Dubbningshemsidan
Recensioner
Babycall
(Babycall)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
Anna och hennes 8-åriga son Anders har flyttat till en hemlig adress, efter att hennes ex-man har misshandlat både henne och sonen. De har nu fått skyddad identitet, och socialen har ordnat en lägenhet åt Anna och Anders någonstans utanför Oslo. Anna är hela tiden livrädd att hennes ex kommer att hitta dem, och har därför blivit överbeskyddande och paranoid med att skydda Anders. Socialarbetarna vakar över henne som hökar, och vill att Anders genast ska börja i skolan; något Anna är rädd för. För att kunna hålla sonen säker nattetid utan att tvinga Anders att sova i hennes säng, köper Anna en så kallad "babycall" (d.v.s. en elektronisk babymonitor) för att kunna höra vad som sker i pojkens rum nattetid. Men i babymonitorn börjar hon plötsligt höra någon helt annan än sonen, där det låter som att något barn blir misshandlat...
Till en början framstår Babycall som en ganska traditionell dramathriller, som är intressant och engagerande men samtidigt inte särskilt originell. Allt eftersom filmen fortlöper inser man dock att allting är mer originellt och mindre traditionellt än vi först kunnat ana. Det är lika engagerande och fängslande hela tiden, men det blir mer och mer originellt. Det är en intelligent och genomarbetad film, där det gäller att vara skärpt för att uppfatta alla ledtrådar och förstå hur allting hänger ihop.
Jag uppskattar filmens imponerande obehagliga stämning, som med enkla medel bygger upp en slags psykologisk skräckstämning utan att det för den skull är en skräckfilm. Det blir obehagligt och spännande, och genom den intensiva stämningen går tiden fort. Det är samtidigt ganska lågmält, och här finns ingen som helst övertydlighet. Det uppskattar jag, även om det istället kanske gått en smula för långt åt andra hållet. Det är dock mycket stämningsfullt och fascinerande, utan att erbjuda några enkla svar. Filmen har också ett föredömligt tempo, där det aldrig blir segt men heller inte går för fort framåt. Det händer hela tiden precis lagom mycket för att intresset ska hållas vid liv.
Men Babycall är sannerligen ingen lättfattlig film, och det finns många skumma, udda och mystiska element. En del av dessa får vi förklaringar på i slutändan, men inte allt. Det gäller helt enkelt att vara skärpt medan man ser filmen, för bitvis är det mycket kryptiskt och svårfattligt. Det gäller särskilt under filmens andra halva, medan det i början är mycket mer logiskt och konsekvent. Bitvis vet man inte vad man ska tro, och slutet var i alla fall överraskande för mig. Jag får dock inte allt att hänga ihop logiskt, utan även när man vet hur det hela hänger ihop uppfattar jag det som vissa logiska luckor och trovärdighetsproblem. Det är inte alls säkert att det faktiskt är det, då det mycket väl kan finnas logiska förklaringar som inte jag lyckats att lista ut. Här gäller det trots allt att tänka själv, då man aldrig får några förklaringar serverade på silverfat, och i och med filmens lågmälda stil är det lätt att missa viktiga ledtrådar. I slutändan lyckades jag att förstå merparten, men några detaljer blir jag ändå inte klok på och jag är inte alls säker på vad tanken egentligen är. Kort sagt, det kanske är logiska luckor; kanske inte. För att vara säker hade man helt enkelt behövt någon form av facit eller bruksanvisning till filmen, och någon sådan finns tyvärr inte...
Fotot är snyggt, och filmen har ett starkt bildspråk med en fin suggestiv stämning utan att bli konstlad. Skådespelarinsatserna är bra, och framförallt är Noomi Rapace utmärkt i huvudrollen som Anna. Hon spelar fantastiskt trovärdigt och övertygande in i minsta detalj, och gör en av sitt livs bästa rollprestationer här - i en svårare och mer utmanande roll än i exempelvis Millennium-trilogin. Hon medverkar i varenda scen och lyckas i stort sett att få hela filmen att stå på hennes axlar. Vetle Qvenild Werring är helt okej som Anders, men känns lite stel och uttryckslös; något som kanske är avsiktligt men troligtvis inte. Kristoffer Joner är bra som Helge, och därutöver finns det inte särskilt många fler rollfigurer.
Babycall är en mycket effektiv, stämningsfull och suggestiv film som både är spännande, obehaglig och väldigt kryptisk. Det är originellt och udda, och inte helt olik David Lynchs filmer i stilen. Men om man bara har tålamod så får man förklaringar på mycket i slutändan. Men en del saker blir jag fortfarande inte riktigt klok på, vilket bör tyda på att det helt enkelt är lite för lågmält och svårfattligt; vare sig det faktiskt är logiska luckor eller inte. Att skriva recensionen har varit bland det svåraste jag gjort, för det här är en typisk film där man vinner på att veta så absolut lite som möjligt av filmen innan man ser den. Därför bör man helst inte ha läst en massa recensioner eller annat i förväg, och jag hoppas att jag lyckats att undvika att avslöja för mycket här. Det är hursomhelst en riktigt bra och annorlunda film, väl värd att se men som samtidigt är lite för svårfattlig och rörig för att jag ska kunna ge något högre betyg än en halvstark sjua.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra, men samtidigt ingenting alltför imponerande. Filmen har en blandning av norskt och svenskt tal (Noomi Rapace talar svenska och alla andra norska). Det finns enbart svensk text; inga andra språk alls och heller ingen text för hörselskadade. Värt att notera är att textningen innehåller all dialog, även svenskspråkig sådan, så man kan inte välja att enbart få text på den norskspråkiga dialogen. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, följt av varningstexter. Därefter kommer man direkt till huvudmenyn, som är stillastående och svenskspråkig. Det är en mycket enkel meny, som enbart innehåller möjlighet att spela filmen och slå av/på textning. Inte ens språkvalsmeny finns, vilket gör det svårare att hitta åt enskilda scener. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt då jag gärna hade velat veta mer om tankarna bakom filmen.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 1 november 2012
Senast uppdaterad: 2 november 2012
Recensionen har lästs 4454 gånger av 2593 personer, sedan den 1 november 2012
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))