Dubbningshemsidan
Recensioner
Love, Simon
(Love, Simon)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Simon Spier är i sena tonåren och bor med sina föräldrar och lillasyster i en förort till Atlanta i den amerikanska delstaten Georgia. Han lever ett helt normalt liv, och umgås mestadels med sina tre vänner Leah, Nick och Abby; där han känt de två förstnämnda nästan hela livet. Han är förhållandevis lycklig, och har en stabil tillvaro. Förutom den lilla detaljen att han är homosexuell, men aldrig vågat berätta det för en enda person. Att antalet öppet homosexuella på hans gymnasieskola för tillfället är en enda gör knappast saken lättare. En dag upptäcker Simon att någon på hans skola anonymt skrivit på nätet om att han är homosexuell men inte vågat berätta för någon; en person som verkar vara av manligt kön men som i övrigt bara identifieras av smeknamnet "Blue". Simon skapar ett nytt e-postkonto för ändamålet och mailar till denna Blue. De kommer varandra väldigt nära, trots att ingen av dem vet vem den andra är. Men när Simon, efter att ha chattat med Blue på en dator i biblioteket, glömmer bort att logga ut från Gmail-kontot upptäcker den allmänt störiga klasskompisen Martin det. Då ser han sin chans, och utöver utpressning på Simon att hjälpa honom att få ihop det med Simons kompis Abby - annars tänker han berätta för hela världen om Simons hemlighet...
Man kan undra om inte Love, Simon kommer ut något decennium för sent - kanske är det annorlunda i USA, men det borde inte vara en så stor grej eller ett så känsligt ämne år 2018. Oavsett vilket är det i alla fall ett högaktuellt och alltid lika viktigt ämne att uppmärksamma, och för det förtjänar regissören och manusförfattaren en eloge. Det är också lovvärt att äntligen ta upp homosexualitet i en amerikansk mainstream-film, som faktiskt riktar sig till en större publik och som inte försöker vara "smal" på samma sätt som de flesta andra filmer med snarlikt tema på senare år.
Love, Simon har också blivit en riktigt bra och underhållande film, som visserligen har en traditionell och något förutsägbar dramaturgi, men som ändå gör något bra och förhållandevis nyskapande av allt. Det har blivit en engagerande film, som håller intresset vid liv och där det är lätt att känna igen sig hos åtminstone en del rollfigurer, oavsett ålder och sexuell läggning.
Därigenom har manusförfattarna på ett skickligt sätt lyckats att bredda målgruppen, så att det som skulle kunna bli en typisk ungdomsfilm faktiskt fungerar bra för alla åldrar; och är lika underhållande även för oss som är många år äldre än rollfigurerna som skildras. Det är en svår balansgång och alltför få filmer med unga rollfigurer där man inte tydligt kan påstå att det huvudsakligen är en tonårsfilm, och för det förtjänar manusförfattarna en stor eloge. För det här är helt enkelt en film som är lika intressant och underhållande oavsett hur gammal man är eller vilken läggning man har.
Det är också trovärdigt och jordnära, och allting upplevs realistiskt på ett uppfriskande sätt. Därigenom påminner filmen i stil och känsla en del om John Hughes gamla ungdomsklassiker från 1980-talet, och det är inte många regissörer efter honom som lyckats att skildra tonårslivet på ett så vardagsrealistiskt sätt. Det uppskattar jag, och förutom enstaka biroller upplevs alla rollfigurer trovärdiga och realistiska, samtidigt som man också känner igen händelser och känslor från sin egen uppväxt.
Det är charmigt och ganska roligt, och man får skratta då och då åt de humoristiska situationerna och replikerna. Någon stor skrattfest är det inte, men icke desto mindre skrattar man högt då och då och småfnissar däremellan. De som väntar på en riktigt rolig film med klockrena komiska poänger blir nog besviken, och får tyvärr fortsätta vänta. Men det är i alla fall småroligt i nästan varenda scen och riktigt roligt någon gång då och då, och efter många komedier som inte ens lyckas med det får man trots allt vara ganska nöjd.
Filmen fungerar också bra som drama, och det har blivit en berörande och periodvis riktigt gripande film som inte kommer lämna någon oberörd. Vid en del scener är det också helt omöjligt att hålla tårarna borta, samtidigt som det sällan eller aldrig upplevs översentimentalt. Det är onekligen uppfriskande med en film som lyckas att beröra utan att man känner att den spelar på känslosträngar, som händer alltför ofta nuförtiden. Det är positivt, och trots en enkel och lättsam historia har det ändå blivit en stark film som man dras in i och förblir engagerad av. Trots en för genren relativt lång speltid på 1 timme 50 minuter går tiden fort, och man sitter som klistrad i biosalongen hela tiden utan att det någonsin upplevs utdraget.
Tyvärr lider dock Love, Simon av en del klichéer, och vissa rollfigurer upplevs stereotypa. Det gäller framförallt Martin, som är så överdriven att det är svårt att ta honom på allvar. Han blir istället mest allmänt irriterande, och jag önskar att den rollfiguren hade kunnat skrivas om eller kanske skrivas ut helt och hållet. Martins enda funktion är egentligen för att tvinga Simon att hjälpa honom, vilket i och för sig är en viktig del av handlingen, men rollfiguren borde ha kunnat skrivas på ett mer trovärdigt och mindre klichéartat sätt.
Bitvis är filmen också ganska övertydlig, och vid några tillfällen upplevs filmen tyvärr något överromantiserande. Det är i och för sig många romantiska komedier som lider av det, men då den här filmen trots allt försöker att vara något unikt är det tråkigt att man inte kunnat tona ned de överromantiserande aspekterna även här. Det är också ganska förutsägbart, vilket i sig inte gör så mycket om en komedi är tillräckligt rolig, men när det som här bara ibland är riktigt kul och filmen ofta istället ska försöka klara sig som drama så är det svårt att släppa den förutsägbara intrigen.
Fotot är snyggt, och även om filmen inte kan skryta om något originellt eller starkt bildspråk så fyller det sin funktion. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra. Nick Robinson är mycket bra i huvudrollen som Simon, och efter att skådespelaren inte imponerat så mycket i hans tidigare filmer blir jag imponerad över att han passar så bra i den här rollen, och gör en svår rollfigur rättvisa. Att sen Nick ser lite för gammal ut för rollfigurens ålder får man väl ha överseende med; trots allt gäller ju samma problem väldigt många skådespelare och filmer. Jennifer Garner är som vanligt mycket bra som Nicks pappa, medan Josh Duhamel är bra men utan att nå upp till riktigt samma nivå som hans pappa. Men den kanske bästa rollprestationen står faktiskt Katherine Langford (för de flesta mest känd genom Netflix-serien Tretton skäl varför) för, som är utmärkt som Simons bästa vän Leah. Alexandra Shipp är också mycket bra som Abby, medan jag tyvärr inte blev lika imponerad av Keiynan Lonsdale som ger ett något konstlat intryck som Bram.
Love, Simon är en riktigt bra film, som är underhållande och rolig samtidigt som den har ett visst djup. Filmen ligger förstås helt rätt i tiden och det är ett lovvärt initiativ att göra en film med homosexuellt tema riktad till en mainstream-publik; istället för de flesta liknande filmer som avsiktligt är smalare och ofta främst riktad till HBTQ-kretsar. Manusförfattarna har också på ett elegant sätt kunnat bredda målgruppen, så att filmen fungerar bra och är lika underhållande oavsett ålder och sexuell läggning. När filmen dessutom är både charmig och realistisk är det svårt att inte bli imponerad. Det är bara synd att filmen ändå har sin beskärda del av klichéer och stereotyper, och framförallt Martin är mest allmänt enerverande. När en film i övrigt är så trovärdig är det märkligt att man inte kunnat hitta på någon mer trovärdig rollfigur, istället för att ta till en så uppenbar och klassisk stereotyp. Men trots bristerna är det utan tvekan de positiva aspekterna som väger över, och överlag är det här en film väl värd att se för de allra flesta, varför mitt betyg ändå blir en stark sjua.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 juni 2018
Senast uppdaterad: 17 juni 2018
Recensionen har lästs 2076 gånger av 1186 personer, sedan den 17 juni 2018
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))