Dubbningshemsidan
Recensioner
Tragedi på en lantkyrkogård
(Tragedi på en lantkyrkogård)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Den svenska författaren Dagmar Lange (1914 - 1991) blev känd under pseudonymen Maria Lang, och etablerade sig som en av de tidigaste svenska deckarförfattarna under en tid då det fortfarande var ovanligt. Hon debuterade som författare 1949 med deckaren Mördaren ljuger inte ensam, som introducerade kriminalkommissarien Christer Wijk. Därefter fortsatte hon att skriva minst en ny roman varenda år under sin livstid, och totalt hann det bli 43 vuxenromaner och 4 ungdomsromaner; varav de allra flesta handlade om just kommissarie Christer Wijk. Två av dessa romaner filmatiserades 1960 och 1961, då med Karl-Arne Holmsten som Christer Wijk. Våren 2013 var det dags igen då Mördaren ljuger inte ensam, gick upp på bio. I den här omgången har det blivit sex filmer som alla (relativt fritt) bygger på Maria Langs böcker, där alla utom den första släppts direkt på DVD. Den sjätte och sista filmen i serien bygger på Maria Langs sjätte roman Tragedi på en lantkyrkogård från 1954, som också var en av böckerna som filmatiserades redan 1960; då under titeln Som mörkret faller.
Puck och Eje ska fira jul hos Pucks farbror Tord och hans familj och släktingar. Men julfirandet blir kortvarigt när den vackra men ytliga Barbara upprört meddelar att hennes man Arne är spårlöst försvunnen. Alla hjälper åt att leta efter honom, men det blir Puck och 10-åriga Lotta som hittar honom mördad. Då kommer genast kriminalkommissarien Christer Wijk dit, och han och Puck försöker att hitta mördaren. Under tiden verkar Eje mest intresserad av den nyblivna änkan, vilket inte Puck blir direkt överförtjust i...
Jag har inte läst någon av Maria Langs romaner och har därför inget att jämföra med. Däremot har alla filmatiseringar av hennes romaner den här omgången varit ganska bra, och efter alldeles för många Wallander- och Beck-filmatiseringar är det utan tvekan en trevlig omväxling med nya rollfigurer och en ny miljö. Överlag tycker jag att dessa Maria Lang-deckare hållit en relativt hög klass, och när vi nu kommit fram till den sista filmen är det glädjande att Tragedi på en lantkyrkogård visade sig vara en av de bästa i serien. Storyn är intressant och förhållandevis genomarbetad. I stil och känsla har även denna film en hel del likheter med Agatha Christie, och dessutom är dramaturgin nästan direkt tagen därifrån - fast den här gången slipper vi i alla fall den övertydliga upplösningen där alla samlas på samma ställe då mördaren ska avslöjas. I övrigt känner man dock igen inspirationen från Agatha Christie på flera håll, men å andra sidan är Agatha Christie utan tvekan en bättre inspirationskälla än femtioelva Wallander och Beck. Det är charmigt och engagerande, och intresset hålls vid liv på ett effektivt sätt. Jag uppskattar tidskänslan och den intressanta storyn, och rollfigurerna är också genomarbetade och intressanta; även bland birollerna.
Filmen har inget högt tempo och är långt ifrån någon traditionell thriller, utan istället rör det sig om en ganska långsam pusseldeckare av gammaldags slag. Det rör sig mer om drama än thriller, och det finns inte särskilt mycket till spänning den här gången heller. Men det är inte nödvändigtvis någon nackdel att filmen huvudsakligen är ett relativt stillsamt drama, utan det är trevligt med en mer gammaldags film utan samma traditionella stil som i stort sett alla svenska kriminalare. Det är inte direkt originellt, men åtminstone en gnutta nyskapande och någonting som vi knappt sett alls inom svenska deckare förut. Stämningen och känslan är fin, och det är underhållande samtidigt som mordmysteriet är lagom invecklat - det är med andra ord inte lätt att lista ut vem mördaren är, men heller inte en omöjlighet; precis som det ska vara för att intresset ska hållas vid liv.
Den här filmen är mer trovärdig och realistisk än flera av de tidigare filmerna i serien, och här förekommer inga uppenbara trovärdighetsproblem. Storyn håller också ihop logiskt utan nämnvärda logiska luckor, och det är glädjande. Det finns heller ingen som beter sig alltför ologiskt, fast jag ställer mig frågande varför alla går runt med ficklampor för att leta efter en försvunnen person i en kyrka - borde det inte ha funnits lampor att tända...? Ett problem uppstår dock mot slutet, då jag tycker att man inte får någon rimlig förklaring till varför en rollfigur gör som hen gör. Det inledande mordet får vi veta allt om, men en senare händelse får man inte alls veta lika mycket om. Kanske har jag missat någonting, men då de här filmerna hellre brukar vara övertydliga än luddiga känns det inte alltför troligt.
Dessutom uppskattar jag Puck, som är en intressant och mångfacetterad rollfigur. Det är en trevlig omväxling med en stark, intelligent och självständig kvinna i huvudrollen, och med tanke på att det än idag är alltför ovanligt är det imponerande att det (sannolikt) förekom redan i de tidiga böckerna. Christer hinner också få en del nyanser trots hans förtjusning i att stöta på allt och alla. Men både han och Puck känns ändå äkta och trovärdiga. Tyvärr har Eje på sistone blivit mer endimensionell, och den här gången är inget undantag. Det gör också att relationsproblemen mellan honom och Puck ärligt talat inte är något man bryr sig alltför mycket om. Däremot är några av birollerna också genomarbetade och hyfsat mångbottnade, och framförallt uppskattar jag Lotta som är både charmig och intressant.
Fotot är snyggt, och filmen erbjuder en del mycket vackra vyer samtidigt som filmteamet på ett effektivt sätt lyckats att fånga tidskänslan så att det verkligen ser ut och känns som 1950-talet. Åtminstone på alla punkter utom dialogen, för av någon märklig anledning används nästan helt modern dialog - om än ibland presenterat på ett något teatraliskt och högtravande sätt - vilket ger ett något konstlat intryck, vilket även förstärks av att dialogen inte känns helt trovärdig vare sig med dagens eller 1950-talets mått mätt. Det känns ändå som att dialogen fungerar något bättre här än i de första filmerna, men kanske är det bara för att man börjar vänja sig vid det... Skådespelarinsatserna är riktigt bra i den här filmen, och det är en imponerande ensemble som filmteamet lyckats få ihop. Tuva Novotny är utmärkt i huvudrollen som Puck, och spelar trovärdigt och nyanserat. Ola Rapace har en ovanligt nedtonad stil som Christer Wijk, men spelar stabilt och naturligt. Linus Wahlgren är också bra som Einar. I övrigt är det överlag bra skådisar, och det är intressant att notera att dubbningsskådespelerskan Natalie Minnevik (känd bland mycket annat som Chyna i ANT - Avancerad Ny Talang på Disney Channel) medverkar i en halvstor och ganska viktig roll; och hon spelar mycket bra.
Tragedi på en lantkyrkogård är ett intressant och underhållande kriminaldrama, som erbjuder någonting relativt nytt av en tröttsam genre och sticker ut från mängden med sin fina 1950-talsmiljö. Efter moderna kriminalseriers höga tempo är det trevligt med ett lite långsammare pusseldrama, som dessutom i stil och upplägg har en hel del likheter med Agatha Christie; på gott och ont. Filmen kan kanske inte riktigt mäta sig med Agathas höga klass, men det känns i alla fall lite bättre än alla dussintal Wallander- och Beck-produktioner som spottas ut varje år. Det är en film väl värd att se, men som samtidigt inte är alltför minnesvärd och dessutom inte förklarar allt till fullo. Det här är en av de bästa filmerna i serien, och känns därför som en värdig avslutning. Därför förtjänar filmen en svag sjua i betyug, och det är en ganska bra film som är väl värd att se om man tycker om lite ovanliga kriminaldramer. Det finns ju mängder av återstående Maria Lang-romaner så möjligheten finns förstås att spela in fler filmer, men med de här skådespelarna misstänker jag tyvärr att den sannolikheten är liten - trots allt lär så här kända och duktiga skådespelare inte ha tid eller ork att spela in hur många deckare som helst.
Jag har tyvärr inte fått tillgång till DVD-utgåvan eller Blu-Ray-utgåvan för recension, och kan därför inte uttala mig om DVD-produktionen eller eventuellt extramaterial.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 7 juni 2014
Senast uppdaterad: 7 juni 2014
Recensionen har lästs 6737 gånger av 3407 personer, sedan den 7 juni 2014
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))