Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Tusen gånger starkare
(Tusen gånger starkare)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Tusen gånger starkare på CDON
   ANNONS
Drama / Komedi / Skolmiljö / Spelfilm / Baserad på bok / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 22 minuter
Genre: Dramakomedi
Produktionsland/år: Sverige, 2010
Produktionsbolag: Sonet Film, i samarbete med Head & Tail
Producent: Peter Possne, Sara Sjöö & Rickard Petrelius
Regi: Peter Schildt
Manusförfattare: Christina Herrström, baserat på en roman av Christina Herrström
Svensk distributör: Svensk Filmindustri AB/SF Studios
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Signe - Judit Weegar Saga - Julia Sporre
Mimi - Happy Jankell Selma - Sara Linderholm
Ludde - Hjalmar Ekström Viktor - Charlie Gustafsson
Teres - Tina Pourdavoy Linda - Fanny Klefelt
Tova - Pierina Rizzo Hilda - Nathalie Fredholm
Mira - Allis Lindqvist Leo - Joakim Lang
Samuel - Gustaf Mardelius Magnus - Fredrik Johansson
Olle (klassföreståndare) - Jacob Ericksson Mira (bildlärare) - Katarina Cohen
Örjan (gympalärare) - Göran Ragnerstam Rektorn - Sten Elvström

Den svenska regissören Peter Schildt började sin karriär som barnskådis under många år, och gjorde bland mycket annat rösten till Pysen i Disneys Svärdet i stenen. Under 1980-talet övergick han till att regissera, och sedan dess har han huvudsakligen arbetat med TV-serier. Han har bl.a. regisserat de båda succéserierna Ebba och Didrik och Glappet. På senare år har Peter också börjat arbeta med långfilmer, och hans första långfilm blev 2002 års svensk-danska samproduktion Suxxess. Tio år senare var det dags igen, och hans andra film bygger på hans ex-fru Christina Herrströms prisbelönade ungdomsroman Tusen gånger starkare från 2006. Hon hade för övrigt skrivit manus även till Peter Schildts tidigare serier Ebba och Didrik och Glappet, och har också skrivit filmmanuset till Tusen gånger starkare.

Handlingen utspelas på en högstadieskola i en icke namngiven mindre stad någonstans i Sverige. I centrum står den blyga och försiktiga niondeklassaren Signe, som visserligen är bäst i klassen men utan att någon vet om det. Hon känner sig utanför, har inte många vänner och är för det mesta tyst. I hennes klass är det, som i så många andra klasser, istället killarna som tar för sig och bestämmer medan de flesta tjejer är tystlåtna. Samtidigt får killarna göra i stort sett vad de vill, och lärarna drar sig inte för att tvinga tjejer att städa upp efter killarna. Men allting förändras när den nya tjejen Saga kommer till klassen. Hon har rest runt hela världen men aldrig tidigare gått i svensk skola. Men framförallt bryr hon sig inte om de oskrivna regler som finns på skolor, och ser det som en självklarhet att hon ska ta lika stor plats som alla killarna. Hon orsakar många reaktioner då hon vill vara kompis med alla; både "töntarna" och de populära eleverna. Men hon är omtyckt av alla, och förändrar skolan till det bättre. På nästa kvartssamtal ber klassföreståndaren henne att försöka få de andra tjejerna i klassen att öppna upp sig och bli mer högljudda, så att de ska ta upp mer plats på lektionerna och inte låta killarna ta överhanden. Saga tar honom på orden, och snart blir inget på skolan sig likt längre...

Jag har tyvärr inte läst Christina Herrströms litterära förlaga, och har därför inget att jämföra med. Men när hon själv skrivit filmmanuset är det väl en rimlig gissning att filmen troligen ligger relativt nära boken. Trots att storyn kanske inte låter särskilt upphetsande och av vissa säkert upplevs som rentav tråkig, så blev jag mycket imponerad av filmen. Stilen och känslan är inte särskilt originell, utan där känner man av vissa likheter med bl.a. Hip Hip Hora, Säg att du älskar mig och Fucking Åmål. Men historien och budskapet har vi inte sett särskilt mycket av i svenska filmer, och det är tråkigt för ingen kan förneka att det är ett intressant och viktigt ämne som tas upp.

Det finns många igenkänningsmoment, och om man kommer ihåg sin skoltid är chansen också mycket stor att man känner igen det som tas upp. Allting känns trovärdigt och realistiskt, och därmed blir också skildringen stark och effektiv. Tusen gånger starkare hinner vidröra ämnen som mobbing, utanförskap och popularitet, men framförallt handlar det om dubbelmoral och könsnormer. Just det har vi inte sett särskilt mycket av förut, och därför är det ett mycket välkommet initiativ. Oavsett om man är tjej eller kille är det också nästan oundvikligt att man känner igen sig av det filmen visar upp från sin egen skoltid (åtminstone under förutsättning att det inte var alltför jättelänge sedan), och att man lätt kan identifiera med åtminstone någon eller några av rollfigurerna. Som parentes kan jag nämna att jag personligen mest känner igen mig hos Signe, trots att det innebär "fel" kön.

Det har blivit både tänkvärt, djupt och intressant. Det är sällan svenska filmer lyckas att skildra skolor, skolelever och tonåringars tillvaro så träffande och autentiskt som här, då man så tydligt känner igen sig i det mesta. Även dialogen har blivit mycket trovärdig, och det är verkligen inte ofta man hör det vid svenska filmer, där styltig och konstlad dialog brukar vara mer regel än undantag. Tempot är lagom högt, och dialogen mycket rapp där man verkligen måste vara uppmärksam för att uppfatta allt. Fastän storyn kan ses som något tunn och huvudsakligen kretsar kring samma tema, så känns det aldrig segt eller utdraget.

Trots ett allvarligt ämne och ett påtagligt djup har också manusförfattaren lyckats blanda in en hel del humor, och periodvis blir det riktigt roligt. Man får skratta ganska ofta, vilket är imponerande vid ett så här pass allvarligt ämne. Samtidigt tar humorn aldrig överhanden, utan det förblir hela tiden realistiskt och jordnära med en fin balansgång. Christina Herrström har aldrig valt att kompromissa med trovärdigheten för att uppnå humor, utan allting kommer naturligt. Det är också mycket engagerande och fängslande, där man verkligen känner för rollfigurerna och känner av pinsamheten och deras känslor. För det här är ingen lättsam och glättig film, utan trots den humor som förekommer är det huvudsakligen ett allvarligt och realistiskt drama som man nästan får ont i magen av att titta på. Därmed får filmen inte riktigt samma charm som de bästa svenska ungdomsfilmerna (exempelvis Fucking Åmål), men istället ett djupare innehåll. För det här är en väldigt tänkvärd och minnesvärd film, som jag verkligen önskar att alla skolelever och lärare får se. Fast som vanligt lär väl de som mest behöver budskapet också vara precis dem som inte kommer att ge filmen en chans, vilket är beklagligt. För mig träffade dock filmen rakt i hjärtat, och jag kände igen väldigt mycket från min skoltid och mina gamla lärare. När sluttexterna rullade var jag helt slut, både första och andra gången jag såg den. Det är en riktigt gripande och berörande film, och jag hann både skratta och gråta under filmens gång. Särskilt vid några scener är det en omöjlighet at inte fälla tårar. Tusen gånger starkare håller också att ses om, och jag hade lika stort utbyte av den andra gången som när jag såg den på bio.

Medan man ser filmen är det faktiskt väldigt svårt att hitta något att klaga på, men nu i efterhand inser jag att Tusen gånger starkare trots allt inte är perfekt. Framförallt kan man tycka att storyn blivit lite övertydlig, där det inte ska råda någon större tvekan om vad budskapet är eller vem som gör rätt respektive fel. Det är lite tråkigt, och ett lite subtilare manus hade inte skadat. Men när det riktar sig till ungdomar (som man får förmoda är filmens främsta målgrupp) kan det trots allt vara nödvändigt med en viss övertydlig stil för att faktiskt få fram budskapet och temat till alla och inte bara de som själva berörs av det hela. Man kan också tycka att den här klassen haft ovanlig otur, då nästan alla lärare verkar mer eller mindre opassande och extrema. Jag vet absolut att det finns många lärare som har dessa brister, säkerligen ofta utan att själv tänka på det, men att flera stycken på samma skola skulle vara lika extrema känns en smula osannolikt. Däremot är det en trevlig omväxling att den lärare som inledningsvis framstår som mest extrem och omänsklig visar sig vara den mest vettiga av alla i slutändan.

Det förekommer också en del tydliga stereotyper och schablonbilder, inte minst av de grupperingar som förekommer på de flesta skolor (och även många andra miljöer). Men klichéerna används på ett effektivt och fint sätt, och bara när det behövs för att verkligen tydliggöra problematiken och budskapet - något som annars kan vara svårt att få fram för alla som verkligen behöver det. Ett större problem är att många av rollfigurerna förblir tämligen endimensionella, och det är bara ett fåtal som man verkligen får lära känna ordentligt. De mest mångbottnade och genomarbetade karaktärerna är utan tvekan Signe och Saga, men förvånansvärt nog får även Mimi med tiden ett påtagligt djup trots en väldigt stereotyp inledning. Merparten av de andra eleverna får inget större djup, och detsamma gäller de flesta lärarna. Det är lite tråkigt och jag hade gärna sett ett större djup och ett större utrymme hos åtminstone vissa andra elever (inte minst Selma, som trots allt har en ganska viktig roll för handlingen). Speltiden hade också gärna fått vara något längre, vilket hade gett en större chans att få lära känna fler av tjejerna, då 1 timme 22 minuter verkligen är i kortaste laget. Fast å andra sidan är det här knappast ovanligt för genren, där stereotypa rollfigurer brukar vara vardagsmat.

