Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Crawl
(Crawl)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för biobiljetten
Sök efter Crawl på CDON
Drama / Thriller / Rysare / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 27 minuter
Genre: Rysardramathriller
Produktionsland/år: Serbien/USA, 2019
Produktionsbolag: Paramount Pictures & Raimi Productions
Producent: Alexandre Aja, Craig J. Flores & Sam Raimi
Regi: Alexandre Aja
Manusförfattare: Michael Rasmussen & Shawn Rasmussen
Svensk distributör: United International Pictures AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg (fast viss tveksamhet råder)
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Haley - Kaya Scodelario Dave - Barry Pepper
Wayne - Ross Anderson Pete - Jose Palma
Beth - Morfydd Clark Marv - George Somner
Lee - Ami Metcalf Stan - Anson Boon
Emma - Annamaria Serda Haley som barn - Tina Pribicevic

Elitsimmaren Haley får ett bekymrat telefonsamtal från sin syster Beth, då deras pappa Dave verkar vara omöjlig att få tag i. Han svarar inte i telefon eller på SMS, och Beth är oroad då orkanen Wendy närmar sig Florida med stormsteg. Haley har sedan länge i stort sett helt tappat kontakten med sin pappa, men blir även hon oroad och bestämmer sig för att trotsa alla varningar och avspärrningar för att leta upp deras pappa och se till så att han är oskadd. Ännu mer bekymrad blir Haley när hon hittar pappans hund Sugar ensam, men ingen skymt av honom själv. Trots att vägarna börjar svämma över uppsöker Haley familjens gamla villa i Coral Lake, som sedan föräldrarnas skilsmässa är till salu, och till sist hittar hon pappa Dave svårt skadad i husets krypgrund. Men tyvärr är Dave inte ensam där, för i och med översvämningarna har även en hungrig alligator från havet lyckats komma in i krypgrunden; och samtidigt stiger vattennivån snabbt så att det inte längre går att ta sig ut från krypgrunden...

Är det någon som tycker att det här låter som ett djupsint och storslaget mästerverk...? Det är det förstås inte heller, och med en så simpel premiss hade jag befarat att det här skulle bli en ny Sharknado; d.v.s. en B-film där ingen ens verkar känna att de behöver anstränga sig minsta lilla. I fel händer hade det här kunnat bli riktigt illa, men glädjande nog är franska Alexandre Aja precis rätt händer för den här berättelsen, och det här är hans bästa film på länge. Crawl är förvisso ingen direkt märkvärdig film, men i all sin enkelhet fungerar det bättre än väntat och det blir en riktigt bra och underhållande film.

Efter att de flesta skräckfilmer nuförtiden försöker att åstadkomma något unikt med invecklade och djupsinta skräckdramer är det faktiskt en trevlig överraskning med den gamla sortens rysare igen - d.v.s. en enkel och lättsam rysare, som inte försöker att vara något den inte är, utan som satsar på lättsam underhållning för stunden. Som en sådan fungerar Crawl bättre än väntat. Det är underhållande, charmigt och intensivt. Här finns en tacksam intensitet, och det är riktigt spännande.

Det blir också ganska läskigt, och man hoppar till då och då när alligatorerna dyker upp. Det är ofta obehagligt, hela tiden spännande och bitvis ganska otäckt; men samtidigt utan att bli för läskigt och riktigt börja skrämma slag på publiken. Därför fungerar det hyggligt även för lättskrämda personer, som inte uppskattar riktigt otäcka rysare. Det finns en gnutta humor, men jag uppskattar att filmteamet ändå tar filmen och handlingen på allvar och det därför aldrig blir flamsigt eller oseriöst. Det är alltså ingen komedi, och ingen film som är gjord med alltför mycket glimten i ögat; utan filmen tar sig själv på lagom stort allvar. Till min stora förvåning lyckas filmteamet därmed också att få filmen att hålla ihop logiskt, och den upplevs förhållandevis realistisk. Visst beter sig inte alla helt smart, men det finns inga påtagliga problem utan man kan köpa de flestas beteende utan att det blir för mycket.

Rollfigurerna hinner få precis lagom många nyanser och ett tillräckligt stort djup för att man faktiskt ska bry sig om personerna, men utan att börja ägna alltför mycket tid åt introduktioner eller fördjupningar. Det finns helt enkelt inte tid till så mycket fördjupning, då filmen klockar in på strax under en och en halv timme - en perfekt längd för en så pass begränsad intrig, och filmen hade inte fungerat med en mycket längre speltid än så. Tack vare den korta längden får filmen en tacksam intensitet, och allting går undan i lagom tempo och vi får lära känna rollfigurerna precis tillräckligt mycket för att bry sig om dem och vad som händer med dem. Det är helt enkelt lätt att känna för personerna, och det är lätt att leva sig in i deras mardrömssituation.

I Crawl erbjuds inget större djup, och här krävs heller ingen större tankeverksamhet. Det rör sig istället om lättsam underhållning, med lagom tuggmotstånd när man är på ett sådant humör att man inte vill börja fundera alltför mycket över det man ser. Det blir aldrig alltför intelligent, men heller inte övertydlig på ett jobbigt sätt. Det mesta är helt enkelt lagom, och därmed fungerar filmen bra när man inte är ute efter någon alltför invecklad intrig som nästan kräver en bruksanvisning för att förstå sig på. Det begränsade utrymmet fungerar också bra, och ger filmen en effektiv klaustrofobisk känsla. Det är också skickligt gjort att det inte blir tomt, trots att merparten av filmen bara består av två skådespelare.

Dock blir filmen ganska förutsägbar, och ärligt talat är merparten av det som händer inte speciellt svårt att förutspå. Det har väl säkerligen heller inte varit meningen, men icke desto mindre hade det inte skadat med någon liten överraskning. Trots att jag överlag uppskattar historien kring far- och dotterrelationen och deras berörande situation, som gör att filmen sticker ut som något lite utöver det vanliga, blir det samtidigt också lite för mycket; och vid några tillfällen börjar historien kännas översentimental då det verkar som att regissören gör allt för att alla ska börja fälla en och annan tår. Det känns helt enkelt något manipulativt, och jag hade gärna sett att man kunnat tona ner sentimentaliteten en smula.

Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt men inte speciellt originellt bildspråk. Specialeffekterna varierar lite, och medan alligatorerna känns 100% äkta så övertygar inte riktigt orkanen/stormen lika mycket; men det fungerar helt okej ändå. Dialogen blir ibland lite väl klichéartad, men fungerar hyggligt ändå. Skådespelarinsatserna är bra. Framförallt är Kaya Scodelario utmärkt i en svår och utmanande roll som Haley, och hon känns helt äkta och gör allt som går av manuset. Hon lyckas på ett skickligt sätt att förmedla rollfigurens tankar och känslor, utan att allt behöver uttryckas i dialog. Barry Pepper är bra som hennes pappa, och gör en stabil och trovärdig rollprestation, men samtidigt utan att sticka ut riktigt lika mycket som Kaya. Resten av ensemblen fyller sin funktion, men förpassas till tillfälliga biroller då det till 90% handlar just om Haley, XXX och hunden Sugar.

Crawl är en bra och välgjord film, som inte kommer bli ihågkommen som någon djupsint eller komplicerad film men som istället satsar på den gamla hederliga sortens skräckfilm istället - d.v.s. lättsam underhållning utan något större djup, men samtidigt utan att krångla till saker och ting i onödan. Och som en sådan fungerar det oväntat bra, då det är både spännande, intensivt, obehagligt och lite läskigt; samtidigt som det finns en viss charm och tillräckligt nyanserade rollfigurer som man (till skillnad från alltför många andra rysare) faktiskt bryr sig om. Crawl försöker inte vara något den inte är, men fungerar bra när man är ute efter en lättsam rysare som inte är invecklad eller som kräver någon tankeverksamhet. Helt enkelt lagom på de flesta aspekter, och mycket mer än så kan man väl inte fordra av den här sortens film...? Manuset hade inte skadat av att finslipas en aning, men förutom det är det en stabil och underhållande film som är väl värd att se för alla som uppskattar lättsamma rysare och som inte är på humör för någon alltför invecklad film. Därigenom förtjänar filmen en stabil sjua, varken mer eller mindre.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 26 juli 2019
Senast uppdaterad: 26 juli 2019

Recensionen har lästs 2026 gånger av 1161 personer, sedan den 26 juli 2019

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ÅTTA - FEMMA - ETTA - SJUA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern