Dubbningshemsidan
Recensioner
The Children
(The Children)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Den brittiska regissören Tom Shankland har mestadels blivit känd för vissa avsnitt av diverse TV-serier och en och annan TV-film. Hans mest kända och även mest påkostade film är med största säkerhet Waz från 2007. Till hans senaste film har han bytt genre, och istället koncentrerat sig på mer renodlad skräck. Till den brittiska rysaren The Children från 2008, som gjort succé på biografer i England och vunnit priser på diverse filmfestivaler runt om i världen, satsar han på ett såväl enkelt som effektivt ämne - barn. I Sverige släpptes filmen direkt på DVD. Handlingen kretsar kring två familjer, som träffas för att fira jul och nyår tillsammans. Elaine och Jonah åker tillsammans med sina två yngre barn och 16-åriga tonårsdottern Casey till Elaines syster Chloe, som bor tillsammans med sin man Robbie och deras två små barn. Men det som skulle ha blivit en trevlig familjesammankomst utvecklas till någonting helt annat, då alltfler barn plötsligt klagar på att de känner sig sjuka. Snart beter sig allt fler av barnen skumt och okontrollerat, och när barnen även verkar orsaka dödsfall bland de vuxna sprider sig snart oro. Snart finns det skäl för föräldrarna att bli riktigt rädda för sina barn; men samtidigt kan man fråga sig hur många som verkligen skulle vara beredda att döda sina egna barn, hur urspårade de än blivit...?
På senare tid har jag blivit alltmer förtjust i skräckfilmer, och prisbelönade brittiska independentrysare låter därför på papperet som ett lyckat drag. Därför hade jag höga förväntningar på The Children. Delvis infriades dem, men delvis inte. Det här är definitivt en originell film, som tar upp ett intressant och tänkvärt ämne på ett smart sätt. Storyn är ganska tunn, och egentligen är det inte alltför mycket som händer. Men istället har filmmakarna lyckats att skapa en obehaglig stämning på ett övertygande sätt, som känns realistiskt och starkt. Bitvis är det ganska kusligt, men på den punkten finns det absolut kusligare skräckfilmer. Däremot är det hela tiden obehagligt och spännande, varför jag bedömer att filmen trots allt fungerar ganska väl som en rysarthriller. Ämnet kan upplevas lite kontroversiellt, då det inte direkt är vardagsmat i filmer att personer tvingas mörda sina egna barn. Men det är ett intressant ämne, och det är förstås omöjligt att kunna avgöra vad man skulle vara beredd att göra i en sådan här situation. Därför kan man förlåta en del av de märkliga beteenden som trots allt förekommer i filmen, men vid några tillfällen går det lite för långt och en del av de vuxna beter sig alltför ologiskt för sitt eget bästa. I många fall kan man bortförklara det med att man i så här utsatta och extrema situationer säkerligen kan tänkas bete sig ologiskt, men det förklarar inte allt.
Men något jag stör mig mer på är att vi inte får många svar på vad som egentligen pågår, och när filmen är slut har man betydligt fler frågor än svar. Visst förstår jag at det är avsiktligt att vi inte ska få veta allt, men när man irriterar sig över det och får en lite antiklimaktisk känsla i slutändan så är det trots allt något som inte är riktigt som det ska. Jag hade önskat att vi åtminstone kunnat få vissa antydningar av vad som pågår, och även om manusförfattaren velat undvika övertydlighet så vore det en fördel att åtminstone få veta tillräckligt för att kunna dra några slutsatser. Som det är nu är istället allting så luddigt och kryptiskt, så att vi avsiktligt inte ska veta tillräckligt för att kunna ens gissa oss till svaren på frågorna. Det känns helt enkelt fel, och det borde gå att hitta någon gyllene medelväg mellan detta och den övertydliga stil som vi annars ofta utsätts för i filmer. Slutet är också alltför intetsägande och ouppklarat, och där hade jag verkligen önskat att få veta lite mer. Det kändes nästan som en cliff-hanger i en miniserie, och när det inte finns någon uppföljare så känns det inte som rätt väg att gå. De flesta rollfigurer är också ganska endimensionella, och även om de flesta får en del nyanser och ingen är helt svartvit, så är det få vi får känna tillräckligt för att verkligen känna alltför mycket för. Den enda riktigt mångbottnade och äkta rollfiguren är tonårsdottern Casey, som är en mycket intressant och levande karaktär och övertygar från början till slut. Det var också den enda jag verkligen kunde känna något för och hela tiden sympatisera med, trots att hon inledningsvis inte direkt är världens mest sympatiska människa. Det vore önskvärt om även de vuxna kunnat bli lika mångbottnade och genomarbetade som Casey; då hade filmen definitivt fungerat bättre.
Däremot förtjänar Tom Shankland en eloge för sitt överlag trovärdiga och starka manus, och inte minst den övertygande dialogen som hela tiden håller sig på rätt nivå och aldrig känns konstruerad. De många bristerna till trots förblev filmen också ganska engagerande och fängslande, och jag var spänd och intresserad hela tiden trots att jag för somliga inte riktigt brydde mig om utgången på samma sätt som man borde kunna förvänta sig. Och när en rysare trots allt hela tiden är obehaglig och spännande, så är det svårt att kritisera alltför mycket - trots allt är det ju det som är det främsta syftet med skräckfilmer. Jag uppskattar också att regissören fokuserat på psykologisk skräck, och att vi inte får se alltför mycket hemskheter i bild. Det känns som helt rätt väg att gå. The Children erbjuder ett snyggt foto med ett starkt och ganska originellt bildspråk. De snötäckta vyerna har blivit mycket vackra och välkomponerade, samtidigt som de fungerar som en effektiv kontrast till det våld och det blod som förekommer. Det är också trevligt med en rysare som för en gångs skull inte utgår ifrån mörka scener där man knappt ser vad som händer; något som trots allt är mer regel än undantag inom den här genren. Här är det istället ljusa scener med mycket vitt och snö, vilket känns originellt och trevligt.
Tom Shankland är absolut en mycket visuell regissör, och det märks att han ibland tänker mer på det visuella än på storyn. I filmen finns också passande och stämningsfull musik, som hjälper till att sätta precis rätt obehagliga stämning där man aldrig riktigt vet vad som kommer att hända. Skådespelarinsatserna är överlag ganska bra, men ingen lär vinna någon Oscar för dessa insatser. Alla fyller sin funktion, men det är få som riktigt imponerar. Den mest imponerande är utan tvekan den vid inspelningstillfället 21-åriga Hannah Tointon, som är utmärkt som 16-åriga Hannah och spelar mycket övertygande och trovärdigt. De yngre barnen är fullt godkända, men jag blev ändå inte helt nöjd med dem. Även fast Rachel Shelley (mest känd som Helena Peabody i TV-serien The L Word) alltid är duktig, så spelar hon bättre i den serien och övertygade inte riktigt mig här. Sammanfattningsvis är The Children en originell och intressant film, som förmedlar en obehaglig stämning som bitvis är ganska hemsk. Tyvärr är dock storyn i tunnaste laget och det har blivit för många obesvarade frågor för min smak. Jag hade därför väntat mig mer, men fortfarande är det absolut en fullt sevärd och underhållande film, som betygsmässigt når fram till en stark sexa.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, medan ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på svenska, finska och isländska, men inga andra språk. Det finns tyvärr varken engelsk text eller textning för hörselskadade. Texten är anpassad till Widescreen-TV, vilket medför att den blir ihoptryckt och avlång på en 4:3-TV, men är ändå ganska lättläst oavsett TV-typ. När man matar in DVD-skivan, möts man av en språkvalsmeny, som följs av varningstexter på valt språk. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stilren med viss rörlig effekt men finns endast på engelska. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt även om det inte direkt är förvånande för filmer som i Sverige släppts direkt på DVD.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 15 januari 2010
Senast uppdaterad: 15 januari 2010
Recensionen har lästs 3298 gånger av 1768 personer, sedan den 15 januari 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))