Dubbningshemsidan
Recensioner
Shame
(Shame)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
Den brittiska regissören, manusförfattaren och konstnären Steve McQueen, som trots namnet inte har någon koppling till den klassiska amerikanska skådespelaren med samma namn, har ett flertal gånger vunnit priser för sina omtalade kortfilmer. Han långfilmsdebuterade 2008 med det irländska dramat Hunger, som prisbelönades på filmfestivalen i Cannes. Hans andra långfilm blev dramat Shame, som vunnit en rad priser världen över - bland annat på filmfestivalen i Venedig - och som blivit kontroversiell i både Storbritannien och USA genom sina ovanligt vågade scener som resulterat i 18-årsgräns i både USA och England. Manuset är skrivet av den brittiska TV- och teaterförfattarinnan Abi Morgan, som nu senast skrev Järnladyn.
Brandon bor i New York och är i 35-årsåldern. Han lever ett till synes framgångsrikt liv, med ett fint jobb och en stor och fin lägenhet i centrala New York. Men skenet bedrar, och Brandon är sexmissbrukare. Han kan inte gå en enda dag utan sex, och lyckas han inte att ragga upp någon för engångsligg så blir det prostituerade som gäller. Han konsumerar tonvis med porr och onanerar ofta, både hemma och på jobbet. Men någon större tillfredsställelse får han inte, och trots hans besatthet har ingen upptäckt hans problem. Men en dag dyker hans syster Sissy oväntat upp, och kräver att få sova hos honom ett tag. Sissy är en måttligt framgångsrik sångerska, som inte heller lever något alltför tillfredsställande liv. Och med sin syster hemma, blir det plötsligt mycket svårare för Brandon att dölja sitt missbruk.
Ingen kan förneka att sexmissbruk är ett intressant och viktigt ämne att uppmärksamma, och dessutom är det ett ämne som (med undantag för enstaka TV-filmer) mig veterligen inte skildrats på film förut. Och det är förstås hög tid att så sker. Resultatet är också riktigt imponerande, och Shame är en mycket bra film som få kommer att glömma och som skildrar sexmissbruk som det missbruk det faktiskt är och på ett träffande sätt verkligen förmedlar den skam som Brandon bär på. Det är lågmält, fascinerande och berörande. Vid några tillfällen blir det riktigt gripande, då det är omöjligt att hålla tårarna borta, men annars är det som regel "bara" väldigt engagerande och intressant. Det känns äkta och realistiskt, in i minsta detalj. Det är en lärorik film, som aldrig tar ställning eller erbjuder några definitiva svar. När man sett klart Shame har man fler frågor än svar, och överlag fungerar det riktigt bra.
Det är en långsam och stillsam film, som tar god tid på sig att presentera premissen och som aldrig höjer tempot. Det är mycket långsamt, och nästan varenda scen är lång. Det är också en förhållandevis fåordig film, som inte innehåller mer dialog än nödvändigt och där mycket förklaras mer med gester och ansiktsuttryck än med konkreta ord. Det är snyggt gjort, och trots snigeltempot förblir filmen intressant och fängslande i stort sett hela tiden.
Shame är en rå och kall film med en imponerande tät stämning, som periodvis är riktigt obehaglig att titta på. Här finns många nakenscener och ett flertal mycket explicita sexscener, som sannerligen inte är minsta lilla upphetsande att titta på. Men de långa tagningarna blir det rentav jobbigt att se på en del av scenerna, vilket förstås är helt avsiktligt och på ett effektivt sätt förmedlar Brandons känslor och tillstånd. Särskilt underhållande blir det inte och här finns i stort sett ingen humor, utan det är en väldigt tung film. Den är lagom deprimerande, utan att det känns helt becksvart. Stämningen är makalös, och jag uppskattar verkligen filmens mycket lågmälda ton helt befriat från allt vad övertydlighet och översentimentalitet heter. Det är avskalat och rentav minimalistiskt, och periodvis får man också en lite introvert känsla. Det kommer sannerligen inte att tilltala alla, men för oss som uppskattar den här lågmälda och tystlåtna stilen fungerar det alldeles utmärkt.
Men någon perfekt film är Shame trots allt inte. Det väldigt långsamma tempot kan ibland fresta på ens tålamod, och här finns många utdragna tagningar med många scener som pågår lite för länge för sitt eget bästa. Visst är det avsiktligt och överlag fungerar det bra, men det kan ibland bli lite för mycket för undertecknad. Det gäller framförallt en lite väl utdragen sexscen mot slutet, som bokstavligt talat pågår i flera minuter. Visst förstår jag tanken och scenen skildrar absolut Brandons känslor på ett effektivt sätt, men det blir ändå lite för mycket att se på och man förstår trots allt tanken långt innan scenen faktiskt tar slut. Självklart måste en film om sexberoende ha med många sexscener, men riktigt så här länge behöver de trots allt inte pågå. Filmen kan också upplevas lite för tunn, för ämnet är trots allt begränsat och även fast det är intressant hela tiden så står filmen ganska länge och stampar på samma ställe.
