Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

That's My Boy
(That's My Boy)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter That's My Boy på CDON
Sök efter That's My Boy på Discshop.se
Sök efter That's My Boy på WOW HD
   ANNONS
Drama / Komedi / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp:  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 54 minuter
Genre: Komedi
Produktionsland/år: USA, 2012
Produktionsbolag: Columbia Pictures & Happy Madison Productions
Producent: Allen Covert, Jack Giarraputo, Heather Parry & Adam Sandler
Regi: Sean Anders
Manusförfattare: David Caspe
Svensk distributör: Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Todd - Andy Samberg Donny - Adam Sandler
Jamie - Leighton Meester Chad - Milo Ventimiglia
Phil - Will Forte Phils fru - Rachel Dratch
Jim Nance - Rex Ryan Mormor Delores - Peggy Stewart
Steve Spirou - Tony Orlando Fader McNally - James Caan
Brie - Ciara Harris Champale - Luenell Campbell
Sig själv - Vanilla Ice Randall Morgan - Dan Patrick
Mary McGarricle som yngre - Eva Amurri Mary McGarricle i nutid - Susan Sarandon
Mrs. Ravensdale - Ana Gasteyer Kenny - Nick Swardson
Donny som ung - Justin Weaver Skolvaktmästaren - Dennis Dugan
Donny på TV - Ian Ziering Donnys pappa på TV - Alan Thicke

I grundskolan blir 13-åriga Donny förälskad i sin lärarinna Miss McGarrigle, och av någon outgrundlig anledning inleder hon ett (sexuellt) förhållande med honom. När hon blir gravid blir händelsen allmänt känd, och lärarinnan döms till ett fängelsestraff medan Donny får vårdnaden av sin son. Han döper sonen till Han Solo, men då Donny inte direkt är världens lämpligaste pappa flyttar sonen samma dag som han fyller 18 och bryter kontakten fullständigt. Knappt ett decennium senare har Han Solo bytt namn till Todd, och blivit en framgångsrik hedgefondmäklare. Han är förlovad med den vackra Jamie, och bröllopet ska ske i en kyrka i närheten av Jamies föräldrars bostad. Men Donny har problem med skatteverket, och hotas av fängelse då han inte betalat restskatt på 18 års tid. Då sonen Todd numera är stenrik kan han vara den bästa chansen att kunna betala skulden, och strax innan bröllopet dyker därför Donny upp hos Todd och Jamie...

Grundpremissen i That's My Boy är förvånansvärt originell, och det är faktiskt en ovanlig och intressant story; om än orealistisk. Upplägget som sådant är dock av mer klassiskt snitt, men inte nödvändigtvis något fel med det. För den här filmen har trots allt en fascinerande grundhandling och ett kul upplägg, så det borde ha kunnat bli en riktigt bra film. Dock med tyngdpunkten på borde, för även med den bästa vilja i världen kan jag inte betrakta den här filmen som särskilt lyckad.

I en komedi borde utgångspunkten vara rikligt med humor, men det verkar vara ett främmande begrepp för den här manusförfattaren och producenterna. För det här är helt enkelt inte särskilt roligt. Den "humor" som förekommer är nästan uteslutande av oerhört smaklös, dum och ibland rentav äcklig karaktär, och det rör sig om billig "kiss och bajs"-humor gjord helt utan intelligens eller finess. Alla som sett de flesta av Judd Apatows filmer vet ju att även sexskämt och "kiss och bajs"-humor kan bli riktigt bra, om det gjorts med tillräcklig känsla och charm bakom. Men det har det inte i det här fallet, utan här rör det sig om smaklösa, barnsliga och ytliga skämt av sällan skådat slag. Redan efter några minuter har redan ett flertal "slag under bältet" förekommit vad gäller humorn, och värre ska det bli. Och tro mig, "humor" är ett snällt begrepp i sammanhanget, för i 9 fall av 10 är det inte speciellt roligt alls.

Jag förstår ärligt talat inte riktigt vilken målgrupp som filmen riktar in sig till, då mycket av humorn är så fruktansvärt barnslig att jag har svårt att tro att någon vuxen kommer att uppskatta det, samtidigt som grundstoryn knappast är riktad till tonåringar eller barn. För de allra flesta tecknade Barbie-filmer har betydligt mer sofistikerad och mogen humor än vad den här manusförfattaren verkar kapabel till... Dock kan jag inte förneka att jag trots allt skrattade några få gånger, men det rör sig samtidigt inte om några stora skratt och de gånger jag ens fnissade kan sannolikt räknas på ena handens fingrar. Men visst är det småroligt då och då, och det är samtidigt bättre än vissa andra "komedier" genom åren. Dessutom måste jag medge att det är rätt kul att 1980-talsrapparen Vanilla Ice medverkar som sig själv, eller åtminstone en lite överdriven parodisk version av sig själv, och det fungerar ganska väl.

Rollfigurerna är endimensionella och ytliga, och framförallt Donny måste vara den absolut mest smaklösa, pinsamma och irriterande människa som världen någonsin har skådat. Det är 100% omöjligt att känna någonting annat än irritation för honom, och jag misstänker att det inte var avsikten. Tyvärr är inte de andra rollfigurerna alltför imponerande heller, utan allting förblir tämligen ytligt och endimensionellt. Kvinnosynen i filmen lämnar också en hel del övrigt att önska, för att uttrycka saken extremt milt - och då märker man inte ens av det värsta förrän en och en halv timme in i filmen...

That's My Boy är överlag mycket förutsägbar, men några överraskningar förekommer; och den största överraskningen kan inte ens med den bästa viljan i världen ses som positiv. Trots en förhållandevis tunn story har filmen dessutom dragits ut till närmast absurt tilltagna 1 timme 54 minuter, och det förekommer ganska många onödiga eller utdragna scener som inte tillför mycket alls. Det här är närmare en halvtimme för mycket för filmens eget bästa, för det finns trots allt inte så mycket att berätta utifrån den här premissen.

Fotot och bildspråket fyller sin funktion, varken mer eller mindre. Skådespelarinsatserna varierar en hel del, men är till största delen helt okej. Adam Sandler spelar tyvärr över å det grövsta som Donny, och hans oerhört tillgjorda och överdrivna Boston-dialekt gör heller knappast saken bättre. I Adam Sandlers tolkning låter och framstår Donny ärligt talat som förståndshandikappad på ett väldigt stereotypt sätt, och jag vet inte om det är avsiktligt eller inte (men jag gissar på inte). Andy Samberg gör en helt okej insats som hans son Todd, och trots tendenser till överspel gör han ändå en mer än godkänd rollprestation. Den alltid lika talangfulla Leighton Meester (mest känd från Gossip Girl) är riktigt bra som Todds fästmö Jamie, och hon gör allt som går av den tyvärr hopplöst platta rollfiguren. Vanilla Ice är bra som "sig själv".

De filmer som Adam Sandler producerat och spelat huvudrollen i har hållit en väldigt ojämn nivå, med några lyckade filmer (däribland The Wedding Singer) men betydligt fler mindre lyckade. Men även med hans mått mätt är frågan om inte That's My Boy blivit hans sämsta film hittills. Visst är det småroligt nån gång då och då, och ett par scener är riktigt minnesvärda. Men till allra största delen är det här helt enkelt alldeles för osmakligt, pinsamt och rentav löjeväckande - och i 9 fall av 10 faller skämten pladask i bästa fall eller förolämpar och irriterar publiken i sämsta fall. Om man älskar Adam Sandlers tidigare filmer och/eller är väldigt förtjust i komedier som kryllar av sexskämt och "kiss och bajs"-humor kan det möjligtvis vara värt att ge That's My Boy en chans - trots allt finns några få kul scener och premissen är riktigt lyckad. För oss andra är det förmodligen lika bra att avstå helt och hållet, för hur jag än ser på saken kan jag inte betrakta det här som en lyckad film. Det är visserligen inte uruselt, men heller långt ifrån bra. Att sätta betyg är svårt, men efter moget övervägande väljer jag en stark trea.

Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, och ljudet är i DTS-HD 5.1 på bl.a. engelska. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på bl.a. de skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och någorlunda lättläst, men tyvärr är kantlinjerna på texten väldigt tunna vilket gör det svårt att läsa vid ljusare bakgrunder. Den svenska textningen håller relativt hög klass med några få översättningsmissar. När man matar in Blu-Ray-skivan spelas en kort distributörsjingel, och därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är rörlig och effektfull men som bara finns på engelska. Jag stör mig också på de ljudeffekter som spelas för varje alternativ som markeras på menyn (d.v.s. för varje tryck på fjärrkontrollen), vilket är effektfullt till en början men snabbt blir irriterande. Det finns alltså ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja textning. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Väljer man att spela filmen, så visas först varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, och dessutom känns det lite malplacerat att lägga det precis innan själva filmen, men det är åtminstone tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer envisas med.

Som extramaterial hittar vi först en "gag reel" med misslyckade tagningar, som tyvärr inte är särskilt roliga. Sen återfinns ett flertal bortklippta scener på totalt 13 minuter, som varierar mellan småroliga och totalt poänglösa, men som överlag inte tillför någonting till filmen. Därefter hittar vi en 10 minuter lång minidokumentär om alla de cameoroller som förekommer av mer eller mindre kända kändisar i filmen; aningen intressant men inte mycket mer än så. Nästa inslag kallas för "Greetings from Cape Cod" och består enbart av skådespelare som säger slanghälsningen "Wassup" så många gånger som möjligt under sex minuter - det måste sannolikt slå världsrekord i det absolut mest poänglösa bonusmaterialet någonsin. Till sist förekommer även en minidokumentär på fem minuter om den strippklubb där ett par scener i filmen utspelas, och hur dessa spelades in. Det är bitvis halvintressant, men till största delen ganska poänglöst och även osmakligt. Bonusmaterialet har engelsk text, men tyvärr ingen skandinavisk text.


Recensionen skriven: 8 februari 2013

Recensionen har lästs 1256 gånger av 722 personer, sedan den 8 februari 2013

Betyg:
Film/serie * * *        
3
DVD-produktion * * * * *       5
Snittbetyg: * * * *        4

Trailer:


Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NOLLA - NIA - FEMMA - TREA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna