Dubbningshemsidan
Recensioner
Apan
(Apan)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
År 2006 tog den unga svenska regissören och manusförfattaren Jesper Ganslandt Sverige med storm med succéfilmen Farväl Falkenberg. Nu har han slagit till igen, och hans senaste film har fått den kryptiska titeln Apan. Här får vi lära känna Krister, som är i 40-årsåldern och en dag vaknar upp i sin villa med mängder av blod på sig. Exakt vad som hänt får vi inte veta på en gång, utan istället får vi följa med Krister ut i stan en sådan här dag då han mår dåligt och har stora ångestanfall.
Jag var inte speciellt imponerad av Farväl Falkenberg, och därför var det med ljumma känslor jag satte mig ner för att se Jesper Ganslandts nästa film. De goda nyheterna är att den är bättre än Farväl Falkenberg. De dåliga nyheterna är att den inte är tillräckligt mycket bättre... Tanken bakom filmen är definitivt god, och storyn är intressant. Filmen tar upp ett fascinerande ämne som man annars bara brukar läsa om, och gör det på ett trovärdigt och realistiskt sätt. Men tyvärr gör inte den bästa avsikt i världen automatiskt en bra film, och medan tanken är genial så är genomförandet lite sisådär. Det handlar om en udda och originell film, där dialogen fått underordnad betydelse och där vi inte serveras några givna svar.
Precis som i Farväl Falkenberg är stämningen och känslan viktigare än den konkreta handlingen, vilket har medfört att storyn i grund och botten blivit ganska tunn. För när det väl kommer till kritan, så är det inte särskilt mycket som händer i Apan, och det är en långsam och seg film. Under den första halvtimmen fungerar det ändå riktigt väl, när vi inte vet någonting och man desperat vill veta vad som egentligen hänt med Krister. Då är det stämningsfullt, ångestladdat och bitvis intensivt, och på ett skickligt sätt har Jesper Ganslandt sett till att vi inte får veta mer än absolut nödvändigt hela tiden. Ett fascinerande upplägg, som fungerar över förväntan. Men efter ungefär en halvtimme får vi veta hela sanningen, och då sjunker genast tempot för att bitvis stanna upp helt och hållet. Då händer det inte mycket mer, och efter ett tag börjar jag att tappa intresset.
Visst är det fascinerande och intressant, men jag slutar att känna något och bryr mig inte längre om utgången. Att se Krister irra runt i Stockholm eller att iaktta hans vilsna ansikte räcker inte för att jag ska beröras av filmen, och det händer för lite för att verkligen hålla intresset vid liv. Filmer där man inte serveras med några givna svar utan måste tänka själva kan rätt använt fungera riktigt väl och förhöja intrycket. Men då måste man i alla fall få någonting att gå efter; tillräckligt med ledtrådar för att åtminstone komma med en kvalificerad gissning. När man har fler frågor än svar och egentligen inte får klarhet i någonting så får åtminstone jag istället en antiklimaktisk känsla.
När sluttexterna börjar rulla var min första tanke istället "Var det allt...?", och det är inget gott tecken på en film. Inte för att det inte är en fascinerande och stämningsfull film, utan istället för att det inte håller ihop som långfilm. Det är absolut realistiskt och verklighetstroget, och helt utan logiska luckor. Men det blir helt enkelt för segt för en långfilm, trots den korta speltiden på bara 1 timme 21 minuter. Det här hade nog fungerat mycket bättre som kortfilm på en halvtimme, och då hade det säkert blivit en riktigt bra film.
Genom den annorlunda berättartekniken har Apan dock blivit en visuellt tilltalande film. Allting är intimt och introvert, där fokus ligger på exakt hur Krister hela tiden känner. Det har åstadkommits med en dogma-liknande kamerateknik, med ömsom handkamera och önsöm stabil kamera. Det fungerar riktigt väl, och har blivit både ångestladdat och närgånget. Ibland kan det dock bli lite för mycket med den här berättartekniken i en hel långfilm, i synnerhet när det inte händer tillräckligt mycket runt om Krister för att man ska reagera eller känna något. I filmen har även bakgrundsmusik hållits till ett minimum, vilket är ett trevligt initiativ som fungerar riktigt väl här. Skådespelarinsatserna är mycket bra, och det enda tunga lasset står Olle Sarri för. Han är lysande, och spelar mycket övertygande och trovärdigt. De andra får inte mycket att arbeta med, utan istället fokuseras allt på Olle som är med i varenda scen under filmen.
Apan tar absolut upp ett intressant och fascinerande ämne, och efter alla lovord som filmen fått så ville jag verkligen älska den. Men i slutändan kunde jag inte det, som trots ett smart upplägg har blivit för seg och händelsefattig för sitt eget bästa. Att låta tittarna tänka själva är ett lyckat drag, men då krävs det att vi åtminstone får någonting att arbeta med och inte bara serveras ännu fler obesvarade frågor. Den lyckade första halvtimmen, den utmärkta huvudrollsinnehavaren, den mycket realistiska känslan och den bitvis ångestladdade stilen gör att jag med viss tvekan väljer en svag femma i betyg. Filmen är trots allt fullt sevärd, men jag hade verkligen väntat mig mycket mer än så här asv en så omtyckt och kritikerrosad film. Jag blir heller inte ett dugg klokare om vad tanken egentligen är bakom den skumma titeln. Någon apa handlar det trots allt inte om, och den uppenbart symboliska titeln måste vara djupare än jag förstår mig på...
DVD-utgåvan kommer i ett DVD-fodral med papphölje, och erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och bild- och ljudkvaliteten är relativt bra. Det finns svensk text för hörselskadade samt vanlig textning på engelska, danska, norska och finska. När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny, som direkt följs av huvudmenyn som är lätt rörlig och på valt språk. Menyn är effektfull med blandade ljusstyrka, men är tyvärr så mörk att det inte är helt lätt att läsa menyalternativen. Från den svenska huvudmenyn kan man slå på och av svensk text samt välja version av filmen - förutom den biovisade originalversionen finns även en alternativ version med nyskriven musik till en del av de tysta scenerna, vilket består av ett extra ljudspår. Skillnaden mellan de båda versionerna är dock ganska liten, och man måste vara uppmärksam för att höra någon större skillnad. Efter att man valt version visas en distributörsjingel och varningstexter innan själva filmen börjar, som jag personligen tycker hade passat bättre efter språkvalsmenyn. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt då jag hade velat höra en del om hur regissören tänkt sig saker och ting. Det finns inte ens någon scenvalsmeny att tillgå, vilket är egendomligt då filmen trots allt har en normal huvudmeny (vilket de flesta Nordisk Film-DVD:er inte brukar ha).
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 18 maj 2010
Senast uppdaterad: 19 maj 2010
Recensionen har lästs 3979 gånger av 2246 personer, sedan den 18 maj 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
5 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
4,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))