Jag saknar också att vi inte får någon förklaring till varför Brandon blivit så här, utan här fokuseras allt på nuet. Vi får inte mer än antydningar till att Brandons och Sissys barndom inte varit särskilt lycklig, men exakt vad som hänt kan vi bara spekulera i. Det är visserligen uppfriskande originellt att inte ödsla en massa tid på mängder av tillbakablickar, men jag hade ändå velat veta lite mer konkret bakgrundsinformation än bara lösa antydningar. Jag förstår tanken, men även fast det är originellt och finstämt, så infinner sig inte riktigt någon djupare förståelse i och med fokuset på enbart Brandons nuvarande situation. Jag hade också velat veta mer av Sissy, som trots att hon medverkar i väldigt många scener förblir tämligen endimensionell och som vi inte får veta särskilt mycket om. Det är förståeligt att fokusera på Brandon i första hand, men då hans och Sissys relation är en av de mest intressanta delarna av filmen så saknar jag att få veta ännu mer om henne.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt bildspråk med många långa tagningar och inte fler klipp än nödvändigt. Det här är så långt ifrån MTV-musikvideostilen, som en hel del andra filmer lider av, som man överhuvudtaget kan komma. Men det är väldigt snyggt gjort, och den lågmälda stämningen imponerar stort. Det är också mycket bra musik, som fokuserar på relativt stillsam pianomusik som åtminstone jag tycker om. Skådespelarinsatserna är också utmärkta, och det här är en av de mest imponerande rollbesättningarna jag sett på länge. Michael Fassbender är utmärkt som Brandon, och gör en minnesvärd rollprestation helt utan överspel, och som förklarar minst lika mycket genom minspel och gester som faktisk dialog. Carey Mulligan är också lysande som Sissy, som även hon gör en minnesvärd och närmast helt perfekt rollprestation med ett imponerande sinne för detaljer. Carey har alltid varit bra och tillhör en av mina favoritskådisar, men här är hon om möjligt ännu bättre än vanligt. Hennes amerikanska accent är också förvånansvärt trovärdig, och till råga på allt har hon dessutom en mycket bra sångröst; något hon demonstrerar i en väldigt lång men känslosam scen på en nattklubb. Både Michael och Carey har dessutom väldigt svåra och utmanande roller, som vore krävande för vem som helst att få till trovärdigt. Båda två gör dessutom väldigt nakna rollprestationer, både i bokstavlig och bildning bemärkelse. Även i övrigt är det bra skådespelarinsatser, och James Badge Dale och Nicole Deharie är också riktigt bra.
Shame är en mycket välgjord och minnesvärd film, som imponerar stort med sitt intressanta ämne, fantastiska skådespelarinsatser och sin lågmälda men samtidigt obehagligt berörande stil. Det är helt enkelt en mycket bra film, trots att ämnet är tunt och filmen länge står kvar i samma hjulspår och det aldrig blir oförutsägbart på något sätt. Men det här är sannerligen ingen bred "mainstream"-film som kommer att tilltala alla. Många lär finna den olidligt seg och tråkig, då tempot är mycket lågt och det finns många utdragna scener om nästan ingenting. Men om man tycker om den här stilen, så fungerar det alldeles utmärkt och för mig är det tillräckligt för att motivera en svag åtta i betyg.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,40:1, och ljudet är i DTS-HD 5.1 på engelska. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen har enbart svensk text; inga andra språk alls och inte ens engelsk text erbjuds. Det är minst sagt egendomligt att göra en separat Blu-Ray-utgåva för enbart Sverige, och jag förstår inte varför inte ens engelsk text för hörselskadade (som brukar vara en självklarhet på Warners utgåvor) finns med. Textningen är i minsta laget och kan därför ibland bli lite svårläst, och dessutom är kantlinjerna smala vilket kan ställa till med problem vid ljusare bakgrunder. Men det fungerar hyfsat ändå, och i de flesta fall förblir texten hyfsat lättläst trots det väldigt lilla typsnittet. Den svenska textningen håller hög klass, och jag kunde inte hitta några nämnvärda översättningsfel. När man matar in Blu-Ray-skivan möts man först av engelskspråkiga varningstexter, som är uppenbart USA-centrerade med bl.a. FBI-referenser som knappast är tillämpbara i Sverige. Därefter spelas en kort distributörsjingel, innan vi direkt kommer till huvudmenyn. Menyn är stillastående och engelskspråkig, och är av enkelt men ändå stilrent slag.
Ett irritationsmoment uppstår efter att man sett klart filmen. Av någon outgrundlig anledning visas då varningstexter på 35 olika språk (!), trots att 34 av dessa inte ens finns med på skivan och att den här Blu-Ray-utgåvan inte säljs i mer än ett enda land. Dessa visas en i taget med 10 sekunder per språk, vilket alltså innebär att det visas varningstexter i över fem minuter. Den här gången blir det dock inte lika irriterande som vanligt, då det faktiskt går att hoppa förbi varningstexterna; antingen en i taget genom att trycka på högerpil upprepade gånger, spola på bild eller trycka på BD-spelarens Top Menu-knapp (knappen Pop-Up Menu fungerar dock inte för det ändamålet). Men varför ska det vara så svårt att följa de flesta andra distributörers exempel, och när den här utgåvan bara innehåller svensk text känns det ju mest löjeväckande att sätta ut varningstexter på ryska och ungerska...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 juli 2012
Senast uppdaterad: 27 juli 2012
Recensionen har lästs 3635 gånger av 1993 personer, sedan den 26 juli 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))