Dubbningshemsidan
Recensioner
Judas and the Black Messiah
(Judas and the Black Messiah)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Året är 1968 och den småkriminelle Bill O'Neal, som har specialiserat sig på att låtsas vara polis och därmed enkelt kunna stjäla allas bilar, blir ertappad av den riktiga polisen vid en bilstöld. FBI-agenten Roy Mitchell ger Bill två alternativ - antingen åker han in på flera år för att ha utgett sig för att vara polis, eller så blir han infiltratör (tjallare) åt FBI. FBI är nämligen oroliga över det som de ser som det största hotet, nämligen Svarta Pantrarna och inte minst dess ledare för Chicago-avdelningen - den karismatiske och vältalige Fred Hampton - som FBI till varje pris vill sätta stopp för. Han får en lyxbil av FBI, och ska börja nästla sig in i Svarta Pantrarna; där han kommer Fred Hampton allt närmare...
Alla känner väl till Svarta Pantrarna, men den här berättelsen om Bill O'Neals infiltration av Svarta Pantrarna är knappast lika välkänt; åtminstone inte utanför USA. Men det är en mycket intressant och fascinerande verklig historia som skildras, och det är också ett högaktuellt och viktigt ämne att uppmärksamma - för även fast mycket hänt sedan 1970-talet, så visar ju nyliga händelser att det likväl inte är tillräckligt mycket som förändrats. Judas and the Black Messiah är en riktigt bra och välgjord film, som skildrar de verkliga händelserna med rättvisa och som såvitt jag kan bedöma ligger relativt nära vad som verkligen hände.
Att det faktiskt har hänt på riktigt ger förstås en extra krydda, och jag uppskattar också den förhållandevis lågmälda stilen där manusförfattaren undviker tydliga plakat eller att skriva tittarna på näsan. Jag uppskattar också att Shaka King lyckats åstadkomma ett oväntat nyanserat drama, där han väcker sympati för båda sidor (d.v.s. även för "Judas") på ett skickligt sätt - därför blir ingen helt svart eller vit, och ingen (utom möjligen FBI-chefen J. Edgar Hoover och en del andra poliser) har blivit helt svart eller vit. Att just Bill O'Neill står i centrum minst lika mycket som Fred Hampton är ett smart drag, och händelserna skildras med rättvisa och nyanser. Överlag är det riktigt spännande, och här finns en övertygande atmosfär och en historia med ett påtagligt djup.
Samtidigt blev jag dock inte helbegeistrad av filmen, och den tillhör inte någon av årets starkaste Oscarsnominerade filmer. Bitvis är den något långsamt berättad, och periodvis blir det inte riktigt så engagerande som det borde ha blivit. Det beror nog åtminstone delvis på att man får en viss distans till händelserna, och kanske framförallt då man inte får veta så mycket som man hade behövt om Fred Hampton. Allt kretsar trots allt kring honom, men trots det blir han tämligen endimensionell och filmen skildrar ännu mer Bill O'Neills infiltration och tankar. När regissören dessutom försöker att skildra de som står bredvid, och inte minst den gravida flickvännen Deborah, så blir det ärligt talat lite för klichéartat och Deborah får aldrig det djup eller utrymme hon hade förtjänat.
Judas and the Black Messiah är trots allt en riktigt bra film, som tar upp ett viktigt och angeläget ämne på ett bra sätt. Det är en välgjord och välspelad film, och Daniel Kaluuyas Oscar för bästa manliga biroll var välförtjänt. Här finns ett påtagligt djup och många nyanser, och jag uppskattar den lågmälda berättarstilen där tittarna inte skrivs på näsan utan får tänka själv. Att "Judas" också får så många nyanser, och inte bara skildras som antagonist, är även det uppskattat. Men trots det starka ämnet blir filmen inte fullt så engagerande som jag hade hoppats på, och jag är även lite tveksam till beslutet att låta Bill få större utrymme och fler nyanser än Fred Hamptom. Där känns det som att regissören Shaka King inte riktigt har bestämt sig för vems berättelse som ska berättas, och det är lite olyckligt då filmen i övrigt är så bra och den här sanna historien är så viktig och relevant än idag. Därför blir det här inte någon av årets bästa Oscarsnominerade filmer, och både Nomadland och Minari är bättre. Men det är absolut en bra och sevärd film som alla bör se, även om jag trots allt saknar det där lilla extra som skulle motivera ett betyg högre än en mycket stark sjua.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 2 augusti 2021
Recensionen har lästs 1181 gånger av 643 personer, sedan den 2 augusti 2021
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))