, och
bristerna i manuset uppvägs till stor del av den otroliga humorn, spänningen, de
mycket välgjorda specialeffekterna och även av nostalgiska skäl... Nu ska dock
påpekas att jag alltid varit överförtjust av Scooby-Doo i alla dess former så
länge jag kan minnas, och jag tror inte att personer som inte tyckte om de gamla
tecknade TV-serierna kommer att dela mina åsikter... För att till fullo
uppskatta filmen och alla dess pikar och skämt bör man faktiskt ha sett (och
fortfarande komma ihåg) de flesta avsnitt av de tecknade serierna (främst
Scooby-Doo - Where are you? och The Scooby-Doo Show). Jag bör också
påpeka att filmens 7-års-gräns i Sverige för en gångs skull är väl befogad, och
det är nästan att man skulle vilja sätta en ännu högre åldersgräns - för den här
filmen tror jag nog att vuxna uppskattar mer än barn...
Precis som föregångaren är det Sun Studio som ligger bakom den svenska
versionen - den här gången dock den svenska filialen, medan föregångaren
dubbades i Köpenhamn. Tre av de fem huvudrollsinnehavarna har dock inte kvar
samma röster som i den första filmen - här har istället rösterna bytts ut till
samma som i Sun Studios nyare dubbningar av de tecknade serierna och filmerna
med Scooby-Doo (What's New Scooby-Doo och efterföljande långfilmer och
videofilmer). Kanske kan man gissa på att det beror på att skådisarna i
föregångaren gissningsvis kom från Malmö, och att det därför blir betydligt mer
praktiskt med skådisar närmare dubbningsstudion... Scooby-Doo spelas dock
fortfarande av Stefan Frelander, precis som i föregångaren och alla Sun Studios
dubbningar av tecknade Scooby-Doo - både förr och nu. Mina åsikter om honom är
fortfarande ungefär samma som tidigare. Han är alltså hyfsad i rollen och nätt
och jämnt godkänd, med någorlunda samma röst som i amerikanska originalet.
Problemet är dock att han inte riktigt lyckas att tillvarata originalets charm
och karaktär i rösten, vilket gör att en del av känslan går förlorad. Jag
förstår att man anlitat honom på den tiden som Scooby-dubbningarna gjordes i
Danmark (då han kommer från Malmö), men nu när dubbningarna görs i Stockholm
tycker jag att man borde kunna hitta någon bättre... Exempelvis var gamla goda
Steve Kratz (från Mediadubbs gamla dubbningar av tecknade Scooby-Doo)
klart bättre, och lyckades på ett sällsynt elegant sätt tillvarata originalets
all charm, känsla och karaktär. Visserligen har vi ju inte hört Steve Kratz som
Scooby på ett antal år, men jag är övertygad om att han fortfarande skulle klara
av det utan problem. Samtidigt är själva röstskillnaden mellan Stefan Frelander
och Steve Kratz så pass subtila att knappast någon skulle irritera sig över ett
sådant byte... Ett annat problem är att Stefan Frelander pratar lite otydligt
som Scooby, och i vissa scener i den här filmen är det lite svårt att höra vad
han säger - Steve Kratz på sin tid pratade märkbart tydligare som Scooby.
Förutom Steve Kratz är jag säker på att det, bland alla skickliga
dubbningsskådisar i Stockholm, också finns andra personer mer lämpade för rollen
än vad Stefan Frelander är. Missuppfatta mig inte nu - Stefan Frelander är en
duktig skådis och jag har absolut ingenting emot honom. Han har säkert gjort
sitt bästa, men jag tycker helt enkelt inte att han klarar av den här rollen
till fullo... I rollen som Shaggy är det bättre ställt - han spelas av BoBo
Eriksson, precis som i den första filmen och Sun Studios senare dubbningar av
tecknade Scooby-Doo. Han är mycket duktig, och passar utmärkt i rollen.
Likheten med originalskådisen Matthew Lillard är också slående. Han talar också
med en utmärkt inlevelse. Där slutar likheterna med den första spelfilmen...
Velma spelas av Jennie Jahns, precis som alla Scooby-dubbningar sedan
TV-serien What's New Scooby-Doo i fjol våras. I de tecknade filmerna
kändes det lite ovant med Jennie Jahns, och det tog mig ett litet tag att vänja
mig vid henne - för spelfilmerna kändes hon dock helt rätt från första början.
Hon är mycket duktig, och passar bra i rollen. Att rösten bytts från Helena
Thornqvist i föregångaren märker man heller inte mycket av - såvida man inte har
sett den första filmen väldigt nyligen, så lär man knappast ens tänka på
saken... Daphne spelas, precis som i alla tecknade Scooby-dubbningar sedan ifjol
våras med undantag av långfilmen Scooby-Doo och legenden om vampyren
förra sommaren, av sångerskan och numera dubbningsregissören Sharon Dyall.
Henne hade jag lite svårare för här... Hon är utmärkt i tecknade Scooby-Doo, men
jag hade lite svårt för att vänja mig vid henne i den här spelfilmen. Till stor
del beror det på att rösten trots allt är rätt olik Elin Abelin, som hade samma
roll i förra spelfilmen. Jämfört med originalskådisen Sarah Michelle Gellar är
inte röstlikheten alltför slående heller. Det tog dock inte så lång tid att
vänja mig vid henne, och hon gör trots allt en bra insats (det är ju inte hennes
fel att hon inte spelade samma roll i förra filmen...). Som Fred hör vi
dubbningsveteranen Peter Sjöqvist, också samma som i de flesta nyare tecknade
Scooby-dubbningar. Han är mycket bra, och passar utmärkt i rollen. Såvitt jag
kan komma ihåg originalet Freddie Prinze Jr:s röst är han också hyfsat lik
denne. Han är också tillräckligt lik Peter Persson, som spelade samma roll i
första filmen, för att det inte ska kännas störande. Som den maskerade gestalten
(den huvudsakliga "skurken") hör vi skådespelarveteranen Torsten Wahlund, som
också såvitt jag kunnat avgöra varit speaker i alla trailers som gått för denna
film. Han är som alltid mycket duktig, och passar bra i rollen. Som journalisten
Heather Jasper-Howe hör vi Annika Rynger, ursprungligen projektledare på
Eurotroll men numera projektledare på Sun Studio, också mycket aktiv som röst i
dubbningssammanhang. Hon är mycket duktig i rollen, och gör ett utmärkt jobb.
Enda "problemet" var att jag, när jag såg filmen, inte lyckades att placera in
rösten, och tillbringade mycket tid med att komma på var jag hört henne
förut...! Som museiintendenten Patrick hör vi Jonas Malmsjö - han är också
duktig, även om rösten jämfört med den Seth Green jag kan minnas, kanske inte är
helt lik... I en större biroll som "ex-skurken" Wickles hör vi den alltid
lika duktiga veteranen Gunnar Ernblad. Han passar också bra, och enda problemet
med honom är väl att han inte kan göra till rösten nämnvärt, så att man väldigt
tydligt känner igen honom från andra filmer och roller - men så länge han inte
gör mer än en roll i samma film, så är det trots allt inget större problem. De
gamla "favoritskurkarna" (Svarte Riddaren, Tjärmonstret, m.fl.) har också bytt
röster jämfört med de gamla TV-serierna när de först medverkade. Men eftersom
även deras utseende förändrats en hel del, så känns det inte som något stort
problem... De spelas nu av Adam Fietz, Per "Ruskträsk" Johansson", m.fl., och
alla dessa passar även de bra i rollerna. Samtliga talar med hyfsad eller
utmärkt inlevelse, och i alla fall så här i efterhand så kan jag inte minnas att
jag reagerade speciellt över någonting. Dock får vi väl vänta och se vad jag
tycker om rösterna när filmen släppts på video och DVD, så man får en chans att
kunna jämföra med originalversionen... En sak bvärd att nämna är dock att mixningen periodvis
verkar lämna en del övrigt att önska. Vid vissa tillfällen är det svårt att höra
vad som sägs, då dialogen dränks av musik och effektljud (för övrigt ett problem som
långt ifrån är unikt för denna film) - jag är dock osäker på huruvida detta problem
ligger hos dubbningsbolaget eller filmbolaget... Det är dock inget stort problem, och vid
95% av tiden så går det bra att höra vad som sägs.
Precis som nästan alla andra biofilmer har jag inte haft möjlighet att se
(eller rättare sagt: höra) den amerikanska originalversionen, särskilt inte som
originalversionen inte visats i Skellefteå. Översättningen är det Robert
Cronholt som ligger bakom, som etablerat sig som den absolut bästa
Scooby-Doo-översättaren (inte för att det är något fel på honom i andra
dubbningar än Scooby-Doo...) - i den här filmen nämns dock aldrig vare
sig Scooby-kex eller Mysteriebilen, vilket annars är de två begrepp som brukar
översättas sämst av andra översättare. "Mystery, Inc." nämns dock vid flera
tillfällen, och översätts här med "Mysteriegänget" - det absolut enda rätta
(främst av historiska skäl) att översätta det med, även om även detta namn har
förekommit andra översättningar av... Även i övrigt låter det mesta bra och
naturligt, även om jag reagerade över vissa uttryck. Exempelvis förekom en gång
uttrycket "Inte jag med", som i mina öron låter mycket skumt grammatiskt... Om
inte jag är helt ute och cyklar, så borde väl ändå det enda rätta vara "Inte jag
heller"...? Jag reagerade också över att orden "high school" och "college" inte
översatts, utan sägs på engelska. Visserligen är det väl inte helt lättöversatt
och det skulle sannolikt försvåra möjligheterna att få till en bra läppsynk, men
framförallt är jag lite osäker på om verkligen svenska barn (och även vissa
vuxna) vet vad dessa två skolformer betyder - plus att det inte riktigt känns
helt naturligt att nämna dessa ord i svenskan... Överlag känns det dock som en
relativt bra översättning (åtminstone utan att ha sett originalet), även om
Robert Cronholt verkar ha gjort ovanligt många misstag (eller mindre lyckade
beslut) för att vara honom... De låtar som förekommer i filmen (mestadels
traditionell popmusik), främst bakgrundsmusik samt två låtar under sluttexterna,
har inte översatts utan är kvar på engelska.
Vid spelfilmer är det nästan omöjligt att få munrörelser att stämma bra -
det säger sunt förnuft... Överlag ser dock munrörelserna här fullt godkända ut.
Vid en del tillfällen reagerar man över att det klaffar rätt dåligt, men vid de
flesta tillfällen ser det rätt bra ut, och är ingenting man reagerar speciellt
mycket över.
Creditversioneringen är sannerligen ingen höjdare, men avsevärt bättre än
den för föregångaren... Filmens titel i början står på svenska (utan någon skymt
av originaltiteln), men i övrigt är alla förtexter kvar på engelska. De digitalt
"påklistrade" textskyltar som förekommer under filmens gång, främst en kort
sekvens där hundspråk översatts med hjälp av undertexter, står på svenska, men
de texter i filmen som förekommer naturligt i de filmade delarna (och som alltså
inte lagts på med hjälp av dator) är kvar på engelska och har inte översatts på
något sätt - varken i bild eller via speakerröst. Nu är det sällan som dessa
texter har någon avgörande betydelse för handlingen, men ändock... Alla
sluttexter står på engelska, och har inte bearbetats ett dugg för den svenska
versionen. Efter filmen visas en kort extra scen där Scooby gör reklam för ett
Gameboy-spel (!), följt av produktionsbolagens logos. Först efter allt detta
listas svenska studiocredits och röster. Dessa på två stillastående skärmar -
för ovanlighetens skull först studiocredits (dubbningsstudio, regi, översättare,
etc.), och därefter svenska röster. Båda skärmarna visas dock under aningen väl
kort tid - om man läser snabbt så hinner man just så pass läsa det mesta. Visst,
det går betydligt långsammare än exempelvis många av Disneys videofilmscredits
och svenska credits på Disney Channel, men några sekunder till per skärm hade
onekligen inte skadat, så man varit säker på att hinna läsa och uppfatta allt...
För att inte tala om att det känns dumt att behöva vänta tills efter alla
sluttexter tills man får se rösterna - man inser ju genast ungefär hur många som
ser filmen som har någon glädje av den listan (på föreställningen jag såg, var
jag exempelvis ensam kvar i salongen när dubbningscreditsen visades)... Men man
får ju trots allt vara tacksam för att det trots allt stod utsatt här, vilket
det inte gjorde på föregångaren på bio (även om VHS-utgåvan av föregångaren
faktiskt listade svenska credits)...
För att återgå till dubbningen, så är den av hög kvalitet, men inte alls
felfri... Största problemet är de utbytta rösterna gentemot föregångaren plus
att Stefan Frelander inte riktigt klarar av rollen som Scooby till fullo, men
även vissa enstaka uttryck under översättningen kändes märkliga. Dock är det ju,
som alltid, svårt att kunna bedöma en dubbning när man inte kunnat se
originalet...
Bild från Sandrew Metronome Pressinformation
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 4 april 2004
Senast uppdaterad: 4 april 2004
Recensionen har lästs 8917 gånger av 5125 personer, sedan den 5 december 2007
Betyg: |
Film/serie |
|
7 |
DVD-produktion |
|
-- |
|
Röster |
|
8 |
Inlevelse |
|
8 |
Översättning |
|
7 |
Munrörelser |
|
6 |
Helhetsintryck dubbning |
|
7 |
Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg