Dubbningshemsidan
Recensioner
Wallander - Prästen
(Wallander - Prästen)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till SF Video för recensionsexemplaret
En av de mest långvariga svenska filmserierna har varit den om kriminalkommissarien Kurt Wallander, som i nuvarande serie först producerades i 13 avsnitt under en säsong och nu har kommit igång med en andra omgång. Wallander - Prästen är den sjätte filmen i den här säsongen, och precis som de flesta tidigare har den släppts direkt på DVD. I likhet med alla andra filmer i den här omgången bygger filmen inte på någon roman, utan baseras istället på en grundstory som Henning Mankell skrivit i utkastform speciellt för filmen. Som titeln antyder kretsar handlingen kring en präst i en mindre församling runt Ystad, som blir skjuten utanför ett vandrarhem. Han överlever nätt och jämnt, men lyckas inte återfå medvetandet och kämpar mellan liv och död på sjukhuset. När det visat sig att prästen inte varit alltför noggrann med att följa budorden och länge varit otrogen mot sin fru med en annan gift kvinna, så inser Wallander och hans kollegor att många haft motiv att vilja döda prästen. Under tiden behöver aspiranten Pontus hjälp av åklagaren Katarina att klara av sin tenta i juridik, vilket får Kurt att bli svartsjuk över all den tid de umgås...
Svenska kriminaldramer brukar alltid vara sevärda, men sällan sticka ut i någon högre grad. Det gäller i allra högsta grad Wallander, där alla filmer fortsätter att röra sig i ungefär samma mönster som tidigare och där originalitet inte direkt har varit manusförfattarnas högsta prioritet. Wallander - Prästen är inget undantag, och den tillhör heller inte någon av de bättre filmerna i serien. Grundstoryn i sig är intressant, och känns mer trovärdig och mer intressant än i exempelvis den förra filmen Cellisten. Här beter sig också poliserna mer realistiskt, och även om det förekommer tveksamheter så beter sig ingen uppenbart dumt. Hur filmen officiellt kan kategoriseras som thriller är bortom mitt förstånd, för här erbjuds ett stillsamt tempo utan egentlig spänning. Det blir aldrig vare sig spännande eller med tydliga konflikter, och tempot är förhållandevis lågt. Det händer i och för sig en hel del, men överlag är det en ganska dialogdriven film där det inte finns någon egentlig nerv i berättandet. Däremot uppskattar jag att både Pontus och Isabelle fått större utrymme än tidigare, och börjar bli såväl intressanta som mångbottnade rollfigurer. Visserligen önskar jag att deras karaktärsutveckling kunde gå fortare, men det har definitivt skett ett steg i rätt riktning och de känns båda två som levande och äkta karaktärer. Relationen mellan Wallander och åklagaren Katarina utvecklas fortfarande i snigelfart, men det börjar åtminstone hända lite grand.
Dessutom uppskattar jag att vi här för första gången den här säsongen får se vissa rättegångsscener, något som hittills helt glömts bort; ett lite märkligt begrepp då en av huvudrollerna trots allt är åklagare som rimligen borde hålla till i rättegångssalar till ganska stor del. Men det största problemet med Wallander - Prästen är att manusförfattaren alltför tydligt velat få fram så många misstänkta som möjligt. Det börjar på en fullt godkänd nivå, men allt eftersom filmen fortlöper så börjar alltfler att bete sig underligt och snart börjar varenda människa att framstå som gärningsman. Särskilt under den andra halvan börjar det spåra ur totalt, med alltför påtagliga villospår. Rätt och sparsamt använt kan villospår vara ett utmärkt dramaturgiskt hjälpmedel, men trots allt finns gränser i allt. Medan ett villospår kan vara effektivt, så är ett dussin sådana mindre lyckat. Det finns helt enkelt så många som beter sig misstänkt, så att det blir en ren omöjlighet att kunna avgöra vem som egentligen är den skyldiga. Visserligen medför det att filmen blivit oförutsägbar, men det får inte ske till vilket pris som helst. Det känns alltmer konstruerat och överkomplicerat, och mot slutet sjunker trovärdigheten kraftigt. När filmen slutar återstår också ett flertal frågetecken som vi aldrig fått något svar på, och det märks att manusförfattaren fått svårt att väva ihop allting på ett övertygande sätt. Det finns också onödiga bihandlingar som inte leder någonstans och inte tillför något. När Wallander dessutom börjar bli kraftigt svartsjuk på Katarina och Pontus, så blir det lite för mycket och det börjar bitvis att kännas mer larvigt än trovärdigt.
Wallander är fortfarande en massproducerad filmserie enligt löpande bandet-metod, men man märker trots allt en märkbart högre budget än den förra säsongen. Det rör sig mer om autentiska miljöer och utomhusscener, och det blir inte samma påtagliga kulisskänsla som tidigare. Regi och klippning är fullt godkänt, även om regissören Henrik Georgsson håller sig till ett förhållandevis traditionellt bildspråk. Det är dock fortfarande ett effektivt bildspråk med huvudsakligen fast kamera, som fungerar bra men heller inte sticker ut från mängden. Skådespelarinsatserna är återigen bra, även i biroller. Krister Henrikssom är mycket lyckad som Wallander, och Nina Zanjani övertygar också som Isabelle. Sverrir Gudnason spelar fortfarande en smula stelt som Pontus, men verkar bli bättre och bättre vilket är glädjande. Lena Endre är förstås alltid duktig, och gästrollerna i den här filmen är duktiga utan att sticka ut från mängden. Sammanfattningsvis är Wallander - Prästen en av de sämsta filmerna i denna andra säsong av Wallander, och lider framförallt av alltför påtagliga brister med villospår och överdrivet tillkrånglad intrig. Utifrån samma grundstory borde man ha kunnat få till en betydligt mer realistisk handling, genom att tona ner allting lite grand och inte överkomplicera saker mer än nödvändigt. Men fortfarande är det en intressant och trevlig film, som är sevärd och håller som lättsam underhållning för stunden. Betygsmässigt når filmen bara upp till en stark fyra, vilket visserligen inte är direkt dåligt men ändå en av de sämre Wallander-filmerna.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 1,78:1, vilket innebär fullskärm på en Widescreen-TV. Ljudet finns i Dolby Digital 5.1 och DTS, även fast undertecknad inte haft möjlighet att spela upp det sistnämnda ljudspåret. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra, men utan att utmärka sig. Filmen är textad på norska, danska, finska och engelska samt svenska för hörselskadade. Den svenska texten för hörselskadade innehåller förutom dialogen en del viktigare ljudförklaringar, men däremot framgår det aldrig vem som säger vad, inte ens när personerna inte syns i bild. Det bör rimligen ställa till med en del problem för hörselskadade, men är positivt för oss med fullgod hörsel som behöver ha på texten för att förstå allt som sägs. Filmen lider nämligen av samma problem som de flesta svenska filmer, då ljudet lämnar en del övrigt att önska och det ofta är svårt att höra vad som sägs. När man matar in DVD-utgåvan visas distributörsjingel, innan en språkvalsmeny dyker upp. Därefter visas varningstexter på valt språk, som följs av en trailer för nästa Wallander-film Läckan. Vi kommer därefter till huvudmenyn, som är svenskspråkig och stillastående.
På den här filmen hittar vi faktiskt lite mer extramaterial än tidigare, vilket är glädjande. Närmare bestämt återfinns en nio minuter lång bakom kulisserna-dokumentär, som bl.a. består av intervjuer med Krister Henriksson, Nina Zanjani och line-producenten Josefine Tengblad. Det är bitvis intressant, men de som intervjuas har tyvärr en förkärlek att överdriva allting, och därför blir det periodvis alltför mycket och ibland närmast löjligt. Det de pratar om är också mycket generellt, och det är inte mycket som han hänröras till just den här filmen. Det är också märkligt att vi inte får höra ett ord från vare sig manusförfattaren eller regissören, och heller inte mycket konkret från just inspelningen. Därutöver hittar vi som vanligt också en lång rad trailers - samtliga 13 filmer från den första Wallander-säsongen, de fem tidigare filmerna den här säsongen, en trailer för den här filmen och nästa film i serien (Läckan). Där tar det roliga slut. Dokumentären är textad på danska och finska, men tyvärr finns ingen svensk text för hörselskadade.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 december 2009
Senast uppdaterad: 18 december 2009
Recensionen har lästs 4480 gånger av 2599 personer, sedan den 18 december 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
4 |
| DVD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
 |
4,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))