Dubbningshemsidan

Recensioner

Långfilmer på bio

Smurfarna 2
(The Smurfs 2)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.

Sök efter Smurfarna 2 på CDON
Sök efter Smurfarna 2 på Discshop.se
Sök efter Smurfarna 2 på WOW HD
   ANNONS
Drama / Komedi / Fantasy / Äventyr / Övernaturligt / Blandning tecknat/spelfilm / Baserad på bok / Långfilm baserad på TV-serie / Långfilm
Målgrupp: Barn / Familj / Ungdomar  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 45 minuter
Film:
Genre: Fantasyäventyrskomedi
Produktionsland/år: Frankrike/USA, 2013
Produktionsbolag: Columbia Pictures, Sony Pictures Animation & Kerner Entertainment Company
Producent: Jordan Kerner & Véronique Culliford
Regi: Raja Gosnell
Manusförfattare: J. David Stem, David N. Weiss, Jay Scherick, David Ronn & Karey Kirkpatrick, baserat på karaktärer och storylines av Peyo
Svensk distributör: United International Pictures AB & Sony Pictures Releasing Sweden AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Svensk version:
Dubbningsbolag: Dubberman Sverige
Regi: Sharon Dyall
Översättning: Maria Rydberg
Tekniker: Fredrik Söderström
Projektledare: Mirja Dillén Tombs
Medverkande:
Patrick - Neil Patrick Harris Grace - Jayma Mays
Gargamel - Hank Azaria Victor - Brendan Gleeson
Blå - Jacob Tremblay
Röster:
Gammelsmurfen - Gunnar Ernblad Smurfan - Lina Hedlund
Klumpsmurfen - Jesper Adefelt Buttersmurfen - Per 'Ruskträsk' Johansson
Kokettsmurfen - Andreas Rothlin Svensson Gargamel - Rolf Lydahl
Patrick - Albin Flinkas Grace - Anna Engh
Victor - Bengt Järnblad Blå - Amadeo Quintanilla Lidström
Vexy - Laila Adèle Hackus - Andreas Andersson
Glasögonsmurfen - Kristian Ståhlgren Tuffsmurfen - Urban Wrethagen
Berättarsmurfen - Adam Fietz
Klicka här för komplett rollista!

Den belgiska serietecknaren Peyo (1928 - 1992), eller Pierre Culliford som han egentligen hette, skapade ett flertal seriealbum under sin livstid men är i dagens läge huvudsakligen känd för de figurer som vi nuförtiden känner som Smurfarna; eller Smurferna som det ursprungliga svenska namnet var. Figurerna skapades 1958, och har sedan dess förekommit i 31 seriealbum (varav 16 skrivits av Peyo själv) och flera svenska serietidningar. För många lär dock den amerikanska tecknade TV-serien Smurfarna, som Hanna-Barbera producerade 1981 - 1990 och som totalt resultade i 256 avsnitt, vara mest känd. 2011 kom den första spelfilmen med Smurfarna, regisserad av Raja Gosnell, och nu är det dags för Smurfarna 2. Det är i stort sett samma team som låg bakom den första filmen och det är fortfarande Raja Gosnell som regisserar, men den här gången har Peyos dotter Véronique Culliford kommit in som producent.

Det är Smurfans födelsedag, vilket inte brukar vara någon lycklig upplevelse då Smurfan inte kan komma över sitt ursprung; att hon ursprungligen skapades av Gargamel för att fånga smurfarna men förvandlades till god av Gammelsmurfen. De andra smurfarna planerar en överraskningsfest åt Smurfan, men då de är lite för tystlåtna om saken uppfattar hon det som att ingen bryr sig om henne. Under tiden har Gargamel med hjälp av smurfessens blivit en kraftfull magiker, och livnär sig nuförtiden som en mycket framgångsrik illusionist - givetvis utan att publiken vet om att det faktiskt är äkta magi. Nuförtiden uppträder han i operahuset i Paris, men han börjar få slut på smurfessens och måste därför få tag i mer. Hans nyaste plan innefattar därför att skapa två Busar, liknande Smurfans ursprung, och med hjälp av dem kidnappa Smurfan och få henne att avslöja Gammelsmurfens formel för att förvandla busarna till riktiga smurfar. Om de två busarna Vexy och Hackus ser ut som riktiga smurfar skulle de kunna infiltrera Smurfbyn, och på sikt utplåna alla smurfar. När Gammelsmurfen upptäcker att Smurfan har kidnappats tar han av misstag med sig Buttersmurfen, Klunssmurfen och Kockettsmurfen genom en portal till den vanliga världen, för att söka upp Patrick och Grace och med deras hjälp få tillbaka Smurfan.

