Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Manchester by the Sea
(Manchester by the Sea)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Sök efter Manchester by the Sea på CDON
   ANNONS
Drama / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 2 timmar 17 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: USA, 2016
Produktionsbolag: Roadside Attractions, B Story, Big Indie Pictures & Pearl Street Films
Producent: Lauren Beck, Matt Damon, Chris Moore, Kimberly Steward & Kevin Walsh
Regi: Kenneth Lonergan
Manusförfattare: Kenneth Lonergan
Svensk distributör: United International Pictures AB
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar bara steg 1 och 2
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Lee Chandler - Casey Affleck Patrick Chandler - Lucas Hedges
Randi - Michelle Williams Joe Chandler - Kyle Chandler
Sandy - Anna Baryshnikov Jill - Heather Burns
Silvie - Kara Hayward George - C.J. Wilson
Elise Chandler - Gretchen Mol Jeffrey - Matthew Broderick
Sue - Erica McDermott Hockeytränaren - Tate Donovan
Suzy Chandler - Chloe Dixon Karen Chandler - Ellie Teeves
Josh - Liam McNeill Joel - Oscar Wahlberg
CJ - Christian Mallen Wes (advokaten) - Josh Hamilton
Janine - Jami Tennille Rachel - Danae Nason

Lee Chandler lever ett tämligen isolerat liv i Boston, där han bor trångt och jobbar som fastighetsskötare. Plötsligt får han beskedet att hans bror Joe har drabbats en av hjärtinfarkt till följd av ett medfött hjärtfel. Han skyndar sig och reser till den lilla kuststaden Manchester-by-the-Sea i Massachusetts, där brodern bott, men hinner inte fram innan Joe har dött. Han efterlämnar sin 16-åriga son Patrick, som nu är ensam då hans mamma varit frånvarande merparten av Patricks liv på grund av alkoholproblem. Lee får en chock när Joe i sitt testamente har uppgett att han vill att Lee ska få ensam vårdnad om Patrick - något Patrick inte har något emot, men Lee är inte alls förtjust i den tanken. I samhället bor också Lees f.d. fru Randi, och han börjar tänka tillbaka på vad som hänt mellan dem och varför han inte är så förtjust i att ta hand om Patrick.

Storyn låter kanske inte så märkvärdig, och ska man vara uppriktig finns det väl inte så mycket i Manchester by the Sea som man inte redan har sett. Men det har ändå blivit en bra och välgjord film, som lyckas med konststycket att både vara underhållande samtidigt som det är tänkvärt. Här finns ett påtagligt djup och många bottnar, och det är onekligen en fascinerande handling. Filmen tar också upp intressanta frågeställningar utan några givna svar. Det är en stark och gripande film, som inte kommer att lämna någon oberörd. Det förblir engagerande, och intresset hålls vid liv på ett elegant sätt. Samtidigt är det också småroligt och charmigt, och det förblir underhållande trots att tyngdpunkten ligger på en djup story.

Karaktärsporträtten är övertygande, och i synnerhet Lee har blivit en mångfacetterad rollfigur med många bottnar. Inledningsvis känns han väldigt osympatisk, men tids nog går det upp exakt vad som hänt tidigare och då klarnar ett och annat. Patrick känns också trovärdig, och har fått en del bottnar. Trots att hennes scener är begränsade får vi också veta ganska mycket om exfrun Randi också, som har blivit en trovärdig rollfigur med många nyanser. De fåtal scener hon är med i är de klart bästa i filmen.

På gott och ont har Manchester by the Sea en icke-linjär berättarteknik, där nutida scener hela tiden varvas med tillbakablickar från ett flertal år bakåt i tiden; scener som hjälper till att förklara Lee och vad som hänt tidigare. Tillbakablickarna är absolut nödvändiga för att få veta allt man behöver få veta, och överlag fungerar det bra att växla mellan nutid och dåtid på det här sättet. Problemet är bara det att man inte alltid förstår tydligt vad som är tillbakablickar - de dåtida scenerna skiljer sig inte från de nutida genom vare sig foto, färger eller scenografi, och till råga på allt verkar ingen förutom Patrick ha åldrats en dag mellan dåtid och nutid. Därför blir det ibland onödigt rörigt, och fastän man ofta förstår när det är tillbakablickar så förekommer några tillfällen då man måste börja tänka efter för att utifrån handlingen lista ut om det faktiskt är en tillbakablick. Det borde inte vara nödvändigt, och något är fel när man ska behöva lägga ner energi på att försöka lista ut vad som är nutid respektive dåtid istället för att kunna koncentrera sig på handlingen.

Filmen känns också något utdragen och långsam, och det är en LÅNG film som klockar in på nästan 2 timmar 20 minuter. Det blir visserligen aldrig segt, men längden är ändå onödigt lång utifrån handlingen och hade vunnit på att kortas ned något. Inte minst förekommer några tämligen onödiga scener, som egentligen inte tillför någonting till handlingen. Det är också lite synd att allt skildras utifrån Lees perspektiv, så att Randi hamnar i skymundan. Hon borde vara lika viktig, men förekommer nästan bara i tillbakablickarna och får inget större utrymme. Överlag känns de kvinnliga rollfigurerna mer endimensionella än de manliga, vilket är lite märkligt och olyckligt. Jag är heller inte helt förtjust i det abrupta och ganska ouppklarade slutet, där många frågor förblir obesvarade.

Ibland upplevs filmen också något övertydlig, då det känns som att den spelar på känslosträngar på ett något manipulativt sätt; vilket känns märkligt och skär sig från den i övrigt ganska lågmälda stilen. Det mest uppenbara är musiken, där det i ett flertal scener förekommer kraftig stråk- eller orgelmusik på ett övertydligt sätt som har en tendens att dra uppmärksamheten till just musiken hellre än att låta musiken förstärka handlingen. Mest övertydligt blir det under en viss tillbakablick, där klassisk musik spelas på hög volym som drar uppmärksamheten ifrån den berörande handlingen; vilket gör att allt får motsatt effekt.

Fotot är utmärkt, och har ett starkt bildspråk tillsammans med många vackra vyer. Skådespelarinsatserna är bra. Casey Affleck brukar sällan imponera alltför mycket på mig, men är bättre än väntat här och gör en riktigt bra insats som Lee. Det är en nedtonad roll utan några stora känslosvall, så rollen kan upplevas lite opersonlig men det är förmodligen avsiktligt. Lucas Hedges är bra som Patrick och spelar trovärdigt, om än utan att sticka ut som något utöver det vanliga. Den klart bästa insatsen står dock Michelle Williams för - hon är utmärkt i en ganska liten men viktig roll som Randi, och lyckas under några få scener att väcka både intresse och förståelse för rollfiguren; helt utan överspel eller konstlade manér. Jag hade velat se mer av henne, för att få något annat än bara Lees perspektiv, men Michelle gör i alla fall allt som går av den här rollen och det skulle inte alls förvåna mig om hon blir nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga biroll nästa år. Anna Baryshnikov är riktigt bra som Sandy, och även i övrigt gör i stort sett alla skådespelare bra ifrån sig.

Manchester by the Sea är en bra film, som är både underhållande och tänkvärd. Här finns många bottnar och intressanta frågeställningar tas upp som saknar enkla svar. Det är en nyanserad film, där ingen är helt god eller helt ond, och där det inte finns några enkla lösningar. Det är berörande och samtidigt ganska charmigt, och jag uppskattar både storyn, miljön och fotot. Men framförallt med de många och kraftiga stråkarna kan musiken upplevas övertydlig, och under flera scener går filmen över gränsen från att använda musik som komplement till handlingen till att istället låta musiken ta överhanden från handlingen. Det är också synd att det inte gått att ordna tydligare sätt att "markera" vad som är tillbakablickar, istället för att behöva sitta och fundera på det från scen till scen. Det här gör att jag aldrig blev lika överförtjust i Manchester by the Sea som resten av världen verkar ha blivit, då det gjorde att åtminstone undertecknad sällan blev så berörd som jag hade väntat mig. Men det är ändå en fullt sevärd film, men som saknar det där lilla extra som man inte redan sett på annat håll, varför jag väljer en stabil sjua i betyg.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 30 december 2016
Senast uppdaterad: 30 december 2016

Recensionen har lästs 2647 gånger av 1503 personer, sedan den 30 december 2016

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
DVD-produktion   --
Snittbetyg: * * * * * * *     7

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
SJUA - ETTA - SEXA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern