Dubbningshemsidan
Recensioner
Good Kill
(Good Kill)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Scanbox Vision för recensionsexemplaret
Stridspiloten Tommy Egan gjorde ett flertal vändor som pilot i Afghanistan under kriget, men har numera blivit överflyttad till ett mindre riskabelt uppdrag. Efter den amerikanska militärens storsatsning på drönare behövs numera inte så många traditionella piloter, utan istället fjärrstyrning av drönare för att kunna övervaka och slå ut mål på tusentals mils avstånd. Tommy har därför nu blivit drönarpilot, och jobbar från Las Vegas med att övervaka potentiella terrorister och därefter om nödvändigt bomba dem; allt med en joystick som redskap utan att någonsin behöva lämna kontoret. Det gör också att han efter arbetstiden kan åka hem till sin fru och barn, och leva ett vanligt familjeliv. Men Tommy är inte alls överförtjust - han tycker det känns fegt att inte själv behöva riskera livet, och vill helst av allt få återgå till att bli "riktig" stridspilot igen. Det påverkar också hans äktenskap, och han pratar knappt med sin fru Molly längre. Men allt förändras när Tommys enhet plötsligt ska få en ny uppdragsgivare, och få order direkt från CIA. CIA har nämligen helt andra idéer än tidigare, och tvekar inte att bomba misstänkta terrorister oavsett hur många oskyldiga som ryker med - "det är mer ekonomiskt att döda misstänkta terrorister än att fånga dem". Tommy fortsätter att följa order, medan hans kollega Vera Suarez inte alls tycker om det. Och med tiden börjar även Tommy att ifrågasätta huruvida CIAs order är så smarta...
Good Kill har en intressant och förhållandevis unik story, även fast upplägget är av mer klassiskt slag. Men det är en fascinerande historia med verklighetsbakgrund som tas upp, och överlag har det också blivit en bra film. Det är engagerande och tänkvärt, och filmen tar upp intressanta frågeställningar utan att presentera några givna svar. För det är svåra men viktiga frågor som tas upp, bl.a. om hur långt man egentligen "får" gå för att stoppa terrorister. Här får vi inga givna svar, utan måste tänka själv utifrån de frågeställningar och fakta som presenteras. Det uppskattar jag, och på den punkten har filmen blivit relativt lågmäld. Den förblir fascinerande och fängslande, och intresset hålls vid liv från början till slut.
Det har blivit en ovanligt nyanserad film, som nästan aldrig blir svartvit och där nästan ingen är helt god eller ond. För ovanlighetens skull får vi se krig från båda sidor, utan att filmmakarna tydligt tar ställning för ena sidan. För en gångs skull blir det heller aldrig patriotiskt, vilket i synnerhet amerikanska krigsfilmer annars har en förkärlek att oftast bli. Det uppskattar jag, och det gör att filmen fått fler nyanser än vad man brukar kunna förvänta sig. Hur väl filmen håller sig till verkligheten kan jag inte bedöma, men jag upplever den i alla fall som realistisk och trovärdig (åtminstone för mig som lekman). Överlag är det berörande och bitvis finns även en viss spänning.
Tommy Egan är tämligen osympatisk, men hinner trots allt få en del nyanser och blir lite mer sympatisk allt eftersom filmen fortlöper. Hans fru Molly hinner få ett fåtal nyanser, men finns i stort sett bara med i filmen som "bekymrad hustru" och känns något stereotyp utan att få mycket till eget liv. Det är beklagligt, och gör att filmen bitvis kan upplevas en smula sexistisk; fastän det absolut finns värre filmer på den fronten. Vera Suarez däremot är en intressant och förhållandevis mångbottnad rollfigur, som dessutom är den som känns mest äkta i hela ensemblen.
Good Kill tar upp många intressanta ämnen, men känns trots det ganska långsam. Tempot är lågt, och det händer bara precis tillräckligt för att man inte ska tappa intresset under varje scen. Det förekommer lite för många scener där teamet skjuter med drönare i Afghanistan, och mellan varven upplevs filmen något enformig och repetitiv. Det är förstås till viss del ett måste för att faktiskt skildra vardagen för drönarpiloter, men ibland blir det ändå för utdraget och upprepande att bevittna. Det gäller att vara pigg och utvilad när man ser filmen, för annars kan den lätt upplevas som seg.
Jag tycker också att scenerna i hemmet mellan Tommy och Molly inte lyckas att beröra alls lika mycket som krigsscenerna. Där börjar filmen bitvis upplevas klichéartad och förutsägbar, och åstadkommer egentligen inte något nytt. Självklart menar jag inte att äktenskapliga problem skulle vara oviktiga, men då Tommy där blivit lite för osympatisk samtidigt som Molly inte hinner få något större djup blir de scenerna inte lika nyanserade som resten av filmen. Det känns som att vi får en viss distans till händelseförloppen, och då blir det aldrig riktigt lika berörande som det borde ha blivit.
Dessutom verkar en del viktig information ha gått förlorat, för i bonusmaterialet berättas att Tommy är styvpappa; och jag kan inte minnas minsta lilla antydan i filmen om att de två barnen inte är hans biologiska. Det är visserligen inte särskilt viktigt i det här sammanhanget, men det känns ändå märkligt om manusförfattaren förutsätter att alla förstått något som inte alls nämns i filmen. Eller också är det bara jag som missat något väsentligt... Däremot uppskattar jag slutet, som känns tillräckligt tillfredsställande utan att gå över gränsen till att bli sentimental eller tillrättalagd.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk tillsammans med övertygande specialeffekter. Ethan Hawke tillhör inte någon av mina favoritskådespelare, men han är utan tvekan en stabil och talangfull skådespelare - så även här, där han gör en bra insats som Tommy. January Jones gör allt som går av den tyvärr lite stereotypa och underutvecklade rollen som hans fru Molly. Zoë Kravitz är riktigt bra som Vera Suarez, och spelar trovärdigt och starkt in i minsta detalj. Bruce Greenwood är bra som chefen Johns, medan övriga skådespelare inte får så mycket att jobba med.
Good Kill är en bra och välgjord film, som är underhållande och berörande samtidigt som den tar upp viktiga ämnen. Det är intressant och tänkvärt, och man funderar över ämnena som tas upp långt efter att sluttexterna rullat klart. Det är också mycket välkommet med en krigsfilm som skildrar båda sidor, och som aldrig blir svartvit. Det blir heller aldrig patriotiskt, utan filmen har blivit ovanligt nyanserad; åtminstone med undantag av sidohistorien med Tommy och Mollys äktenskap, där det är svårt att känna mycket annat än irritation för någon som super för jämnan och aldrig säger i stort sett någonting till sin fru. Filmen upplevs också lite för långsam och upprepande, vilket är märkligt då speltiden är ovanligt kort för genren. Filmen är helt enkelt lite ojämn, men i sina bästa stunder är den riktigt bra och jag uppskattar den nyanserade och intressanta skildringen av just användningen av drönare. Som underlag för diskussion fungerar det utmärkt, och då filmen dessutom är engagerande hela tiden är det svårt att bli alltför upprörd över de brister som förekommer. Alltför underhållande blir Good Kill kanske inte, men det är en fängslande, fascinerande och tänkvärd film, som kommer att få alla att tänka över de frågeställningar som tas upp. Då tycker jag att man får ha överseende med en del av bristerna, och ger därför filmen en stabil sjua i betyg.
Blu-Ray-utgåvan erbjuder bild i Widescreen med proportionerna 2,35:1, medan ljudet är i DTS-HD 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra. Det finns textning på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen textning för hörselskadade. Textningen är tyvärr lite för liten och kantlinjerna är tunna, vilket gör det något svårläst under ljusare partier; men det är ändå en hyfsat lättläst text. Den svenska översättningen håller en hyfsat hög klass, och jag kunde inte upptäcka några grövre översättningsfel. När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny och varningstexter (som inte går att hoppa förbi). Därpå kommer man direkt till huvudmenyn, som är rörlig och stilren men tyvärr endast engelskspråkig.
Som bonusmaterial återfinns en bakom kulisserna-dokumentär på 15 minuter, som huvudsakligen består av intervjuer med skådespelare och regissör. Det är hyfsat intressant, och vi får veta en del matnyttigt. Samtidigt hinner dock inslaget aldrig riktigt gå in på djupet, utan berättar mest om rollfigurer och annat som man redan vet. Särskilt mycket om själva inspelningen får vi heller inte veta, och det förekommer på tok för mycket skryt över i synnerhet regissören Andrew Niccol. Därefter hittar vi trailers för fem andra filmer, individuellt valbara från en meny, men det är väl högst tveksamt om det verkligen kan klassas som bonusmaterial. Bonusmaterialet har tyvärr ingen textning alls, varken på något skandinaviskt språk eller ens på engelska.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 3 december 2015
Senast uppdaterad: 4 december 2015
Recensionen har lästs 2920 gånger av 1672 personer, sedan den 3 december 2015
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
5 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))