Dubbningshemsidan
Recensioner
Förförd
(Mon roi)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Folkets Bio för recensionsexemplaret
Marie-Antoinette har alltid kallat sig för Tony, och råkar efter en lite för våldsam och riskabel slalomtur ut för en svår olycka. Hon sliter av korsbandet, och hamnar i rullstol. Efter sjukhusvistelsen hamnar hon på en rehabklinik, för att med omfattande sjukgymnastik sakta bli bra igen. Då får hon gott om tid att tänka tillbaka på de senaste 10 åren - från det att hon i 30-årsåldern träffar den charmige killen Georgio, som annars bara brukar dejta fotomodeller men som ändå fastnar för henne. De inledde ett minst sagt turbulent förhållande, där Georgio går från att framstå som den perfekta mannen till att kontrollera henne och nästan bli våldsam. Och det faktum att han aldrig slutar umgås med sin f.d. flickvän Agnés är knappast heller något som gör Tony överlycklig...
Storyn är måhända inte alltför originell, men det är absolut ett intressant ämne som tas upp i Förförd som många kan relatera till. Det har också blivit en riktigt bra film, som fängslar och berör med enkla medel. Man dras in i handlingen på ett effektivt sätt, och i synnerhet Tony har blivit en mångfacetterad människa som är lätt att relatera till och sympatisera med. Georgio hinner också få en del nyanser och bitvis kan man känna även för honom, fast han verkligen inte är en särskilt sympatisk karaktär.
Filmen blir heller aldrig svartvit, utan händelseförloppet skildras på ett trovärdigt och nyanserat sätt. Att lägga upp filmen som en ramberättelse i nutid och merparten av handlingen som tillbakablickar har både för- och nackdelar, men fungerar riktigt bra i det här fallet då man uppfattar den dåtida handlingen på ett helt annat sätt än om manusförfattaren valt en mer linjär berättarteknik.
Det har blivit en engagerande film, som man snabbt dras in i och som förblir fascinerande från början till slut. Tempot är lagom högt, varför det aldrig blir segt utan intresset håll vid liv på ett elegant sätt. Det är berörande och djupsint, och vi får en värdefull inblick i de här rollfigurerna och vad som har hänt. Här finns mycket att lära av, men manusförfattaren presenterar inga rätta svar utan låter oss alla dra sina egna slutsatser. Därför har det också blivit förvånansvärt tänkvärt, samtidigt som Maïwenn helt undviker pekpinnar. Det finns också en del charm och det är hela tiden underhållande, varför filmen fungerar bra både som lättsam underhållning för stunden och som mer djupsint relationsdrama.
Allt detta låter bra, och det är det också. Men tyvärr upplevs filmen också något repetitiv, och efter ett tag blir det några turer för mycket i dramat där paret gör slut och blir tillsammans igen. Det är väl för all del inte orealistiskt, och man förstår att någon kan falla för den charmiga Georgio. Men mot slutet blir det ändå lite för mycket av det goda - då har man liksom redan sett allt, och tvingas ändå uppleva det än gång till. Filmen hade nog vunnit på att trimmas lite här och var, då det förekommer några tämligen överflödiga scener.
På gott och ont fokuserar också Maïwenn nästan uteslutande på tillbakablickar, och den nutida ramberättelsen på rehabkliniken har fått ganska lite utrymme. Det är givetvis fullt avsiktligt och bara tänkt att fungera som ram för att berätta allting, men jag hade ändå gärna sett lite mer av händelseförloppen där. Inte minst genom att ramberättelsen innehåller ett flertal rollfigurer på kliniken, som det nog är tänkt att man ska relatera till, men som man får veta för lite om för att faktiskt bry sig. Jag är heller inte helt förtjust i slutet, som känns lite för abrupt för sitt eget bästa.
Fotot är mycket bra, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk med en utmärkt bildkomposition kombinerat med en del vackra vyer. Skådespelarinsatserna är utmärkta. Framförallt är Emmanuelle Bercot lysande i huvudrollen som Tony, och gör en stark och trovärdig rollprestation där man hela tiden förstår hur hon tänker och känner utan att hon behöver säga det med ord. Mycket bättre än så här kan det inte bli, och att hon vann bästa kvinnliga huvudroll i Cannes känns mycket rättvist. Vincent Cassel är också mycket bra i en svår roll som Georgio, där han lyckas att på sekunder gå från att framstå som världens charmigaste till snudd på psykopat; men samtidigt utan att någonsin spela över. Louis Garrel är också bra som Tonys bror Solal, och Isild Le Besco gör allt som går av den tyvärr lite för underutvecklade rollen som Babeth.
Förförd är en riktigt bra film, som är underhållande samtidigt som den har ett påtagligt djup. Det är engagerande, tänkvärt och med ovanligt många bottnar, varför det är lätt att hela tiden känna för i synnerhet Tony. Det är trevligt att för en gångs skull få uppleva en förhållandevis lågmäld film, som aldrig använder sig av pekpinnar utan låter oss alla dra egna slutsatser utifrån det som presenteras. Men manuset hade nog vunnit på att finslipas en smula, för det blir ibland lite väl ensidigt och upprepande med några turer för många - något som inte nödvändigtvis påverkar trovärdigheten, men däremot gör att det blir något mindre engagerande. Jag hade också gärna velat lära känna några av birollerna lite bättre; framförallt Tonys bror Solal och hans flickvän, som är viktiga för handlingen men aldrig riktigt får det djup jag hade önskat. Men de utmärkta skådespelarprestationerna kompenserar åtminstone delvis för bristerna, varför Förförd ändå har blivit en lyckad film. Det är således en film väl värd att se, men som samtidigt saknar något för att jag ska bli riktigt nöjd, varför jag nöjer mig med en stabil sjua i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,35:1 (omslaget anger felaktigt 1,85:1), och ljudet är i Dolby Digital 5.1 på franska. Filmen har svensk text, men inga andra språk alls. Det finns heller ingen text för hörselskadade eller döva. Då mina kunskaper i franska är närmast obefintliga kan jag inte bedöma översättningen, men jag hittar i alla fall inget som känns ologiskt. Den svenska texten är lagom stor och lättläst. Efter inmatning av skivan möts vi av distributörsjingel, följt av varningstexter på svenska. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är på svenska och stillastående. Menyn är mycket enkel, och innehåller bara möjlighet att slå av och på textning samt spela filmen - inte ens scenvalsmeny återfinns vilket är en nackdel om man vill hitta åt ett visst parti. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt och lite svagt när det trots allt gäller en film nominerad till såväl César (franska motsvarigheten till Guldbagge) som Guldpalmen i Cannes.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 23 oktober 2016
Senast uppdaterad: 23 oktober 2016
Recensionen har lästs 2730 gånger av 1505 personer, sedan den 23 oktober 2016
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))