Dubbningshemsidan
Recensioner
Shoo bre
(Shoo bre)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Den brittisk-svenska författaren Douglas Foley föddes i Wales, och flyttade till Sverige som 20-åring. Han har under 2000-talet givit ut ett tiotal olika romaner, och är av många kanske mest känd för romanserien Habib som även gjorts som TV-serie. Hans roman Shoo bre har också blivit mycket populär, och vann Nils Holgersson-plaketten för bästa barn- och ungdomslitteratur 2004. Nu har den boken blivit till film, i regi av långfilmsdebuterande Djengo Esmer som dessutom själv skrivit manuset till filmen som gjorts med liten budget.
Två ungdomar går sista året på gymnasiet i en förort till Stockholm. De är vänner men inte jättenära vänner, och har helt olika bakgrund. Oscar har sina rötter i Latinamerika, men är själv född i Sverige. Han är en duktig elev, med bra betyg och utan större problem. Åtminstone fram tills dess att han blir förälskad i sin nya lärare Kristina... Elias är kristen, kommer från ett icke namngivet arabiskt land, har kriminella kontakter och har en storebror som precis kommit ut från fängelset. Elias är strulig, och blir övertalad av sina kriminella vänner att begå en sista "riskfri stöt" med att transportera en lastbil med stulen sprit. Något som inte går riktigt så bra som han väntat sig... Samtidigt får Elias dessutom problem då han blir förälskad i den muslimska tjejen Zeynep, vars familj absolut inte kan acceptera ett förhållande med en kristen kille.
Jag har tyvärr inte läst Douglas Foleys populära roman, och har därför ingenting att jämföra med. Men jag uppskattar filmens tema och grundstory, och det råder ingen tvekan om att filmmakarna haft de bästa avsikter. Ämnet ligger helt rätt i tiden, och visst är det ett intressant tema värt att uppmärksamma. Som film betraktat är Shoo Bre delvis lyckad och delvis inte lika lyckad; allt beroende på hur man ser på saken. Storyn är intressant, och trots en del klichéer lyckas filmen att väcka intresse för rollfigurerna. Det blir engagerande och underhållande, med en viss spänning och en intressant inblick i de båda ungdomarnas liv. Men särskilt originellt är det inte, och i synnerhet filmens ena halva har ganska tydliga likheter med Snabba Cash; om än i något förenklad och ungdomsinriktad stil.
Men jag uppskattar den fina stämningen och en av kärlekshistorierna - närmare bestämt temat med hederskultur och Elias förhållande med Zeynep - är väldigt intressant och förhöjer helhetsintrycket en hel del. Tyvärr tycker jag dock att den kärlekshistorien har fått för lite utrymme, och medan filmen haft potential att på allvar ta upp problemet med hederskultur, så utnyttjas den inte hela vägen utan har mest hamnat på sidan om i förmån för de kriminella elementen och Oscars relation till Kristina; ett betydligt mer klichéfullt och mindre intressant ämne. Särskilt under filmens andra halva börjar också handlingen kring Oscar att spåra ur en del, då det blir lite för mycket av allting och det uppstår vissa trovärdighetsproblem. Självklart kan en nybliven kärlek, inte minst i tonåren, vara väldigt intensiv och få någon att bete sig ologiskt. Men jag köper inte riktigt att en tonårsförälkelse i sin lärarinna kan få någon att bete sig riktigt så galet och utflippat som Oscar gör. Självklart kan det hända och det är långt ifrån en omöjlighet, men det känns inte särskilt sannolikt.
I ungefär halva filmen följer även den storyn en intressant och ganska trovärdig stil, och det är intressant och charmigt. Men det spårar tyvärr ur lite för mycket mot slutet, då det istället blir Elias storyline som gör att intresset trots allt hålls vid liv. Handlingen kring "kuppen" och Elias kriminella problem är visserligen långt ifrån originella, men blir hyfsat intressanta då man trots allt bryr sig om Elias. Och kärlekstemat och hedersproblematiken med Zeynep är mycket intressant, men borde ha utökats en hel del. Medan deras förhållande känns äkta och har fått relativt mycket utrymme, så har hedersproblemen och kulturkrockarna blivit ganska nedskalade och förenklade. Om det hade kunnat utökas samtidigt som Oscars storyline kunnat tonas ner en hel del, så hade Shoo Bre blivit betydligt bättre.
Filmen lider dessutom av en måttligt trovärdig dialog, som ytterligare förstärks av den i mina öron överdrivna och tillspetsade förortssvenskan med mängder av slangord i var och varannan mening. Det kan säkert förekomma i vissa kretsar kring Stockholms förorter, men åtminstone för mig närmare hundra mil därifrån låter det överdrivet. Och att åtminstone undertecknad knappt förstod vad ett enda av dessa slangord betyder gör heller inte saken bättre... Men det beror inte bara på slangorden utan även på att hela dialogen känns onödigt styltig och konstlad. Det är förvisso mer regel än undantag att svenska filmer har problem med styltig dialog, men jag upplever det som värre än genomsnittet i den här filmen. Det är också väldigt förutsägbart, och det mesta som händer kan förutspås utan större ansträngning. Inget av det här låter alltför positivt, men Shoo Bre är långt ifrån en dålig film. Det är ändå underhållande, intressant och överlag engagerande; varför helhetsresultatet med viss tvekan ändå blir mer positivt än negativt.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt men måttligt originellt bildspråk. Skådespelarinsatserna är väldigt ojämna. Debutanterna Anestis Mavromatidis och Simon Settergren är inga höjdare i de båda huvudrollerna. Simon är inledningsvis helt okej, men går därefter över gränsen till överspel. Anestis spelar lite styltigt och onaturligt överlag, och det känns aldrig så realistiskt eller äkta som det förmodligen varit meningen. Kanske kan dessa unga debutanter bli bra skådespelare med tiden, men de är tyvärr inte där än. Då är de två stora kvinnliga skådespelarna betydligt bättre, och Dilan Gwyn är mycket bra som Zwynep. Hon spelar naturligt och trovärdigt, och gör allt som går av rollfiguren. Lisa Werlinder är som vanligt duktig som Kristina, även om jag inte riktigt tycker att hon spelar lika bra som hon brukar vara; men det kanske åtminstone delvis beror på den styltiga dialogen. I birollerna varierar rollprestationerna från bra till riktigt dåligt, så spannet är väldigt stort. Däremot uppskattar jag att filmteamet för ovanlighetens skull satsat på okända skådespelare som man inte redan sett i femtioelva tidigare filmer.
Shoo Bre är en intressant och hyfsat engagerande film, som har en viss charm och en viss spänning, och som tar upp en del intressanta ämnen och händelseförlopp. Det är visserligen väldigt förutsägbart, klichéfyllt, överdrivet och med en del tveksamma skådespelarprestationer. Men jag tyckte ändå om filmen, som trots sina många brister är helt okej och definitivt är värd en titt. Det är bara tråkigt att den inte blev bättre än så, då filmen haft potential att bli väldigt bra. Därför stannar mitt betyg på en stark sexa, och även om det på intet sätt är dåligt så hade det kunnat bli så mycket bättre med samma grundstory. Och jag är fortfarande inte helt säker på vad den i mina öron oerhört kryptiska titeln betyder, men min bästa gissning är ungefär "Läget, kompis?".
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Men däremot hittar jag inte åt det stereoljud som filmen enligt omslaget dessutom ska ha förutom 5.1-spåret. Filmen har vanlig textning på norska, danska och finska samt svensk text för hörselskadade; fast i ärlighetens namn är dövtextningen mest en vanlig textning som inte går längre än till någon enstaka ljudbeskrivning. Textningen är lagom stor och lättläst. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, och därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därpå kommer vi till huvudmenyn, som finns på svenska och är mycket enkel. Här finns bara möjligheten att spela filmen med eller utan text plus komma åt extramaterialet; det finns varken språkvalsmeny eller scenval. Det enda extramaterialet som finns är en musikvideo med filmens originalrapplåt "Tro, hopp, kontakter", som i min åsikt är långt ifrån bra och därför inte ger speciellt mycket att se eller lyssna på.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 21 juni 2012
Senast uppdaterad: 22 juni 2012
Recensionen har lästs 4960 gånger av 2885 personer, sedan den 21 juni 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
Jakob - söndag den 11 november 2012 kl. 02:52:
Det här ett jävla skämt.
"Shoo bre" är en värdelös film utan dess like.
Att du ens skulle kunna säga någonting positivt om filmen över huvudtaget är helt sinnessjukt.
Ta bort inlägget. Skäms!
MVH Jakob
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))