Dubbningshemsidan
Recensioner
Wallander - One Step Behind
(Wallander: One Step Behind)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Jag är knappast den enda som tyckt att tanken på att spela in engelskspråkiga versioner av Henning Mankells böcker om kriminalinspektören Kurt Wallander är närmast absurt, och länge trodde jag att det rörde sig om dåligt tajmat aprilskämt. Men det visade sig vara fullt allvarligt, och nu har även den tredje filmen i serien kommit hit. Den här gången rör det sig om Steget efter från 1997, som var den sjunde boken i serien och som också blev till film 2005 i en svensk-dansk samproduktion med Rolf Lassgård. I brittisk version har den fått namnet One Step Behind, som är den sista filmen i den här brittiska omgången. Här inleds filmen med tre ungdomar som mördas under en picknick ute i skogen på midsommarafton. Liken hittas inte, men en av ungdomarnas föräldrar är besatta vid tanken på att något hänt. Att övertala polisen om det är dock inte det lättaste, i synnerhet som de försvunna ungdomarna skickat brev hem till sina föräldrar efter försvinnandet. Den enda som visat något intresse bland polisen är Wallanders kollega sedan många år, Kalle Svedberg. Strax därpå blir dock Svedberg själv mördad i sitt hem, och det dröjer inte länge innan även de tre försvunna ungdomarna hittas döda. Under utredningen upptäcker Wallander att Svedberg gjort en egen utredning om vad som hänt ungdomarna under lång tid, och verkar ha legat flera steg före de andra poliserna. Att hitta mördaren utan Svedbergs hjälp blir dock inte enkelt, i synnerhet som Wallander upptäcker att han och de andra poliserna i Ystad faktiskt inte verkar ha känt Svedberg lika väl som de trott...
Jag har inte läst Henning Mankells roman, och har heller inte sett den svenska filmversionen av One Step Behind. Mina förväntningar inför denna var hyfsade, efter att den första filmen Sidetracked inte var speciellt imponerande men den andra Firewall trots allt var ganska bra. One Step Behind placerar sig någonstans mitt emellan de tidigare två kvalitetsmässigt, och fortfarande är det en välgjord produktion med imponerande foto, ett starkt bildspråk och en någorlunda unik visuell stil. Grundstoryn är också intressant, och det är trevligt att vi får veta mer om Wallanders privatliv och hans psyke. Det är välbehövligt, och den här filmen går djupare in i Kurt Wallander själv än någon av de svenska filmversioner jag sett har gjort. Den här filmen har regisserats av Philip Martin, som också gjorde den första brittiska filmen Sidetracked. Det bådar inte alltför gott, då den första filmen präglades av ett mycket segt tempo där handlingen alltför ofta stannade upp för att istället visa utdragna närbilder på Wallander och andra karaktärer. Men dessbättre verkar Philip ha lärt sig en läxa, och den här filmen har inte alls samma problem. Ibland stannar det visserligen upp lite väl länge med karaktärsbilder som inte tillför något. Men det blir inte alls irriterande eller påfrestande på samma sätt, utan känns relativt naturligt. Det är mycket glädjande, och därför har One Step Behind också blivit bättre än den tidigare nämnda filmen. Tempot är också högre, men inte alls lika högt som i Firewall. Periodvis blir det lite segt, och ett stramare tempo hade inte skadat. Men filmen har större problem än så. Handlingen är ganska rörig, och det är inte helt lätt att hänga med i alla svängar. Ibland får vi heller inte klara besked om vissa aspekter, utan måste dra egna slutsatser i lite väl hög grad. Även när filmen slutat återstår därför vissa frågetecken, som man inte fått några rena svar på. Vi får heller aldrig lära känna Svedberg lika mycket som åtminstone jag hade önskat, och som jag misstänker att den ursprungliga romanen tog upp. Både storyn och upplösningen känns också lite väl långsökt, och filmen lider av ett flertal logiska luckor och trovärdighetsproblem. Exempelvis verkar det knappast troligt att Svedberg verkligen kunnat ligga steget före polisen om allting, och redan pratat med varenda tänkbar och otänkbar person. Han kan minsann inte ha haft mycket fritid om man hunnit göra allt det som filmen antyder... Mördaren får vi heller inte veta i stort sett någonting om, vilket både känns onaturligt och påverkar trovärdigheten. Det går heller inte att förneka att språket är ett problem, och att se svenskar spelas av brittiska skådespelare som talar perfekt brittisk engelska känns minst sagt onaturligt. Det blir ännu värre av att skådespelarna inte verkar ha ansträngt sig minsta lilla för att hålla sig till någorlunda korrekta uttal, och att höra svenska karaktärsnamn och ortsnamn med engelskt uttal blir minst sagt konstlat. Att Kalle uttalas ungefär likadant som det engelska namnet Callie är också närmast skrattretande, och det gör det svårare att leva sig in i handlingen.
I likhet med Firewall tycker jag också att Kurt Wallander fått lite väl stort utrymme, och de andra poliserna har blivit allmänt endimensionella och intetsägande. Lite mer jämnvikt hade inte skadat, även om fokuset på Wallander faktiskt fyller en funktion här och gör att vi får komma honom inpå livet mer än vanligt. Kurts dotter Linda har fått större utrymme, vilket är glädjande och gör att hon nu fyller en konkret funktion för handlingen. I den första filmen kändes hon helt onödig och malplacerad, så det är positivt att manusförfattarna gör framsteg. Skådespelarinsatserna är bra, och Kenneth Branagh är förvånansvärt bra som Wallander, och gör en trovärdig och stark rolltolkning. Vid ett fåtal fall går han dock över gränsen till överspel, och hans gråt känns inte trovärdigt. Det har jag inte reagerat över tidigare, så det är tråkigt att Kenneth inte verkar klara av mer ingående rolltolkningar lika väl som mer traditionella roller. Jeany Spark är riktigt bra som Linda, och är här något bättre än Kenneth. Dock är det fortfarande svårt att vänja sig vid dessa skådespelare, då man redan har så klara bilder över hur Kurt och Linda ska se ut efter de svenska filmversionerna. De övriga skådespelarna är bra, och jag blev framförallt imponerad över Flora Spencer-Longhurst som Isa. Hon spelar trovärdigt och naturtroget, och visar stor potential för sin ganska ringa ålder. Jag är inte riktigt lika förtjust i Lorraine Brunning, som visserligen är bra men som periodvis spelar över som en lite väl intensiv mamma till en av de mördade tonåringarna. Wallander - One Step Behind har utan tvekan många positiva aspekter, med en vettig grundstory och en bra chans att komma Wallander inpå livet mer än vanligt. Därför sticker filmen ut lite mer än traditionella TV-deckare, och det syns också att det är en påkostad och välgjord produktion. Det är riktigt proffsigt gjort, och fotot och bildspråket gör att filmen har en chans att sticka ut lite. Men manuset är inte lika imponerande, och tyvärr finns det ungefär lika många negativa aspekter. Filmen har blivit lite väl seg, språket känns väl konstlat och det har blivit en lite väl invecklad och långsökt handling. Av en så påkostad brittisk TV-produktion borde man kunna förvänta sig lite mer än så här, och överlag känns därför One Step Behind som en ganska ordinär brittisk kriminalare. Den är inte nämnvärt bättre än de flesta av de svenska filmerna i serien med Krister Henriksson, vilket man borde kunna fordra då budgeten mångdubblats. Filmen är fortfarande klart sevärd och håller att ses för de allra flesta. Men samtidigt är den relativt lättförglömlig, och sticker inte ut lika mycket som man hade kunnat önska. Det är helt enkelt en hyfsad och sevärd film - vare sig mer eller mindre.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 1,78:1, vilket i klartext innebär fullskärm på en Widescreen-TV. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS, vilket får ses som ovanligt bra för en TV-film. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på svenska, norska, danska och finska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. När man matar in skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter, son direkt följs av huvudmenyn som enbart finns på engelska men är stilren och snygg. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt. Jag hade gärna velat höra lite av regissörens och filmteamets tankar, och hur de egentligen resonerat kring olika aspekter. Men allt sånt lyser tyvärr med sin frånvaro. Dock hittar jag inget som tyder på att någon utländsk DVD-utgåva skulle ha något extramaterial, så vi går i alla fall inte miste om någonting i Skandinaviwn.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 10 juni 2009
Senast uppdaterad: 11 juni 2009
Recensionen har lästs 3779 gånger av 2225 personer, sedan den 10 juni 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
4,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))