Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Walking on Sunshine
(Walking on Sunshine)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Walking on Sunshine på CDON
   ANNONS
Drama / Komedi / Musikal / Romantik / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 37 minuter
Genre: Musikaldrama
Produktionsland/år: Italien/Storbritannien, 2014
Produktionsbolag: Vertigo Films & IM Global
Producent: Caroline Levy, Allan Niblo & James Richardson
Regi: Max Giwa & Dania Pasquini
Manusförfattare: Joshua St Johnston
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Taylor - Hannah Arterton Maddie - Annabel Scholey
Raf - Giulio Berruti Lil - Katy Brand
Elena - Leona Lewis Mikey - Danny Kirrane
Doug - Greg Wise Enrico - Giulio Corso
Tiziana - Tiziana Schiavarelli Prästen - Andrea Coppola

Den unga brittiska tjejen Taylor reser på semester till Apulien i Italien, och blir blixtförälskad i italienska Raf. De tillbringar sommaren tillsammans, men när sommaren är slut måste Taylor motvilligt åka hem och inleda universitetsstudier. Tre år senare återvänder hon till Apulien där hennes syster Maddie numera bor, och blir chockad över att Maddie blivit förälskad i en ung italiensk kille och att de efter att ha känt varann i bara fem veckor redan ska gifta sig. Än mer chockad blir Taylor när hon inser att Maddies nya fästman råkar vara Raf; som Taylor fortfarande inte har kommit över... Allting kryddas av klassisk 1980-talsmusik av bl.a. Roxette, Cyndi Lauper, The Bangles, Madonna, Cher, m.fl; och förstås Katrina and the Waves ("Walking on Sunshine").

Att bygga upp en musikal på 1980-talsklassiker är inte alls en dum idé, och jag är dessutom i någorlunda rätt ålder för att uppskatta 1980-talsmusik. Jag hade därför ganska höga förväntningar på Walking on Sunshine, och till största delen infriades dem. Visst är handlingen enkel och banal, och dessutom är det väldigt förutsägbart. Men icke desto mindre är det charmigt och underhållande, och med mycket bra musik. Det finns också en viss humor, och man får skratta vid några få tillfällen; fastän det huvudsakligen inte är en komedi. Stämningen är utmärkt, och filmen har åtminstone till viss del samma stämning och känsla som Mamma Mia; fast tyvärr kommer den här filmen inte riktigt upp i den nivån.

Att bygga upp en musikal på befintliga låtar är långt ifrån problemfritt, i och med att dessa låtar inte är gjorda i musikalsyfte och därför inte för handlingen framåt i samma grad som man brukar kunna förvänta sig av en musikal. Det fungerade visserligen väldigt bra i Mamma Mia, men i de flesta andra fall har det varit mer eller mindre problematiskt - något de flesta som exempelvis sett Beatles-musikalen Across the Universe lär kunna intyga. Till viss del lider Walking on Sunshine av samma problem, men det fungerar ändå bättre här. De allra flesta sånger för visserligen inte handlingen framåt nämnvärt, men till skillnad från många andra filmer är de i alla fall smart placerade och passar in i respektive scen. Därför upplevs det inte konstlat på samma sätt, utan filmen flyter på effektivt.

Det är charmigt och väldigt underhållande, och musikalnumren är snyggt och naturligt koreograferade. Samtidigt kan man dock ibland inte helt släppa känslan av att handlingen stannar upp lite mer än nödvändigt i och med att det rör sig om poplåtar som inte är menade för musikalsammanhang och som i flera fall inte har alltför mycket till konkret "handling". Storyn är också lite i tunnaste laget, och flera av rollfigurerna har inte särskilt mycket till djup. Värst är det med Maddies ex Doug, som tillhör det absolut vidrigaste och jobbigaste som världen någonsin har skådat. Inte heller får Raf alltför många nyanser, och det vi får veta om honom är ärligt talat inte mycket. Då är det bättre ställt med Taylor och Maddie, som båda blivit förhållandevis mångbottnade rollfigurer som man faktiskt hela tiden bryr sig om.

Fotot är utmärkt, och filmen erbjuder många vackra vyer över Italien i kombination med ett enkelt men effektivt bildspråk. Skådespelarinsatserna är helt okej, och det är imponerande att alla sjunger själva i musikalnumren - varav de allra flesta har riktigt bra sångröster. Hannah Arterton är ganska bra som Taylor, men vid några mer dramatiska scener känns hon lite konstlad och lyckas inte helt att väcka liv i rollfiguren. Annabel Scholey är riktigt bra som Maddie, och gör med viss tvekan den bästa rollprestationen i filmen. Giulio Berruti är hyfsad som Raf, men får inte mycket att arbeta med och har dessutom sämre sångröst än den kvinnliga ensemblen. Ironiskt nog är det dock sångerskan Leona Lewis, som inte alls är skådespelare, som är den enda av skådespelarna som aldrig känns konstlad utan fungerar till 100%. Det är imponerande, och hon har faktiskt talang även som skådis. Då är det värre ställt med Greg Wise som Maddies ex Doug, som inte är alltför mycket till skådespelare och dessutom knappt kan hålla tonen. Medan de flesta andra har bra sångröster är nog det mest positiva man kan säga om honom att han i alla fall vågar försöka...

Rationellt sett inser jag att Walking on Sunshine inte är någon storslagen film. Storyn är banal och klichéartad, skådespelarna lite si och så och det känns ibland något konstlad då rollfigurerna brister ut i sång i tid och otid; sånger som till råga på allt inte för handlingen framåt i någon större utsträckning. Men ärligt talat spelar det inte någon större roll, då man helt enkelt blir glad och upprymd av att se på filmen; som både är charmig, smårolig och underhållande. Med så mycket bra musik är det också svårt att inte bli på gott humör av att se den här filmen. Visst är det enkel "feel good" som inte blir mycket mer än lättsam underhållning för stunden, men är man inte ute efter mer än så fungerar det ypperligt. Jag väljer därför att döma med hjärtat hellre än hjärnan, och ger Walking on Sunshine en ganska stark sjua i betyg. I stil och känsla påminner filmen en del om Mamma Mia, och den jämförelsen är inte till den här filmens fördel; men å andra sidan hade man väl knappast väntat sig något annat...? Och bara man inte förväntar sig en ny Mamma Mia eller någon Oscarsvinnare blir man knappast besviken.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 1 juli 2014
Senast uppdaterad: 2 juli 2014

Recensionen har lästs 4119 gånger av 2081 personer, sedan den 1 juli 2014

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SEXA - NOLLA - ÅTTA - ETTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern