Dubbningshemsidan
Recensioner
Win Win
(Win Win)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till 20th Century Fox Home Entertainment för recensionsexemplaret
Mike lever ett stillsamt liv i småstaden New Providence i New Jersey med sin fru och deras två döttrar. Han jobbar som advokat och driver en egen advokatbyrå, men den går inte alltför väl och det var länge sedan de fick några direkt utmanande eller välbetalda uppdrag. Till råga på allt håller värmepappan på att gå sönder, och det finns inga pengar för att laga den. På fritiden är Mike tränare för gymnasieskolans måttligt framgångsrika brottningslag, som inte vunnit en enda match genom tiderna. Mike blir ombedd att representera den gamla dementa Leo, som håller på att bli omyndigförklarad på grund av sin växande demens. Han behöver därför en förmyndare, men inga släktingar går att hitta åt då hans dotter varit försvunnen i många år och dessutom har stora drog- och alkoholproblem. När Kyle får höra at förmyndare får 1500 dollar per månad av staten för att ta hand om sina klienter ser han sin chans att tjäna lite extra pengar - han erbjuder sig att själv bli förmyndare åt Leo och sätter honom genast på vårdhem för att på så sätt kunna få ersättningen från staten utan att egentligen behöva göra någonting alls. Att Leo själv vill fortsätta bo hemma spelar ingen roll. Men planen kompliceras då Leos tonåriga barnbarn Kyle - son till Leos försvunna dotter som själv aldrig sett sin morfar - dyker upp för att bo hos Leo i hans hus. Då Leo inte längre bor i huset känner sig Mike och hans fru Jackie sig så illa tvungna att låta Mike tills vidare få flytta in hos dem. Till en början är det besvärligt, men när Mike upptäcker att Kyle är suverän på brottning ser han sin chans att få brottningslaget på fötter igen. Men en dag dyker Kyles försvunna mamma Cindy upp...
Win Win är ingen alltför originell film, och det finns många sportfilmer med snarlika handlingar. Bl.a. har filmen en del likheter med The Blind Side, men däremot uppskattar jag att den här filmen väljer att fokusera mer på privatlivet och relationer än på själva brottningsträningen. Storyn är intressant, och jag uppskattar också filmens överlag relativt lågmälda stil. Huvudsakligen är det en ganska lättsam dramakomedi, men med en allvarlig underton och ett visst djup. Det är en charmig och underhållande film, och överlag är den smårolig.
Men att marknadsföra Win Win som en komedi är att överdriva saken, för alltför humoristiskt är det inte. Filmen är ofta smårolig och vid några tillfällen skrattade jag högt, men annars går det oftast inte längre än till småfniss och leenden. Det är visserligen inte nödvändigtvis något fel med det, men jag hade väntat mig mer humor. Filmen känns också lite ytligare än i Thomas McCarthys tidigare filmer, och här finns inte alls samma djup som i exempelvis The Station Agent. Visst finns här en allvarlig underton och en viss svärta, men i vissa situationer känner jag ändå att det hade behövts lite mer djup. En del aspekter skildras exempelvis lite väl lättvindigt och stereotypt, som exempelvis Kyles oansvariga mamma.
Trots vissa stereotypa rollfigurer uppskattar jag dock överlag personbeskrivningarna, då framförallt Mike och Kyle framstår som äkta och nyanserade människor. Det är trevligt att se att Mike skildrats med en sådan värme att man tycker om honom trots att han beter sig minst sagt moraliskt tvivelaktigt. Med en mindre skicklig manusförfattare hade han förmodligen framstått som väldigt osympatisk, och då hade en hel del av filmens poäng försvunnit. Tyvärr har dock kvinnorna skildrats på ett mindre nyanserat sätt, och där förblir alla tämligen endimensionella och stereotypa. Jackie framstår som en stöttande fru, men får inte något större djup än så. Och Kyles mamma Cindy har blivit lite för stereotyp och tillspetsad för att man fullt ut ska kunna ta henne på allvar. Jag hade dessutom lite svårt för Terry, som visserligen är en rolig karaktär men som känns lite för överdriven och malplacerad. Han tillför heller egentligen ingenting till filmens handling, och det förefaller ganska uppenbart att han främst lagts till i filmen som "comic relief".
Win Win är en finstämd och lagom lågmäld film, med mycket värme och charm. Därför blir det underhållande och trevligt att se på, och överlag är filmen trovärdig. Det är hyfsat engagerande, och trots ett relativt lågt tempo hålls intresset vid liv. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att någonting saknas för att jag ska känna mig helt nöjd. Det är charmigt, småroligt och helt enkelt en trevlig underhållning, men jag saknar det där lilla extra som skulle få filmen att sticka ut från mängden. Det blir inte riktigt tillräckligt djupt för att fullt ut fungera som drama och inte tillräckligt roligt för att fungera som komedi. Därför lyfter filmen aldrig fullt ut, och jag blev aldrig särskilt berörd trots den fascinerande historien och de intressanta rollfigurerna. Dessutom är filmen bitvis lite för övertydlig, och en del av storyn känns tillrättalagd och klichéartad. Till den allra största delen är det också förutsägbart, och hur det ska sluta känns ganska givet från första början.
Fotot är snyggt, men sticker inte ut som något utöver det vanliga och bildspråket är av gammalt beprövat slag. Skådespelarinsatserna är överlag bra, och Paul Giamatti är utmärkt som Mike. Amy Ryan är mycket bra som hustrun Jackie, och dessutom tycker jag om Melanie Lynskey som gör en minnesvärd insats som Cindy och gör allt som går av den lite för endimensionella rollfiguren. Den unga brottaren Alex Shaffer är relativt bra i sin debutroll som Kyle, men kändes lite ojämn. Till en början framstår han som lite opersonlig, men han växer med rollen och känns efter ett tag ganska naturlig. Bobby Cannavale är helt okej som Terry, men balanserar ofta på gränsen till överspel. Däremot är unga Clare Foley ett riktigt fynd som Mikes dotter Abby, och spelar helt naturligt med en imponerande charm. Win Win är långt ifrån originellt, men är en lågmäld och underhållande film med en stor nypa charm och en viss subtil humor. Trots att det överlag är realistiskt känns storyn bitvis en smula konstruerad, och några få luckor förekommer. Men annars är det en väldigt mysig och trevlig film, som man vill se på men som tyvärr inte erbjuder något alltför stort djup. Jag saknar någonting som skulle kunna göra att filmen sticker ut mer från mängden, för som det är nu har man visserligen trevligt medan man ser filmen men det är knappast något man kommer ihåg lång tid i efterhand. Därför kan det i slutändan inte bli aktuellt med något annat än en sjua, och även om det är långt ifrån dåligt så hade jag ärligt talat väntat mig lite mer av filmen.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Det finns textning på bl.a. de fyra skandinaviska språken plus engelska för hörselskadade, men tyvärr finns ingen vanlig engelsk text och heller ingen svensk textning för hörselskadade. Den svenska texten är i minsta laget men är ändå förhållandevis lättläst. Tyvärr lider den svenska textningen av ett antal översättningsfel och klantiga misstag, och översättaren kallar exempelvis Leo växelvis för "morfar" och växelvis för "farfar" medan det av sammanhanget framstår ganska tydligt att det ska vara morfar. Somliga meningar översätts helt ologiskt, såsom exempelvis att "They have just never met" till "De har just träffats", vilket jag inte alls uppfattar som samma betydelse som originalet ("De har bara aldrig träffats"). Att dessutom översätta "texting" (=skicka SMS) med "texta" tycker jag är under all kritik. När man matar in DVD-skivan möts man av en ovanligt subtil kort antipiratreklam i 10 sekunder, som för en gångs skull är vinklad rätt; d.v.s. att tacka kunder för att ha köpt filmen hellre än tvärtom. Det följs av varningstexter i tio sekunder, som följs av en reklamfilm för HD-formatet Blu-Ray och några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi). Därefter visas Fox traditionella distributörsjingel, innann vi kommer till huvudmenyn som är stillastående och stilren men som endast finns på engelska. Avsaknaden av en inledande språkvalsmeny gör att man måste gå in och välja språk under huvudmenyn för att få någon textning alls. Efter filmens slut uppstår ett irritationsmoment då det visas varningstexter på samtliga språk som filmen är textad på, i 10 sekunder per språk. Det blir snabbt irriterande och jag förstår inte varför 20th Century Fox inte kunnat ordna att bara visa varningstexter på just det språk man faktiskt har valt. Den här gången går det dock att hoppa förbi varningstexterna genom att trycka på menyknappen, och då blir det inte alls lika illa som vanligt.
Som extramaterial hittar vi först ett par bortklippta scener, som är småroliga att se på men som inte tillför särskilt mycket. Det är förståeligt att de klippts bort, och dessutom får vi inte veta exakt var i filmen de hör hemma. Därefter återfinns ett kort inslag där regissören och manusförfattaren Tom McCarthy diskuterar filmen och dess manus tillsammans med manusförfattaren Joe Tibani. Det känns alldeles för kortfattat och oseriöst, och tillför inte särskilt mycket. Därefter hittar vi en något snarlik minidokumentär där samma personer diskuterar filmen under dess premiär på Sundance. Det är lite mer seriöst och innehåller en del matnyttig information, även om det känns lite för kortfattat och inte går tillräckligt in på djupet. Därefter hittar vi ett kortare inslag där skådespelaren David Thompson (som spelar Stemler i filmen) gör en rundvandring på Sundance. Det är alldeles för oseriöst och "flamsigt" gjort, och tillför därför inte särskilt mycket. Därefter hittar vi ytterligare en minidokumentär där skådespelarna presenterar sina respektive rollfigur. Här finns en viss matnyttig information, men i slutändan är det inte mycket nytt som framkommer utan har man väl sett filmen vet man redan det mesta. Det finns även en musikvideo med filmens ledmotiv "Think You Can Wait" med gruppen The National, som är en skaplig låt men inte mer än så. Musikvideon består mest av bilder från inspelningen av filmen varvat med korta snuttar med själva bandet, och det känns inte alltför meningsfullt. Slutligen finns även en ursprunglig biotrailer, vilket är precis så spännande som det låter. Win Win har onekligen förvånansvärt mycket extramaterial, åtminstone om man ser till antalet inslag och inte till den faktiska längden, men tyvärr finns det inte mycket som går in på djupet och merparten av det som finns tillför inte alltför mycket. Allt extramaterial har dock svensk text, vilket är glädjande och något som verkligen inte tillhör vanligheterna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 3 maj 2012
Senast uppdaterad: 4 maj 2012
Recensionen har lästs 3118 gånger av 1697 personer, sedan den 3 maj 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))