Den första spelfilmen Smurfarna var en bra film, och därför hade jag ganska höga förväntningar inför Smurfarna 2. Den här storyn är visserligen inte heller särskilt originell, men jag blev inte besviken då det är en bra och underhållande film. Det är en intressant och trevlig story, som behåller Smurfarnas karaktärsdrag utan att det blir likt Hanna-Barberas klassiska TV-serie. Det blir heller inte alltför likt den förra filmen, utan Smurfarna 2 lyckas att stå på egna ben relativt väl och vidareutvecklar den första filmen utan att det känns som en upprepning.

Det är charmigt och bitvis ganska roligt, och filmen har även en fin om än något övertydlig sensmoral. Det är långt ifrån någon enorm skrattfest, men jag skrattade trots allt hyfsat ofta och hade trevligt hela tiden. Den humor som finns varierar mellan mer barninriktad slapstick-komik och en del smarta moderna och popkulturella referenser som förmodligen mer tilltalar vuxna. Därför fungerar filmen bra för både barn och vuxna, och även fast det förmodligen är barn som ses som filmens främsta målgrupp så hade jag också trevligt medan jag såg filmen; och jag är säkerligen inte den enda. Det är skickligt att lyckas att bredda målgruppen på det sättet, och filmmakarna förtjänar en eloge som lyckats att åstadkomma en riktigt lyckad familjefilm som både barn och vuxna kan se. Trots allt lär väl de flesta föräldrar ha stört sig över alltför barnsliga filmer, som de tvingas följa med på utan att egentligen få ut något av.

På gott och ont har Smurfarna 2 dock en lite mer invecklad och snårig intrig än den första filmen, och det finns flera sidohistorier. Allting har en poäng och ingenting finns bara för sakens skull, så därför är det trevligt för oss vuxna med en film som åtminstone kräver lite tankeverksamhet. Dock misstänker jag att filmen därigenom kan upplevas lite rörig eller svårförståelig för de yngre barnen, men då jag inte hade möjlighet att ta med någon sådan till pressvisningen kan jag inte uttala mig med säkerhet om det. Det finns även ett visst våld, varför jag inte skulle rekommendera filmen för de allra yngsta. Men har man bara kommit upp i sisådär 7 - 8 års ålder så är det en trevlig och charmig film oavsett ålder.

Dock är filmen ganska förutsägbar, och några stora överraskningar väntar inte. Det mesta som händer kan förutspås utan större ansträngning, och dessutom blir filmen vid några tillfällen lite väl översentimental. Men den känslomässiga manipulationen av publiken fungerar samtidigt, för det är en berörande film och vid ett par tillfällen kunde jag inte låta bli att fälla några tårar. Det faktum att filmen, liksom dess föregångare, mer baseras på Peyos seriealbum hellre än Hanna-Barberas i dagens läge mer kända TV-serie orsakar också vissa kontinuitetsproblem. Bl.a. lyser smurflingarna och Farfarsmurfen helt med sin frånvaro, och det känns märkligt att hela tiden höra Smurfan kallas för den enda kvinnliga smurfen då jag är så van vid den så charmiga Sassette.

Fotot är snyggt, och filmen har en effektiv blandning mellan datoranimation och spelfilm där Smurfarna är datoranimerade medan nästan allt annat är filmat - med andra ord inte helt olikt regissören Raja Gosnells tidigare Scooby-Doo. Specialeffekterna är övertygande, och överlag är det en tekniskt mycket välgjord film. Skådespelarinsatserna är också bra, och de mänskliga skådespelare vi får se (men inte höra) gör bra ifrån sig.

Smurfarna 2 är en charmig, välgjord och underhållande film; som dock bitvis blivit lite för översentimental och åtminstone för oss vuxna kan upplevas lite övertydlig. Men det är kanske en nödvändighet för den yngre publiken, och det är svårt att kritisera en film som faktiskt fungerar så pass väl för både barn, ungdomar och vuxna. Därför förtjänar filmen en stabil sjua i betyg, och den är väl värd att se för de allra flesta; men kanske inte så jättemärkvärdig att den är ett måste att se på bio. Går ni och ser den på bio, så se till att stanna kvar under sluttexterna då filmen fortsätter med en extra scen efter alla sluttexter - vid det laget var undertecknad ensam kvar i salongen...

Precis som föregångaren visas Smurfarna 2 på bio huvudsakligen i svenskdubbad form, där originalversionen bara visas i undantagsfall. Den svenska versionen står Dubberman för, och bakom regi står dubbningsveteranen Sharon Dyall. Till största delen är det samma röster som i den föregående filmen, men ett par röstbyten förekommer. Smurfan har bytt röst från Loreen till Lina Hedlund, och fastän Lina gör en riktigt bra insats så reagerar man trots allt på röstbytet. Dessutom har Berättarsmurfen bytt röst från den för mig okända Per Svensson till den betydligt mer erfarna Adam Fietz; ett byte som gör mindre och som man knappt ens reagerar över.

Då filmen inte visas i originalversion i Skellefteå har jag tyvärr ingenting att jämföra med, men skådespelarna gör bra ifrån sig och gör bra insatser. För oss som är vana vid Hanna-Barberas klassiska TV-serie har dock alla röster bytts ut, och det orsakar vissa irritationsproblem. Gunnar Ernblad är förvisso en alldeles utmärkt skådespelare, men att höra honom som Gammelsmurfen känns väldigt ovant för mig då jag vant mig vid att han "ska" låta som Per Sandborgh. När det var så länge sedan TV-serien dubbades är förstås vissa röstbyten oundvikliga, men när det gäller skådespelare som fortfarande är verksamma tycker jag att man i möjligaste mån bör bibehålla de redan etablerade rösterna. Då fungerar det bättre med Gargamels nya röst, från Steve Kratz till Rolf Lydahl, i och med att Gargamel trots allt nu är filmad och därmed inte ser ut som den äldre versionen. Smurfan går också bättre, då både Loreen och Lina Hedlund har mer neutrala röster som man inte tänker på i samma utsträckning.

Utan tillgång till originalversionen är det förstås en omöjlighet att bedöma översättningen, men det mesta låter naturligt och bra och jag hittade inte mycket konkret att anmärka på när jag såg filmen. Om jag inte minns fel verkar dock Clumsy Smurf dock ha översatts till Klumpsmurfen, något även creditlistan pekar mot, medan det vedertagna svenska namnet trots allt är Klunssmurfen. Att Grace och Patricks son Blue har översatts till Blå ställer också till med vissa trovärdighetsproblem. Jag kan köpa att man skulle kunna tänkas döpa ett barn till Blue, men knappast till Blå. Men då namnet är relevant är det förstås ett i stort sett olösligt problem i det svenska språket. Munrörelserna stämmer riktigt bra, och fastän det inte är någon perfekt läppsynk så stör man sig aldrig över det.

Den svenska bildversionen är av mycket enkelt slag. Filmen återges med engelskspråkiga för- och eftertexter, men titeln i början samt enstaka textskyltar har översatts via speakerröst. Under eftertexterna listas originalröster som vanligt, vilket förstås inte ger speciellt mycket. Efter alla sluttexter samt extrascenen listas svenska röster och studiocredits. Det går ganska fort, men om man anstränger sig hinner man nätt och jämt läsa det mesta.


Recensionen skriven: 6 september 2013

Recensionen har lästs 2721 gånger av 1729 personer, sedan den 6 september 2013

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
DVD-produktion   --
Röster * * * * * *      6
Inlevelse * * * * * * * *    8
Översättning * * * * * * *     7
Munrörelser * * * * * * *     7
Helhetsintryck dubbning * * * * * * *     7
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Trailer:


Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:
Helhetsintryck dubbning:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NIA - FEMMA - SEXA - TREA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna