Dubbningshemsidan
Recensioner
Bumblebee
(Bumblebee)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Fox-Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Året är 1987, och det långvariga kriget mellan Autoboter och Deceptikoner på planeten Cybertron når sitt slut. Deceptikonerna har vunnit, och de goda Autoboterna tvingas fly från planeten och ta nya tag. Optimus Prime beodrar därför B-127, mer känd som Bumblebee, att resa till en väldold planet vid namn Jorden, vakta planeten från Deceptikoner och vänta på att resterande Autoboter ska anlända dit. Men tyvärr hinner roboten inte mer än anlända, förrän både Deceptikoner och mänskliga soldater attackerar honom. Han blir svårt skadad, och Deceptikonerna skadar hans talsyntes och minnesceller. Hans enda alternativ är att gå in i viloläge, i formen av en Folkvagnsbubbla. Tonårstjejen Charlie bor i en småstad utanför San Francisco, och kommer snart fylla 18. Hon har i stort sett inga vänner, och har haft svårt att komma över att hennes pappa dött ett år tidigare - och inte blir saken heller bättre av att hennes mamma gått vidare och kommit över honom lite för snabbt, som redan gift om sig med den töntiga Ron. På en bilverkstad hittar hon åt precis den folkabubblan, och övertalar ägaren att få ta över bilen. Döm om hennes förvåning när bilen plötsligt förvandlar sig tillbaka till sin robotform... Under tiden är fler Deceptikoner på väg, och till råga på allt lyckas de övertala den amerikanska militären att hjälpa dem...
De fem tidigare Transformers-filmerna har varierat från helt okej till ganska undermåliga, men samtliga har varit alldeles för besatta vid våldsam action; vare sig det faktiskt har varit motiverat eller inte. Därför är det ett klokt drag att man med Bumblebee har valt att börja om på ny kula, backa handlingen bakåt i tiden och kanske viktigast av allt bytt regissör från Michael Bay till Travis Knight. Därigenom har det blivit en bra och underhållande film, som definitivt är den bästa av de sex filmerna i "serien".
Visst är storyn något töntig mellan varven och möjligen i tunnaste laget, men det finns i alla fall en ordentlig och genomarbetad handling, där det långt ifrån bara går ut på slagsmål och strider. Istället ligger fokus på relationen mellan den ensamma Charlie och den vilsna Bumblebee, och det blir faktiskt en förvånansvärt berörande berättelse. Här finns en del humor, rikligt med charm, en hel del spänning och ett budskap. Plus i vanlig ordning en del strider mellan Autoboter och Deceptikoner. Det är en lyckad blandning, och det har blivit en engagerande film som håller intresset vid liv på ett elegant sätt. Kort sagt finns det något för alla här, varför filmen fungerar ganska väl även för de som inte tål Transformers eller ens har sett en enda av de tidigare filmerna. Det är ett klokt drag, då det breddar målgruppen och gör att man absolut inte behöver ha sett någon av de fem tidigare filmerna.
Det våld som finns är relativt förskonat från blod, och det blir aldrig så våldsamt - därigenom fungerar filmen ganska bra även för relativt unga barn, samtidigt som det finns många beståndsdelar mer riktade till en äldre publik. Filmen kryllar av underfundiga 1980-talsreferenser, plus att utseendet på Transformers-figurerna kraftigt inspirerats av dess utseende i generation 1-serien från 1980-talet. För alla oss som växt upp på 1980-talet tillhör 1980-talsnostalgin en extra krydda, och det blir både charmigt, roligt och smart. 1980-talsreferenserna går förstås förlorade för dagens barn, men istället lär de nog känna till Transformers tillräckligt väl för att ändå dras in i berättelsen och tycka om filmen. Filmen fungerar alltså både för barn, ungdomar och vuxna, utan att det blir för våldsamt eller invecklat för barnen och utan att det blir för barnsligt för de vuxna. Det är en imponerande bedrift, då den balansgången inte är lätt att få till, och för det förtjänar filmteamet en stor eloge.
