Dubbningshemsidan
Recensioner
Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street
(Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Warner Home Video för recensionsexemplaret
© 2007 Warner Bros. Entertainment Inc. and DreamWorks LLC. All Rights Reserved.
Ända sedan mitten av 1800-talet har det i främst England talats och ryktats om legender om barberaren Sweeney Todd, och än idag har det inte varit möjligt att fastställa om personen funnits i verkligheten eller inte. Historien, vare sig verklighetsbaserad eller ej, har därefter filmats ett tiotal gånger och även blivit till teater flera gånger. 1979 gjorde den mångfaldigt prisbelönade musikalkompositören Stephen Sondheim en numera klassisk Broadway-musikal om samma story. Den amerikanska regissören Tim Burton, som blivit känd för sin annorlunda visuella stil, gjorde därefter en film baserad på musikalen som fick premiär 2007. Precis som i de flesta former av grundstoryn, utspelas handlingen under 1800-talet och handlar om den engelska barberaren Benjamin Barker. En gång i tiden var han gift med Lucy, och de hade en nyfödd dotter. Men efter att ha blivit oskyldigt dömd för brott av den korrupta domaren Turpin, som ville bli av med Benjamin för att kunna stöta på Lucy, blev han landsförvisad från England och förd till Australien (på den tiden som bekant en brittisk koloni) för straffarbete. 15 år senare har han nu kommit tillbaka till England, under en antagen identitet och kallar sig Sweeney Todd. Efter att ha blivit galen av sorg, har han nu kommit tillbaka för att hämnas. Väl i London söker han upp sin gamla lägenhet på Fleet Street, och kommer i kontakt med pajbagerskan Mrs. Lovett som håller till nedanför sin gamla lägenhet. Hon berättar att hans fru begick självmord efter att ha blivit våldtagen av domare Turpin, och att domaren därefter adopterade deras dotter som sin egen och håller henne inlåst i hans stora hus. Todd blir därför besatt av att hämnas på den korrupta domaren, och får hjälp av Mrs. Lovett i sina planer. Snart är det inte bara domaren som svävar i fara, då Todd börjar döda alltfler personer med sin barberarkniv. Men vad ska man egentligen göra av liken...? Kanske går det att slå två flugor i en smäll, och samtidigt göra något åt Mrs. Lovetts brist på bra köttråvaror i sina pajer...
Tanken att ens göra en musikal baserad på en så makaber och mörk historia är mycket udda, och mycket riktigt har filmen också blivit helt originell och nyskapande. Något liknande har garanterat aldrig tidigare skådats, och därför är det inte särskilt förvånande att allmänhetens åsikter kraftigt går isär. Jag tyckte om filmen, trots att musikaler inte tillhör min favoritgenre. Trots en relativt lång speltid på drygt en timme och 50 minuter, så går tiden ganska fort och det blir inte särskilt långtråkigt. Det händer något hela tiden, och grundstoryn är intressant. De som sett någon av Tim Burtons tidigare filmer, såsom Kalle och chokladfabriken eller Sleepy Hollow, vet också ungefär vad som väntar. För scenografin och bildspråket luktar Tim Burton lång väg, och han uppvisar återigen sin unika visuella stil. Det är också bildspråket och fotot som är filmens starkaste kort, och fotot är onekligen snyggt och stämningsfullt. Här ser vi sällan något ljus, utan fotot är mörkt, grått och dystert. Det verkar nästan som att de aldrig har solsken i London, men det passar riktigt väl i den här filmen. Färgerna har tonats ner, och därför har filmen blivit ett slags märkligt mellanting mellan färg och svart-vitt. Skådespelarinsatserna är också utmärkta, och Johnny Depp och Helena Bonham-Carter är som vanligt lysande. Förvånansvärt nog är Johnny Depps sångröst också över förväntan, och de allra flesta sjunger riktigt bra. Bäst är dock utan tvekan Jayne Wisener som dottern Johanna, som har en fantastisk sångröst och också är en av fåtalet medverkande som är utbildad sångare. Samtidigt är det just musikalbiten som är filmens största problem, och faktum är att filmen har betydligt mer sång och musik än den har talad dialog. Det blir helt enkelt alldeles för mycket musik, trots att sångerna för handlingen framåt på ett skickligt sätt. Mest irriterande blir det vid scener där konversationer och repliker sjungs fram, där det hade varit betydligt mer naturligt och mindre fånigt att istället säga replikerna. Bara för att det är en musikal, så betyder det ju faktiskt inte att det inte kan finnas en hel del dialog också. Även om sångerna fyller sin funktion, så är ingen av dem heller alltför mycket att hurra för. Ingen av sångerna är särskilt minnesvärda, och de flesta är bortglömda samma sekund som de avslutas. Det är en tydlig brist för en musikal, där hela vitsen annars brukar vara minnesvärda sånger som fastnar i skallen. I och med den enorma mängden musik, är det heller inte helt oväntat att storyn blivit ganska tunn och slätstruken. Någon större karaktärsutveckling finns inte, och de flesta rollfigurer har blivit ganska endimensionella. Efter ett tag spårar också den ursprungligen så lovande grundstoryn ur rejält, då Sweeney Todd går ifrån hämndbegäret till att börja mörda alla kunder han ser. Då försvinner tittarnas sympati för rollfiguren, och det blir periodvis lite ensidigt med mängder av mord med floder av överdrivet orealistiskt teaterblod. Trots den mycket makabra och bisarra handlingen, finns heller ingen tillstymmelse till humor i filmen. Det hade faktiskt blivit bättre och mer distanserat med lite svart humor inblandad, och det verkar som att filmen tagit sig själv på lite för stort allvar. De stora bristerna till trots, är det dock ändå en annorlunda och nyskapade film, som med sitt unika foto och bildspråk lär bli ihågkommet under lång tid. Att den är sevärd råder ingen tvekan om, men jag skulle i alla fall inte vilja se om den i första taget. Sett till filmen och storyn som sådan skulle den egentligen inte förtjäna mer än en sexa i betyg, men i och med det mycket originella konceptet och den unika visuella stilen vann mitt hjärta till sist över min hjärna, och jag valde istället en mycket svag sjua som mitt betyg.
DVD-utgåvan kommer i ett DVD-fodral med papphölje, och återger filmen i dess anamorfiska originalformat i 1,78:1. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild och ljud håller hög kvalitet. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken samt engelska, holländska och italienska. Det är positivt med engelsk text, men tyvärr finns ingen textning för hörselskadade; inte ens på engelska. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel som följs av en meny för språkval, eller tekniskt sett landsval. Av någon outgrundlig anledning går det att välja mellan betydligt fler länder än de som utgåvan verkligen kommer att säljas i, och som finns representerade av ljudspåren och textningarna. Att välja exempelvis Sverige innebär heller inte att svensk text automatiskt kommer att väljas, utan oavsett vilket land man väljer måste man ändå ställa in detta manuellt via inställningsmenyn under huvudmenyn. Om man väljer Sverige som land, visas därefter påtvingad anti-piratpropaganda i 50 sekunder, som i vanlig ordning är oerhört irriterande. Det går inte att hoppa förbi propagandan, men gudskelov går det att spola på bild för att ta sig förbi reklamen den vägen. Därefter visas huvudmenyn, som är rörlig och på engelska oavsett valt språk. Nästa irritationsmoment uppstår när man sett klart filmen, då det börjar visas varningstexter på varje tänkbart och otänkbart språk - totalt ett femtiotal språk med 10 sekunder per språk, och av någon outgrundlig anledning går det inte att vare sig hoppa förbi eller ens spola på bild igenom varningstexterna. Jag förstår behovet av att visa varningstexter, men att visa texter på språk som ingen i Sverige har en chans att förstå ett ord av går åtminstone undertecknad förbi; i synnerhet som många av dessa språk överhuvudtaget inte finns representerade som textning på skivan. Varför i hela fridens namn kan inte Warner göra som andra distributörer, och bara visa varningstexter på det språk som man valt textning på...? Tyvärr finns inget som helst extramaterial på skivan, vilket är mycket underligt och svagt för en stor biovisad Hollywood-film från 2007. Jag har full förståelse om man vid äldre okända filmer eller rentav TV-filmer inte kan tillhandahålla något extramaterial, men på en sådan här ny storfilm är det mycket underligt. Till råga på allt innehåller utgåvan på HD-formatet BluRay dessutom en hel del extramaterial - mycket svagt att inte ta med dessa på DVD-utgåvan, i synnerhet då majoriteten av Sveriges och världens befolkning trots allt inte har BluRay-spelare.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 6 augusti 2008
Senast uppdaterad: 6 augusti 2008
Recensionen har lästs 6833 gånger av 3456 personer, sedan den 6 augusti 2008
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
3 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
Me - lördag den 30 mars 2013 kl. 12:29:
Du har starka, tydliga åsikter, vilket kan vara bra, men oftast är dina kommentarer bara negativ kritik, vilket jag har märkt på de flesta av dina recensioner.
Är det nå'n film/serie/dubbning du faktiskt gillar?
Jag menar inte att låta gnällig och kränkande, men det är lite deprimerande att läsa.
Om Sweeney Todd - Du sa att det är för lite dialog till sångerna, men man måste också komma ihåg att det är en musical, skriven av Stephen Sondheim. Filmen är baserad på en broadway, vilket betyder just mindre dialog och mer sång. Tim (och Stephen) sa själva att det var vad de siktade på - För att lätta upp min kommentar är jag i alla fall glad att du skrev att du gillar Johnny's röst.
Sweeney Todd, personligen tycker jag är en fantastisk film, en av de bästa i filmhistorien. Manus, skådespelare, ja allting. -
Därför blev jag besviken på din recension om den.
Får jag be dig om att se filmen en gång till, och tänka om? Ge den en chans.
Randolph Carter - måndag den 25 oktober 2010 kl. 10:48:
Ojojoj... Är det överhuvud taget någon idé att du slösar din och våran tid på att recensera film? Du kanske skulle hålla dig till det du är bra på, allting som rör dubbning.
Det är tydligt att den här filmen och dess handling gått dig rakt över huvudet.
Och att sedan påstå att den inte har en tillstymmelse till humor är ju bara ytterligare ett bevis som understryker faktumet att det är snarare hos dig felet ligger än filmen!
Filmen har massor med mörk humor, fantastiska sånger och strålande skådespeleri.
Om du ogillar en film är det snarare ett tecken på att man bör skynda sig att se den så fort som möjligt för du ger bara bra filmer dåligt betyg.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))