Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

The Visit
(The Visit)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Universal Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter The Visit på CDON
Sök efter The Visit på Discshop.se
Sök efter The Visit på WOW HD
   ANNONS
Drama / Thriller / Rysare / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 34 minuter
Genre: Rysardramathriller
Produktionsland/år: USA, 2015
Produktionsbolag: Blumhouse Productions & Blinding Edge Pictures
Producent: Jason Blum, Marc Bienstock & M. Night Shyamalan
Regi: M. Night Shyamalan
Manusförfattare: M. Night Shyamalan
Svensk distributör: Universal Pictures Nordic AB & Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
                                          (Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Becca - Olivia DeJonge Tyler - Ed Oxenbould
Mormor - Deanna Dunagan Morfar - Peter McRobbie
Mamma Loretta - Kathryn Hahn Stacey - Celia Keenan-Bolger
Becca som barn - Ocean James Tyler som barn - Seamus Moroney

Den ursprungligen indiske regissören och manusförfattaren M. Night Shyamalan har blivit känd för lite mystiska filmer, som ofta har övernaturliga inslag. Han har tidigare legat bakom bl.a. Sjätte sinnet, men har på senare år mer satsat på science-fiction med filmer som The Last Airbender. The Happening och After Earth. Nu har han slagit till igen, men till The Visit är han tillbaka i den genre som han ursprungligen började i och till skillnad från de flesta av hans nyare filmer dessutom en lågbudget independentfilm. Filmen släpps direkt på DVD och Blu-Ray i Sverige.

Som 19-åring blev Paula blixtförälskad i sin betydligt äldre lärare - de inledde ett förhållande, en skandal uppstod i samhället och hennes föräldrar uppskattade inte alls förhållandet. Hon rymde hemifrån och gifte sig med mannen, men efter att de levt tillsammans i tio år och fått två barn överger han henne och barnen för en annan kvinna. Paula har ända sedan hon rymde aldrig träffat sina föräldrar, men 16 år efter att hon stack hör de av sig och vill träffa sina barnbarn som de aldrig fått träffa - 15-åriga Rebecca, som vill bli dokumentärfilmare, och 13-åriga Tyler, som aspirerar att bli rappare. Då Becca vill att hennes mamma ska få chans att umgås med sin nya pojkvän på tu man hand går hon med på att hon och Tyler ska bo hos sina morföräldrar i Pennsylvania i en vecka. Då får Becca också chansen att öva på sina regissörskunskaper, genom att göra en dokumentär om hela vistelsen. Morfar John och mormor Doris verkar till en början snälla och trevliga, så Becca och Tyler har ingen anledning att ana oråd. Men det dröjer inte länge förrän morföräldrarna börjar bete sig alltmer märkligt, såsom att mormor plötsligt krafsar på väggarna som ett djur varje natt. Inte blir saken heller bättre av att John insisterar att barnen inte får lämna sitt rum efter klockan 22:00. Snart inser tonåringarna att de får vara tacksamma om de lyckas att hålla sig vid liv under hela veckan...

M. Night Shyamalan är en talangfull regissör, som dock varit högst ojämn i sina filmer och som aldrig riktigt lyckats komma upp till samma höga nivå som Sjätte sinnet igen. Glädjande nog har han här återvänt till sina rötter, med ett lågmält rysardrama med låg budget. Och han lyckas till fullo, för det här är en av hans bästa filmer på länge som faktiskt är riktigt bra och underhållande. Det är måhända inte jätteoriginellt, men trots en bekant grundidé upplevs filmen som helhet ändå förhållandevis nyskapande. Storyn är intressant och genomarbetad, och håller sig även relativt trovärdig; även fast det verkar en smula riskabelt av någon förälder att släppa iväg sina barn till morföräldrar de aldrig träffat utan att ens själv ha träffat dem innan. Men filmen lyckas ändå att kännas trovärdig och realistisk, och underhåller hela tiden. Det har blivit en mycket engagerande film, som fängslar publiken från början till slut utan några sega punkter.

Tempot är relativt lågt, men det händer ändå något hela tiden och det upplevs aldrig segt eller tråkigt. Det är också ganska oförutsägbart, med en del hyfsat oväntade vändningar som i alla fall inte jag lyckades förutspå, och där man aldrig riktigt vet vad som kommer att hända eller hur allt hänger ihop. Rollfigurerna är intressanta och förhållandevis välskrivna, och i synnerhet Becca är lätt att tycka om och sympatisera med trots att hon inte alltid beter sig helt smart. Tyler är en lite mer ojämn rollfigur, som till största delen är sympatisk men där helhetsintrycket dras ned av hans oerhört sexistiska rappande. Visst förekommer det kanske i verkligheten, men känns det inte en aning stereotypt att en 13-åring skulle rappa med så fruktansvärt sexistiska texter...?

The Visit är en mycket lågmäld och avskalad film, som inte visar mer än nödvändigt. Under den första timmen förekommer inga egentliga skräckinslag, utan bara en mer krypande obehagsstämning och några "skumma" inslag. Det uppskattar jag, och det är trevligt med en rysare som för en gångs skull inte fokuserar på "hoppa till"-inslag och otäck musik, utan lyckas att skrämma med betydligt mer subtila medel. Det medför i och för sig att det aldrig blir någon jätteotäck film, men det är i alla fall spännande och obehagligt vid många tillfällen. Om man förväntar sig en riktigt otäck skräckfilm blir man nog besviken, för på den punkten finns det många mer skrämmande filmer, men för mig gör det inte så mycket då filmen trots allt håller ihop och fungerar bra som ett lite mildare rysardrama.

