Dubbningshemsidan
Recensioner
Straight Outta Compton
(Straight Outta Compton)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Rappgruppen N.W.A. (en förkortning för Niggaz Wit Attitudes), som startades 1987, anses vara den grupp som bildade den framgångsrika så kallade gangsta-rap-genren och blev mycket inflytelserika. Trots att bandet blev relativt kortvarigt och bara gav ut två fullängdsalbum, är de än idag populära. I dess mest kända konstellation bestod gruppen av Eric Wright (populärt kallad Eazy-E), O'Shea Jackson (Ice Cube), Andre Young (känd som Dr. Dre), Antoine Carraby (DJ Yella) och Lorenzo Patterson (MC Ren). Filmen Straight Outta Compton skildrar bandets uppkomst i den fattiga Los Angeles-förorten Compton, och 10 år framåt i tiden.
Jag har alltid varit totalt ointresserad av hip-hop och hade aldrig ens hört talats om bandet N.W.A. innan jag satte mig ner för att se filmen. Den enda bandmedlemmen jag kände till innan var också Ice Cube, även om jag nog hört namnet Dr. Dre också någon gång. Med andra ord är jag förmodligen inte den främsta målgruppen för Straight Outta Compton, men det är onekligen en intressant historia och skildring om en av de första hip-hopbanden långt innan genren blev vad den är idag. Filmen som sådan är bra, och det har blivit en välgjord och fascinerande film som överlag håller intresset vid liv.
Det är en engagerande film som man snabbt dras in i, och den förblir underhållande och intressant. Det är trevligt att lära känna bandmedlemmarna och få en inblick i hur N.W.A. bildades; och inte minst hur det kom sig att de blev så populära. Skildringen av rasistiska poliser och hur Los Angeles-polisen inte missar en chans att ge sig på bandmedlemmarna enbart på grund av deras hudfärg är också mycket intressant och berörande - ett ämne som ju tyvärr är lika aktuellt idag som när de här händelserna utspelades, och som förtjänar att uppmärksammas. Det är tung och viktig historia som skildras, som på ett skickligt sätt kombineras med mer lättsamma och rentav småroliga scener. En balans som till största delen fungerar alldeles utmärkt, och gör att intresset hålls vid liv på ett effektivt sätt.
Inledningsvis är det en mycket bra film, som fängslar med enkla medel när vi får se hur bandet spelar in sin första skiva, turnéerna och rasism från polisens sida. Då är tempot precis lagom intensivt och rappt, och man dras in i handlingen på ett effektivt sätt. Men den andra halvan är tyvärr inte lika bra som den första, och framförallt under den sista tredjedelen sjunker tempot och det blir mer tjatigt då allt börjar kretsa kring slitningar mellan medlemmarna i bandet, kontraktsbråk, managers och skumma skivbolagsdirektörer. Det är i och för sig handlingar som behöver tas upp, men det blir ärligt talat bitvis ganska tråkigt att bevittna. Man får heller inget riktigt grepp om bandets manager Jerry, som alla anklagar för skumma kontrakt, men vad sanningen egentligen är och vad som faktiskt stod i kontrakten får vi aldrig veta.
Särskilt under upplösningen tycker jag också att filmen börjar kännas lite rörig och fragmentarisk, och det blir heller inte bättre av att vissa skådespelare är så pass lika varandra att man inte alltid kommer ihåg vem som är vem; och att de två "sista" medlemmarna i bandet, Mc Ren och DJ Yella, blivit så fruktansvärt anonyma och bortglömda gör heller inte saken bättre. Det gamla talesättet att vinnarna skriver historien kan också vara bra att hålla på minnet, om man betänker att de riktiga Ice Cube och Dr. Dre varit filmens producenter - gissningsvis är det därför som historien förskönats något, och att bl.a. anklagelser om kvinnomisshandel helt lyser med sin frånvaro.
Som vid de flesta biografier lider Straight Outta Compton också av problem med att historien upplevs något forcerad. Trots en lång speltid på nästan två och en halv timme är det ändå inte så mycket tid att skildra många års tid, och ibland känns det som att manusförfattarna tyckt att det viktigaste varit att berätta alla viktiga händelser i bandmedlemmarnas historia, på bekostnad av ett flyt och narrativ. Jag hade velat lära känna bandmedlemmarna mer innan allting kom igång, för som det är nu får man lite distans till alla och lyckas inte riktigt att lära känna någon tillräckligt väl. Det gör att allt håller sig på en mer "lagom" nivå - det är tillräckligt för att väcka intresse och hålla intresset vid liv, men inte tillräckligt för att man riktigt ska få något tydligt grepp om vilka personerna är.
Samtidigt är filmen alldeles för lång för sitt eget bästa, och hade förtjänat att kortas ner med närmare en halvtimme för att få ett bättre flyt i berättelsen och få upp tempot lite; i synnerhet under den andra halvan sjunker tempot lite för mycket. Och kvinnosynen ska vi inte ens tala om, då regissören verkar ha varit väldigt förtjust i att filma halvnakna tjejer i simbassänger och liknande - vare sig det faktiskt fyller någon funktion eller inte - och de enda kvinnor som får minsta lilla substans fungerar enbart som stöttande flickvänner, arga mammor och liknande. Att påstå att det mesta upplevs sexistiskt är bara förnamnet...
Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt bildspråk med en lyckad kombination mellan skakig handkamera och stabil kamera. Under några mer dramatiska scener blir det dock lite för mörkt, och det är inte helt lätt att se vad som händer. Här finns också gott om musik av både N.W.A. och bandmedlemmarnas senare solokarriärer, och om man tycker om rapp och hip-hop får man sitt lystmäte här. Det gör dock inte undertecknad, så jag upplevde musiken som tämligen bristfällig; och att sångtexterna lämnar en hel del övrigt att önska gör knappast saken bättre. Skådespelarinsatserna är dock riktigt bra, och O'Shea Jackson Jr imponerar stort i rollen som sin pappa Ice Cube (!). Corey Hawkins är också mycket bra som Dr. Dre, och Jason Mitchell gör en riktigt bra insats som Eazy-E. Att de flesta också är relativt lika de verkliga personerna förstärker ytterligare helhetsintrycket, och jag uppskattar att filmteamet valt att fokusera på relativt okända skådespelare - det gör underverk för den autentiska känslan.
Straight Outta Compton är en bra och välgjord film, som berättar den verkliga historien om N.W.A.s uppgång och fall på ett trovärdigt och öppet sätt. Det är engagerande, intressant och fascinerande; och filmen tar upp ett flertal mycket intressanta sidohistorier. Men det är mycket som ska tas upp under (åtminstone i jämförelse med den verkliga tidsaspekten) kort tid, och resultatet blir att filmen bitvis känns förenklad och påskyndad. Alla viktiga händelser tas upp, men det upplevs ibland både segt och rörigt, plus att man aldrig får något som helst grepp om Mc Ren och DJ Yella då filmen helt väljer att fokusera på de tre mer kända medlemmarna. Filmen har också blivit för lång för sitt eget bästa och lämnar ett flertal obesvarade frågor. Om man älskar rapp och hip-hop kompenseras man för bristerna genom mycket musik, men för oss som inte uppskattar sådan musik blir bristerna mer uppenbara. Det är i och för sig fortfarande en fullt sevärd film, men den är inte tillräckligt märkvärdig för att jag med gott samvete ska kunna ge den mer än en hyfsat stabil sjua i betyg.
Blu-Ray-utgåvan innehåller två olika versioner av filmen - den biovisade versionen på 2 timmar 27 minuter och en förlängd Directors Cut på hela 2 timmar 47 minuter. De båda versionerna verkar inte ha några dramatiska skillnader som påverkar storyn i sig, utan det rör sig mest om förlängda scener och liknande i Directors Cut-versionen. Bilden är i Widescreen med proportionerna 2,40:1 och ljud i DTS-HD 5.1 på engelska samt vanlig DTS på två andra språk. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Filmen är textad på åtta olika språk, däribland de fyra skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och förhållandevis lättläst. Det går också bättre än vanligt att läsa texten vid ljusare bakgrunder, genom att den här texten har en liten (men märkbar) skugga under sig. Därför är det bättre ställt än många andra Blu-Ray-filmer, men fortfarande blir det lite svårläst vid ljusare bakgrunder. Översättningen är överlag bra, och jag kunde inte upptäcka några översättningsfel. Men av någon anledning har sångtexterna till alla rapplåtar inte översatts, utan återges istället med engelsk text. Jag har lite svårt att förstå varför - visserligen skulle en svensk översättning av dessa slangord låta ganska märkligt och något löjligt, men det rör sig trots allt om bitvis ganska viktiga texter och som det är nu måste man förstå engelska för att få fullt utbyte av filmen.
När man matar in Blu-Ray-skivan möts man av en distributörsjingel på 25 sekunder (som går att hoppa förbi), följt av språkvalsmeny och varningstexter på 20 sekunder. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är snygg och stillastående men som märkligt nog är neutral utan något språk alls (förutom bonusmaterialsmenyn som är på engelska). Det är en fin idé, men det fungerar inte riktigt lika bra i praktiken. Att Play-symbolen (en högerriktad pil) innebär att spela filmen kan väl de flesta lista ut, men att en uppslagen bok innebär scenval eller att en asterisk (*) innebär extramaterial är knappast lika självklart. En annan egendomlig egenhet är att om man lämnar filmen i paus/stillbild i mer än ett par minuter dyker en skärmsläckare upp med en roterande Universal-logga. Det är lite lurigt, för dyker den upp kan man inte längre trycka på Play-knappen för att fortsätta uppspelning utan måste istället trycka på OK-knappen.
Som bonusmaterial hittar vi först ett kommentatorspår till filmen med regissören F. Gary Gray. Det är halvintressant och vi får veta en del matnyttigt, men det märks att han inte har tillräckligt mycket att säga och fokuserar mest på tekniska aspekter av filminspelningen. Jag hade velat veta mer om manuset och de verkliga händelserna, så förmodligen hade det blivit bättre om manusförfattarna också kunnat medverka. Därefter hittar vi sex bortklippta scener, där fyra av dem är totalt poänglösa och så korta att de varken ger till eller från. De två återstående om besök i fängelse är intressanta, men har förmodligen klippts bort för att få ner den redan alltför långa speltiden. Det finns också en bortklippt sång från en konsert, som åtminstone för undertecknad inte tillförde någonting. Vidare hittar vi två minidokumentärer om det riktiga N.W.A. på några minuter vardera, som huvudsakligen består av intervjuer med de bandmedlemmar som fortfarande är i livet. Hyfsat intressant, men känns lite väl okritisk och hyllande - och det känns lite si och så när man hyllar sitt eget verk på det här sättet. Därefter finns också en kort minidokumentär om rollbesättningen, som är hyfsat intressant. Allt avslutas med två minidokumentärer om regissören och om filminspelning i Compton, som inte tillför alltför mycket men som för all del kan vara värt att se. Alla inslagen är relativt korta, och ingen överstiger 8 minuter; där 3 - 4 minuter är vanligast. Tyvärr har bonusmaterialet ingen skandinavisk text, men det finns i alla fall engelsk text vilket är betydligt bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 mars 2016
Senast uppdaterad: 17 mars 2016
Recensionen har lästs 2876 gånger av 1628 personer, sedan den 17 mars 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))