Dubbningshemsidan
Recensioner
Smärtgränsen
(Después de Lucía)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Njutafilms/Studio S Entertainment för recensionsexemplaret
Den 17-åriga Alejandras mamma har omkommit i en bilolycka, och hon och hennes pappa Roberto flyttar från Puerto Vallerta till storstaden Mexico City i ett försök att tänka på annat. Båda två har svårt att komma över sorgen, men Alejandra blir ändå snabbt omtyckt i skolan. Men allting förändras när Alejandra blir bjuden på fest, och hon hamnar i säng med klasskompisen José. José filmar deras samlag med sin mobilkamera, något Alejandra också är medveten om. Men på något sätt hamnar videofilmen i orätta händer, och sprids snabbt som en löpeld genom Internet. Alejandra blir genast kallad för hora, och hennes nära vänner blir plötsligt hennes fiender då alla börjar mobba och trakassera henne på allt mer brutala sätt.
Ingen kan förneka att mobbning är ett intressant och viktigt ämne, som tål att uppmärksammas och som tyvärr alltid lär förbli lika aktuellt. Därför uppskattar jag alla filmer som tar upp ämnet, och då undertecknad själv blev utsatt för mobbning under skoltiden (om än inte fullt lika illa som i den här filmen) är det ett ämne som står mig varmt om hjärtat. Som film betraktad är Smärtgränsen också en oerhört bra film, och en av de bästa filmer som någonsin gjorts om det här temat. Storyn är intressant och fascinerande, och jag uppskattar den lågmälda stilen där regissören gör allt för att undvika övertydlighet. Här finns ingen onödig dialog, utan vi får bara veta det allra nödvändigaste. Resten får man själv lista ut, och det fungerar bra så länge man inte förväntar sig att få allt serverad på silverfat. Inte heller är filmen minsta lilla sentimental, och det är en trevlig omväxling. Det är också ett smart grepp att Alejandra för en gångs skull inte är mobbad från början, utan faktiskt är socialt omtyckt innan helvetet bryter loss. Det är värdefullt för att visa hur snabbt saker och ting kan förändras, framförallt i skolmiljöer, och att det ofta inte behövs mycket alls för att folk ska börja mobba någon.
Det har blivit en oerhört fängslande och stark film, som griper tag i tittarna från första bildruta och därefter aldrig släpper taget. Det är engagerande, gripande och riktigt otäckt. För det här är verkligen ingen rolig film att titta på, och man blir riktigt illamående av att se den. Men ändå vill man aldrig slita blicken från TV:n en enda sekund, för så bra är det. Det är en oerhört stark och riktigt plågsam film, men tyvärr känns det ändå helt realistiskt. Förhoppningsvis är det inte så många mobbningsfall som går så här långt, men med dagens digitala teknik blir man inte alls förvånad - på den tiden jag utsattes för mobbning fanns trots allt inte Internet, och redan då kunde det bli illa nog. Och jag känner mycket väl igen mig i att alla vuxna tycks vara frånvarande i Smärtgränsen, och att alla lärare vänder ryggen till.
Det här är en väldigt obehaglig film, men det är också berörande och minnesvärt. Dessutom är det en väldigt viktig film, som alla bör se - inte minst i skolor, då det i bästa fall kan få mobbare att tänka om innan det är för sent. Vi får också lära känna Alejandra på ett bra sätt, och hon har blivit en mångbottnad och intressant rollfigur som känns äkta in i minsta detalj. Det är lätt att känna med henne, och vi får också en bra inblick i vem hon är trots en sparsmakad dialog. Även hennes pappa Roberto hinner få en del nyanser och är också relativt genomarbetad. De flesta av mobbarna förblir tämligen svartvita, men å andra sidan är det förståeligt då största delen av filmen skildras utifrån Alejandras perspektiv.
Kort sagt är Smärtgränsen en väldigt bra film, som inte kommer att lämna någon oberörd. Men dess styrka är samtidigt dess svaghet, för det här är en oerhört mörk film; rentutsagt becksvart. Här finns inte mycket till framtidshopp, och man blir ärligt talat oerhört deprimerad av att se filmen. Det är givetvis fullt avsiktligt och självklart måste en film om mobbning bli mörk för att få önskad effekt, men jag tycker ändå det har gått en smula för långt. Det blir helt enkelt lite för mörkt, tills man nästan blir avtrubbad, och jag hade önskat någon liten ljusglimt för att det inte ska kännas riktigt lika hemskt. Självklart kan inte en sådan här film få ett lyckligt och glatt slut, men att få någon form av framtidshopp hade knappast förtagit den starka känslan som filmen ger. Jag är heller inte särskilt förtjust i slutet, som ger ett lite antiklimaktiskt intryck och dessutom lämnar många frågor obesvarade - detta trots att jag förstår tanken.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett avskalat bildspråk som för tankarna till Ruben Östlund. Här finns ingen handkamera, utan allting har filmats med stillastående kamera. Det finns få närbilder, och nästan allt skildras med översiktsbilder från lite avstånd; ofta står även kameran stilla under hela scenerna. Intrycket blir att man som tittare iakttar vad som händer hellre än att själv vara med, och det fungerar riktigt bra i det här fallet. Här finns heller ingen som helst bakgrundsmusik, vilket ytterligare ökar den realistiska känslan. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och framförallt är Tessa Ia fullkomligt lysande i huvudrollen som Alejandra. Hon gör en stark och trovärdig rollprestation helt utan överspel, och vi känner vad som känner utan någon onödig dialog. Hernán Mendoza är riktigt bra som hennes pappa Roberto, men får inte lika mycket att arbeta med och hinner heller aldrig bli lika mångfacetterad. Även i övrigt är det imponerande skådespelarinsatser, och det finns inte ett enda svagt kort i den här filmen.
Smärtgränsen är en väldigt bra och stark film, som är gripande, engagerande och oerhört obehaglig. Det är riktigt plågsamt att bevittna den grova mobbning som Alejandra utsätts för, och man blir riktigt slut av att se på filmen. Men samtidigt är det tyvärr trovärdigt och realistiskt, och det här är en film som alla bör se; omedelbart. Om framförallt alla skolor kunde visa filmen som del av undervisning och som underlag för diskussioner skulle kanske världen bli en lite bättre plats, och mängden mobbning skulle förhoppningsvis minska. Det är egentligen bara det faktum att filmen blivit lite för mörk, i stort sett helt utan ljusglimtar, som drar ner helhetsintrycket lite grand; men därför stannar mitt betyg på en stark åtta. Det är ändå en av de bästa filmer jag sett på länge, och trots att det är en plågsam upplevelse rekommenderar jag alla att se den genast. Alla lär inte tycka om filmen, men ingen kommer att glömma den på mycket länge.
DVD-utgåvan från Studio S Entertainment erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har enbart svensk text, inga andra språk alls, och heller ingen textning för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst. Mina kunskaper i det spanska språket är tyvärr nästintill obefintliga, och därför kan jag inte uttala mig om hur översättningen är, men jag hittade i alla fall inget anmärkningsvärt när jag såg den. Däremot märker man att översättaren inte verkar ha haft någon kommunikation med distributionsbolaget, då filmens svenska titel anges i textremsan som "Efter Lucia" (en mer bokstavlig översättning av originaltiteln). När man matar in skivan kommer man till en distributörsjingel, följt av svenskspråkiga varningstexter (ingetdera går att hoppa förbi). Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är stillastående men stilren och svenskspråkig.
Det viktigaste extramaterialet som finns är en intervju på fem minuter med regissören Michel Franco, inspelad i samband med hans besök på Stockholms filmfestival 2013. Det är ganska intressant och Michel tar upp en del matnyttigt, men det har blivit lite väl kortfattat och säger exempelvis ingenting om hur filmen gjordes eller om rollbesättningen. Intervjun är på engelska utan text, och då Michel talar med ganska kraftig brytning är det inte helt oproblematiskt att förstå allt han säger. Därefter återfinns ett bildgalleri, som visar stillbilder från filmen utan vare sig musik eller något annat till; tämligen poänglöst. Det finns också en svensk biotrailer, vilket är precis lika spännande som det låter. Slutligen finns också sex trailers för andra filmer, individuellt valbara från en meny, men jag skulle inte riktigt gå så långt som att kalla det för bonusmaterial.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 februari 2014
Senast uppdaterad: 19 februari 2014
Recensionen har lästs 3245 gånger av 1931 personer, sedan den 18 februari 2014
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))