Mot slutet tycker jag dock att storyn spårar ur lite för mycket, och det som fram tills dess varit en ganska realistisk film sjunker i trovärdighet. Även fast allt fortfarande skulle kunna hända i verkligheten, så känns det lite för långsökt och tillspetsat. Då börjar också somliga rollfigurer att bete sig ologiskt, till och med inom filmens egen premiss, och det uppstår en och annan logisk lucka. Dock har jag fortfarande sett betydligt värre exempel, så det hade kunnat vara värre men tyvärr också bättre.

The Visit är en riktigt bra film, och det är glädjande att M. Night Shyamalan efter några tvivelaktiga filmer nu återvänt till sina rötter igen, och lyckats få ihop en film som faktiskt påminner lite om Sjätte sinnet och har samma slags lågmälda rysardramastil. Det här är förvisso sällan alltför otäckt, men det är en obehaglig, engagerande och fascinerande film som håller intresset vid liv med enkla medel. Det är spännande och välgjort, och till största delen känns filmen trovärdig. Tyvärr uppstår en svacka under filmens sista halvtimme, då det känns som att Shyamalan valt att kompromissa med trovärdigheten i ett försök att öka spänningen, och det känns inte som rätt väg att gå. Men det är ju i och för sig inte direkt ovanligt, och överlag är det ändå en lyckad film. Filmen är därför väl värd att se för alla som tycker om mer lågmälda rysare, och även om man inte gör det kan det ändå vara värt ett försök. Därför väljer jag till sist en stark sjua i betyg.

Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 1,85:1 (nästan fullskärm på en Widescreen-TV) och ljud i DTS-HD 5.1 på engelska samt vanlig DTS på fem andra språk. Bild- och ljudkvaliteten är riktigt bra. Filmen är textad på 14 olika språk, däribland de fem nordiska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och förhållandevis lättläst. Det går också bättre än vanligt att läsa texten vid ljusare bakgrunder, genom att den här texten har en liten (men märkbar) skugga under sig. Därför är det bättre ställt än vid många andra Blu-Ray-filmer, men fortfarande blir det lite svårläst vid ljusare bakgrunder. Den svenska översättningen är bra, och jag kunde inte upptäcka några översättningsfel

När man matar in Blu-Ray-skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny och varningstexter på valt språk. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är snygg och stillastående men som är neutral utan något språk alls. Det är en fin idé, men det fungerar inte riktigt lika bra i praktiken. Att Play-symbolen (en högerriktad pil) innebär att spela filmen kan väl de flesta lista ut, men att en uppslagen bok innebär scenval eller att en asterisk (*) innebär bonusmaterial är knappast lika självklart. En annan egendomlig egenhet är att om man lämnar filmen i paus/stillbild i mer än ett par minuter dyker en skärmsläckare upp med en roterande Universal-logga. Det är lite lurigt, för dyker den upp kan man inte längre trycka på Play-knappen för att fortsätta uppspelning utan måste istället trycka på OK-knappen.

Som bonusmaterial hittar vi först en bakom kulisserna-dokumentär på 10 minuter, som bl.a. består av intervjuer med regissören och manusförfattaren M. Night Shyamalan. Det är ganska intressant, och framförallt får vi en ovanligt uppriktig och djupsint intervju med M. Night Shyamalan, där han bl.a. kritiserar sina tidigare högbudgetfilmer - det händer inte ofta... Vi får dock inte veta så jättemycket om själva inspelningen, och en del av hans filosofiska och intellektuella diskussioner lär gå över huvudet på många då han nog läser in mer i filmen än alla andra lär göra. Därefter återfinns tio bortklippta scener på totalt 8 minuter. De är ganska intressanta att titta på, men ingen av dem tillför särskilt mycket till filmen så det är förståeligt att de klippts bort. Tyvärr finns varken kommentatorspår eller introduktioner till scenerna, som gör att det långt ifrån är solklart att lista ut var i filmen de hör hemma. Vidare hittar vi ett alternativt slut till filmen, som förmodligen är tänkt att ersätta filmens "epilog" med en annan epilog som åstadkommer ungefär samma sak på ett helt annat sätt. Det är intressant men blir lite väl översentimentalt, varför det befintliga slutet i filmen nog är att föredra. Huruvida detta alternativa slutet är det ursprungliga producerade slutet eller en efterhandskonstruktion vet jag dock inte. Slutligen finns även ett bildspel på en dryg minut med de foton som Becca tagit under vistelsen; ganska poänglöst att se på. Bonusmaterialet har tyvärr ingen skandinavisk text, men det finns i alla fall engelsk text vilket är betydligt bättre än ingenting.


Recensionen skriven: 12 april 2016

Recensionen har lästs 640 gånger av 417 personer, sedan den 12 april 2016

Betyg:
Film/serie * * * * * * *    
7
BD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TREA - SJUA - SEXA - ÅTTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2012 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna