Dubbningshemsidan
Recensioner
The House Bunny
(The House Bunny)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Emma Stone & Anna Faris
Foto: Melinda Sue Gordon
© 2007 Columbia Pictures Industries, Inc. All rights reserved.
Att systerskapsföreningar och bröderskapsföreningar är ett stort och vanligt fenomen vid universitetsstudier i USA bevisas inte minst av de mängder av filmer och TV-serier som behandlar detta ämne. Det senaste exemplet i en lång rad är Saturday Night Live-författaren Fred Wolfs komedi The House Bunny, som i Sverige föga förvånande släpps direkt på DVD. Som titeln antyder kretsar handlingen kring porrimperiet Playboy, och i synnerhet dess nakenmodeller som kallas Playboy Bunnies. En av dessa är i filmen Shelley Darlingson, som efter att ha varit utstött och mobbad som barn och föräldralös nu hittat sin plats i livet i Playboy-huset, och vill inget hellre än att bli nästa månads utviksflicka. Men ödet vill annorlunda, när hon på sin 27-årsdag får brev från självaste Hugh Hefner att hon inte längre är önskvärd där då hon blivit för gammal, och att hon måste flytta omedelbart. Att hitta lägenhet och jobb är långt ifrån det lättaste för någon som aldrig behövt klara sig själv i sitt liv, och därför hittar hon det näst bästa alternativet - systerskapsföreningarna på ett universitet i närheten som ser ut som ett slags Playboy-hus i miniatyr. Självklart kan man inte flytta in dit utan att faktiskt vara student, men det löser Shelley genom att tacka ja till ett ledigt jobb som husmor på föreningen Zeta Alpha Zeta. Det finns dock en anledning till att jobbet är ledigt, för Zeta Alpha Zeta tillhör inte direkt de populäraste studentföreningarna. Där är det bara de riktigt utstötta som bor, som är så oattraktiva eller tråkiga att ingen annan vill veta av dem. Systerskapsföreningen är dessutom nedläggningshotad; föreningen har bara sju medlemmar, och behöver minst 30 till för att inte universitetet ska lägga ned den. Shelley bestämmer sig för att hjälpa till att göra medlemmarna i föreningen så attraktiva, så att den plötsligt ska bli populär och därmed rädda den undan nedläggning.
Med den här titeln och handlingen, så tror jag inte att någon förväntar sig en djup och intelligent film. Mycket riktigt är det här också en ganska ytlig och ooriginell historia, och grundstoryn har vi sett många gånger förut. Men The House Bunny visade sig faktiskt inte vara fullt så ytlig och korkad som det låter, och jag blev positivt överraskad. Därmed inte sagt att det skulle vara en alltför djup film, men grundstoryn är genomtänkt och det finns faktiskt viss substans i den polerade ytan. Det är också trevligt att se en film som fokuserar på kvinnor, något som trots allt fortfarande tillhör en minoritet i filmer från i synnerhet USA. Det har skett på bekostnad av de manliga rollfigurerna, som blivit få till antalet och tämligen endimensionella. Men det gör faktiskt inte så mycket i det här fallet, då det är just tjejerna som står i centrum, och som även bör göra det. Bland tjejerna är de flesta rollfigurer förvånansvärt mångbottnade, och bland de sju "nördarna" i studentföreningen ser vi olika personligheter och sju helt skilda människor. Det är sällsynt, då det annars är en alltför vanlig fälla att porträttera sådana här grupper med människor som identiska istället för individer. Det största problemet med karaktärsbeskrivningarna är kärleksintresset Oliver, som blivit alldeles för endimensionell och intetsägande, och får för lite utrymme. Det är lite märkligt att han marknadsförts som en av huvudrollerna i filmen, då han egentligen inte är med i alltför många scener. Åven om det är förståeligt och nödvändigt i en sådan här film att koncentrera på tjejerna, så hade han behövt få ett lite större djup för att det ska kännas trovärdigt att Shelley verkligen blir intresserad av honom. Det finns en bra och genomtänkt sensmoral, även om den periodvis blivit lite väl övertydlig. Det är också en ganska rolig film, vilket trots allt måste ses som det viktigaste i en komedi. Några stora gapskratt väntar förvisso knappast, men jag skrattade trots allt ganska ofta och det finns en del fyndiga repliker och någorlunda smart humor. Dock hade jag väntat mig ännu mer humor, och av en komedi så borde man kunna vänta sig åtminstone några klockrena poänger och riktigt stora skratt.
Ibland går filmen också över gränsen till löjlig och irriterande, och jag störde mig över en del överspel och alltför övertydliga försök att få fram en poäng. Skådespelarprestationerna är förvånansvärt bra, och Anna Faris är ett riktigt fynd i huvudrollen som Shelley. Hon har en otrolig komisk tajming, och lyckas att väcka liv i en på papperet ytlig rollfigur och ge henne tillräckligt djup för att framstå som sympatisk. Dessutom blev jag riktigt imponerad över Emma Stone, som gör en stark och trovärdig rolltolkning som Natalie. Colin Hanks - mest känd som Alex i TV-serien Roswell - är alltid en duktig skådis, och spelar bra även här. Han kommer dock inte till sin fulla rätt i den här filmen, utan ger ett lite för blekt intryck. Sångerskan Katharine McPhee gör heller ingen höjdarinsats, och kanske vore det bäst om hon håller sig till det hon gör bäst i framtiden (d.v.s. sång). Kiely Williams är alltid duktig, och spelar starkt och naturligt även här som Lilly. Problemet med henne är att hon blivit alltför tätt förknippad med sin rollfigur i de tre Cheetah Girls-filmerna, och därför blir det lite svårt att ta henne på allvar som en blyg nörd. Sarah Wright gör en mycket bra rollprestation, i en allt annat än tacksam roll som "bitchen" Ashley. Tekniskt är filmen välgjord, men utan att bli speciellt nyskapande. Fotot och scenografin är bra, och även om bildspråket är långt ifrån originellt så fyller det sin funktion här. Det finns dock några väl uppenbara redigeringsmissar, och filmklipparen borde ha lagt ner lite mer tid. Men även fast det är lätt att kritisera The House Bunny och den knappast lär vinna några priser, så blev jag ändå överraskad. Trots de många och tydliga bristerna, så är det en charmig och underhållande film med tillräcklig humor för att hålla intresset vid liv och ovanligt nyanserade karaktärsporträtt. Därför går tiden snabbt, och filmen förblir engagerande hela tiden. Mer än så begär inte undertecknad, även fast jag hade önskat mer humor och en lite mer originell handling.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 april 2009
Senast uppdaterad: 17 april 2009
Recensionen har lästs 4114 gånger av 2222 personer, sedan den 17 april 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
:) - fredag den 15 maj 2009 kl. 16:21:
Ska se den. Är det verkligen ingen som tycker den är bra? lixom nu när jag köpt den o allt. :'(
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))