Dubbningshemsidan
Recensioner
The Beaver
(The Beaver)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Den amerikanska skådespelerskan Jodie Foster har varit verksam sedan 6 års ålder, och blev känd på allvar genom sin prisbelönade roll i Disneys Freaky Friday 1976. Sedan dess har hon hunnit medverka i flera dussin långfilmer, och har även vunnit Oscars för sina rollprestationer i Anklagad och När lammen tystnar. Inte lika känt är att Jodie dessutom varit verksam som regissör, då hon låg bakom Little Man Tate 1991 och Home for the Holidays 1995; båda filmerna relativt okända i Sverige. Efter 16 års uppehåll är nu Jodie tillbaka med sin tredje långfilm som regissör; dramakomedin The Beaver, vars manus skrivits av långfilmsdebuterande Kyle Killen som tidigare skapat dramaserien Lone Star. I Sverige har The Beaver släppts direkt på DVD.
Walter Black är en medelålders man som är djupt deprimerad och olycklig. Han har tagit över sin pappas leksakstillverkningsföretag, som gått åt skogen och är farligt nära konkurs. Privat är det heller inte gått ställt, trots att han är gift och har två barn. Hans äldsta son Porter hatar honom, och lägger ner all energi på att bli så olik sin pappa som möjligt. När Walter inte gör annat än sova hela livet, får hans fru Meredith till sist nog och lämnar honom. Han försöker ta livet av sig, men misslyckas och när han är som mest nere råkar han hitta åt en gammal smutsig buktalardocka liknande en bäver i en sopcontainer. Han börjar då att tala med sig själv genom bävern, och går runt livet med bävern på armen. Han dyker t.o.m. upp på jobbet med bävern på armen, och ber alla att fortsättningsvis tilltala bävern istället för honom själv. Detta leder till att Walter blir mer lycklig, och lyckas att återförenas med sin familj med relativt gott resultat. Men till sist kan Walter inte längre skilja på fantasi och verklighet, när bävern tar över hela hans tillvaro och han inte längre klarar av att leva utan bävern... Under tiden extraknäcker hans tonåriga son Porter med att skriva andras uppsatser på gymnasieskolan mot betalning, och blir chockad när skolans smartaste och snyggaste tjej Norah ber honom att skriva hennes avslutningstal för skolavslutningen.
Storyn på papperet låter verkligen bisarr, och första gången jag såg en trailer för filmen trodde jag ärligt talat att det var ett försenat aprilskämt. Och nästan lika bisarr är även den färdiga filmen. För The Beaver är onekligen en mycket originell och udda film, som inte riktigt liknar något man tidigare sett. Men trots en minst sagt absurd premiss, så är manuset gjort med en allvarlig och seriös underton och skildrar depression på ett förvånansvärt starkt sätt. Därför fungerar också filmen fullt ut, med en riktigt lyckad blandning mellan komedi och drama. Mellan varven är det riktigt roligt, och man får skratta en hel del. Främst under den första halvan är det ibland vansinnigt roligt, och jag gapskrattade vid flera tillfällen. Men under den andra halvan förvandlas filmen till att mer likna ett seriöst drama, och det fungerar faktiskt riktigt väl. Det känns äkta och trovärdigt, trots en väldigt bisarr grundstory. Mot slutet blir det även riktigt gripande, och vid några tillfällen är det näst intill omöjligt att hålla tårarna borta. Det är starkt och berörande, och det är lätt att känna för de inblandade. Filmen har ett påtagligt djup, och känns förvånansvärt realistiskt och genomarbetat.
Därför har The Beaver också blivit mycket engagerande och fängslande, och manuset är mycket lyckat. Regin är närmast förstklassig, och Jodie Foster visar att hon har stor talang även som regissör. Hon lyckas att finna precis rätt balans, så att filmen blir lagom mörk och lagom rolig; en mycket lyckad blandning mellan allvarligt drama och helfestlig komedi. Jag uppskattar också att filmteamet lyckats att balansera hoppfullhet med depression på ett fint sätt, så att det finns ett visst framtidshopp utan att någonsin bli sockersött eller tillrättalagt. Jag uppskattar också sidohistorien med Walters son Porter och Norah, som är intressant och berör. Den sidohistorien kompletterar också huvudstoryn på ett så fint sätt, så att filmen som helhet blir riktigt stark.
Walters yngsta son Henry förblir dock lite väl endimensionell, och efter att inledningsvis spelat en viktig roll för handlingen så rinner det snart nästan helt ut i sanden, när allting börjar fokusera på Walter/Meredith och Porter/Norah. Jag kan också känna att Meredith blivit en smula endimensionell, och får inte riktigt det djup jag hade önskat, trots att det är lätt att känna för henne och förstå hennes frustration. Däremot har både Walter, Porter och Norah blivit relativt mångbottnade och nyanserade personligheter, även fast jag gärna hade velat se ännu mer av i synnerhet Norah.
Filmen är dock i kortaste laget, och även fast det medför ett föredömligt tempo, så har det skett på bekostnad av karaktärsutveckling och personbeskrivningar. Vi får inte veta tillräckligt mycket bakgrundsinformation om hur Walter egentligen blev så deprimerad, och får heller inte riktigt det djup som storyn hade krävt hos vissa rollfigurer. Därför hade filmen vunnit på att förlängas en smula, så att vi fått en större chans att lära känna alla bättre och få veta mer bakgrundsinformation.
Dessutom tycker jag att filmen under ett parti mot mitten blivit lite för absurd och tillspetsad, till den grad att det börjar kännas "slamsigt" och löjeväckande. Det har helt enkelt gått en smula för långt när bävern stannar på Walters hand till varje pris, även under de mest bisarra situationer. Det känns inte riktigt trovärdigt, och blir lite för mycket av det goda. Jag förstår tanken och bitvis är det riktigt roligt, men under ett kort tag i mitten började jag tycka att det gick för långt så att det började snudda till allmänt osmakligt. Det är också svårt att inte ställa sig frågan varför vare sig frun eller vice VD:n på företaget börjar tänka tanken på att kontakta psyket, när någon låtsas vara en bäver under så långa perioder; både dag som natt. Men dessbättre blir irritationsmomenten relativt kortvariga, för under filmens andra halva lyfter det hela rejält då The Beaver blir både fascinerande, realistisk och gripande. Filmens problem ligger helt enkelt i att manuset borde ha finslipats lite, då det under ett parti blir lite ojämnt och inte alltid håller fullt ut. Men det spelar ändå ingen större betydelse, för i slutändan är det utan tvekan de positiva aspekterna som väger över.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk med snygg klippning. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra. Mel Gibson tillhör definitivt inte någon av mina favoritskådisar, och det är inte helt lätt att bortse från alla skriverier om honom på senare tid. Men han gör faktiskt en ovanligt bra rollprestation i den här filmen, och spelar trovärdigt. Jodie Foster är som vanligt lysande, och gör allt som går av den lite platta rollen som hustrun Meredith. Anton Yelchin är riktigt bra, och Jennifer Lawrence (Oscarsnominerad för Winter's Bone) är strålande som Norah. Riley Thomas Stewart är helt okej som den yngsta sonen Henry, men han känns också minst minnesvärd av de här skådisarna.
The Beaver är en mycket originell och udda film, med en minst sagt absurd premiss som inledningsvis är svår att ta på allvar. Men hör och häpna utvecklas det faktiskt till att bli en riktigt bra film, som både är väldigt rolig och allvarlig med en seriös underton och en utmärkt balans. Men några scener i mitten av filmen går lite för långt, och med sina 1 timme 27 minuter är filmen också aningen för kort för sitt eget bästa - den tiden är utmärkt för att hålla intresset vid liv och bibehålla ett föredömligt tempo, men räcker inte riktigt till för att förmedla det djup som filmen trots allt har. Men det är ändå en riktigt bra och minnesvärd film, som är väl värd att se för de allra flesta. Med vissa justeringar hade det kunnat bli en höjdarfilm, men genom de brister som finns nöjer jag mig med en stark sjua i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,40:1. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS 5.1, men undertecknad har tyvärr inte utrustning att testa det sistnämnda ljudspåret. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst, men översättningen håller hyfsad klass. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, innan ett flertal trailers visas (som går att hoppa förbi). Därefter kommer vi till en engelskspråkig huvudmeny som är stillastående och stilren. Huvudmenyn är mycket enkel, och innehåller bara möjlighet att spela filmen i Dolby Digital 5.1 och i DTS. Tyvärr känns menyn inte helt logisk, och det är inte helt oproblematiskt att lista ut vilket alternativ som är valt och inte - med bara två alternativ på menyn är det inte helt enkelt att förstå om alternativet som är nedmörkat eller alternativet som är starkare/ljusare är det som just nu är valt (svaret är det förstnämnda). Märkligt nog saknas scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Tyvärr finns inget tillstymmelse till extramaterial, vilket är tråkigt om än knappast förvånande för en film som inte visats på bio i Sverige.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 november 2011
Senast uppdaterad: 18 november 2011
Recensionen har lästs 2914 gånger av 1537 personer, sedan den 17 november 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))