Dubbningshemsidan
Recensioner
Hannah Montana - The Movie
(Hannah Montana: The Movie)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
En av Disney Channels hittills populäraste originalserier har blivit Hannah Montana, som sedan premiären 2006 har blivit en oerhört framgångsrik serie. Serien har även lett till att huvudrollsinnehavaren Miley Cyrus även blivit framgångsrik som sångerska utanför serien. Därför förvånade det knappast någon när serien också blivit till långfilm; med det föga originella namnet Hannah Montana - The Movie. Till skillnad från de flesta filmer med Disney Channels figurer är filmen producerad för bio, och därför är budgeten betydligt högre än för TV-serien. I filmen har sångerskan Hannah Montana blivit alltmer populär över hela världen, vilket har lett till stora svårigheter för Miley Stewart att klara av sitt dubbelliv. Att ingen ska få reda på vem hon är blir allt svårare, och en PR-agent som släpar ut henne mitt under skoltid gör knappast saken bättre. Populariteten har börjat stiga Miley åt huvudet, och när hon oavsiktligt råkar förstöra Lillys födelsedagsfest anser hennes pappa att något måste göras. Han tar därför med Miley hem till hennes barndomshem i ett litet samhälle i Tennessee, där hennes mormor och andra släktingar fortfarande bor. På så sätt ska hon få en chans att slappna av och bara vara sig själv, och sakta börjar hon inse att det kanske inte längre går att fortsätta med dubbellivet. Det lilla samhället är hotat av en byggnadsentreprenör, som har tänkt att förstöra lantidyllen för att istället bygga höghus och köpcentra; vilket invånarna försöker att stoppa med hjälp av insamlingsgalor av olika slag. Stora problem uppstår när de hittar på att bjuda in Hannah Montana till insamlingsgalan, för att på så sätt få in tillräckligt med pengar för att stoppa byggnadsplanerna...
Ända sedan starten har jag tyckt om TV-serien Hannah Montana, som trots enorma trovärdighetsproblem och en lite barnslig stil, trots allt lyckas att underhålla och locka till stora skratt. Därför hade jag relativt höga förväntningar inför Hannah Montana - The Movie, och de infriades också; fast inte på det sättet jag hade väntat mig. Fastän det till stor del handlar om samma rollfigurer, så går nämligen filmen delvis ifrån TV-seriens upplägg. Här är det inte längre en ren komedi, utan tyngdpunkten ligger på drama. Fortfarande är det visserligen roligt då och då, och ibland blir det riktigt kul, men de stora skrattfesterna lyser helt med sin frånvaro. Det kan upplevas lite tråkigt att inte återanvända den komiska stilen, och för barn kan det vara en nackdel. Men istället är handlingen mer genomarbetad, och det märks att manuset finslipats betydligt mer än till de flesta avsnitt av serien. Det är inte lika förenklat och naivt, utan här har det istället blivit en betydligt djupare historia. De ytliga problemen och utseendeaspekterna lyser nästan helt med sin frånvaro, utan istället är det djupare och mer seriösa problem som tas upp. Det är visserligen ingen alltför djupsint film, utan förblir förhållandevis lättsam underhållning, men det är i alla fall ett stort steg i rätt riktning jämfört med TV-serien. Det gör att filmen fungerar bra även till en äldre publik, i en högre utsträckning än serien sannolikt gör. Det är en intressant och fascinerande handling, och vi får lära känna de flesta rollfigurer på ett bra sätt som kompletterar TV-serien. De karaktärerna som vi återser från TV-serien känns som samma personer, och inga märkbara kontinuitetsproblem uppstår. De nya rollfigurerna är det dock inte riktigt lika gott ställt med, och de flesta av de har blivit förhållandevis endimensionella och platta. Jag skulle exempelvis ha velat veta mer om mormor Ruby och låta henne få ett större utrymme, men här får hon tyvärr inte lika mycket att arbeta med som jag hade önskat. Det känns också lite märkligt att hon aldrig synts till i TV-serien, utan den enda släkting som där återkommit är en farmor till Miley.
Jag saknar också upplysningar om vad som egentligen hänt med Mileys mamma, vilket vi fortfarande inte fått veta med någon säkerhet. I både TV-serien och filmen har det visserligen antydits att hon är död, men exakt vad som hänt och när är fortfarande ett mysterium. I TV-serien gör det inte så mycket, då fokuset trots allt ligger på ren och skör underhållning. Men här, där det blivit en djupare och mer sammanhängande intrig, så hade det varit trevligt att få veta mer - i synnerhet som hon trots allt nämns under filmen. Filmen lider också av samma enorma trovärdighetsproblem som serien, och det är knappast troligt att enbart en peruk skulle göra att ingen känner igen Miley när hon medverkar som Hannah Montana. Det är visserligen långt ifrån den enda filmen som har dylika trovärdighetsproblem, men att man inte hakar upp sig på sådant är trots allt en förutsättning för att kunna tycka om filmen. Det finns också andra trovärdighetsproblem och en del logiska luckor, som förhindrar filmen från att kännas helt realistiskt. En märklig detalj jämfört med TV-serien är att Oliver här fått väldigt lite utrymme - han har förpassats till en mindre biroll i ett par scener i början, och syns därefter aldrig till mer. Då han aldrig tillhört någon av mina favoritkaraktärer, så gör det inte så mycket för mig, men trots allt känns det lite konstigt att gömma honom så rejält när han trots allt har en viktig roll i serien. Även Rico medverkar bara som hastigast, men det gör mindre då rollfiguren som sådan aldrig varit alltför viktig för serien. De ständigt återkommande gästrollerna i TV-serien (Amber, Ashley, m.fl.) får vi heller inte se något av, utan de enda från serien som spelar en någorlunda väsentlig roll i filmen är Miley, Robby Ray, Lilly och Jackson; även om den sistnämnda inte har fått lika stort utrymme som i de flesta avsnitt av serien.
Filmens högre budget gör sig ofta påmind, och här handlar det till stor utsträckning om utomhusscener och andra scener som spelats in i befintliga miljöer. De lite stela studioscenerna lyser helt med sin frånvaro, och det bidrar till en ökad realism och en mer naturlig känsla. Fotot håller också hög klass, och filmen har ett starkt bildspråk som fungerar riktigt väl och bidrar till en sammanhållen och naturtrogen miljö. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och både Miley Cyrus och i synnerhet Emily Osment är utmärkta som Miley och Lilly. Billy Ray Cyrus har blivit bättre med tiden, och spelar numera mer naturligt än i de tidiga avsnitten av TV-serien, men fortfarande är han bättre som sångare än som skådis. Bland de nya skådisarna spelar alla bra och naturligt, även om ingen sticker ut nämnvärt. Tycker man om TV-serien, så lär man med största säkerhet också uppskatta Hannah Montana - The Movie Story- och manusmässigt är det ett kliv uppåt från TV-serien, då det blivit en djupare och lite mer trovärdig historia där karaktärsutveckling fått större utrymme än vad som är möjligt i halvtimmesavsnitt på TV. Därför går också tiden fort, och filmen förblir intressant och engagerande från början till slut. Det gör också att filmen kan passa även de som inte uppskattar TV-serien, så länge man inte brukar irritera sig över logiska luckor. Det som gör att jag ändå inte blivit överbegeistrad över filmen är att humorn blivit mycket mer neddämpad, och det inte alls är lika roligt som i serien. Visserligen skrattade jag fortfarande en del, men medan TV-serien ofta är så vansinnigt roligt så att man periodvis nästan kiknar av skratt, så händer det aldrig i filmen. Lite mer humor hade inte skadat, för att det mer ska kännas som samma stil som TV-serien. Men fortfarande är det en bra och fullt sevärd film, även om det inte räcker längre än till en sjua i betyg.
I likhet med många andra av Disney Channels nyare "otecknade" filmer och TV-serier har Hannah Montana ända sedan starten dubbats till svenska. Det är ett egendomligt begrepp, då merparten av de som uppskattar TV-serien trots allt sannolikt kan läsa utan större problem. Därför är det knappast förvånande att även Hannah Montana - The Movie försetts med svensk dubb, något som säkerligen orsakat en del irritation på bio. På DVD är det dock enbart en fördel, då man i vanlig ordning kan välja ljudspår och textning och därför slipper dubbningen om man inte vill se filmen i den formen.
I likhet med TV-serien och de flesta andra Disney-produktioner på senare år är det Sun Studio som står bakom den svenska dubbningen. Till filmen har Charlotte Ardai Jennefors stått för regi, som också regisserade en mindre mängd avsnitt under seriens första säsong. Jämfört med säsong 3 av TV-serien är det helt och hållet samma röster, vilket innebär att två rollfigurer (som dock bara har små roller i filmen) bytt röst jämfört med den första säsongen. I huvudrollen som Miley (och följaktligen även Hannah Montana) hör vi Emelie Clausen. Hon låter relativt lik originalrösten, men har en djupare och mörkare röst, och låter även aningen äldre. Hon bibehåller dock rätt röstkaraktär och känsla, och egentligen är Emelies röst mer behaglig att lyssna på än Miley Cyrus lite nasala röst. Problemet är snarare att det blir en ganska påtaglig kontrast vid sångerna där vi hör Mileys originalröst. Som Lilly hör vi Mikaela Ardai Jennefors, som låter riktigt lik originalrösten, men har en något mörkare röst och även en lite mer speciell röst. Men hon behåller helt rätt röstkaraktär och känsla, och Mikaela är utan tvekan det bästa och mest självklara valet för den här rollen - faktum är att redan innan jag första gången såg Hannah Montana i svenskdubbad form, så tänkte jag på Mikaela som Lillys röst. Jacksons röst görs av Martin Redhe Nord, som låter någorlunda lik originalrösten men har en mörkare röst och behåller inte riktigt rätt röstkaraktär. Det blir dock fullt godkänt ändå, och Martin gör en ganska bra rolltolkning. Pappa Robby spelas av Mattias Knave, som låter någorlunda lik originalrösten men har en lite för ljus och speciell röst och bibehåller heller inte riktigt rätt röstkaraktär. Som Travis hör vi Samuel Haus, som inte låter alltför lik originalet, utan har en alldeles för ljus röst och låter också något yngre än originalskådisen. Han bibehåller dock någorlunda rätt röstkaraktär och känsla, och gör därför en fullt godkänd insats.
Mormor Ruby spelas i den svenska versionen av Fillie Lyckow, som låter någorlunda lik originalrösten men har en lite för ljus röst och bibehåller inte riktigt rätt röstkaraktär. Lorelais röst görs av Myrra Malmberg, som är ganska lik originalets Melora Hardin men har en lite för ljus röst och heller inte riktigt lika säregen som originalrösten. Som PR-agenten Vita hör vi Sara Lindh, som låter mycket lik originalrösten. Oswald Grangers röst görs av Kim Sulocki, som har en mörkare och mer karaktäristisk röst än originalet, och bibehåller heller inte riktigt rätt röstkaraktär. Hans chef Lucinda spelas i den svenska versionen av Anita Molander, som tyvärr inte är alltför lyckad. Hon har en avsevärt mörkare och mindre karaktäristisk röst än originalet, och behåller inte alls rätt röstkaraktär. Herr Bradleys röst görs av Stephan Karlsén, som låter lik originalet men inte riktigt bibehåller samma karaktär och känsla i rösten. Oliver spelas numera av Johannes Lönnå, som också gör rollen i seriens andra säsong och ersätter tidigare säsongers Niels Pettersson. Han har en lite för mörk röst gentemot originalets Mitchel Musso och bibehåller inte riktigt originalets lite mer speciella röst, men gör ändå en bra rolltolkning och en fin insats. Det kan dock bli lite störande med den ändrade rösten, då man trots allt hör en ganska tydlig skillnad mot Niels Petterssons röst. Rico spelas numera av Teodor Runsiö, som sedan seriens andra säsong ersatt Eddie Hultén (som har passerat målbrottet). Han låter lik originalrösten, även om han har en marginellt mörkare röst. Han behåller inte riktigt rätt röstkaraktär, men skillnaden är ganska hårfin och dessbättre är hans röst ganska lik Eddie Hulténs dåvarande. Han har en något bristfällig inlevelse, men dessbättre är det inget stort problem. I övrigt talar alla med bra eller utmärkt inlevelse.
Bakom den svenska översättningen står Mikael Nilsson. Jag har på grund av tidsbrist ännu inte kunnat detaljstudera hela översättningen och jämföra med originalversionen, utan har nöjt mig med att jämföra ett flertal utvalda scener mellan originalet och den dubbade versionen. Att döma av det verkar den svenska översättningen hålla relativt hög klass, men det förekommer vissa uttryck som känns för svengelska och inte låter helt naturliga i det svenska språket. Ett exempel är det klassiska engelska uttrycket "Full of it" (ungefär: pratar skit; ljuger), som här har blivit det lite väl bokstavliga "Full av det". Jag kan visserligen inte utesluta att det i viss mån används i Sverige, men jag tror knappast att det är ett vedertaget begrepp här, och en betydligt friare översättning för att bättre bibehålla andemeningen vore absolut att föredra. Överlag låter dock det mesta naturligt och bra, och det är bara vid ett fåtal tillfällen som jag reagerade över onaturliga uttryck. Men ibland har översättaren gått åt andra hållet, och valt väldigt fria översättningar och omskrivningar som inte har särskilt mycket med originalet att göra. Ett exempel är mormor Rubys "Turning Mills Pond into a landmill is not what I call progress", som av någon outgrundlig anledning har översatts med "Men dina broschyrer nämner inget om dina så kallade kompromisser". Nog borde det vara möjligt att översätta sådana meningar lite mer bokstavligt, och närmare behålla avsikten. Man kan också ställa sig frågande till vissa översättningar av typiska amerikanska företeelser, som nog kan ställa till med problem för barn att förstå sig på. Det gäller exempelvis referenserna till den amerikanska varuhuskedjan Bloomingdale's, som har översatts rakt av fastän jag har svårt att tro att svenska barn känner till den särskilt väl. Då vore det smartare att byta ut dessa referenser mot något svenskt varuhus, så att poängen går fram.
I den första säsongen av TV-serien Hannah Montana var ett mindre antal sånger översatta till svenska, medan ett ganska stort antal sånger dubbades med de engelska texterna kvar men nyinspelade med de svenska skådespelarna. Det gäller tyvärr inte Hannah Montana - The Movie, där samtliga sånger uteslutande återges i odubbad originalversion. Jag förstår att kända sånger av Miley Cyrus inte översätts, men det ställer till med en del problem då även korta vardagliga sånger är på engelska, vilket låter lite konstlat och onaturligt. Det förekommer också vissa sånger som har relevans för handlingen, och att bara sjunga dessa på engelska ställer därför till problem för barn som inte kan engelska. I exempelvis High School Musical har avsaknaden av översatta sånger åtminstone till viss del kompenserats genom att översätta sångerna i bild via textremsor, men det har tyvärr inte skett här. Det här är åtminstone inte en renodlad musikal på samma sätt som High School Musical-filmerna, så sångerna för inte handlingen direkt framåt. Men det är illa nog med de sånger där innehållet åtminstone har en viss koppling och relevans för filmens handling. Det är också långt ifrån optimalt att det blir originalskådespelarna som vi hör vid sånger, vilket gör att man trots allt hör en tydlig skillnad från de svenska rösterna. Det rör sig förstås i de flesta fall om Mileys röst, och då originalet har en mer nasal röst än Emelie Clausen så blir också kontrasten ganska tydlig. Det hade definitivt varit önskvärt om de flesta sånger kunnat nydubbas på engelska med de svenska skådespelarna (på samma sätt som i TV-serien), och att de fåtal sånger som är relevanta för handlingen också hade kunnat översättas och sjungas på svenska. Trots allt lär merparten av de som föredrar att se filmen i svenskdubbad version vara barn som inte kan engelska, och då är det en tydlig nackdel att de heller inte får fullt utbyte av filmen.
Munrörelserna stämmer ganska väl, och det tar inte lång tid att vänja sig. När man gjort det, så blir det i stort sett aldrig störande, och läppsynken får ses som fullt godkänd. Som vanligt när det rör sig om spelfilmer med engelskspråkiga original, så är det förstås inte perfekt; något som bör ses som helt omöjligt. Men det är i alla fall bra utan större problem, och om man inte kompromissar med översättningen är det förmodligen svårt att få till läppsynken mycket bättre än här.
När Hannah Montana - The Movie visades på bio fanns ingen svensk bildversion. Alla förtexter, sluttexter och textskyltar angavs på engelska. Under filmens gång har dock vissa viktigare textskyltar översatts naturligt via dialog i dubbningen, genom att rollfigurer läser upp texter som inte skett i originalversionen. Efter alla sluttexter angavs svenska röster och studiocredits i högt tempo. På DVD är det nästan samma bildversion; skillnaden är att de flesta textskyltar under filmens gång har översatts via textremsor på DVD-utgåvan. Problemet är att så skett även vid de textskyltar som redan läses upp i den svenska dubbningen, och dessa har till råga på allt inte översatts likadant i dubbningen och i textningen. Efter filmens slut görs ett programmerat uthopp till svensk creditlista, som såvitt jag kunnat avgöra ser ungefär likadan ut som bioversionens. Även här visas dessa en mycket kort stund, men dessbättre går det att sätta på stillbild under creditskyltarna och därmed gör det inte så mycket.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,85:1, vilket innebär att nästan hela skärmen nyttjas på en Widescreen-TV med endast mycket smala svarta fält upp- och nedtill. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och det finns engelskt originalljud samt dubbade ljudspår på svenska och polska. Det finns textning på samma språk samt finska och isländska, och för engelska finns både vanlig text och text för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen svensk text för hörselskadade. Den svenska textningen är nyöversatt från originalversionen, och har inte samma dialog som den svenskdubbade versionen. Därför kan texten i praktiken bara användas tillsammans med originalversionen, och inte som komplement till det svenska ljudspåret. När man matar in DVD-skivan möts man av en språkvalsmeny, vilket följs av en distributörsjingel. Därefter spelas en introduktion för Disneys s.k. FastPlay, som innebär att om man inte väljer "Huvudmeny" från introduktionsskärmen inom 10 sekunder så börjar automatiskt uppspelning av några trailers direkt följt av själva filmen. Väljer man "Huvudmeny" hamnar man istället direkt vid huvudmenyn, som är rörlig och finns på svenska, och trailers nås där istället från menyn. Oavsett vilket man väljer, så visas varningstexter i 6 sekunder innan trailerna respektive huvudmenyn visas.
Som extramaterial finns först och främst ett kommentatorspår till filmen med regissören Peter Chelsom. Det är ganska intressant och en del matnyttig information framkommer, men i likhet med de flesta andra kommentatorspår med enbart regissören låter det periodvis lite väl egocentriskt. Det hade varit önskvärt om någon annan inblandad, exempelvis manusförfattaren eller Miley Cyrus, också hade kunnat medverka. Peter har heller inte riktigt tillräckligt att komma med för att hålla intresset vid liv under ett helt kommentatorspår. fyra bortklippta scener, varav den första i själva verket är en serie bortklippta scener som hör ihop och kommer från en sidohandling som togs bort. Det är intressant att se, men de flesta av scenerna tillför inte så mycket. Åtminstone en del av scenerna från nyss nämnda sidohandling tycker jag dock borde ha fått vara kvar, eftersom det förklarar ett av de frågetecken som åtminstone jag ställde mig när jag såg filmen första gången. Därefter återfinns s.k. bloopers (misslyckade tagningar) på knappt fyra minuter, som är lite roliga och trevliga men tillför egentligen ingenting. Därefter hittar vi en musikvideo med filmens ledmotiv "The Climb" med Miley Cyrus, som är en fin och stämningsfull låt. Vidare hittar vi en minidokumentär på 15 minuter där Miley Cyrus, hennes pappa Billy Ray Cyrus och Enily Osment presenterar sina respektive hemstäder och tipsar om sevärdheter. Det är säkert mycket trevligt för amerikaner, men för oss svenskar blir det mindre användbart då de flesta svenska barn inte lär besöka USA regelbundet. Fortfarande är det dock bitvis lite trevligt. Därefter finns en bakom kulisserna-dokumentär på 15 minuter, där Jason Earles guidar oss runt inspelningen av filmen. Periodvis är det intressant och trevligt, men inslaget har gjorts lite väl oseriöst vilket känns mer irriterande än roligt (som det förmodligen var meningen). En lite mer seriös och allvarlig dokumentär hade varit att föredra. Visserligen är kanske denna mer avsedda för barn, men å andra sidan har jag svårt att tro att särskilt många barn skulle vilja se bakom kulisserna-dokumentärer i vilket fall som helst. Slutligen finns samma reklaminslag om HD-formatet Blu-Ray med tvillingarna Dylan och Cole Sprouse som funnits med på de allra flesta DVD-utgåvor från Disney på senare tid. Tekniskt sett är det visserligen propaganda, men det har åtminstone gjorts med glimten i ögat och blir faktiskt småkul. Allt extramaterial har svensk text (inklusive kommentatorspåret), men tyvärr finns ingen dubbning på någonting. Åtminstone de bortklippta scenerna hade jag föredragit att se svenskdubbad version av.
Jag hade lite svårt att vänja mig vid dubbningen när TV-serien Hannah Montana första gången visades i svenskdubbad form. Men efter ett par avsnitt vande jag mig, och nu känns det helt naturligt. Jag uppfattar därmed också dubbningen av långfilmen som bra, även fast vissa röster inte är alltför lika originalrösterna och att översättningen lider av vissa brister.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 november 2009
Senast uppdaterad: 18 november 2009
Recensionen har lästs 5624 gånger av 3364 personer, sedan den 17 november 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Röster |
|
7 |
| Inlevelse |
|
8 |
| Översättning |
|
6 |
| Munrörelser |
|
7 |
| Helhetsintryck dubbning |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))