Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Avicii: True Stories
(Avicii: True Stories)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Avicii på CDON
Dokumentär / Musik / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 19 minuter
Genre: Dokumentär/konsertfilm
Produktionsland/år: Sverige/USA, 2017
Produktionsbolag: Opa People, Piece of Magic Entertainment, Black Dalmatian Films & Svensk Filmindustri
Producent: Levan Tsikurishvili
Regi: Levan Tsikurishvili
Manusförfattare: Levan Tsikurishvili
Svensk distributör: Svensk Filmindustri AB/SF Studios
Klarar av Bechdel-testet: Ej tillämpbart
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Tim Bergling Chris Martin
Wyclef Jean David Guetta
Nile Rodgers

Svenska Tim Bergling (född 1989 i Stockholm) är för de flesta mer känd som discjockeyn och producenten Avicii. Han började skriva och producera låtar 2006, men slog igenom på allvar 2011. Efter ett rekordartat antal spelningar under några intensiva år - fler än vad någon människa skulle klara av - kan det knappast ha kommit som någon större överraskning när han 2016 beslutade sig för att sluta turnera och fortsättningsvis bara skriva och spela in låtar. I dokumentären Avicii: True Stories får vi följa Tim i några års tid när han är som mest aktiv, och får följa honom i hans vardag varvat med intervjuer med honom själv och personer han samarbetat med.

Avicii är onekligen en talangfull musiker och producent, och har utan tvekan gjort en del bra låtar genom åren. Samtidigt har han dock aldrig tillhört någon av mina favoriter, och det är ingen jag har lyssnat på till vardags. Därför var jag lite kluven inför en dokumentär om honom, och Avicii: True Stories är en lite ojämn film. Periodvis är det absolut intressant, och vi får en inblick i vem Tim Bergling är. Men framförallt handlar det om att följa Tim i hans vardag under de åren då han turnerar som mest, vilket till viss del är intressant men som samtidigt innebär att man aldrig riktigt kommer honom inpå livet. Vem Tim egentligen är får vi ingen klarhet i, och så mycket mer än att han är musikintresserad får vi inte veta - och det hade man nog kunnat gissa sig till utan den här filmen...

Däremot är det intressant att få en inblick i hur livet ser ut för någon som ständigt turnerar, och när vi kommer till den punkt då han bestämmer sig för att sluta turnera bränner det till ordentligt - det är det mest intressanta med filmen. Men i övrigt handlar det om prat, prat och ännu mer prat; och vi får bara följa Tim i sin vardag varvat med intervjuer med personer i hans närhet. Men märkligt nog får vi aldrig höra hans föräldrar eller andra släktingar bli tilltalade, utan det är bara personer han samarbetat med musikaliskt som får komma till tals. Någon traditionell dokumentär blir det inte, så vi får inte veta något om hans barndom eller vad han mer gjort i sitt liv utöver musiken. Dessutom får vi under den här tiden inte höra en enda låt av Avicii, utan mer än några sekunders musik får vi inte. Då blir det snabbt ganska tråkigt, och någonstans efter ungefär halva filmen höll jag på att somna. Det blir utdraget och repetitivt, och under lite för långa partier står filmen och stampar på ungefär samma ställe. Visst finns här en del intressanta scener och värdefulla glimtar, men det blir för långt mellan gångerna.

Efter ungefär 1 timme 50 minuter börjar eftertexterna rulla, men strax därpå avbryts dem och vi får se ett sammandrag från Aviciis sista spelning på Ibiza i augusti 2016. Då förvandlas filmen till en renodlad konsertfilm, och vi får höra många av Aviciis låtar i sin helhet som en filmad spelning. Det är trevligt att då äntligen få höra musik, men då tycker jag att det istället blir lite för mycket av det goda. När det trots allt inte rör sig om någon som sjunger live, utan det är förinspelad sång och musik, så blir det lite tråkigt med en filmad konsert och den riktiga känslan vill aldrig riktigt infinna sig. Trots en del bra låtar så blir det då helt enkelt lite för mycket med ständiga svep över publikhavet, varvat med några bilder för många av lättklädda tjejer.

Jag hade föredragit om man kunnat varva musikinslagen med dokumentären, så att de här låtarna kunnat förekomma lite då och då under dokumentärens gång. Då hade dokumentärbiten kunnat lättas upp, och det hade inte blivit lika tjatigt med oavbrutna låtar. Helt enkelt ett lite tråkigt upplägg, och att i slutet få lyssna på en hel halvtimme från hans sista spelning blev i alla fall för mycket för mig som måttligt intresserad. Dessutom blir det lite irriterande att alla intervjuer med både Tim Bergling och personer i hans närhet sker på knagglig engelska, och det är bara vid scener i hans privatliv som han talar svenska. Säkerligen ett sätt att få filmen att bli mer tilltalande internationellt, men för oss i Skandinavien blir det lite irriterande och jobbigt att behöva höra svenskar hela tiden tala knagglig engelska.

Avicii: True Stories är en välgjord och bitvis intressant dokumentär, och vi får en inblick i hans liv samtidigt som vi mot slutet får höra på en halvtimme med Aviciis musik från hans sista spelning. Bitvis bränner det till, men mellan varven blir filmen tyvärr ganska utdragen och periodvis rentav tråkig. Ofta står det och stampar på samma ställe, och om vem Tim egentligen är blir vi inte mycket klokare av. Upplägget är helt enkelt lite tråkigt, och det är väl tveksamt hur många som är så inbitna fans att man vill kosta på biobiljetter för att se personer stå och prata i nästan två timmar. Det här hade nog passat bättre som miniserie på TV, då man kunnat få lite mindre doser av allt. De ständiga hyllningarna och klyschorna har förmodligen också irriterat mindre om det kunnat delas upp i några kortare avsnitt på TV. Att sitta i en biosalong i nästan 2 timmar 20 minuter blir lite för mycket av det goda, i synnerhet med det märkliga upplägget med 1 timme 50 minuter ren dokumentär följt av en halvtimme ren konsertfilm. Mitt betyg stannar därför på en stabil femma, och det är nog bara för de mest inbitna fansen av Avicii som det kan vara värt att kosta på att se filmen på bio. Vi andra kan nog gott vänta tills den släpps på Blu-Ray.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 oktober 2017
Senast uppdaterad: 24 oktober 2017

Recensionen har lästs 2326 gånger av 1425 personer, sedan den 24 oktober 2017

Betyg:
Film/serie * * * * *       5
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * *       5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
FEMMA - NOLLA - NIA - ÅTTA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern