Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Hämnden
(Hævnen)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Sök efter Hämnden på CDON
   ANNONS
Drama / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 53 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Sverige/Danmark, 2010
Produktionsbolag: Zentropa Entertainment, i samarbete med Memfis Film, Sveriges Television, Trollhättan Film, Film i Väst & Danmarks Radio
Producent: Sisse Graum Jørgensen & Anna Anthony
Regi: Susanne Bier
Manusförfattare: Anders Thomas Jensen & Susanne Bier
Svensk distributör: Nordisk Film AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Elias - Markus Rygaard Christian - William Jøhnk Nielsen
Anton - Mikael Persbrandt Marianne - Trine Dyrholm
Claus - Ulrich Thomsen Lars - Kim Bodnia
Eva - Camilla Gottlieb Hanne - Ditte Gråbøl
Rektorn - Bodil Jørgensen Niels - Martin Buch

Den danska regissören och manusförfattaren Susanne Bier har länge gjort kritikerrosade och populära filmer i Danmark och till viss del Sverige, och blev på allvar känd genom Oscarsnominerade Efter bröllopet. Efter en avstickare i USA då hon regisserade Things We Lost in the Fire är hon nu tillbaka i hemlandet, med det dansk-svenska dramat Hämnden.

I centrum står läkaren Anton, som jobbar för Läkare utan gränser och till stor del tillbringar sin tid i Afrika. Det har resulterat i att hans äktenskap hemma i Danmark börjar ta slut, och han träffar inte sina söner så ofta som han hade önskat. Hans 10-åriga son Elias har problem i skolan, då han blir mobbad dagligen av en grupp otrevliga elever, som givetvis ingen lärare märker något av. Han får oväntad hjälp av den nya eleven Christian, som precis mist sin mamma i cancer, och våldsamheter utbryter när Christian försöker att styra upp mobbingen. Elias och Christian blir senare vittne till att Anton blir slagen av en pappa när han försöker avstyra ett sandlådebråk mellan Antons yngsta son och pappans son. Anton reagerar inte över örfilen, och försöker att förklara att våld inte löser några problem. Men Christian har helt andra planer, och tillsammans med Elias ruvar de snart på hämnd mot mannen som slog Anton...

Hämnden har en intressant och tänkvärd grundstory, även fast man kan känna vissa likheter med Susanne Biers tidigare film Efter bröllopet. Det märks att mycket arbete lagts på det grundläggande manuset, som utan att vara alltför originell känns fascinerande och intressant. Det är absolut ett välkommet ämne som säkerligen kommer att orsaka en del diskussioner, och som även skulle passa perfekt att visa i skolor. Det har blivit en stark och intressant film, som tar upp ett lite ovanligt ämne. Det är också en berörande och bitvis gripande film, som tar upp ett tungt och allvarligt ämne på ett fint sätt. Filmen förblir engagerande och fängslande, och intresset hålls vid liv trots ett lågt tempo.

Inledningsvis tyckte jag att filmen kändes lite seg och det tar ett tag innan storyn kommer igång på allvar. Men har man tålamod nog att vänta in det, så får man sin belöning. Efter en dryg halvtimme kommer handlingen igång, och då blir det riktigt intressant och tänkvärt. Men filmen är inte utan brister, och framförallt lider den av vissa trovärdighetsproblem. Det har blivit lite väl endimensionellt, och i synnerhet Christian får man inget riktigt grepp om. Jag känner inte att jag får någon trovärdig förklaring till varför han är beredd att gå så här långt. Det är en sak att han inte haft det lätt, men de flesta går trots allt inte fullt så här långt; åtminstone inte utan någon form av varningssignaler innan.

Att Elias också går med på planerna ställer jag mig också lite frågande till, men han känns ändå mer mångbottnad och har även större anledning att göra det efter all mobbning han utsatts för. Jag tycker också att Anton blivit lite väl endimensionell och perfekt, och framstår som en närmast perfekt människa som inte rycker ett hår hur provocerad han än blir. Det känns inte riktigt trovärdigt, och jag betvivlar att särskilt många människor är så perfekta utan någon negativ sida eller tecken till temperament. Det förekommer också ett fåtal logiska luckor och kontinuitetsproblem. Jag tycker också att Antons språk känns lite ologiskt, då han - trots att han ska föreställa ha bott i Danmark i många år - pratar helt och hållet svenska, och inte ens säger ett ord danska till sina egna barn som bara tycks behärska danska. Att alla verkar förstå allt han säger trots språkbarriären bidrar också till en något konstlad känsla.

Detta bidrar tyvärr till att filmen, trots ett mycket tungt och intressant ämne, inte riktigt blir så engagerande som jag hade önskat. Då och då sitter jag och stör mig på dessa brister och de delvis endimensionella karaktärerna, vilket är ett tydligt tecken på att något trots allt inte riktigt är som det ska. Många av bristerna kompenseras dock till stor del av det tänkvärda ämnet och den berörande stilen. Men ibland kan jag inte låta bli att tycka att det vid vissa tillfällen blivit något översentimentalt, då Susanne Bier så tydligt spelar på känslosträngar för att få oss att känna samma som hon är ute efter - något som inte alls hade behövts då dramat är tillräckligt berörande utan sådana känslomanipulationer. Vid vissa tillfällen blir det också något övertydligt, vilket inte heller borde vara nödvändigt.

Fotot är utmärkt, och erbjuder en del vackra vyer tillsammans med ett starkt bildspråk. Jag uppskattar också att Susanne Bier kraftigt tonat ner sin tidigare så vanliga stil med överdrivna extrema närbilder på skådespelare i tid och otid; vare sig det verkligen tillfört något eller inte. De flesta av hennes tidigare filmer har lidit av det problemet, men det är kraftigt nedtonat här och märks knappt av alls. Däremot kan man ifrågasätta de lite väl utdragna naturbilderna som läggs in då och då, som inte tillför speciellt mycket. Musiken är stämningsfull och passande, men ibland tar bakgrundsmusiken överhanden lite för mycket så att man tänker mer på musiken än storyn - det gäller framförallt den "klingande" stillsamma musiken som utnyttjas lite för ofta, trots att den inledningsvis är vacker.

Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra, och både Mikael Persbrandt, Ulrich Thomsen och Trine Dyrholm spelar övertygande och trovärdigt. Det största problemet är att Mikael Persbrandt blivit alltför överutnyttjad på senare år och är helt enkelt alldeles för känd - det förstör en del av filmillusionen, och gör att man hela tiden ser skådespelaren hellre än rollfiguren. Vid en sådan här film som lever mycket på realismen så hade det fungerat bättre med någon lite mindre känd skådis. De andra två större vuxna rollerna är i hemlaget också hyfsat kända, men de är i alla fall inte lika bekanta för en svensk publik. Bland barnskådisarna är jag inte helt nöjd med William Jøhnk Nielsen som Christian, som inte riktigt lyckas att väcka liv i sin karaktär och nå in till dess kärna. Men med tanke på hans ålder är det ändå en fullt godkänd insats, och med lite träning kan han säkert bli en mycket duktig skådespelare han också. Då tycker jag bättre om Markus Rygaard, som gör en bra insats som Elias.

Precis som de flesta av Susanne Biers filmer är Hämnden utan tvekan bra och lyckad, med ett intressant ämne och ett berörande manus. Men tyvärr har det också blivit onödigt förenklat och endimensionellt, vilket drar ner helhetsintrycket på vad som annars hade kunnat vara en riktig höjdarfilm. Helhetsintrycket hade också blivit bättre med mer okända skådespelare, då det här trots allt ska föreställa vara ett realistiskt och djupt drama varpå realismen blir lidande när man hela tiden jämför med skådespelarnas (och i synnernet Persbrandts) tidigare roller. Men trots bristerna är det ändå en genomarbetad och stämningsfull film, som jag inte kommer att glömma i första taget. Därför känns en stark sjua som det enda rättvisa betyget, och Hämnden är definitivt sevärd för de allra flesta. Jag tycker bara att den borde ha kunnat bli bättre utifrån samma förutsättningar.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, vilket på ren svenska innebär mindre svarra fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV. Ljudet finns i både Dolby Digital 5.1 och DTS 6.1, men undertecknad har tyvärr inte utrustning att testa det sistnämnda ljudspåret. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen är textad på svenska (endast utländsk dialog), norska och danska (endast svensk dialog). Tyvärr finns ingen text för hörselskadade, och heller ingen annan text som innehåller svensk text även vid svenskspråkig dialog. Det blir lite irriterande, då det ibland inte är helt enkelt att höra vad Mikael Persbrandt. Och hörselskadade göre sig icke besväret alls, då de är utelåsta från första början. Textningen är i minsta laget men relativt lättläst. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, och därefter kommer vi direkt tll en engelskspråkig huvudmeny som är stillastående och stilren. Huvudmenyn är enkel men funktionell. Märkligt nog saknas scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen.

Trots att DVD-omslaget inte nämner något om det, så finns faktiskt en del extramaterial på skivan. Det första är en 15 minuter lång intervju med regissören Susanne Bier, som återges på engelska. Det är ganska intressant, även om Susanne ibland går en smula långt och börjar blanda in onödigheter i intervjun. Susannes engelska uttal lämnar för övrigt också en del övrigt att önska. Därefter hittar vi ett flertal bortklippta scener, som är intressanta att se på men där de flesta inte känns särskilt viktiga för handlingen. Ett par av scenerna har dock trots allt en viss relevans för intrigen, och hjälper till att förklara ett par logiska luckor under filmen. Slutligen finns även en ursprunglig biotrailer på samma film, vilket är precis så spännande som det låter... Där tar det roliga slut, men dessbättre finns svensk text på allt bonusmaterial; alltför ovanligt i dagens läge.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 1 oktober 2010
Senast uppdaterad: 1 februari 2013

Recensionen har lästs 4561 gånger av 2609 personer, sedan den 1 oktober 2010

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * * och en halv      5,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
ETTA - FEMMA - FEMMA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern