Dubbningshemsidan
Recensioner
Djungelboken
(The Jungle Book)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Tack till Buena Vista Home Entertainment för recensionsexemplaret
© Disney
De flesta av Disneys gamla klassiker mellan 1930- och 1960-talen, under Walt Disneys levnadstid, kommer de flesta ihåg som något alldeles extra. De flesta av dessa hade en klass som i mångt och mycket saknas i dagens läge. I och med Disneys policy att bara släppa dessa filmer under kortare perioder, och därefter lägga de i malpåse under flera år, har det dock inte varit lätt att få tag i Disneys klassiker på DVD. Beslutet kan mycket väl ha försäljningsmässiga fördelar, men för samlare är det till stor irritation. Många är dem som väntat på att Djungelboken ska släppas på DVD, och faktum är att den släppts en gång förut - det var 2000, och var en av de första DVD-filmerna från Disney; på den tiden som Disneys DVD-releaser släpptes genom Warner Home Video. Då rörde det sig om en mycket enkel utgåva med åtta olika ljudspår, ingen svensk text och inget extramaterial. Men nu är tiden äntligen kommen för en nyutgåva av klassikern, och nu i en betydligt mer genomarbetad utgåva. Djungelboken var Walt Disneys sista film, och han hann dö i lungcancer några månader innan filmen var färdigproducerad. Ett kort tag fanns det planer på att lägga ner bolaget när Walt dog, men att så inte blev fallet behöver knappast påpekas. Denna film, som löst bygger på den brittiska författaren Rudyard Kiplings episodiska roman Djungelboken från 1894, är så känd att det knappast behövs någon beskrivning av handlingen. Men utifall att någon skulle ha levt i Indiens djungler de senaste 40 åren, och därmed inte redan sett filmen, så gör jag en kort sammanfattning: I Indiens djungler hittar den intelligenta panthern Bagheera en dag en nyfödd människobebis, som lämnats i en korg vid floden - var han kommer ifrån eller vilka hans föräldrar är förtäljer inte historien. Då närmaste människoby är alldeles för långt därifrån, och pojken knappast skulle överleva länge på egen hand, bestämmer sig Bagheera för att lämna pojken hos en vargflock i närheten. De uppfostrar pojken som sin egen, och kallar honom för Mowgli. Men 10 år senare ryktas det att den ökända tigern Shere Kahn, som hatar människor, har kommit tillbaka till djungeln. Därmed är djungeln inte längre säker för Mowgli, och det beslutas av Bagheera ska föra Mowgli till en människoby i närheten. Men det är en inte helt okomplicerad resa, inte minst när Mowgli stöter ihop med den snälla men inte alltför smarta björnen Baloo och blir kidnappad av apor...
Sådana här klassiska filmer är svåra att recensera rättvist, då de flesta som växt upp med filmen helt enkelt vant sig vid filmen på ett sådant sätt att de inte längre kan se några brister. Jag är också bara människa, så jag kan inte garantera att jag lyckas; även om jag ska göra ett tappert försök. Det här är en mycket välgjord och underhållande film. Animationen håller utmärkt klass, och är (ganska självklart, med tanke på åldern) helt och hållet handtecknad. Bakgrunderna är mycket vackra och stilrena, och passar bra ihop med karaktärsanimationerna. Handlingen är intressant, och hinner med att vara både rolig och spännande. Har man läst originalromanen innan man sett filmen, kan det dock ta ett tag att vänja sig vid filmen; då inte särskilt mycket är gemensamt med Rudyard Kiplings verk. Storyn är också ganska enkel och mycket förutsägbar, men istället förekommer ovanligt mycket karaktärsutveckling och vi får se hur många av rollfigurerna förändras och utvecklas under resans gång. Vissa scener kan framstå som något förenklade, och det är troligt att filmen hade kunnat förlängas något med bra resultat. Men att det är en oförglömlig och imponerande tecknad film kan ingen förneka, och den håller att ses om flera gånger.
Många av Disneys äldre klassiker har dubbats om och försetts med nya röster på senare tid, men dessbättre gäller detta inte Djungelboken. Trots att DVD-utgåvan försetts med 5.1-ljud, får vi fortfarande njuta av den ursprungliga svenska dubbningen från 1968. I likhet med många andra Disney-filmer under samma tidsperiod, var det den nu sedan länge avlidne Martin Söderhjelm som stod för regi. Som panthern Bagheera hör vi den alltid lika duktiga Gösta Prützelius. Han gör en bra insats, och låter någorlunda lik originalrösten. Likheten är inte alltför slående, men det är tillräckligt för att det inte ska bli störande i alla fall. Han bibehåller dock rätt röstkaraktär och känsla, vilket jag tycker är viktigare än exakt röstlikhet. Rösten till Mowgli gjordes av den vid dubbningstillfället bara 12-åriga Pontus Gustafsson, och han var duktig redan då. Han gör en imponerande rolltolkning med utmärkt inlevelse, även om han låter lite yngre än originalrösten och har en något ljusare röst. Han behåller dock rättkaraktär och stil i rösten, varför man får vara riktigt nöjd. Han sjunger dock inte själv, utan ersätts i sångpartier av Stefan Feierbach (som är okänd för undertecknad). Stefan låter dock mycket lik Pontus, så det gör inte mycket att rösten byts - faktum är att man måste lyssna väldigt noggrant för att kunna höra någon skillnad mellan dessa båda personer. Därför skulle man i och för sig kunna fråga sig varför man inte bara anlitat Stefan Feierbach för både sång och dialog, men jag förmodar att det trots allt finns någon tanke bakom. Som björnen Baloo hör vi den sedan länge avlidne Beppe Wolgers. Han gör en utmärkt insats, och låter mycket lik originalrösten, samtidigt som han gör en viss egen tolkning och samtidigt bibehåller originalets röstkaraktär och charm. Beppe hade dock ingen sångröst att tala om, så vid sångerna ersätts han av Rolf Bengtsson. Dessa båda har en tillräckligt lika röst så att det inte blir störande, men om man lyssnar hör man dock ganska tydligt att rösten inte är samma som vid dialogen. Det är inte helt oproblematiskt, men det är förstås svårt att undvika. Ormen Kaa spelas av Hans Lindgren - den troligen mest aktiva dubbaren av alla som medverkar - och han låter någorlunda lik den amerikanska originalrösten, om än med aningen "manligare" och mörkare röst än originalet.
Till apkungen Louie har Leppe Sundevall lånat ut sin röst, och han är som alltid mycket duktig. Visserligen har originalversionen en något ljusare och "fylligare" röst, men Leppe bibehåller i alla fall rätt charm och karaktär, och därmed är jag ändå mycket nöjd. Han sjunger dessutom själv (och med bra sångröst), vilket förstås alltid är en fördel. Som elefanten överste Hathi hör vi Arne Källerud. Han låter inte alltför lik det engelskspråkiga originalet, men gör dock ändå en bra insats med rätt röstkaraktär och utmärkt inlevelse. Hans fru Winifred spelades av Hanny Schedin, som gjorde en utmärkt insats och var mycket lik motsvarande röst i originalversionen. Babyelefanten, Hathis och Winifreds son, spelas av Jörgen Düberg. Han gör en bra rolltolkning, men låter något äldre än originalet och har en lite mer speciell röst. Hans inlevelse är dock periodvis något bristfällig, och han hade tjänat på att arbeta lite mer med det. Tigern Shere Kahn spelas av Olof Thunberg, som gör en utmärkt insats. Han låter mycket lik originalrösten, och det finns inte mycket att orda om. Vargen Rama spelas av Tor Isedal, som gör en bra rolltolkning, även om rösten inte är alltför lik originalet. Gamarna som Mowgli stöter på i djungeln spelas av Stig Grybe, Mille Schmidt, Carl-Axel Elfving och Gunnar "Knas" Lindkvist; men tyvärr vet jag inte vem som spelar vem av de olika gamarna. Alla fyra gör relativt bra insatser, men likheten gentemot originalversionen varierar mellan utmärkt och halvskapligt. Alla bibehåller dock rätt känsla och idé, och de gör sitt bästa med olika svenska dialekter för att försöka bibehålla de brittiska och irländska accenter som originalrösterna talar med. Det blir inte riktigt lika lyckat som i originalet, men det är nog så bra som man kan lyckas att åstadkomma med det svenska språket. Djungelflickan, som i den här filmen inte framträder vid namn (hon fick namnet Shanti i uppföljaren, men jag misstänker att det rör sig om en efterkonstruktion) spelas av Ulla Neumann. Hon har för övrigt ingen dialog, utan sjunger enbart. Hon låter riktigt lik originalrösten, även om sångstilen skiljer sig något. Det amerikanska originalet har en lite mer operettliknande sångstil, medan den svenska låter mer naturlig för sammanhanget (om man sjunger i sin ensamhet, så gör man antagligen inte till sig så mycket som originalrösten). I stort sett samtliga skådespelare talar med utmärkt inlevelse, med ett visst undantag för Jörgen Düberg som tidigare nämnts - han är dock inte på något sätt dålig, utan talar med åtminstone hyfsad inlevelse.
Bakom den svenska översättningen stod enligt uppgift Martin Söderhjelm, Lena Palmcrantz och Olle Bergman; men exakt hur dessa tre delat upp arbetet vet jag inte - åtminstone i mina ögon verkar det ganska svårt för tre olika personer att gemensamt översätta en film... Översättningen håller en relativt hög klass, även om den i en del fall är ganska fri. Dialogen låter naturlig och någorlunda tidsenlig, vilket förstås innebär att en del ord kan framstå som ganska gammaldags i dagens läge. Men då filmen trots allt utspelas långt tillbaka i tiden (troligtvis 1800-tal, även om det inte framgår med säkerhet), så är det ju helt riktigt att dialogen ska vara ganska gammaldags. Helt tidsenlig med bilden är dock inte dialogen, utan det låter snarare som mellan 1940- och 1960-tal. Men 1800-talsspråk skulle knappast många barn förstå innebörden av i dagens läge, så det här är nog en så bra kompromiss som man kan göra under omständigheterna. Vid några få tillfällen ställer jag mig dock frågande till ordvalen i översättningen. Det mest uppenbara exemplet är vargen Akela, som i början säger "Now there's no time to lose". Den meningen har i den svenska versionen översatts med "Du får visa vägen", som verkar mycket märkligt i mina ögon. Ingen översättare i världen borde kunna göra ett sånt misstag, så jag får förmoda att det här trots allt är avsiktligt, men jag lyckas inte för mitt liv att förstå varför. Något i stil med "Det finns ingen tid att förlora" anser jag vore lämpligare ur alla aspekter. De svenska sångtexterna är skrivna av Martin Söderhjelm, och de håller mycket hög klass. Visserligen är de flesta ganska fria från originalet, men de behåller rätt stil och andemening, och är vackra och naturliga.
Munrörelserna i den svenska dubbningen stämmer generellt riktigt väl, och det känns aldrig störande. Läppsynken är visserligen inte 100-procentig, men i de flesta scener stämmer munrörelserna väl. Det här känns som en bra kompromiss mellan bra munrörelser och bra översättning, för givetvis är det i de flesta fall omöjligt att kunna åstadkomma båda två till fullo.
Djungelboken har aldrig haft en helt genomarbetad svensk bild- och creditversion, men det har åtminstone varit relativt bra förr i tiden. Vid gamla biovisningar och äldre VHS-utgåvor (filmen släpps inte på VHS i år, utan enbart på DVD) visades knappt hälften av förtexterna översatta till svenska, och därmed är både filmens titel och t.o.m. brödtexten i boken som öppnas i början översatt till svenska (boktexten syns inte i nya DVD-utgåvan, då den är beskuren i höjdled - läs mer nedan). Listan på de amerikanska originalrösterna under förtexterna har där bytts ut mot en svensk rollista med de svenska rösterna, följt av dubbningsstudions namn (Europafilm i Stockholm). Dock var rollistan långt ifrån komplett, och innehöll bara de största rollerna. Det stod heller inget om vare sig regissör, översättare eller textförfattare; trots att allt detta rimligen borde ha rymts på samma textskärm som namnet på dubbstudion. När rollistan tar slut ersätts förtexterna mot en engelsk version, och resten av förtexterna översattes inte. Såvitt jag kunnat avgöra förekommer inga textskyltar under filmens gång.Texten "The End" i slutet (vilket är alla sluttexter som den här filmen består av) har inte översatts. Som vanligt är det dock inte lika gott ställt med DVD-utgåvan. Både 2000 års äldre DVD-utgåva och den nya utgåvan från 2007 har enbart engelsk bildversion, där förtexter och sluttexter står på engelska - komplett med de amerikanska originalrösterna. Filmens titel samt "The End" i slutet har dock översatts med hjälp av textremsor. I en del andra länder i världen har det på Disneys DVD-utgåvor varit vanligt förekommande att visa olika förtexter beroende på vilket ljudspår man slagit på, genom användning av DVD-standardens möjlighet till flera "kameravinklar". Men tyvärr gäller detta inte Skandinavien, där vi som regel får klara oss vid engelsk bildversion. Det är tråkigt, och det borde rimligen inte alls vara en omöjlighet att ha lagt in den svenska bildversionen även i detta fall. Vid ett par filmer har Disney faktiskt använt de rätta svenska bildversionerna på DVD, närmare bestämt Snövit och de sju dvärgarna och Lilla kycklingen, med hjälp av alternativa kameravinklar - därför är det uppenbart att det inte finns vare sig tekniska eller praktiska skäl till att det inte skulle kunna gå i fler fall. Men vad värre är, så står det tyvärr inte utsatt svenska credits överhuvudtaget på DVD-utgåvan. Medan i stort sett samtliga DVD-utgåvor från Disney anger svenska röster via programmerade uthopp till lokala rollistor, så är den här DVD-filmen faktiskt ett undantag till regeln. Här kommer ingen rollista efter filmens slut, utan vi går direkt tillbaka till menyn. Ärligt talat förstår jag inte varför, då Disney alltid har brukat sätta ut svenska dubbcredits på DVD-filmer på detta sätt. Med undantag av kortfilmssamlingar av olika slag (då creditlistorna ibland brukar vara lite si och så med), så känner jag bara till en tidigare Disney-film där svenska röster inte alls visats - närmare bestämt Askungen. Det är mycket tråkigt att det hänt igen, men jag vet ärligt talat inte om det här är avsiktligt eller om det blivit någon form av fel vid DVD-mastringen. Jag hoppas att Disney vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att det här inte händer igen, och att svenska röster och dubbuppgifter i fortsättningen alltid anges på ett eller annat sätt.
Årets DVD-utgåva ges ut i anamorfisk Widescreen i formatet 1,75:1 (vilket innebär mycket smala svarta fält till vänster och höger på en Widescreen-TV), trots att både 2000 års DVD-utgåva och VHS-utgåvorna varit i fullskärm i 4:3. Vilket format som är det rätta är faktiskt en smaksak i det här fallet, då Djungelboken spelades in i så kallad "open matte". Det betyder att filmen spelats in i fullskärm (ca 1,33:1), men visades på bio beskuren i höjdled för att åstadkomma Widescreen. Filmen är avsedd att kunna visas i båda formaten, och därmed finns det alltså inget konkret rätt eller fel vad gäller formaten. Om man ser på en gammal VHS-utgåva märker man tydligt att det aldrig händer något alltför viktigt längst upp och ned i bild, utan att det ska fungera lika bra om man beskär filmen i höjdled. Personligen föredrar jag fullskärmsversionen, då jag anser att bildkompositionen ser snäppet bättre ut där. Därför hade jag föredragit om DVD-utgåvan hade kunnat innehålla både hela fullskärmsversionen och den beskurna Widescreen-versionen av filmen, så att alla hade kunnat se filmen i önskat format.
När filmen ursprungligen visades på bio i Sverige 1968, var ljudet enbart i mono. Vid senare biovisningar och VHS-utgåvor, och likaså den första DVD-utgåvan från 2000, var ljudet istället i stereo - exakt var denna stereoversion kommer från har jag inte lyckats få klart för mig. Till årets DVD-utgåva har ljudet istället mixats om till Dolby Digital 5.1. Sådana ommixningar är inte helt okomplicerade i Sverige, då det till så här pass gamla dubbningar inte finns bevarat separata ljudband med dialog avskilt från musik och effektljud, utan bara i form av en färdig slutmix. Att utifrån detta mixa om till surroundljud är långt ifrån enkelt och inte helt lyckat, vilket vi alla fick erfara när Svärdet i stenen släpptes på DVD - där hade nämligen DVD-utgåvan ett svenskt ljudspår med avsevärt sämre kvalitet än de gamla VHS-utgåvorna (som hade monoljud), och dialogen hade ganska "instängt" och diskantfattigt ljud. Då är det betydligt bättre ställt med Djungelboken, som faktiskt har ganska bra ljud. Jag kan inte höra någon märkbar skillnad på dialogens tekniska kvalitet på denna DVD-utgåva jämfört med VHS-utgåvan från 1993. Någon toppenkvalitet på dialogen är det dock inte - framförallt märker man att bokstaven S inte låter helt naturligt, utan har fått ett slags konstigt missljud, som är svårt att förklara. Det är dock fortfarande fullt njutbart, och något stort problem är det inte. Jag misstänker att det ursprungliga monoljudet från 1968 hade låtit bättre, varför jag hade föredragit om Disney kunnat lägga med ett svenskt monospår med det ursprungliga ljudet också (ungefär på samma sätt som gjordes med Askungen); men jag kan förstås inte vara säker på att det hade gjort någon skillnad för det här problemet. Det bör påpekas att det svenska 5.1-spåret inte låter lika rent och bra som det engelska ljudspåret, vilket förstås beror på att det finns betydligt bättre möjligheter att mixa om ljudspår i USA, då de alltid bevarar separata dialogspår för sina filmer. Det innebär att det svenska 5.1-ljudet enbart använder surroundljud för musik och effektljud - dialogen och sången ligger alltid kvar "i mitten", och har alltså inte gjorts något åt gentemot äldre utgåvor.
Den nya DVD-utgåvan består av två skivor - en med filmen och visst extramaterial, och en med bara extramaterial. Det finns ljudspår på svenska, finska, isländska och engelska; samtliga i Dolby Digital 5.1. Filmen är textad på dessa fyra språk, samt engelsk text för hörselskadade. Någon svensk text för hörselskadade finns dock inte - för några år sedan var det mycket vanligt förekommande på Disney-utgåvor att ha med svensk dövtextning, men tyvärr verkar Disney ha slutat med det. Det är tråkigt, och jag hoppas att de börjar om med det i framtiden. Den här gången är dock behovet av svensk text för hörselskadade inte fullt lika stort som vanligt, då den vanliga svenska texten den här gången använder sig av samma översättning som dubbningen. Det har alltså inte gjorts någon nyöversättning för textremsan, utan den använder helt och hållet samma dialog och sångtexter som den svenskdubbade versionen (om än med enstaka nedkortningar av platsskäl). Det gör att textningen alltså går lika bra att använda tillsammans med det engelska originalljudet och som komplement till det svenskdubbade ljudspåret. Det är ett bra och mycket uppskattat initiativ att låta textremsan använda samma text som den svenska dubbningen, och jag hoppas att Disney fortsätter med det. När man stoppar i båda skivorna möts man av språkvalsmeny, som följs av varningstexter i 5 sekunder och Disney-vinjett. På den första skivan möts man därefter av introduktion för Disneys s.k. FastPlay, som innebär att om man inte gör någonting annat, så startas automatiskt uppspelning av några trailers följt av huvudfilmen. I USA är det säkert ett uppskattat initiativ, då det gör det mycket enklare för barn att kunna få igång filmen. Men i Skandinavien försvinner en stor del av poängen, då vi alltså först måste välja språk med fjärrkontrollen - om man klarar av det, så är man säkert också fullt kapabel att klicka på "Spela filmen". Om man avbryter FastPlay genom att trycka Menu på fjärrkontrollen, alternativt välja "Huvudmeny" från FastPlay-introduktionen, så kommer vi istället direkt till menyn - inga trailers visas, utan de nås istället under rubriken "Nyheter" på menyn. Menyn är på svenska, och består av musikaliska scener från filmen (med samma svenska dubbning som i filmen), och är ganska snygg.
Som extramaterial på den första skivan finns först och främst ett kommentatorspår. Med tanke på filmens ålder är många av de inblandade avlidna, däribland regissören Wolfgang Reitherman samt alla fyra manusförfattare, och givetvis producenten (som var ingen mindre än Walt Disney själv). Därför lär det inte ha varit helt enkelt att hitta åt personer som kunnat medverka, och resultatet är att ingen av de inblandade bakom vare sig regi, manus eller animation medverkar. Istället består kommentatorspåret av kompisitören och textförfattaren Richard M. Sherman, som tillsammans med sin bror Robert skrev nästan alla sånger i filmen; Bruce Reitherman, originalrösten till Mowgli och son till regissören Wolfgang och slutligen Andreas Deja, legendarisk Disney-animatör men inte inblandad i den här filmen på något sätt (han började jobba hos Disney 1980, över ett decennium efter att Djungelboken hade premiär). Dessutom medverkar en del nu avlidna personer som varit inblandad i filmen, i form av inklippta arkiverade intervjuer från olika sammanhang. Det är särskilt det sistnämnda som är intressant att lyssna på, och gör att kommentatorspåret blir värt att lägga ner tid på. Problemet är att alltför stor fokus ligger på att förklara handlingen och de olika rollfigurerna - något vi som redan sett filmen några gånger säkerligen redan vet, och inte behöver få förklarat för oss. Till filmen finns också ett "sjung med"-textspår, som innehåller textremsor med svenska sångtexter till samtliga sånger. Från menyn går det också att välja att spela upp fyra av sångerna från filmen, med sångtexterna textade i bild. Dessa sker i form av utdragna klipp från filmen, och visas alltså precis som i filmen. Av någon anledning finns dock två av sångerna inte med på den meny ("Vyss på dig" och "Djungelflickans sång"); och dessutom står de valbara sångtitlarna på menyn bara på engelska, fastän menyn i övrigt är på svenska. Vidare finns en bortklippt scen med noshörningen Rocky, som klipptes bort vid ett tidigt skede under produktionen. Den scenen har aldrig animerats, och presenteras istället med hjälp av en mängd svartvita storyboard-skisser. För vuxna är det ganska intressant, men barn lär tröttna snabbt i och med att scenen inte är animerad. Det finns även ett antal bortklippta sånger från filmen, som av ljudkvaliteten att döma troligen kommer från gamla stenkakor. Dessa visas rakt och upp och ned, tillsammans med stillbilder som verkar komma från tidiga storyboard-skisser. Vi får alltså inte se några rörliga bilder tillsammans med musiken, och därför framgår heller inte i vilket sammanhang dessa låtar skulle ha sjungits. Låtarna i sig håller mycket varierande klass - somliga är ganska fina (men inte i samma klass som dem som faktiskt kom med i filmen), medan vissa är olidligt tråkiga. Det verkar inte som att Disney har restaurerat dessa musikstycken överhuvudtaget, utan antagligen är de tagna från stenkakor utan bearbetning. Samtliga har mycket skrap och knaster, och på en del saknas diskanten nästan helt. Avsaknad av diskant, och i vissa fall även bas, är säkerligen svårt eller omöjligt att göra något åt. Men av egen erfarenhet vet jag att det inte alls är svårt att ta bort knaster från gamla skivor - inte ens med programvaror tillgängliga för amatörer - varför det hade varit önskvärt om viss restaurering hade utförts på musiken. På den första skivan återfinns också en nygjord musikvideo med Jonas Brothers med kung Louies låt "Jag vill va' som du" från filmen. Bra initiativ, men tyvärr tycker jag att låten är för omgjord och stiliserad för att vara njutbart att se och lyssna på. Det finns även en slags kombinerad dokumentär och reklamfilm om organisationen Disney Conversation Fund, som arbetar med att bevara djur och miljö. Det är uppenbarligen menat som reklam, men trots det är det inte helt ointressant. Förutom klippen från själva filmen (som är dubbade), finns det inga svenska ljudspår för något av extramaterialen. Dessa återges istället på engelska, men allt har dock svensk text. Jag har ännu inte hunnit granska extramaterialet på disc 2, varför jag återkommer med närmare besked om innehållet på den skivan.
För att sammanfatta, så är det här en odödlig Disney-klassiker, som helt enkelt är omöjlig att tycka illa om. De flesta lär tycka om filmen, och den håller utan tvekan att ses om flera gånger. Att sångerna dessutom håller utomordentligt hög kvalitet, och är så minnesvärda att man aldrig lär glömma dem så länge man lever, gör knappast saken sämre. Att tycka till om dubbningen på en sådan här film är verkligen inte det lättaste, då nostalgin gör att man vill minnas dubbningen som ett rent felfritt mästerverk. Nu när jag granskat saken närmare, och dessutom sett filmen på engelska, inser man dock att dubbningen inte är så felfri som ens minne vill göra gällande. Översättningen är periodvis ganska fri, och i enstaka fall närmast felaktig. En del av rösterna är också lite väl olika originalrösterna, medan andra är utmärkta. Trots bristerna är det dock ändå en mycket bra dubbning, som säkerligen överträffar merparten av vad som dubbas i dagens läge - dock knappast särskilt förvånande, då det ju gjordes betydligt förre dubbningar på 1960-talet än i dagens läge, och man därför hade helt andra förutsättningar att kunna lägga ner mycket tid och pengar. Martin Söderhjelm var utan tvekan en mycket talangfull regissör och textförfattare, och det är beklagligt att han inte längre är i livet.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 25 oktober 2007
Senast uppdaterad: 25 oktober 2007
Recensionen har lästs 14244 gånger av 8717 personer, sedan den 5 december 2007
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
9 |
| DVD-produktion |
|
7 |
| Röster |
|
8 |
| Inlevelse |
|
9 |
| Översättning |
|
7 |
| Munrörelser |
|
8 |
| Helhetsintryck dubbning |
|
8 |
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
Patrik - måndag den 2 mars 2009 kl. 12:35:
Utmärkt recension! Är helt ny på denna sida och den här läsningen har helt klart fått mig intresserad av dubbningskonsten och att läsa fler välskrivna inlägg!
Moiz - torsdag den 3 januari 2008 kl. 17:49:
En mycket bra rencension. Är uppvuxen på 90-talet och har bara hört den svenska versionen. Om disney försöker dubba om denna film så skulle jag skicka mejl som kan tolkas för olaga hot.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))