Dubbningshemsidan
Recensioner
Knife Edge
(Knife Edge)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till CCV för recensionsexemplaret
Den brittiska regissören och manusförfattaren Anthony Hickox har framförallt blivit känd för skräckfilmer under 1980- och 1990-talet, och har legat bakom halvkända och närmast kultförklarade filmer som Waxwork och Hellraiser III. På senare år har han hållit en något lägre profil, men är fortfarande verksam och gjorde 2005 actionfilmen Submerged. Senast regisserade han den brittiska rysarthrillern Knife Edge, som premiärvisades på Cannes 2008 men som sedan dess bara släppts direkt på DVD i ett fåtal länder. I Sverige har den först under 2011 släppts direkt på DVD, med minimal marknadsföring.
Den framgångsrika karriärkvinnan Emma har länge haft en slags synsk förmåga, och kan ofta se vad som kommer att hända ett tag innan det sker. Det är en förmåga som kommit väl till pass i hennes jobb som valutachef på Wall Street i New York. Men nu ska hon dra sig tillbaka, och flyttar tillbaka till hennes hemland England tillsammans med hennes 6-åriga son Thomas och hennes nyblivna make Henri. Henri har köpt en gammal herrgård på den engelska landsbygden, och dit flyttar familjen in. Men det som skulle ha blivit en idyllisk tillvaro blir allt annat än fridfull, då Emma börjar få obehagliga syner om blod och mord och dessutom börjar höra obehagliga röster i huset. Hon känner sig övertygad om att huset är hemsökt, men då ingen annan märker något vill omgivningen hellre tro att Emma börjat bli sinnessjuk. Eller kan det finnas någon annan förklaring...?
Inledningsvis framstår Knife Edge som allt annat än originell, och som en typisk skräckfilm om hemsökta hus; en story som det redan går tretton filmer på dussinet av. Men allt eftersom inser man att det första intrycket inte riktigt stämde, och det här är inte riktigt den typiska skräckfilm som det först verkat som. Manuset är ovanligt intelligent, och jag uppskattar manusförfattarnas oklara stil där det dröjer länge innan man vet om huset faktiskt är hemsökt eller inte. Det håller intresset vid liv, och gör också att filmen inte blir som alla andra. Många beståndsdelar känns visserligen igen från andra filmer och det förekommer också en del klichéer, men genom en förhållandevis unik sammansättning känns filmen som helhet fräsch och någorlunda nyskapande. För en gångs skull har också manusförfattarna lyckats att skapa ett manus som håller ihop logiskt, och där det inte finns några nämnvärda logiska luckor.
Filmteamet har också lyckats att bygga upp en mycket imponerande stämning, och under den första halvan fokuseras på psykologisk skräck på ett sällsynt lyckat sätt. Vi får inte se särskilt mycket, men man får tidigt en hemsk obehagskänsla och sitter som på nålar; t.o.m. långt innan man sett någonting alls konkret. Det fungerar riktigt bra, och filmen känns överlag riktigt obehaglig för att vid några tillfällen övergå till en mer konkret skräck där man hoppar till rejält. Det här är långt ifrån den sortens våldsamma skräckfilmer som nuförtiden blivit så vanligt, utan Knife Edge kan bättre beskrivas som en övergång till äldre sortens psykologiska rysare där det handlar om att bygga upp skräckstämning utan att ta till särskilt mycket av våld eller blod. Det uppskattar jag, och fastän det väldigt sällan blir direkt otäckt så känns det nästan hela tiden obehagligt och lite kusligt. Ett tag kände jag mig så mörkrädd av filmen att jag fick börja tända lamporna i TV-rummet för att klara av att se klart filmen, och det säger en del om kvaliteterna.
Det låter lovande, men tyvärr verkar det som att manusförfattarna och regissören velat att filmen skulle bli mer intelligent än det faktiskt funnits någon anledning för. Därför förvandlas filmen mellan ett flertal olika genrer, och den inledningsvis så effektiva psykologiska skräckstil försvinner efter ett tag nästan helt. Mot mitten blir det istället ett mer mystiskt drama, för att mot slutet mer förvandlas till en effektiv thriller. Efter ett tag börjar filmen att hålla lite för många trådar i luften, och det fungerar inte helt. Det är mycket som ska tas upp innan eftertexterna rullar, då det både handlar om ett (kanske) hemsökt hus, otäcka visioner/drömmar, mordmysterier, komplotter, romantik och t.o.m. rättegångsdrama. Visst är det ambitiöst och gör filmen mer originell, men det blir lite för mycket av det goda och gör att alla beståndsdelar inte ägnas tillräckligt mycket tid.
Trots att det egentligen är den minst originella biten, så uppskattade jag den första halvan bäst med dess traditionella men sällsynt effektiva obehagliga skräckstämning. Även thrillerbiten fungerar hyfsat, och de mystiska elementen känns förhållandevis oförutsägbara där det dröjer ganska länge innan man inser vem som egentligen är "skurken" i dramat. Men de mer långsamma dramainslagen mot mitten av filmen fungerar inte alls lika väl, och då blir det genast mer oengagerande. Det känns också lite malplacerat i sammanhanget, och genom filmens flera olika stilar känns det inte alltid som en helhet då filmen börjar spreta åt olika håll.
Rollfigurerna beter sig heller inte alltid helt logiskt, och slutet påminner alltför mycket om andra filmer för att jag ska känna mig nöjd. Då uppstår också ett fåtal trovärdighetsproblem, som ytterligare drar ner helhetsintrycket en del. De flesta rollfigurer förblir också förhållandevis endimensionella, och får inget större djup. Emma har blivit någorlunda nyanserad och är en intressant karaktär, men tyvärr har hennes synska förmåga inte alls utnyttjats särskilt väl. Det spelar en väsentlig roll i början, men efter ett tag verkar de elementen närmast glömmas bort. Henri får tyvärr aldrig något nämnvärt djup, och vi får heller inte veta alltför mycket om honom. Personbeskrivningar och karaktärsutveckling spelar ingen större roll vid renodlade skräckfilmer som verkligen är otäcka hela tiden, men när filmen lugnar ner sig och mer växlar mellan drama och thriller så börjar sådant genast att spela en större roll.
Fotot är förstklassigt, och filmen erbjuder ett starkt bildspråk där fotografen och regissören lyckas att erbjuda en imponerande obehagsstämning och spänning i varje enskild bildruta på ett sällsynt lyckat sätt. Tyvärr är skådespelarinsatserna inte riktigt lika imponerande, även om de allra flesta är fullt godkända. Natalie Press är helt okej i huvudrollen som Emma, men hon känns tyvärr lite oengagerad och ger ett lite opersonligt intryck. Jag lyckas inte helt att sätta fingret på varför, men hon känns lite blek och malplacerad i rollen trots att jag inte lyckas att peka på något specifikt. Franska Matthieu Boujenah spelar ganska bra som Henri, men tyvärr spelar han över vid några tillfällen på ett ganska påtagligt sätt. Tyvärr har Natalie Press och Matthieu Boujenah heller inte alltför mycket till personkemi, och därför har man svårt att tro på deras äktenskap. Hugh Bonneville är bra som Charles, även om man kan tycka att han är lite för känd för att han ska fungera i den här rollen trovärdighetsmässigt. Den kanske bästa prestationen står Tamsin Egerton för i en liten roll som Emmas syster Flora, men tyvärr får hon inte mycket att arbeta med och göms undan i en alltför liten roll.
Knife Edge lyckas i sina bästa stunder att erbjuda en fantastiskt imponerande skräckstämning med psykologisk skräck utan att visa mer än nödvändigt. Periodvis är det riktigt otäckt och intensivt. Manuset är också smart och oförutsägbart, men efter ett tag tyvärr lite för smart. Efter ungefär halva filmen börjar storyn att spreta åt alla håll, och den dittills så imponerande skräckstilen försvinner nästan helt till förmån för såväl thriller och mordmysterium som drama. Detta i kombination med en brister i rollbesättningen gör att jag inte blir direkt överförtjust. Det är fortfarande en ganska bra och välgjord film, som absolut är sevärd men som hade kunnat bli så mycket bättre. Jag tilldelar efter många om och men Knife Edge en mycket stark sexa i betyg, trots att filmens första halva absolut hade förtjänat ett högre betyg än så.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,85:1, medan ljudet är i stereo. DVD:n har relativt bra bild- och ljudkvalitet. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text eller textning för hörselskadade. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel och språkvalsmeny, och därefter visas varningstexter. Direkt därpå visas en trailer för en annan film, innan vi kommer till huvudmenyn som är stillastående och stilren. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt även om det knappast är förvånande för en så pass okänd independentfilm som denna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 21 juli 2011
Senast uppdaterad: 22 juli 2011
Recensionen har lästs 3462 gånger av 1830 personer, sedan den 21 juli 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))