Dubbningshemsidan
Recensioner
LasseMajas detektivbyrå - Stella Nostra
(LasseMajas detektivbyrå - Stella Nostra)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Första gången vi fick stifta bekantskap med de 10-åriga detektiverna Lasse och Maja, som startat en detektivbyrå som hjälper polisen med diverse mer eller mindre svårlösta fall, var genom en serie barnböcker skrivna av Martin Widmark och Helena Willis. Den första kom 2002, och sedan dess har det hittills blivit 24 stycken till antalet fram tills ifjol. Böckerna låg till grund för 2006 års julkalender på SVT, LasseMajas detektivbyrå. Därefter kom en långfilm på bio 2008, och fem år senare började filmserien om med nya skådespelare. I den serien är det nu dags för den tredje filmen (fjärde totalt), som fått namnet Stella Nostra. Precis som senast är det Walter Söderlund (som främst arbetade med Killinggänget) som huvudsakligen regisserat, men då han tragiskt gick bort 2012 fick Pontus Klänge hoppa in som ny regissör efter det.
I Valleby planeras bröllop mellan Dino och Sara, och i samband med det kommer Dinos familj på besök; den ökända sicilianska maffiafamiljen Panini. De är egentligen inte i samhället för våldsamma planer, men allt förändras när Sara avslöjar den lilla detaljen att hennes familj är den rivaliserande maffiafamiljen Biscotti. Deras familjer har bråkat i flera generationer om det mesta, men i synnerhet om familjen Paninis stora diamant Stella Nostra. Juniordetektiverna Lasse och Maja måste därför försöka lugna ner familjerna innan ett stort krig utbryter lilla Valleby. Dinos unga systerdotter Focaccia vill få slut på släktfejden en gång för alla, och övertalar därför sina släktingar att ge bort diamanten till Dino och Sara i bröllopspresent. Men dagen därpå har plötsligt diamanten försvunnit från kassavalvet, och alla bevis pekar mot en enda misstänkt - Lasse...
De tidigare filmerna med Lasse och Maja har varit helt okej och underhållande, och fastän de inte varit några cinematografiska mästerverk har alla varit fullt sevärda. Därför hade jag hyfsat höga förväntningar när jag ännu en gång satte mig ner i biofåljen för att se LasseMajas detektivbyrå - Stella Nostra, och glädjande nog är det här nog den bästa av de tre filmerna i den här omgången från 2010-talet. Storyn är förhållandevis nyskapande, och erbjuder något nytt gentemot tidigare filmer. Det blir inte alls lika barnslig som jag hade väntat mig, och det blir inte heller lika barnsligt som i julkalendern. Visst är det tydligt att det i första hand är en barnfilm, men det fungerar över förväntan även för vuxna.
Handlingen är engagerande och intressant, och det är genomarbetat. Det är trevligt och underhållande, och storyn kan närmast beskrivas som en korsning mellan Romeo och Julia och Gomorra, fast i barnvänlig variant - och ja, det är precis lika absurt och skruvat som det låter... Det är charmigt och underhållande, och genom den absurda stilen och de fyndiga replikerna får man skratta ganska ofta. Samtidigt blir humorn aldrig malplacerad, utan passar bra in i sammanhanget. Genom maffiahistorien blir det också ganska spännande, och det finns några hisnande jaktscener där till och med vuxna känner av en påtaglig intensitet och spänning.
Den här filmen är inte lika övertydlig som de tidigare, även om man här också kan skönja vissa tendenser till det. I barnfilmer får nog ett visst mått av övertydlighet ses som ett nödvändigt ont, för att även de yngre ska förstå, så därför anser jag att den här filmen någorlunda håller sig inom rimlighetens gräns. Storymässigt håller filmen ihop logiskt, och jag tycker om den här minst sagt udda intrigen.
Men försöket att göra en maffiathriller barnvänlig har lett till vissa märkliga val, som gör att filmen periodvis känns skrattretande patetisk - som exempelvis det faktum att alla maffiamedlemmar springer runt med gitarrfodral som vapen (!)... Jag är inte riktigt säker vad tanken varit med det, men fastän det är roligt förtar det en del av spänningen och gör att filmen tappar i trovärdighet. Självklart kan man inte börja visa en massa pistoler och skottlossning i en barnfilm, men det borde ha gått att hitta på något lite mer trovärdigt så att man i alla fall inte börjar skratta högt under vad som är tänkt att vara spännande jaktscener. Överlag är det också ganska förutsägbart, och några större överraskningar väntar inte; men å andra sidan hade jag i och för sig heller inte väntat mig det.
Tyvärr har dock Stella Nostra blivit mer svartvit än tidigare, och framförallt är de flesta rollfigurer både stereotypa och tillspetsade. Det är egentligen bara Lasse och Maja som känns äkta, medan nästan alla övriga blivit väldigt "over the top". Det är förstås avsiktligt och på sätt och vis roligt, men det gör att färre rollfigurer känns nyanserade än tidigare vilket är ett steg i fel riktning. Dessutom är de båda maffiaunderhuggarna Tony och Toni så skrattretande löjliga och imkompetenta att tankarna genast far till Kling och Klang i Pippi Långstrump - jag är inte riktigt säker om det är en avsiktlig eller oavsiktlig liknelse. Däremot uppskattar jag att den här filmen aldrig blir seg som de tidigare ibland blivit, utan har ett högt tempo där det händer något hela tiden. Speltiden är också föredömligt kort (drygt 1 timme 10 minuter), som gör att inte ens de yngre barnen lär tycka att det blir utdraget eller repetitivt.
Tekniskt är LasseMajas detektivbyrå - Stella Nostra en mycket udda film. Liksom de två senaste filmerna är även denna nämligen inspelad helt i studio med digitalt pålagda bakgrunder och miljöer. Allting är inspelat i studio framför så kallad "green screen", och allt som inte skådespelarna behöver röra vid har lagts på via dator i efterhand. I de tidigare filmerna fungerade det minst sagt si och så, men det fungerar faktiskt bättre den här gången. Vid mer vardagliga "utomhusscener" fungerar det riktigt bra, och det ser äkta ut. Miljön är också ganska effektfull, och gör att filmen får en lite halvsagoliknande stämning som passar bra in i sammanhanget. Vid översiktsbilder och mer hisnande scener börjar man skönja att det ser artificiellt ut, men det fungerar ändå bättre än tidigare. Om det sedan beror på att tekniken blivit mer mogen eller på att jag helt enkelt vant mig låter jag vara osagt, i och med att jag inte sett om de tidigare filmerna sedan de gick på bio. Enda gången det ser uppenbart fejkat ut är vid scener med tåg, där det ser ut som att man filmat leksakståg (modelltåg) från mycket nära avstånd - kanske är det precis så man har gjort också...?
Skådespelarinsatserna är helt okej, men varierar en del. Det rör sig till största delen om samma ensemble som i de två senaste filmerna, vilket innebär att huvudrollerna och en del av birollerna bytts ut sedan julkalendern och den första långfilmen. Fortfarande saknar jag Matilda Grahn och Teodor Runsiö, men de nuvarande huvudrollsinnehavarna Amanda Pajus och Lukas Holgersson gör ändå bra ifrån sig. Framförallt Amanda Pajus spelar riktigt bra, medan Lukas är ganska bra men en smula opersonlig. Tomas Norström är bra som polismästaren, och Alexandra Rapaport och Christine Meltzer är bra i nytillkomna roller som maffiamatriarker. Sara Sommerfeld är bra som Sara, men jag tycker ärligt talat att Nassim Al Fakir känns något malplacerad som Dino trots att han spelar helt okej. Personligen hade jag önskat att de ursprungliga skådespelarna Emelie Rosenqvist och Robin Keller kunnat få fortsätta med dessa roller, då de passade bättre in och spelade ännu bättre, men de är väl för okända i dagens läge då det mesta handlar om att locka biobesökare genom kända namn på bioaffischerna... De flesta spelar över en liten aning, men i och med de tillspetsade rollerna kan man förlåta ett visst överspel.
LasseMajas detektivbyrå - Stella Nostra är en ganska bra film, som lyckas med konststycket att fungera för både barn och vuxna. Uppenbarligen är barn den främsta målgruppen, men det finns tillräckligt med vuxna referenser för att alla ska ha trevligt; och det blir heller aldrig så menlöst som barnfilmer annars kan upplevas. Det är ganska roligt, hyfsat spännande och en minst sagt skruvad story; men trots att det ibland känns för överdrivet och filmteamets besatthet att låta en maffiafilm bli barnvänlig ibland känns mer löjeväckande så fungerar det ändå ganska bra. Alltför minnesvärt är det inte och inte heller finns något alltför stort djup, men det är fullt sevärt och duger gott och väl som underhållning för stunden. Det här är i mina ögon den bästa av långfilmerna, och den första som aldrig blir seg eller utdragen, varför jag väljer en svag sjua i betyg.
De flesta svenska filmer lider tyvärr av stora problem med ljudet och dialogen. Det är mer regel än undantag med problem att höra vad som sägs - antingen talar skådespelarna otydligt, eller också är filmerna dåligt mixade. Ibland förekommer också kraftiga dialekter som ytterligare försvårar. Vad det här beror på har jag inte lyckats att lista ut, i synnerhet som svenska dubbningar av utländska filmer aldrig har samma problem. Till min stora förvåning visade sig dock LasseMajas detektivbyrå - Stella Nostra vara bättre än de allra flesta svenska filmer på den fronten, och det var väldigt sällan något problem att höra vad som sades. Det här är en av fåtalet gånger jag inte irriterat mig på det på bio, utan kunde njuta av filmen utan att störa mig på att inte kunna uppfatta dialogen. Förmodligen beror det här på att filmen är inspelad i studio, vilket trots allt ger helt andra förutsättningar än utomhusfilmning, men det bevisar i alla fall att svenska filmmakare kan få till bra ljud om de bara vill. För att göra saken ännu enklare var filmen dessutom textad för hörselskadade vid pressvisningen jag närvarade på, och jag uppskattar att det har blivit vanligare på bio på senare tid.
På den pressvisning jag såg förekom dock vissa synkningsproblem, och jag upplevde det som mer regel än undantag att munrörelserna inte riktigt överensstämde utan ljudet skiljde ett fåtal bildrutor från bilden. Huruvida det rör sig om ett lokalt problem på den här filmkopian eller på att filmen faktiskt är inspelad så har jag inte lyckats fastställa - trots allt förekommer ju så kallad överdubbning, där en del repliker spelas in på nytt i efterhand i studio, i nästan alla långfilmer världen över; varför det är fullt naturligt att munrörelserna inte alltid behöver matcha exakt. Om alla kopior ser ut som den jag såg har man dock lyckats sämre än vanligt med att matcha munrörelserna vid överdubbningen.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 16 oktober 2015
Senast uppdaterad: 16 oktober 2015
Recensionen har lästs 3949 gånger av 2483 personer, sedan den 16 oktober 2015
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))