Dubbningshemsidan
Recensioner
Cemetery Junction
(Cemetery Junction)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
De båda brittiska skådespelarna, regissörerna, producenterna och manusförfattarna Ricky Gervais och Stephen Merchant har under många år huvudsakligen arbetat tillsammans. Förutom en del skådespelarroller har båda två huvudsakligen blivit kända som drivkrafterna bakom den omåttligt populära brittiska komediserien The Office, och dessutom som producenter för den amerikanska nyfilmatiseringen av samma serie. Däremellan producerade och skrev båda två dessutom den smått kultförklarade komediserien Extras. Stephen Merchant har fram tills nu uteslutande arbetat med TV, men Ricky Gervais låg också bakom den kritikerrosade men förhållandevis okända långfilmen The Invention of Lying. Nu har radarparet regisserat och skrivit sin första gemensamma långfilm; den delvis självbiografiska dramakomedin Cemetery Junction. Den blev populär på bio i Storbritannien, men har i många andra länder släppts direkt på DVD; och så även i Sverige.
Året är 1973 i en engelsk förort till Reading vid namn Cemetery Junction. Där lever 23-åriga Freddie en ganska stillsam tillvaro med sina föräldrar och sina två bästa kompisar Bruce och Snork. Freddie vill gärna få pengar till att lämna staden, och även Bruce har länge talat om att flytta ifrån sin måttligt charmiga pappa. Snork är dock nöjd med sin ganska blygsamma tillvaro. För att på sikt få råd att flytta ifrån Cemetery Junction ordnar Freddie sig ett nytt jobb som försäljare av livförsäkringar - förvisso inte ett alltför roligt jobb, men dock välbetalt. Men allt går inte riktigt som han tänkt sig när han upptäcker att hans chefs dotter råkar vara en gammal barndomsförälskelse till honom som han inte sett på 10 år. Han känner sig genast på nytt attraherad av Julie, men tyvärr är hon redan förlovad med firmans mest framgångsrika säljare Mike...
Cemetery Junction sticker ut med en originell ton och känsla, trots att temat är föga originellt. Vi har sett samma story många gånger förut och storymässigt är det inte mycket som skiljer denna film från alla andra, men samtidigt är det en intressant historia som med en annorlunda ton och stämning ändå erbjuder något nytt. Filmen erbjuder en fin stämning, och en trovärdig skildring av 1970-talets England. Inledningsvis började jag dock undra vad jag egentligen gett mig in i, för de första 20 minuterna är rentav ganska dåliga. Det känns både konstlat och tråkigt, och humorn är allt annat än rolig. Men när handlingen tar fart på allvar och triangeldramat med Julie och Mike presenteras blir det genast betydligt mer intressant, och då dröjde det inte länge innan jag fastnade för filmen och fängslades över händelseförloppen. Tempot är förvisso ganska lågt, men filmen puffar på ett i överlag behagligt tempo och känns överlag intressant och engagerande.
Man kan dock se vissa tecken på att de båda regissörerna är mer vana vid TV-serieformatet, för Cemetery Junction är tyvärr lite ojämn i både stil och kvalitet. Bitvis är det riktigt bra, då det är roligt samtidigt som det finns ett påtagligt djup och ett visst allvar. Mellan varven är det inte alls lika bra, då det blir löjliga skämt som inte är särskilt roliga och det bitvis känns ganska omoget. Bäst fungerar filmen vid scenerna med Freddies arbete och situationerna med Julie och hennes familj. Då är det hela tiden intressant, engagerande och charmigt.
Men en del av scenerna mellan Freddie, Bruce och Snork känns ganska tråkiga och poänglösa, och där förekommer en hel del märklig humor som jag förstår ska föreställa vara rolig men som helt enkelt inte är det. Stämningen och känslan mellan de tre vännerna, som säkerligen ska föreställa vara äkta, blir också lite konstlad och då blir jag inte fullt lika engagerad. Det blir heller inte bättre av att Bruce och Snork är ganska underutvecklade och endimensionella, och får inte alls det djup som jag hade önskat. Det är istället Freddie och Julie som blivit de mest genomarbetade och mångbottnade rollfigurerna, och därför är det också vid scenerna mellan de som filmen fungerar som allra bäst.
Ibland känns det också lite väl övertydligt, då manusförfattarna verkar ha känt behov av att förklara allting till bristningsgränsen och inte litar på att vi ska förstå något alls själva. Det gäller framförallt mot slutet, och värst är det vid en scen med Snork. Det förekommer också en hel del klichéer, och till råga på allt är filmen mycket förutsägbar. Allt detta gör inte mycket vid renodlade komedier, om de bara är tillräckligt roliga. Men humorn i Cemetery Junction fungerar inte alltid så bra som regissörerna nog trott, och det är bara ibland det är riktigt roligt. Jag skrattade högt vid några få tillfällen, men därutöver gick det inte längre än till småfniss och leenden. Vid scenerna mellan Freddie, Bruce och Snork är humorn så omogen och överdriven att jag nästan aldrig skrattade.
Dessutom stör jag mig över en del rasistiska skämt och kommentarer som Freddies familj ofta kör med, som känns ganska osmakliga. Visst förstår jag att det säkerligen är avsiktligt och självklart kan rollfigurer i filmer säga rasistiska uttalanden utan att filmen som sådan är menad så; men när de rasistiska skämten varken är roliga eller tillför något till handlingen, så har jag svårt att se poängen. Bristerna kompenseras dock av en fin och annorlunda ton och stämning. som överlag känns trovärdig och där det ofta är både intressant och charmigt. Det är stämningsfullt och vid en del tillfällen blir det riktigt berörande. Jag hade framförallt lätt att känna för både Freddie och Julie, som båda två blivit mångbottnade och sympatiska rollfigurer som känns äkta.
Fotot är snyggt, och ger en trovärdig tidskänsla från 1970-talet med ett effektivt bildspråk. Skådespelarinsatserna är överlag bra, där Christian Cooke och Felicity Jones imponerar mest, som båda två gör imponerande och trovärdiga rollprestationer som Freddie och Julie. Emily Watson är också riktigt bra som Julies mamma, och likaså Ralph Fiennes som pappan. Bland de två kompisarna är Tom Hughes bra som Bruce, medan Jack Doolan spelar över lite och ger ett lite konstlat intryck som Snork.
Cemetery Junction har överlag en tillfredsställande blandning mellan drama och komedi, men det är utan tvekan de mer seriösa scenerna som fungerar bättre. Komedidelen är ibland rolig, men ibland missar den målet fullständigt. Kanske beror detta på att brittisk humor inte alltid fungerar så bra för en skandinavisk publik, så det är inte alls omöjligt att engelsmän ser något roligt i det jag inte gjorde. Men även utan det fungerar filmen ändå ganska väl, då det både är charmigt, intressant och berörande, och filmen överlag lyckas att engagera. Den kunde absolut ha blivit bättre och Ricky Gervais gör ganska klokt i att hålla sig till TV-serier även fortsättningsvis, men det är samtidigt en ganska bra och fullt sevärd film som kan rekommenderas för de flesta som lagom lättsam och trovärdig underhållning. Betygsmässigt når det upp till en svag sjua, fastän de bästa scenerna förtjänar ett betydligt högre betyg än så.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,40:1, och ljud i Dolby Digital 5.1. Filmen är textad på sex olika språk, däribland de skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst, och den svenska textningen håller hyfsad klass. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, som följs av en alltid lika irriterande anti-piratpropaganda på knappt en minut (som gudskelov går att hoppa förbi). Därefter möts vi av huvudmenyn, som är stilren och stillastående, men finns enbart på engelska. Det finns alltså ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja textning. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Väljer man att spela filmen, så visas först varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, och dessutom känns det lite malplacerat att lägga det just innan själva filmen, men det är åtminstone tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer brukar envisas med.
Som extramaterial återfinns först två olika kommentatorspår till filmen; ett med de två regissörerna och ett med de tre manliga huvudrollsinnehavarna. Båda innehåller en del matnyttigt, men alla har svårt att hålla intresset vid liv och mellan varven känns det långrandigt. Därefter finns ett tiotal bortklippta scener, varav ett flertal egentligen är utökade eller alternativa varianter av scener som finns med. Det är intressant att se och ett par av scenerna tycker jag borde ha fått vara kvar i filmen, men de flesta tillför inte alltför mycket. Därefter finns ett antal så kallade bloopers (misslyckade tagningar), som är småroliga men inte mycket mer än så. Vidare återfinns en längre bakom kulisserna-dokumentär, som består av intervjuer med de båda regissörerna Ricky Gervais och Stephen Merchant, varvat med inslag bakom kulisserna och utdrag ur filmen. De har en del intressant att komma med, och mellan varven är det absolut intressant. Men minst lika ofta känns det också ganska tråkigt och intetsägande, då det bland annat förekommer en del internskämt som nog bara de två själva förstår något av samt lite för mycket ryggdunkande över de inblandade. Det finns även en snarlik dokumentär från skådespelarnas synvinkel, som består av intervjuer med de tre manliga huvudrollsinnehavarna
Christian Cooke, Tom Hughes och Jack Doolan. Även det är intressant ibland, men alltför mycket matnyttigt tas inte upp. Slutligen finns även ett antal trailers för andra filmer, individuellt valbara från menyn, vilket är precis så spännande som det låter. Extramaterialet har tyvärr ingen svensk text, men däremot finns engelsk text som i alla fall är betydligt bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 30 november 2010
Senast uppdaterad: 1 december 2010
Recensionen har lästs 4078 gånger av 2318 personer, sedan den 30 november 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))