Dubbningshemsidan
Recensioner
State of Play
(State of Play)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Helen Mirren, Rachel McAdams & Russell Crowe
Foto: Glen Wilson
© Universal Pictures
Bildkälla: United International Pictures
Kriminalthrillers tillhör inte direkt ovanligheterna någonstans i världen, där vi får följa poliser utreda brott. Mer ovanligt är liknande filmer men där vi istället får följa journalister, som försöker att ligga steget före polisen och lösa brotten. Det var utgångspunkten för den brittiska miniserien Den tredje makten, som visades i svensk TV 2004. Den serien har nu blivit till film under seriens originaltitel State of Play, i regi av Kevin Macdonald, som blivit mest känd för The Last King of Scotland. Under inledningen håller den amerikanska kongressledamoten Stephen Collins på att inleda förhör om den privata firman PointCorp, som anlitats av militären för att hjälpa till med kriget i Irak och Afghanistan. Kongressledamöterna är starkt misstänksamma på att företaget har en större verksamhet än de velat erkänna, och att de gjort allting med pengar i bakhuvudet. Men när förhören ska börja dör plötsligt Stephens kollega och tillika ordförande vid förhören, Sonia Baker, under mystiska omständigheter i tunnelbanan. Det ser ut som självmord, men har lägligt nog skett precis på den enda platsen där det inte finns några övervakningskameror. När Stephen Collins ska rapportera om händelsen för pressen är han så känslomässigt berörd, så att det snart cirkulerar rykten om att han hade ett förhållande med den avlidne. Medan polisen inleder utredningen om det misstänksamma dödsfallet, så är journalisten Cal McAffrey på tidningen Washington Globe ute efter en story och vill gärna avslöja hur allting hänger ihop före alla andra. Han blir ofrivilligt ombedd att samarbeta med den unga Internet-reporten Della Frye som jobbar med tidningens hemsida, och snart inser de att allting går högre upp än de kunnat ana.
State of Play har vissa likheter med de spionthrillers som var vanligt förekommande under 1940- och 1950-talet, och kan till viss del beskrivas som en förnyelse av den gamla genren. Någon jätteoriginell film är det inte, utan upplägget är huvudsakligen snarlik många kriminalthrillers som bl.a. visas på TV. Det som utmärker är istället att det är journalister som står i centrum istället för poliser, och det är en trevlig omväxling som fungerar förvånansvärt väl. Vi får en intressant och relativt trovärdig inblick i tillvaron för journalister, samtidigt som det är en intressant och fängslande historia. Det förekommer ovanligt mångbottnade rollfigurer, där de flesta har ett visst djup och där vi får lära känna de centrala personerna ganska väl. Det största fokuset ligger på Cal McAffrey och Della Frye, som blivit de centrala karaktärerna och de som fått mest utrymme. Därför blir det också mest intressant när vi får se dessa personer i action. Även senatorn Stephen Collins har fått åtminstone viss substans, och är en ganska genomarbetad karaktär. Hans fru Annie har blivit lite mer endimensionell, men är ändå tillräckligt intressant för att hon inte ska kännas som alltför ytlig. De övriga rollfigurerna har tyvärr inte fått lika mycket utrymme, och även om vi ser en glimt av allas tankar, så utvecklas det inte tillräckligt väl. Tiden går ganska fort, och det är en fängslande och story som erbjuds. Därför hålls också intresset vid liv hela tiden, trots en relativt lång speltid på dryga två timmar. Överlag är det riktigt spännande, och jag satt med spänning i biosalongen för att få se hur allting skulle gå. Filmen är heller inte lika förutsägbar eller slätstruken som den först verkade, utan lyckades att både överraska mig och samtidigt behålla åtminstone en viss trovärdighet. Fotot och bildspråket är inte direkt originellt, men fyller sin funktion och är starkt och bra.
Skådespelarinsatserna är överlag bra, och jag blev positivt överraskad över Russel Crowe, som är förvånansvärt lyckad som Cal McAffrey och gör en trovärdig och solid rolltolkning. Till min stora förvåning gör också Ben Affleck - som långt ifrån tillhör mina favoriter - en riktigt naturtrogen och bra rollprestation. För första gången på länge spelar han inte över alls, utan gör en nedtonad och realistisk rolltolkning. Det starkaste kortet står dock utan tvekan Rachel McAdams för, som gör en lysande insats som Della, och spelar både starkt och trovärdigt. De övriga skådespelarna gör inte lika mycket väsen för sig - ingen är dålig, men det är heller ingen som riktigt sticker ut utöver det vanliga. Inte ens Helen Mirren lyckas att dra uppmärksamheten till sig, utan hennes insats har blivit lite blek och överglänsas av de större rollerna. State of Play har en ganska invecklad story, och ibland känns det inte helt enkelt att hänga med i svängarna. Överlag har dock manusförfattarna lyckats ovanligt bra, och med viss ansträngning hänger man trots allt med i merparten av händelserna. Det har också blandats in lite väl många rollfigurer, varav flera egentligen inte spelar någon större roll för handlingen. Att ta bort några av de mer onödiga karaktärerna hade inte skadat, och manusförfattarna borde nog ha följt det gamla klassiska rådet "kill your darlings" lite bättre. Efter ett tag blir det också lite väl många oväntade vändningar och byten i handlingarna. Fokuset kommer då allt längre ifrån Cal och Della, och hamnar istället på en mängd andra sidohandlingar som är mer eller mindre relevanta i sammanhanget. Slutet känns också något otrovärdigt, och det förekommer vissa logiska luckor och frågetecken. Men överlag blev jag ändå positivt överraskad av State of Play, som visserligen inte är någon unik film men som gör något annorlunda av en vanlig genre på ett skickligt sätt. Den lär sannolikt inte vinna några priser, och hade absolut vunnit på ett mer finslipat manus. Men trots allt är det en riktigt spännande och engagerande film, som lyckades att hålla mitt intresse vid liv hela tiden. Det är en riktigt bra och välgjord film, som kan rekommenderas för de allra flesta och som jag med gott samvete ger en stark sjua i betyg.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 30 april 2009
Senast uppdaterad: 30 april 2009
Recensionen har lästs 4154 gånger av 2302 personer, sedan den 30 april 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))