Dubbningshemsidan
Recensioner
Uppe på vallmokullen
(Kokuriko-zaka kara)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till TriArt Film för recensionsexemplaret
Året är 1963, och vi befinner oss i den lilla japanska byn Yokohama. 16-åriga Umi Matsuzaki bor på ett pensionat som hennes mormor driver, och där även hennes yngre syskon Sora och Riku bor. Deras mamma studerar utomlands, och deras pappa dödades under Korea-kriget. Varje morgon hissar Umi signalflaggor i flaggstången för att hedra sin pappas minne. En bogserbåt observerar ritualen och svarar på signalflaggorna, men det vet inte Umi om förrän hon läser en dikt om henne i skoltidningen som tar upp hennes flaggritual. Hon söker upp skoltidningens redaktör Shun, som lagt märke till flaggorna från sin pappas båt. De kommer allt närmare varandra, men deras familjer har en hemlighet som ingen av dem vet om. Samtidigt blir Umi också inblandad i gymnasieelevernas kamp för att rädda skolans klubb- och aktivitetshus Latinhuset; en gammal byggnad som skolledningen vill riva i en iver att få Japan att framstå som mer modernt inför 1964 års OS i Tokyo.
Studio Ghibli har gjort många bra filmer genom åren, och det här är inget undantag. Uppe på vallmokullen skiljer sig dock från de flesta av Studio Ghiblis filmer, då det på intet sätt är någon form av fantasy och inte har några som helst övernaturliga inslag. Istället är det ett ganska traditionellt ungdomsdrama, som skildrar kärlek, traditioner och en del annat. Och i all sin enkelhet fungerar det riktigt väl. Det är en trovärdig och realistisk film, som förmedlar en fin känsla och stämning. Fast å andra sidan kan man med all rätt hävda att det känns lite tråkigt att göra en tecknad film om ett sådant ämne som lika väl hade passat som spelfilm, och som inte innehåller något som inte kunnat göras lika bra i den formen. Kommer man över det är det dock en bra film, som underhåller och engagerar med enkla medel. Det är charmigt och mysigt, och framförallt Umi har blivit en mångbottnad och intressant rollfigur. Shun hinner få några nyanser, men är överlag en mindre genomarbetad karaktär.
Det är egentligen ingen märkvärdig film, och det händer inte alltför mycket. Det rör sig om en lugn och stillsam film, med en något tunn story och så långt ifrån action man överhuvudtaget kan komma. Det finns inga större konflikter och ingen egentlig antagonist, och därför är filmen på gott och ont ganska enkel. Den sätter inga större spår i medvetandet, men är samtidigt charmig, finstämd och underhållande. Det finns en viss lågmäld humor, men är till största delen ett renodlat drama. Genom en fin tidlös stil, helt befriad från våld, fungerar Uppe på vallmokullen bra för de flesta åldrar. För de allra yngsta kan den förmodligen upplevas lite tråkig, i och med att inte mycket händer. Men för de flesta andra är det en trevlig och charmig film; bara man faktiskt ger den en chans. Det är troligtvis där skon klämmer, för åtminstone i västvärlden lär de flesta tonåringar och vuxna inte prioritera att se en tecknad film.
Tyvärr kan filmen också upplevas en smula övertydlig, och mot slutet känns det även lite konstruerat och tillrättalagt. Vissa aspekter blir också överdrivet tillspetsade, vilket är onödigt i och med att filmens story inte alls är tillspetsad. Samtidigt som filmen ger fin nostalgisk 1960-talskänsla har dock även könsrollerna blivit typiska (och stereotypa) för 1960-talet, vilket irriterar i dagens läge. Tjejerna städar och lagar mat, medan killarna är modiga och kreativa. Det överensstämmer säkert med hur det var i Japan 1963, men icke desto mindre upplevs det unket och en smula sexistiskt i dagens läge. Det är tråkigt, då Hayao Miyazaki brukar göra filmer med bättre kvinnosyn än så. Nu har Hayao förvisso "bara" skrivit manus och producerat filmen medan sonen Goro regisserat, men här är det ju trots allt vid manuset som skon klämmer.
Dock är det en mycket vacker film, som imponerar med sin fina traditionella handanimation. Teckningarna är vackra och stämningsfulla, där bakgrunderna imponerar stort och karaktärsdesignen är snygg. Det är färgglatt, vackert och naturligt; vilket bidrar till en fin känsla och stämning. Animationen är förvisso ganska enkel, där inte mer än nödvändigt rör sig, men rörelsemönstren ser i alla fall någorlunda naturliga ut. Det märks att mycket fokus lagts på teckningarna, och det är så här som handanimation ska se ut. Musiken är också bra och passande, och innehåller en del musik som inte nödvändigtvis upplevs japansk.
Uppe på vallmokullen är en bra och underhållande film, som är mysig och charmig med en enkel och långsam stil. Det kan upplevas lite för långsamt och segt, plus att de här sortens enkla historia utan någon egentlig motståndare inte lär passa alla. Det är en fin film på alla sätt - eller åtminstone på alla sätt utom kvinnosynen - men man saknar den riktigt tidlösa och storslagna känslan som genomsyrat flera av Hayao Miyazakis filmer. Det här blir ibland något menlöst, men det är ändå en bra och fullt sevärd film. Mitt betyg stannar på en hyfsat stabil sjua, men jag uppskattar att filmen till skillnad från många av Studio Ghiblis filmer inte blivit överdrivet lång - den här filmen är strax under en och en halv timme, vilket passar perfekt för den här enkla historien.
Hittills har de flesta av Studio Ghiblis filmer dubbats till svenska - om inte på bio, så åtminstone till DVD-utgåvorna. Tyvärr är dock Uppe på vallmokullen ett undantag till regeln, och av någon märklig anledning återges filmen både på bio och DVD enbart i japansk originalversion. Visserligen lär filmen säkert upplevas lite för seg för många barn och uppskattas troligtvis minst lika mycket av vuxna, men då det är en enkel historia helt utan våld bör den samtidigt passa bra för alla åldrar. Därför är det obegripligt att TriArt inte försett filmen med svenskt tal, så att även barn kan se den. På bio är det förståeligt att undvika dubbning, i och med att man där inte själv kan välja version på samma sätt. Men med DVD-standardens möjlighet till alternativa ljudspår finns det inte längre någon anledning att undvika dubbning, och det borde vara en självklarhet vid sådana här tecknade filmer att förse dem med svenskt tal så att alla kan glädjas åt filmerna och själva välja hur man vill se filmen. Än märkligare blir det då DVD-utgåvan faktiskt har finsk dubbning, men inga andra språk. Även fast många lär föredra att se filmen i japansk originalversion, så kan man trots allt inte bortse från det faktum att målgruppen minskar avsevärt utan en svensk dubbning och utan svenskt tal lär filmen aldrig bli lika populär i Sverige som i resten av världen.
DVD-utgåvan innehåller japanskt och finskt tal i Dolby Digital 5.1, och förutom avsaknaden av svenskt tal finns inte ens den påkostade engelskspråkiga dubbningen med. Det finns textning på svenska, norska, danska och finska; men tyvärr ingen text för hörselskadade. Bilden är i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, vilket på ren svenska innebär att i stort sett hela skärmen nyttjas på en Widescreen-TV. Bild och ljud håller mycket hög kvalitet. När man matar in skivan möts man av språkvalsmeny, som följs av distributörsjingel och varningstexter. Därefter visas huvudmenyn direkt, som är stilren men stillastående.
Trots att inget nämns på omslaget finns faktiskt en hel del bonusmaterial. Först hittar vi en musikvideo med filmens ledmotiv "Sayonara no Natsu" med sångerskan Aoi Teshima. Det är en vacker sång, och Aoi sjunger onekligen riktigt bra. Därefter hittar vi ett fem minuter långt tal av Hayao Miyazaki, inspelat i samband med filmens första testvisning. Det är lite väl mycket skryt och hyllande, men innehåller en del matnyttigt. Därefter hittar vi ett filmat eftersnack från filmens urpremiär, där huvudrollsinnehavaren Masami Nagasawa agerar konferencier. Det känns lite för utdraget och långt ifrån allt som sägs är intressant, men det finns ändå en hel del matnyttigt att hämta om man orkar se hela inslaget. Allt detta extramaterial återges med japanskt tal och engelsk text, men tyvärr finns ingen svensk text. Till sist återfinns flera olika trailers för Uppe på vallmokullen, som återges på japanska utan text och därför blir mer eller mindre poänglösa i Sverige.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 13 december 2013
Senast uppdaterad: 13 december 2013
Recensionen har lästs 4349 gånger av 2493 personer, sedan den 13 december 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))