Dubbningshemsidan
Recensioner
We Steal Secrets: The Story of WikiLeaks
(We Steal Secrets: The Story of WikiLeaks)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Universal Pictures Nordic för recensionsexemplaret
Webbplatsen WikiLeaks startade i oktober 2006, och har sedan starten specialiserat sig på att publicera hemligstämplade dokument från bl.a. myndigheter. Ända sedan starten har WikiLeaks och dess grundare, australiensiska Julian Assange, varit omtalade i press. Det har blivit ännu mer påtagligt sedan alla USA:s underrättelsedokument läckt ut, något som skrivits mycket om på senare år. Nyligen släpptes dramathrillern The Fifth Estate på DVD, baserad på den f.d. Wikileaks-medarbetaren Daniel Domscheit-Bergs bok, och ungefär samtidigt släpps även dokumentärfilmen We Steal Secrets: The Story of Wikileaks. Filmen har regisserats av dokumentärfilmaren och journalisten Alex Gibney, som främst blivit känd genom den Oscarsbelönade dokumentären Taxi till den mörka sidan från 2007.
Jag är långt ifrån någon specialist på Wikileaks, och trots att jag förstås hängt med på det mest grundläggande så är det inget ämne jag undersökt närmare. Men historien bakom Wikileaks är onekligen fascinerande, och The Fifth Estate som jag såg för bara en vecka sedan var en riktigt bra film. Därför var det med ganska stort intresse jag nu satte mig ner för att se dokumentären We Steal Secrets: The Story of Wikileaks. Utifrån den märkliga titeln hade jag väntat mig en väldigt svartvit och vinklad film, men riktigt så enkelt är det inte. Titeln är nämligen mycket missvisande, då citatet kommer från en f.d. direktör för CIA och handlar om USA:s regering hellre än Wikileaks - något som inte framgår förrän mot slutet av filmen.
Men det är en bra och intressant dokumentär, som tar upp mycket intressanta frågeställningar. Det är ett fascinerande ämne, och jag uppskattar att filmen blivit lite mer neutral än spelfilmen The Fifth Estate som så tydligt var vinklad till Daniel Domscheit-Bergs fördel. Många har fått komma till tal, och filmen innehåller många intressanta intervjuer. Allting är fascinerande och engagerande, och intresset hålls vid liv trots ett lite torrt upplägg med nästan bara prat. Men några direkta svar får vi inte. Ärligt talat får man fler frågor än svar av den här dokumentären, och väldigt mycket oklarheter återstår. Det är förstås ett besvärligt ämne - för utomstående är det omöjligt att med säkerhet kunna veta vad som är sant och inte, och det mesta går inte att verifiera från opartiskt håll. Men jag hade ändå väntat mig att få lite mer klarhet i en del saker; exempelvis genom att låta fler sidor komma till tal.
Däremot uppskattar jag att Alex Gibney lyckats gräva djupare än de flesta journalister, och därmed fått fram fakta som inte framkommit i pressen. Det gäller bl.a. de minst sagt egendomliga anklagelserna mot Julian Assange om sexuella övergrepp i Sverige, som får hyfsat stort utrymme i filmen. Det är utan tvekan intressant, även fast vi inte där heller får några direkta svar och jag hade hoppats på en ännu mer djuplodande utredning. I den här filmen har Bradley Manning, soldaten som läckte alla dokument om USA:s krigsförbrytelser till Wikileaks, fått stort utrymme. Det uppskattar jag, och efter att han bara kom på tal som hastigast i spelfilmen The Fifth Estate är det välkommet att en så pass viktig person får hamna i centrum. Ämnet om honom är också egentligen det enda där man får veta tillräckligt utan alltför många obesvarade frågor.
We Steal Secrets: The Story of Wikileaks ställer sig neutral till Wikileaks som fenomen, utan att ta ställning för eller emot. Det uppskattar jag, men bitvis är filmen tyvärr väldigt vinklad mot Julian Assange som person. Självklart kan man ha delade meningar om en så pass excentrisk person, men vilka svar man får påverkas ju åtminstone delvis av vilka personer man frågar - intervjuar man då motståndare till honom är ju svaren ganska givna. Det i sig är inget stort problem - trots allt är ju alla dokumentärer färgade eller vinklade på ett eller annat sätt, och det är nästan omöjligt för någon att vara 100% opartisk. Men även vid de mest vinklade dokumentärer brukar alla parter åtminstone delvis komma till tal, och i den här filmen har Julian Assange inte själv blivit intervjuad. Vi får se honom i arkivmaterial i form av tidigare intervjuer och dylikt, men inget för den här filmen. Ofta gör det inte så mycket, men när personer kommer med direkta personangrepp mot Julian blir det riktigt osmakligt att han inte får en chans att försvara sig. Då känns filmen för vinklad och partisk. Om nu Julian vägrat att medverka är det förstås ett svårlösligt problem, men det minsta man kan begära är väl att åtminstone intervjua även vänner till Julian och inte bara motståndare. Vilka svar man får beror ju trots allt delvis på vilka frågor man ställer och vilka personer man ställer dem till.
Inte heller Bradley Manning har medverkat i filmen, och han syns inte ens i tidigare intervjuer. Istället får vi indirekt lära känna honom (numera henne) via citat från chattar och intervjuer med vänner och kollegor. Det fungerar hyfsat, men det gör förstås osäkerheten större kring hur rättvis bilden av honom/henne blir. Framförallt känns en del av intervjuerna om Manning märkligt vinklade, då bl.a. hans/hennes sexuella läggning och könsidentitet fått stort utrymme. Det är förvisso ett fascinerande ämne, men det har ingenting alls med saken att göra i det här sammanhanget. Trots allt borde det väsentliga för den här dokumentärens innehåll vara om Mannings handling att läcka ut dokumenten och inte om Manning som person; i synnerhet när vederbörande inte själv har fått en chans att uttala sig.
Filmen har också blivit onödigt utdragen, och fastän det hela tiden är intressant så är dryga två timmar med intervjuer lite väl saftigt. Det förekommer en del upprepningar, och gör att filmen vid ett par tillfällen rentav känns lite övertydlig. Dessutom blir det inte helt okomplicerat att hänga med i det rappa tempot, då folk pratar i ett högt tempo och filmen dessutom periodvis har textskyltar samtidigt som någon annan pratar. Då blir det besvärligt nog att uppfatta allt om man är suverän på engelska, och om man dessutom är begränsad till textremsorna lär det vara omöjligt att hinna uppfatta allt.
We Steal Secrets: The Story of Wikileaks är en bra och intressant dokumentär, som under sin långa speltid hinner intervjua många inblandade. Några svar får vi inte, utan om möjligt får vi bara ännu mer frågor än innan man såg filmen. Upplägget är också lite väl torrt då allting går ut på intervjuer; och när de två huvudpersonerna heller inte är intervjade för dokumentären känns det bitvis onödigt vinklat. Tydligen är det på gång en annan dokumentär som gjorts utifrån Julian Assanges vinkel och som han ställt sig bakom. Den filmen kommer förstås med all säkerhet att bli för vinklad åt det andra hållet, och därför vore en kombination av dessa två filmer det bästa alternativet. Alex Gibney har absolut gjort ett imponerande detektivarbete med en del av de uppgifter han lyckats gräva fram, men att lyssna på smutskastning och personangrepp mot någon som inte kan försvara sig ger en lite olustig känsla; oavsett vad man själv tycker om Assange som person. Men det är en fascinerande och i övrigt välgjord dokumentär, som är väl värd att se; helst i kombination med spelfilmen The Fifth Estate. De brister som finns gör dock att mitt betyg stannar på en stabil sjua.
DVD-utgåvan erbjuder bredbild i formatet 1,85:1 och ljud i Dolby Digital 5.1 på engelska och tyska. Bild- och ljudkvaliteten är bra, men för en dokumentär är det förstås heller inte alltför viktigt. Filmen är textad på de fem nordiska språken samt tyska och engelska för hörselskadade, men tyvärr finns ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor men har ibland lite väl tunna kantlinjer vilket gör det svårt att läsa texten vid ljusare bakgrunder. Det blir dock inte lika illa som i en del andra fall i och med att texten har en liten (men märkbar) skugga under sig, som gör att det nätt och jämnt går att läsa det mesta.
När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny, följt av distributörsjingel och varningstexter. Därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi), innan man kommer till huvudmenyn. Menyn är stilren men märkligt nog neutral utan något språk alls. Det är en fin idé, men det fungerar inte riktigt lika bra i praktiken. Att Play-symbolen (en högerriktad pil) innebär att spela filmen kan väl de flesta lista ut, men att en uppslagen bok innebär scenval är knappast lika självklart. Det finns tyvärr inget extramaterial alls, fast å andra sidan är väl sådant inte av lika stort behov vid en dokumentärfilm som en spelfilm.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 4 april 2014
Senast uppdaterad: 4 april 2014
Recensionen har lästs 2913 gånger av 1690 personer, sedan den 4 april 2014
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))