Dubbningshemsidan
Recensioner
Sound of Falling
(In die Sonne schauen)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
I ett stort hus på en lantgård i nordöstra Tyskland växer kvinnor och familjer upp under olika tidsperioder. På 1910-talet växer 7-åriga Alma upp med sina många syskon tillsammans med pigor, och blir vittne till hur flertalet släktingar dör - vilket alltid resulterar i ett familjefoto som tas med den döda, där den döda är den enda skarpa medan alla andra ser ut som spöken på grund av dåtidens långa slutartider. Almas storebror Fritz förlorar ett ben i vad familjen officiellt kallar för en arbetsolycka, och på 1940-talet är Fritz fortfarande sängliggande från sina skador; där tonårssystrarna Erika och Irm växer upp och Erika i smyg besöker sin farbror Fritz. I 1980-talets Östtyskland är det Irm som bor i samma hus, tillsammans med sin man, deras tonårsdotter Angelika och andra släktingar. Angelika är utåtagerande och provokativ, och i nutid är det barnen Lenka och Nelly som bor i huset tillsammans med sina föräldrar.
Tysklands Oscarsbidrag 2026 är en film som inte liknar något man tidigare sett, och inget man lär glömma i första taget heller. Det är en upplevelse, men om den är positiv eller negativ lär vara ganska individuellt. Sound of Falling är i mina ögon en riktigt bra film, men samtidigt blev jag inte riktigt lika helsåld som många andra blivit; och det borde ha kunnat bli ännu bättre. Det är ett invecklat drama, som utspelas under fyra olika tidsperioder kring ett och samma hus - byggnaden är sig lik, men i övrigt är den enda gemensamma nämnaren olika slags trauman eller döden. Det är verkligen ingen upplyftande film, utan det är mörkt och dystert - visst kan det vara en trevlig omväxling att undvika "feel good" enbart för sakens skull, men här går det istället lite för långt åt andra hållet och blir lite väl mörkt och deprimerande.
Men det är absolut väldigt intressant, och filmen engagerar och berör genom de olika människoöden som skildras. Här finns en gnutta humor och lite charm, men framförallt är det fängslande, deprimerande och mörkt; men också fascinerande och starkt. Filmen kommer inte lämna någon oberörd, och jag uppskattar den utmärkta stämningen och den avskalade stilen. Mascha Schilinski förtjänar en eloge som helt lyckas undvika övertydlighet, som annars blivit så vanligt, utan har gjort en lågmäld och närmast minimalistisk film som kräver en hel del tankeverksamhet. Här finns ingen onödig dialog, och vi får inte veta mer än nödvändigt; utan i övrigt gäller det att själv tolka och läsa mellan raderna. Ganska ovanligt i dessa tider med övertydliga och tillrättalagda filmer, men en trevlig omväxling. Jag uppskattar också det intelligenta manuset, som berättar mycket om Tysklands historia de senaste dryga hundra åren, men i mikroformatet genom en gård och ett fåtal familjer.
Problemet är att det istället blivit lite för lågmält för sitt eget bästa, för det här är ingen enkel och lättsam film att hänga med i. Visst är många scener begripliga och tydliga var för sig, men vilka tidsperioder det rör sig om framgår inte med tydlighet; och vem som är vem är heller inte alltid solklart. Ofta saknas tydliga presentationer av rollfigurerna, och ibland blir det närmast obegripligt vad vi egentligen får se, vilka vi får se och när vi får se det. I grova drag förstår vi, men relationerna mellan de olika rollfigurerna är långt ifrån tydliga och även för mig som satt koncentrerad och försökte förstå hur allt hänger ihop gick jag ibland bet. Visst är det skönt med filmer som inte skriver tittarna på näsan, men det borde ha gått att få till något mellanting och göra det hela lite tydligare utan att för den skull göra allt övertydligt. Lite tydligare presentationer av familjerelationerna, liksom tidsperioderna, hade nog gjort underverk.
Dessutom undrar jag om inte manusförfattarna försökt att gapa över lite för mycket - allt som händer är intressant, men med fyra olika tidsperioder blir det nästan som fyra små filmer i ett; och det blir lite mycket av det goda. Det gör att man inte riktigt hinner dras in i handlingen tillräckligt, och blir inte riktigt så berörd som man hade förväntat sig; för så fort vi verkligen har lärt känna någon så hoppar filmen plötsligt över till en annan tidsperiod. Kanske hade det här passat bättre som en miniserie, för att få med allt i varenda tidsperiod utan att behöva begränsa längden...? Trots allt är filmen redan i längsta laget, och två och en halv timme är ganska mycket i en sittning - det fungerar helt okej hemma, men på bio var det förmodligen i längsta laget. Periodvis är filmen också onödigt långsam, och flertalet scener pågår lite för länge för sitt eget bästa.
Sound of Falling är en riktigt bra och välgjord film, med utmärkta skådespelare och ett snyggt och effektivt foto. För ovanlighetens skull är filmen inspelad i gammaldags 4:3-format, vilket fungerar bättre än väntat; även om det kanske hade fungerat ännu bättre om de nutida scenerna fått vara i Widescreen. Här finns mycket att hämta, och det är en både vacker och mörk film. Det är en film som man inte kommer glömma på mycket länge, men som samtidigt kräver mycket av tittaren. Det är invecklat, svårbegripligt och bitvis ganska rörigt; och att lista ut vem som är vem och när allt utspelas är långt ifrån självklart vid en del tillfällen. Men samtidigt är det starkt och berörande, och filmen engagerar från början till slut; även om jag ofta hade velat veta ännu lite mer. Samtidigt uppskattar jag den lågmälda stilen, helt befriad från övertydlighet och översentimentalitet. Men med både den röriga stilen och den deprimerande handlingen blir det ibland lite för krävande, och jag hade gärna sett några fler ljusglimtar i detta mörka drama. Det blev ibland lite för mycket till och med för mig, varför jag nöjer mig med en stark sjua i betyg - utan tvekan riktigt bra ändå, men jag kan trots allt förstå varför filmen inte blev nominerad till Oscar för bästa utländska film. Det är helt klart en bit kvar till både Sentimental Value och The Secret Agent, men i jämförelse med mycket annat är det trots allt en riktigt lyckad film.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 23 april 2026
Recensionen har lästs 16 gånger av 13 personer, sedan den 23 april 2026
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2025 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))