Tempot är också föredömligt högt, och det händer något hela tiden utan att det för den skull blir rörigt eller svårbegripligt. Överlag lyckas Bumblebee också att hålla ihop logiskt, vilket får ses som en bedrift med tanke på den ganska tillspetsade intrigen. Det är också glädjande att det för en gångs skull är en tonårstjej i huvudrollen, och dessutom en naturlig och lågmäld sådan som verkligen inte är utseendefixerad. Då de tidigare Transformers-filmerna, och för all del även de flesta andra liknande filmer, antingen kretsat kring unga killar eller poserande och killtokiga tjejer, så är det glädjande med en kvinnlig huvudroll som faktiskt övertygar och upplevs 100% naturlig. Det gör att filmen når nya målgrupper, samtidigt som Charlie är en mångfacetterad rollfigur som alla kan känna för.
Länge fungerar det riktigt bra, då actionsekvenserna är relativt få till antalet och det istället huvudsakligen handlar om ett uppväxtdrama kryddat med robotar/utomjordingar. Men när upplösningen börjar närma sig växlar filmen karaktär, och det blir mer och mer action. Då börjar mer klassiska stridsscener ta överhanden, och filmen som fram tills dess upplevts nyskapande börjar mer kännas som en upprepning av Transformers. Jag gissar att det är en bieffekt av att Michael Bay visserligen inte längre regisserar, men fortfarande är producent. Självklart behövs det en del action och strider för den här berättelsen, men under den sista halvtimmen börjar dessa scener ta överhanden och filmen börjar bitvis glömma bort själva historien och karaktärerna. Det känns inte som rätt väg att gå, och då blir det inte alls lika engagerande eller berörande längre. I slutändan återstår också ett par obesvarade frågor, och jag hade velat veta lite mer då slutet upplevs en smula abrupt.
Visuellt är Bumblebee en mycket storslagen film, och specialeffekterna är oerhört imponerande. De tidigare Transformers-filmerna var även de bra på den punkten, men det syns att det är först nu som datortekniken riktigt är mogen. Det mesta ser riktigt verkligt ut, och integrationen mellan animerade inslag och levande människor fungerar över förväntan. Fotot håller även hög klass, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk som fungerar väl. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och framförallt är Hailee Steinfeld utmärkt i den mänskliga huvudrollen som Charlie. Hon gör en naturlig och övertygande rollprestation, helt utan konstlade manér, varför man hela tiden känner för Charlie och bryr sig om henne. Jorge Lendeborg Jr. är också bra, och upplevs naturlig men samtidigt utan att imponera på samma sätt som Hailee. Pamela Adlon är bra som Charlies mamma Sally, medan Stephen Schneider inte riktigt lyckas övertyga som Ron. John Cena spelar i grund och botten helt okej som agent Burns, men balanserar lite för ofta på gränsen till överspel - och hans töntiga one-liners som förmodligen var tänkt att vara roliga blir det lite för mycket med. Men om det beror på manuset, skådespelaren eller en kombination är jag inte riktigt säker på.
Bumblebee är en bra och välgjord film, som är underhållande, charmig, smårolig och spännande. Mycket mer än så begär i alla fall inte undertecknad, och filmen är klart bättre än alla fem Transformers-spelfilmerna. Det är berörande och tänkvärt, men bitvis blir det tyvärr lite för mycket fokus på actionsekvenser och mot slutet kan man börja skönja effektsökeri på samma sätt som i Transformers-filmerna. Jag hade hellre sett att man kunnat lägga mer tid åt att lära känna några fler rollfigurer, för som det är nu är det främst Charlie och Bumblebee som man får lära känna ordentligt - till och med Memo upplevs något stereotyp, och får inte riktigt samma djup som Charlie. Men trots vissa brister är det en bra film, som är väl värd att se för både barn, ungdomar och vuxna - och filmen fungerar ganska väl även om man inte tycker om Transformers eller ens har hört talats om figurerna. Det uppskattar jag, och efter moget övervägande ger jag därför filmen en ganska stark sjua i betyg.
Blu-Ray-utgåvan innehåller bild i Widescreen med proportionerna 1,78:1 (fullskärm på en Widescreen-TV), medan ljudet är i Dolby Atmos 7.1 på engelska, med en kärna i Dolby TrueHD för bakåtkompatibilitetens skull. Ljudspåret verkar dock vara mastrad eller konfigurerat annorlunda än de flesta andra Blu-Ray-filmer med Dolby Atmos-ljud, för medan de flesta filmer spelas upp direkt i Dolby TrueHD om man inte har Atmos-stöd på sin hemmabioreceiver, var jag här tvungen att gå in och experimentera med Blu-Ray-spelarens avancerade finesser innan jag till sist lyckades få något annat än stereoljud. Lite besvärligt och märkligt. Allra bäst hade det varit om man för kompatibilitetens skull också kunnat ta med ett ljudspår i DTS-HD, då det stöds av alla Blu-Ray-spelare och receivers utan krångligheter. Dessutom finns sex dubbade ljudspår i DTS-HD.
Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, och jag uppskattar att bakhögtalarna används flitigt; men lite synd att nästan all dialog ligger i centern. Filmen är textad på 10 olika språk, däribland de fyra skandinaviska språken, och dessutom finns både vanlig engelsk text samt engelska för hörselskadade; trevligt och alltför sällsynt nuförtiden. Tyvärr finns dock ingen svensk text för hörselskadade - något som en gång i tiden var förhållandevis vanligt, men som alla distributörer tyvärr slutat med nuförtiden (vid allt utom svenska filmer). Texten är lagom stor och relativt lättläst, men kantlinjerna är ganska tunna. När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel, varpå man får välja språk från en enkel språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter på valt språk, innan man direkt kommer till huvudmenyn som är stillastående men stilren. När man spelat filmen visas en kort skriftlig anti-piratpropaganda på fem sekunder innan man kommer tillbaka till menyn.
Som bonusmaterial hittar vi först en avdelning vid namn "Sector 7 Archive", som består av en kort och poänglös introduktion till sektor 7 samt en slags rörlig serietidning vid namn "Sector 7 Adventures: The Battle at Half Dome" - en slags fortsättning på filmen, men i form av en rörlig serietidning med ytterst lite animation. Hyfsat trevligt, om än ganska simpelt gjort. I Skandinavien får vi dock inte med den fysiska serietidningen med samma handling, som följer med Blu-Ray-utgåvan i USA; detta trots att USA och Skandinavien för en gångs skull delar Blu-Ray-utgåva (det är alltså exakt samma skiva).
Därefter hittar vi 9 bortklippta scener på totalt 19 minuter, där somliga snarare är utökade versioner av befintliga scener. De är intressanta att se på, men de flesta tillför inte så mycket, så det är förståeligt att de klippts bort. Ett par scener som berör Charlies (f.d.) vänner hade jag dock gärna sett fått vara kvar i filmen, då de är värdefulla för att lära känna Charlie bättre. Vidare hittar vi fem misslyckade och improviserade tagningar av olika scener, vilka känns totalt poänglösa och ganska löjliga. Därefter hittar vi ett inslag som kallas för Bee Vision: The Transformers Robots of Cybertron, vilket innebär öppningsscenen med kriget på Cybertron men den här gången pausad med jämna mellanrum för att visa information om vilka figurer som är med i slaget (från respektive sida). Tillför inte så mycket, men om man inte känner till Transformers särskilt väl kan det väl kanske ge en aning.
Till sist hittar vi en fem-delad bakom kulisserna-dokumentär på totalt 47 minuter, där varje inslag varierar från 4 till 20 minuter. Ett inslag handlar om storyn och rollfigurerna, ett om rollbesättningen av framförallt Hailee Steinfeld och John Cena, en om karaktärsdesign och referenser till så kallade G1 (första generationen filmer och serier från 1980-talet), en om karaktären Bumblebee och hans bilutseende och till sist ett inslag om scenografi och inspelningen. Här finns en del matnyttigt, och vi får veta en del värdefullt. Men det blir lite för mycket av det goda, och det förekommer lite för mycket allmänt skryt om regissören och skådespelarna; och sådant blir ju nästan aldrig kul att lyssna på. De längre inslagen hade vunnit på att kortas ned en del, för hur många har egentligen tid och ork att lyssna på bakom kulisserna-prat i över 45 minuter...? Glädjande nog har nästan allt bonusmaterial svensk text, vilket är alltför ovanligt nuförtiden - för det förtjänar Paramount en stor eloge. Undantaget är Bee Vision: The Transformers Robots of Cybertron, som helt saknar textning. Men det kan man väl leva med, för där finns ju inte så mycket dialog och mestadels skriftlig information (som är lättare att förstå, bara man kan grundläggande engelska).
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 4 juni 2019
Senast uppdaterad: 4 juni 2019
Recensionen har lästs 1898 gånger av 1130 personer, sedan den 4 juni 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))