Dubbningshemsidan
Recensioner
Trollkarlens lärling
(The Sorcerer's Apprentice)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Den klassiska historien om en trollkarlslärling som tar sig lite för stora friheter när trollkarlen är borta var ursprungligen en dikt från 1797 av den tyska författaren och filosofen Goethe, och dess ursprungliga titel var Der Zauberlehrling. Ganska precis 100 år senare utvecklades den dikten till ett symfonisk dikt av den klassiska franska kompositören Paul Dukas. Grundstoryn och inte minst den symfoniska dikten blev mest känd efter ett tecknat inslag i Disneys klassiker Fantasia från 1940, där Musse Pigg var trollkarlslärling och där Paul Dukas originalmusik användes utan dialog. Nu har detta 10 minuter långa inslag blivit till långfilm i spelfilmsform, och i Trollkarlens lärling har man utgått ifrån det tecknade inslaget och därmed även den ursprungliga dikten men skrivit en helt ny grundstory runt det. Det är Disney och Jerry Bruckheimer (mannen bakom bl.a. CSI) som producerat filmen, och bakom regi står Jon Turteltaub som tidigare bl.a. legat bakom National Treasure och TV-serien Harper's Island. Filmen hade världspremiär i juli 2010 på en filmfestival med det passande namnet Fantasia Film Festival i Kanada.
År 700 e Kr är Balthazar Blank, Maxim Horvath och Veronica lärjungar till den legendariska trollkarlen Merlin, men Horvath förråder honom genom att samarbeta med ärkefienden Morgana. Morgana tar Veronicas själ, och Balthazars enda möjlighet är att fånga både Horvath och Morgana/Veronica i en docka. Men han vill till varje pris rädda Veronica, och enda möjligheten att göra det är att hitta Merlins efterträdare och den enda trollkarlen som kan rädda henne utan att samtidigt frigöra Morgana. Men han får vänta länge... År 2010 är 20-åriga Dave Stutler en student på New York University, och kan det mesta om fysik. Han kommer i kontakt med Balthazar, och får av honom veta att han ska bli den nya trollkarlen. Balthazar börjar träna upp sin nya lärling, men det är ingen lätt uppgift som väntar. Det blir heller inte lättare av att Dave återigen får kontakt med sin barndomskärlek Becky, men av förståeliga skäl inte kan förklara för henne vad som egentligen pågår...
Att basera en långfilm på ett knappt 10 minuter långt inslag i Fantasia låter minst sagt märkligt, och jag hade mina farhågor att filmen skulle bli alltför tunn. Men dessbättre har filmteamet lyckats över förväntan genom att bygga upp en helt ny story kring det hela. Inslaget från Fantasia finns visserligen med i filmen, om än i moderniserad och något förändrad form samt utan Musse Pigg, men det har begränsats till en enda scen medan resten av filmen har en nyskriven story. Det är kanske inte världens mest originella story, men det är klart intressant och det mesta håller ihop logiskt. Det finns också en del nya begrepp som gör att filmen känns någorlunda nyskapande. Det är en ganska spännande film, samtidigt som spänningen lättas upp av en del humor som håller sig på lagom nivå utan att ta överhanden. Överlag är filmen både engagerande och vid vissa tillfällen även berörande, och speltiden går relativt fort.
De två centrala rollfigurerna har blivit relativt mångbottnade och nyanserade, och dessutom tycker jag om Becky som blivit någorlunda nyanserad även om jag inte hade tackat nej till ett lite större djup. Resterande rollfigurer är dock endimensionella och platta, och dessutom förekommer en hel del stereotypa karaktärer och klichéer. Det är tråkigt, men knappast ovanligt för genren. Ett större problem är att det ibland blivit för många och utdragna actionsekvenser, som inte tillför mycket till storyn och som åtminstone periodvis mest känns som en chans att kunna glänsa med häftiga specialeffekter. Filmen fungerar bäst under den första halvan, och då är det överlag riktigt bra samtidigt som actionscenerna är relativt få till antalet. Men under den andra halvan blir storyn tunnare och det blir för många actionscener, som gör att det bitvis känns lite oengagerande. Det gör heller inte saken bättre att filmen är ganska förutsägbar, och några större överraskningar väntar inte. Även det är på intet sätt ovanligt för genren, men vid vissa tillfällen tycker jag ändå att manusförfattarna har tagit en lite väl uppenbar och enkel utväg.
Jag förstår inte riktigt vilken målgrupp som Trollkarlens lärling är riktad till, och jag bli inte riktigt klok på det. Bitvis är det uppenbart att det är riktat till yngre personer, då det ibland känns lite barnsligt och dessutom väl förenklat. Men samtidigt är det en ganska våldsam film, med många actionscener och fantasifulla fantasyinslag som mer framstår som vuxeninriktade. Den svenska åldersgränsen på 11 år känns ibland lite för låg, och vissa inslag fungerar bättre för vuxna. Därför förstår jag inte riktigt hur filmteamet resonerat och vilken målgrupp filmen egentligen har, även fast jag misstänker att det trots allt är främst riktat till en yngre publik - i USA har de ju trots allt aldrig varit lika känsla för våld som i Europa.
Filmen erbjuder ett snyggt foto, med ett effektivt men föga originellt bildspråk. Specialeffekterna är riktigt bra, och känns lagom surrealistiska för den här storyn och gör att det överlag känns hyfsat trovärdigt. Skådespelarinsatserna är bra, och både Nicolas Cage och Jay Baruchel är bra i de två huvudrollerna. Dock tycker jag att Jay Baruchel ser för gammal ut för att trovärdigt kunna spela en 20-åring, och periodvis tyckte jag att det såg allmänt fel ut. Därför hade jag föredragit en yngre skådis, så att utseendet bättre stämmer överens med storyn. Jay är i dagsläget 28 år gammal, och det är visserligen inte ovanligt att personer i den åldern får spela 20-åringar, men oftast brukar det se mer naturligt ut än här. Teresa Palmer är mycket bra som Becky, och även i övrigt är det bra skådisar utan större brister.
Trollkarlens lärling är en bra och underhållande film, som visserligen inte erbjuder något större djup eller är alltför minnesvärd men som håller intresset vid liv hela tiden och är både smårolig och spännande. Helhetsintrycket sjunker av att det finns några actionscener för mycket och att regissören ibland verkar vilja frossa i specialeffekter, men trots bristerna är det definitivt en fullt sevärd film som fungerar utmärkt som underhållning för stunden och lite till. Betygsmässigt väljer jag efter moget övervägande en svag sjua, men om hela filmen hade hållit lika hög klass som den första halvan så hade betyget säkerligen blivit högre.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 28 juli 2010
Senast uppdaterad: 28 juli 2010
Recensionen har lästs 4050 gånger av 2351 personer, sedan den 28 juli 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))