Fotot är snyggt och effektivt, men bryter inte direkt några nya banor med originellt bildspråk eller dylikt. Skådespelarinsatserna är överlag utmärkta, och jag uppskattar att regissören satsat på till allra största delen okända skådespelare; i många fall rentav debutanter. Det gör stor skillnad för trovärdigheten och den autentiska känslan, då man slipper jämföra med tidigare roller för skådisarna. Julia Sporre (vars enda tidigare roll var en liten tillbakablicksroll i Män som hatar kvinnor) är lysande som Saga, och debutanten Judit Weegar är nästan lika bra som Signe. Happy Jankell är utmärkt som Mimi, och Sara Linderholm är bra som Selma. Det finns inte ett enda svagt kort i ensemblen, även om jag överlag tycker att de kvinnliga skådespelarna spelar snäppet bättre än de manliga. Bland lärarna är det lite mer kända ansikten, men överlag har det hållit sig på en lagom nivå utan att det handlar om jättekända skådisar. Det största problemet är förmodligen Jacob Ericksson som Olle, som visserligen spelar mycket bra i en otacksam roll men som tyvärr är lite för välkänd (inte minst genom Millennium-trilogin) vilket påverkar filmillusionen till viss del. De flesta svenska filmer lider av problem med ljudet eller ljudmixningen, som gör det svårt att höra vad alla säger. Men även om jag märkte av det vid enstaka tillfällen, så är det betydligt bättre ställt här och som regel är det inga svårigheter att uppfatta dialogen.

Det är tråkigt att det faktiskt behövs sådana här filmer, för i en perfekt värld vore könsnormer och jämställdhet förstås inte några problem längre. Men tyvärr lever vi inte i en sådan värld, och fortfarande är behovet stort. Även om jag hoppas att det blivit bättre sedan jag gick i skolan (som trots allt var ett antal år sedan), så befarar jag att det sannolikt inte förändrats så mycket som jag hade önskat. Därför spelar Tusen gånger starkare en viktig roll, och det är en både tänkvärd och djup film som tar upp ett mycket viktigt och intressant ämne. Då man känner igen sig i allt och filmen dessutom känns så realistisk är det svårt att kritisera den, och överlag är det en mycket bra film som alla bör se. Om det bara skrevs in i läroplanen att alla högstadie- och gymnasieelever och dessutom alla lärare ska se filmen, så skulle förmodligen skolan bli en bättre och mer jämställd miljö. Men åtminstone senast jag gick i skolan var det långt ifrån verkligheten, och därför hoppas jag att den här filmen åtminstone bidrar lite grand till att alla ska börja tänka efter lite. Jag blir faktiskt nästan intresserad av att läsa boken, och det är inte ofta jag känner så... Då bristerna är få och filmen också blivit så minnesvärd att man inte kommer att glömma den på länge känns en stark åtta som det självklara betyget, och det här är utan tvekan en av de bästa svenska filmerna på flera års tid. Det är en orättvisa utan dess like att Tusen gånger starkare inte blev nominerad till någon Guldbagge i år, då den är betydligt bättre och dessutom mer tänkvärd än de flesta nominerade filmer.

DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen i formatet 2,35:1, vilket på ren svenska innebär smala (men dock fullt märkbara) svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild och ljud håller relativt hög kvalitet. Det finns även syntolkning för synskadade, vilket säkerligen uppskattas av somliga. Filmen har vanlig engelsk text samt svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, och direkt därpå kommer man till huvudmenyn, som är stilren, effektfull och svenskspråkig. Ett irritationsmoment är att det av någon anledning inte visas något räkneverk när man ser filmen, och det går inte att se vare sig hur mycket man sett eller hur mycket som återstår av filmen. Dessa funktioner är istället tomma, och det enda som går att utläsa är kapitelnumret. Jag vet inte exakt hur det här problemet egentligen uppstår, men det är i alla fall irriterande. Det är inte helt ovanligt att extramaterial lider av detta problem, men det är sällsynt att detsamma gäller även själva huvudfilmen. Här gäller det både film och extramaterial, och det blir ganska störande när man är van vid att kunna se hur mycket som gått eller hur mycket som återstår av filmen.

Som extramaterial hittar vi två olika bortklippta scener, men tyvärr finns ingen introduktion eller kommentatorspår till dessa, vilket hade varit önskvärt för att få veta exakt var i filmen de skulle ha hört hemma. Den första av scenerna tycker jag ändå borde ha fått vara kvar i filmen, då den tydliggör ännu tydligare hur klassföreståndaren är. Den andra scenen (en montagescen utan dialog) känns dock lite för tillspetsad, varför det är förståeligt att den tagits bort. Därefter återfinns ett flertal s.k. bloopers (misslyckade tagningar), varav somliga är roliga och trevliga att se på. Tyvärr är dock minst lika många ganska poänglösa, och efter ett tag blir det ganska tråkigt. Därefter återfinns en musikvideo med filmens ledmotiv från sluttexterna, men tyvärr får vi inte se några artister i bild utan musikvideon består enbart av låten tillsammans med bilder från filmen. Det är visserligen en snygg låt, men det tillför ändå inte så mycket att bara få se utdrag av sådant vi redan fått se i filmen.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 3 december 2010
Senast uppdaterad: 17 februari 2011

Recensionen har lästs 6670 gånger av 4085 personer, sedan den 3 december 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * * *    8
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * * *    8

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
NOLLA - SJUA - ÅTTA - NIA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern